Månadsvis arkiv: september 2011

Dagens outfit

Gårkvällen ska vi prata mer om senare. Fokuset nu ligger helt klart på tröjan denna eftermiddag. Jag tyckte jag såg att någon skrev om hur fantastiskt det är att ha kvar kläder från sina gamla kärlekar, och jag kunde inte annat än hålla med. Det är ju något eget med det, helt klart.

 

Och jag är ju inte sämre inte! Nej nej nej. Så, efter show och middag så följde jag med min mor hem till familjen för en god natts sömn. Sömnen gick åt helvete, men jag hittade denna tröja. Den är från kickersbruden som lärde mig dricka rysk vodka, och som jag blev tokförälskad i. Idag är hon en av mina äldsta och närmare vänner. Vad tycker ni, är jag inte förbannat gullig idag? Va? Sådär kärleksfull, nostalgisk och bra? Tack

3 kommentarer

Inte min dag idag

Nej, det är bara att bita i det sura äpplet en dag som denna. Hur mycket jag än står och Kajsa Bergqvist-peppar, blir jag inte på bättre humör. Att i detta tillstånd dessutom göra pratradio (Radio1 varje torsdag) och prestera på sekunden en dag då man helst vill dra något gammalt över sig, gjorde mig inte piggare. Där fick det sista krutet komma till anvädning.

 

Trots mina 21 år, ska det bli barnsligt skönt att få träffa min kära mamma ikväll. Jag är bjuden till premiären av Lena Philipssons 25-årsjubileum på flotta Cirkus och tar med mig henne på galej. Tänkte att jag skulle passa på att klänga dra i kappan lite, få henne att tycka synd om mig. Det kommer göra mig gått, få ägna tid med familjen.

4 kommentarer

Tunga axlar

Det började krypa i skinnet på mig inne på redaktionen. Tillslut kunde jag varken andas, tänka rationellt eller fatta ett klart sikte. Så jag sprang med harpuls till närmsta café och hamrade ned mig själv på första bästa stol. Byta miljö. Jag känner hur mitt tidigare liv, en trasig tillvaro, fortfarande sitter som ett levande samvete på axeln och vill omöjliggöra ett välmående. Inget unikt för mig, utan jag tror att man precis som en missbrukare finner alla gamla mönster trygga om man befunnit sig där i botten så pass länge. Som en alkolist vill ta till flaskan, tar jag till någon typ av nedstämdhet. Medveten om att det är fel, och att jag är värd och kapabel till så-mycket-bättre.

 

Jag har aldrig varit så på banan, som i dagsläget. Jag har lyckats hämta hem många personliga vinster och är väldigt lycklig. Men ibland kommer den smygande. Den känslan. Mitt missbruk av mig själv.

 

Nej, mina vänner. Vet ni vad? Jag tror det är dags för en belöning. En weekend med gott sällskap att ge i present till mig själv. Så måste det bli! Hur brukar ni belöna er själva?

 

3 kommentarer

Du är inte välkommen, men hen är

Det debatteras något överjävligt huruvida barn ska uppfostras, genus, pojke, flicka och alla dess normer och ideal. Jag är inte alls insatt i cirkusen, för jag känner att jag besitter för lite kunskap än så länge och har inte riktigt hängt med – trots att frågan funnits på tapeten i evigheter. Evigheter såsom sekel.

 

Jag blir dock lite mörkrädd när jag ser att människor bara gräver klyftan allt djupare genom att stöta bort genus. Män ska inte ha åsikter om kvinnor, och kvinnor ska inte ha åsikter om män, OM deras identitet inte är könslös. Man är välkommen med öppna armar och en bukett rosor och man presenterar sig, den, eller dem som hen. Det för mig, talar på ett sätt för att inte stå för sitt kön.

 

Jag har aldrig varit mycket för kvotering. Ja, den har sina för och nackdelar men jag tycker det negativa är övervägande. Men när en pojke blir ett offer för ideal och normer för att han bär blått – inte för att han måste, utan för att han vill – blir jag så trött. Vi får bara ge varandra applåder om vi “går mot strömmen” och styckar dagens ideal i småbitar. Istället för att stärka ideal, genus och kön till starka, individuella roller, ska vi alla sitta i samma båt, lika hatiska, frusterande och “udda” för att inte ha trampat i fällan.

