Månadsvis arkiv: september 2014

I ett lokalt magasin

Nu har Magasin Bromma landat i brevlådorna. I en artikel berättar jag om varför jag skriver, hur jag skriver, vad jag skriver och varför. Delar med mig av några skrivarråd också.

IMG_6312.JPG

IMG_6313.JPG

 

 

 

1 kommentar

Boksmälla, tack!

En av årets mest intensiva helger går mot sitt slut. Bokmässan i Göteborg. En helg att längta till, en helg att prata om, en helg som återkommer. En tradition. Underbart roligt. Året blir fattigt utan bokmässa.

Sitter på tåget från Göteborg och orkar knappt lyfta handen för att bläddra i boken, vars bokstäver jag har svårt att fokusera. Tillståndet kallas visst för boksmälla. Hur jag ska få ner väskan på perrongen när vi kommer fram – till bredden fylld av ny litteratur – det vet jag inte. Den väger verkligen bly. Önskar just nu att tåget kan bli lite ytterligare försenat (just nu bara 47 min), så jag kan få slumra lite till.

Vad var bäst? Pocketracet med Susanne Boll var riktigt roligt, samtalen med nya skrivarvänner, möten med brett leende författarkompisar, möten med branschkollegor, god mat, lite Parkmingel = bokmässa. Jag älskar det!
Och när någon kommer fram och vill prata om Bara människor – för att de hört talas om den. Hur coolt känns inte det?
Men nu sova, vila ett ansträngt och opererat öga. Kurera smällan och längta till nästa års bokmässa. Sov sött!

IMG_6268.JPG

Oj vad vi kämpade för att sälja pockets, här halvvägs in i racet.

IMG_6300.JPG

Intervjuades på HOI-tv av vackra och läskiga Caroline L Jensen.

0 kommentarer

Med nya ögon till bokmässan

För en tid sedan fick jag diagnosen grå starr. Dvs det där suddet som fanns mitt i ögonen skulle aldrig kunna avhjälpas med nya glasögon. Inte helt ovanligt, men kanske lite tidigt (jag har ju bara fyllt tjugosju… ni hörde ironin va?!) Alternativen var två: leva med suddet och vänta se hur det utvecklades, eller byta ut linserna – alltså I ÖGAT.

Inte ett helt självklart val. Tanken på att operera i ögat… iiii…. Men linsbytet innebär också att jag kan bli av med alla mina synfel, och slippa glasögon. Jag tänkte i sex månader.

Men nu är det gjort, på höger öga. Vänster återstår. Jag tänker inte berätta om alla de tankar som flög genom mitt huvud när jag låg där med en blå duk över huvudet, en stark lampa rakt in i ögat och såg hur de sög ut den gamla linsen med hjälp av ultraljud…. Vi spar den historien till ett lämpligare tillfälle.

Idag ser jag hjälpligt att läsa på höger öga, UTAN glasögon. Vänster öga är däremot fortfarande suddigt, så hjärnan har problem att fatta vad som gäller. Det rör sig ljusa cirklar runt upplysta punkter och jag är ljuskänslig. Allt ska så småningom stabiliseras. Sonen säger att jag ser ut som värsta Hollywood-mamman eftersom jag bär solglasögon inomhus. Haha…

Så, jag tänker, att om vi möts på Bokmässan, och jag inte ser er, eller om jag ser löjligt frånvarande ut i mina solisar, så vet ni varför. Kom fram, knacka på mig, säg hej! Ser fram emot att SE er! Ses vi inte i vimlet så kom till HOI:s monter. Här är tiderna när jag absolut finns där.

IMG_6231.JPG

0 kommentarer

Om att stå utanför

Jag bloggar om mitt skrivarliv, men gör ett undantag. För den här veckan har varit så omtumlande att jag nu måste flytta utanför boxen i det här inlägget. Aldrig har jag väl varit med om att så många, så mycket, diskuterat politik och alternativ. Mer efter valet än före. Och ordet utanförskap dyker upp överallt. Det pratas, debatteras, jag läser artiklar om det hela tiden, jag har hört författare prata om det på Books&Dreams författarkväll. Och jag kan inte låta bli att fundera, utan att bli politisk – vad betyder det? Hur har det blivit så här? Varför är det viktigare att stänga ute än att bjuda in? Och nu pratar jag inte bara om SD, visst de är värst, men jag har stött på fenomenet hela mitt liv.

”Vi släpper inte in en sådan som dig här, för du är inte som vi.”