 

Som sagt, jag kan vara ute på djupt vatten här. Men jag tycker dessa konflikter bara skapar ett större avstånd mellan olika könsroller. Jag hoppas att jag lyckas uppfostra mitt barn till den individ som tar sig rätt att känna, tycka och göra vad som känns rätt. Så är jag uppfostrad och lärd. Hylla individen, mannen och kvinnan.

 

 

13 kommentarer

Nu är allt som det ska, nästan

Jag fick inte min plats. Inte en enda av det fem punkter på Café String jag gjort heliga. Så, jag sitter och försöker bearbeta detta. Fatta fokus på rätt sak trots att jag sitter här och känner mig som elefanten i rummet. Men, min café au lait står stadigt, precis där den ska i alla fall.

 

Nu ska jag bara fläta mina kotiga fingrar och pressa dom långt, långt bort så det knakar och skär – sen ägnar jag den sista öppna timmen åt mail.

3 kommentarer

När katten är borta dansar råttorna på bordet

18 kommentarer

Ett jävla rån…

Förutom kollektivtrafiken som bidrar till ett tidigt åldrande pga stress, så är Stockholms cafén något jag verkligen skäms över. Något extremt. Jag har tidigare berättat om den helt fantastiska ostmackan och pisset till kaffe jag fick för ynka 150:-, och då behöver jag kanske inte förklara vad en djävulsk lunch kostar. Nej, om jag inte ska börja sälja organ så måste ni hjälpa mig här.

 

Jag tänkte kolla om ni möjligtvis har bättre koll på city än mig. Vart hittar jag en prisvärd lunch egentligen? Eller, det bästa av allt. Recept på storkok, så jag faktiskt kan ställa mig och laga till mig en byggarlåda att ta med till jobbet. Otroligt tacksam för svar. Går ju på knäna här!

14 kommentarer

Hur står det till?

Jag tycker att vi ska fortsätta snacka lite skit här. Tyvärr har jag varken kaffe, wisky eller ett bra röpang att bjuda er på, men vi kan väl ha lite kvalitetstid här – som på den gamla goda tiden? Jag sitter själv på redaktionen och skulle behöva lite sällskap, mer än att poppa till radion.

 

Hur står det till? Vad har ni för er?

21 kommentarer

Herr Lundberg


Ägnade min morgon åt en väldigt underhållande plåtning tillsammans med grabbarna bakom Fjaerilen. Det känns kanske lite orättvist att visa denna bild då det är en del av ett längre projekt. Det här är en parodi, men herrarna är för bra på sin sak, det kan helt enkelt inte klä en herre fult. Det var även dom som stylade mig inför den stora galan där jag vann Guldpennan. Butiken där skräddarna finns är både min och mina gubbars nya favorit, där det vintage möter klassiskt. Ett tips till er som undrat vart jag klär mig.

 

Jag ska verkligens sluta tjata om kontraster, och det här blir sista gången jag säger det. Sen får ni räkna ut själva när jag nyper mig själv i armen till och från. Men vad är detta egentligen? Va? Här står jag inför ett stort projekt i unika plagg under en plåtning, för att sedan slänga i mig en banan och sätta mig i skolådan igen, med snor som rinner och räkningar som ska betalas. Va? Släpper ni in kontraster i ert liv tillräckligt? Om inte, gör det!

1 kommentar

från a till ö

Idag känner jag mig verkligen som den mänskliga parentes Alex Schulman så fint beskrev mig som en gång i tiden. Benen bara går och går medan resten av kroppen hamnar i eftersläp, både fysisk och psykiskt.

 

Mitt mellan två intervjuer ringer min käre far och skakar om tillvaron en aning. Han kom inte med dåliga besked, och samtalet var egentligen fantastiskt, men jag tappar alltid andan efter jag varit i kontakt med honom. Tömd samtidigt som man är fylld med känslor, tankar och funderingar. Blev ståendes ute på gatan ett tag, innan det var läge att lägga benen på ryggen och bege sig till Grill för en intervju med Katerina Janouch.

 

Här har vi kontrasterna igen mina vänner…

4 kommentarer