Och jag är svensk, vit och blond (om än på konstgjord väg).

Utanförskap bryter ner. Jag har upplevt det – om än i ett format som kan kännas minimalt med tanke på vad andra upplever. Jag växte upp på en bondgård på landet och var inte alltid välkommen att umgås med de andra som bodde i villa i samhället, än mindre med dem som var ännu finare och bodde i den lilla staden. Jag minns precis hur det kändes, att inte få vara med, att få stå och titta på när de andra hade roligt. När jag flyttade till Stockholm var jag ingen riktig Stockholmare, jag var ju från landet, från en bondgård dessutom. Jag kommer aldrig att bli stockholmare för det krävs fem generationer, säger de som är det. Hur jag än vänder på mig så finns inte den där platsen där jag är fullt ut accepterad – ”där jag blir en del av ett VI.” Ändå är jag född i det här landet, utbildad här, betalar mina skatter här etc.

Jag har vänner som flyttar till Gotland, köper hus och vill bo där. Någon har tvingats flytta tillbaka för är han inte gute är det svårt få jobb då, andra vittnar om hur svårt det är att få hantverkshjälp om man kommer från Stockholm och vill bo på Gotland. Ännu värre är det i Dalarna, sägs det. Är man inte dalmas kan man få vänta hur länge som helst på snöplogen. Det är vanligt. Man väljer dem som är innanför först – de egna. De andra får vänta.Och det här är ju ändå bara en västanvind. För vi talar samma språk, om än med olika dialekt, och vi har samma bakgrund, har gått i samma typ av grundskola, har likadana pass.

Jag antar att det till viss del är det här jag utforskar i mina böcker också – och speciellt i den jag nu jobbar med. ”Den skulle ha kommit före valet”, sa en vän. Ja vem vet? Men jag vet att vi måste prata om det här – vi måste lära oss att ta in, hellre än att stänga ute. Kanske inte allt och alla, alltid. Men mycket, mycket mer. Tänk vad skönt att säga VI istället för DE. Vi behöver ändra vår inställning. Det okända är inte farligt, det berikar. Vi som kommer utifrån kan tillföra det oväntade, oavsett om vi kommer från Skara, Etiopien, Syrien eller Stockholm. Jag lovar.

P1010584

Bilden är från ett barnhem för pojkar i Kerala som jag besökte för ett par år sedan.

 

0 kommentarer

Megainspiration

Vilken kväll Books&Dreams bjöd på igår! För en litteraturälskare är det som att få sitta mitt i en godiskiosk, och få proppa munnen full – i timmar. Helt underbart! En bra mix av intressanta författare, roliga och inspirerande inslag, kul goodiebag och signeringar.

Mia Törnblom lockade fram skratt, Pamela Andersson tårar och därtill blev jag väldigt sugen på en mängd nya böcker.
Tack för ett fint arrangemang och en väldigt bra kväll.

IMG_6141.JPG

Vi träffade en taggad Mia Törnblom bakom scenen

IMG_6152.JPG

Anna Kreutz Wirfelt (Dlight) och Jens Lapidus, i bakgrunden Jenny Rogneby

IMG_6142.JPG

Carina Nunstedt intervjuar Tove Alsterdal

 

 

0 kommentarer

Ses vi på bokmässan?

Bara tio dagar kvar, sen bär det av till årets bokhändelse. Det ska bli underbart att få träffa läsare, diskutera böcker, historier och träffa branschkollegor. Årets höjdpunkt! Jag hoppas att vi ses!

Jag finns i HOI:s monter B07:60:
Torsdag 14-15 signering
Fredag 11-12 signering
Lördag 10-11 pocketrace – hjälp mig sälja pocketböcker, 14-15 tv-studion, 15-16 signering
Jag utlovar finfina mässpriser på böcker. Diskutera böcker. Prata skrivande och författarskap. Eller kom förbi och säg hej bara!

20130928-095811.jpg

Bilden är från förra årets bokmässa. Anne-Lie Högberg, jag och Ebba Range. Då tre glada debutanter.

 

0 kommentarer

Palma walks

Igår firade vi Johan Lewenhaupts nya bok – Palma walks – staden runt hörnet – på den utvidgade och fint renoverade butiken Rialto Living i Palma. Som för övrigt är ett måste att besöka om man är i Palma. Det nyupptäckta arabiska rökrummet på övervåningen är magnifikt, och butiken som ett drömhem.

Palma Walks är Johans andra bok på temat tips för en Mallorcaresenär. Nu delar Johan med sig av sina personliga tips runt i Palma. Han tipsar om guldkorn i olika statsdelar. Hans förra bok kom i juni 2013, och hette Mallorca outfit, också fylld med tips för en aktiv öbesökare.

IMG_6069.JPG

IMG_6067.JPG

Ovan Johan Lewenhaupt, nedan min vän Catrine.

IMG_6066.JPG

1 kommentar

Tips till varumärkesbyggare

Idag lyssnade jag på en pod som handlade om att vara sitt varumärke och eftersom jag har ett förflutet i ämnet så kan jag inte låta blir att reflektera lite. Många pratar om varumärke, det är ett modeord, och ännu fler skulle vilja veta hur man gör.

Det finns ingen quick fix.Varumärkesbyggande handlar inte om var och på vad man trycker sitt namn. Det handlar inte om hur en logga ser ut. Alla enstaka aktiviteter bidrar däremot till att skapa en uppfattning om och en relation till dig/din produkt/din tjänst.

Ett varumärke är det samlade intryck det ger andra människor. Målet är för de allra flesta att uppfattningen ska bidra till att sälja något. Det kan vara dig själv, din bok, dina tjänster eller en produkt. Det handlar om att bli vald, bland många andra som också vill bli valda.

Att bygga varumärke tar tid och det kräver tålamod. Det är komplext, handlar om att veta vad man vill och att vara konsekvent. Det är också bra om man någorlunda vet vem man ska berätta om sitt varumärke för, dvs att man har identifierat målgruppen.

Jag har en liten ”tankestege” som jag brukar använda. Tag ett steg i taget, tag tid på dig. De du vill berätta för om ditt varumärke utsätts för enorma mängder information varje dag. Var ödmjuk inför det.

Kännedom – börja synas, börja berätta. Ett okänt varumärke har ingen chans. Relatera gärna till andra kända fenomen. Vad är ditt varumärke? Hur sticker det ut? Vad unika värden har det?
Intresse – de som känner till kanske blir intresserade, berätta lite mer.
Kunskap – det kanske är så intressant att man vill lära mer.
Relation – det är kanske ditt varumärke man frågar om man vill veta, för man känner till vad ditt varumärke står för.
Vid punkt fyra har du ett starkt varumärke, då gäller det att förvalta det, utveckla det så intresset kvarstår.

Så vad vill du att omvärlden ska säga när de berättar om ditt varumärke? Hur känns det, vad står det för? Varför gillar de det?

Vill du veta mer kan du läsa det här inlägget på bloggen, där jag frågar Anna-Karin Lingham, varumärkesexpert, vilka hennes bästa tips för varumärkesbyggande är.

IMG_4734

En tidningsartikel skapar inte ett varumärke, men det bidrar till helheten och bygger kännedom.

1 kommentar

Kreativ input

För att skapa en berättelse behövs kreativ input. Jag måste i alla fall hjälpa fantasin på traven ibland. Fast det tror jag alla som skriver måste. Och det kan man göra på olika sätt:

1. Gräva där man står, dvs använda egna erfarenheter och upplevelser. Försätta sig i olika sinnesstämningar som hjälper till att identifiera känslor. Vara sitt eget verktyg, liksom.
2. Göra research. Läsa på, läsa andras böcker, intervjua, besöka, sno idéer (ja jag tycker det är research också).
3. Eller helt enkelt – hitta på. Låta fantasin sväva iväg, leka att man är någon annan eller utsätta sig för tokiga situationer som känns galna.

Igår mötte jag här. Och funderar på vad jag kan man göra med dem? En soffa kom med tre kavajklädda personer, de bär mössor som ser ut som fiskar. Samtalet som följde löd: blubb, blubb, blubb. Utomjordingar?

IMG_6048-1.JPG

0 kommentarer

Det här är jag!

Här är BILDEN. En av flera från min fotosession igår, men den här älskar jag. Ser ni att fotografen har fångat den så speciella ”författerischka blicken och looken”? Som jag drömt om en sådan bild. Ett författarporträtt. Precis så. Stolt och kanske lite kaxig, men på ett ödmjukt (lagom stort leende – inte ett flin) och självklart sätt. Det här är jag. Love it!

Det är en ren och skär egokick att bli fotograferad av ett proffs.

Och jag visade bilderna för sonen, fick en stort leende och en kram. ”Fan morsan”, sa han. Bättre betyg kan man väl knappast få! (Ska rama in den och ge sonen i julklapp – tror ni han skulle uppskatta det?)

press-9949

 

0 kommentarer