Hej då – nu flyttar jag!

“Om du gör som du alltid har gjort, får du de resultat du alltid har fått” har  coachgurun Anthony Robbins sagt. Vilket är helt sant. Efter några år här på Improveme är det dags att kavla upp ärmarna och skapa förändring. Och nu är det dags. Jag byter bloggportal och flyttar till Finest.se

Skärmavbild 2014-06-09 kl. 19.13.52

Flyttlasset har gått!

Flyttlasset har gått!

Jag kommer envist att hålla fast vid min blandning av allvar, ironi, debatt, humor, musik, media och genus. Bland annat. Och jag lovar – du slipper smileys och dagens outfit även i fortsättningen. Besök huvudkontoret, på min nya adress finest.se/delastacia.

Välkommen!

0 kommentarer

“Nåt é knas!”

Den nya kampanjen #tolvkommafyra har gett mig rejält huvudbry. Mina tankar och funderingar kring hela skolproblematiken är minst sagt splittrade. Jag känner både sympati och förståelse, men blir också irriterad. Både på föräldrarna och ungdomarna själva.

Kampanjen i sig, är ett positivt initiativ som ska uppmuntra skolungdomar att berätta vad de tycker om skolan och hur det borde vara. Att nästan 12.000 ungdomar inte fick gymnasiebehörighet förra året, skulle ge mig många sömnlösa nätter om jag vore makthavare. Trots att vi enligt DN kanske ska ta Pisaundersökningen med en nypa salt, så är siffran 12.000 ett bevis för ett stort misslyckande och det förvärrar läget för den infekterade skoldebatten ytterligare.

När jag såg alla kampanjefilmer som ingår i #tolvkommafyra, är det vissa saker som återkommer i flera berättelser. Känslan av att inte bry sig och att ge upp. Det spelar ju ändå ingen roll… För mig är det skrämmande att höra om den apati som genomsyrar så många historier kring den egna skolgången.

Det är här det krockar. Att många elever som “inte hänger med” inte får den hjälp de har rätt till, det är “knas”. Att de som har det oroligt hemma, inte kan känna trygghet och få uppbackning i skolan, det är också “knas”. Men det kan inte gälla alla 12.000 elever!

Politiker svettas i tv-sända debatter och lärarna får ta emot en hel del kritik. Men jag undrar var våra barns viktigaste vuxna personer har gömt sig någonstans? Föräldrar – var är ni? Hur mycket finns föräldrarna till hands för att stötta, kämpa och vara den trygga oas som eleverna ska kunna komma hem till efter skolan? Jag är övertygad om att avsaknaden av föräldraengagemang är en del av problemet.

När det kommer till huvudpersonerna själva, kanske jag låter orättvis när jag säger att jag tycker eleverna själva borde skaffa sig lite jädrar anamma! För några dagar sen pratade jag med en tjej som i början av skolgången nästan gav efter för grupptryck. Det var liksom inte ballt att gilla matematik. Och vad gör man om man vill passa in? Gör sig populär genom att smälta in så klart. Men inte den här tjejen. Trots att det var stökigt i klassen, gav hon sig inte. Efter lektionerna gick hon fram till läraren och krävde att få läxuppgiften förklarad för sig. Eller att få extra hjälp. Ibland viftade läraren bort henne för att det inte fanns tid, men i huvudsak fick hon det hon krävde. Hon hade mod och ett driv.

Är dagens elever en passiv samling personer, som skiter i det mesta, backar för minsta motgång  och bara drömmer om snabb (men också förgänglig) framgång som kräver noll ansträngning? Jag vill inte tro det.

Skolan skriker efter en akutinsats. Eller rättare sagt flera. För det finns inte bara EN universellt uttalad formel för att kunna trolla bort skolans skämskudde. Själv tror jag på en blandning av nya tankegångar från politikernas håll, betyg från andra klass, större engagemang från föräldrarna, bättre arbetsvillkor för lärarna och inte minst – lite mer vilja och driv från eleverna själva. Skärp er!

En sak har kamapnjen #tolvkommafyra rätt i. Nåt é knas. Och vi måste göra något åt det med en gång.

 

 

0 kommentarer

Årets sommarvärdar 2014!

Det är lika spännande som när årets Nobelpristagare avslöjas. Nu sitter jag vid skärmen och ivrigt väntar på att årets sommarvärdar ska presenteras.

Skärmavbild 2014-06-03 kl. 13.01.22

Wall Street Journal är en av de utländska tidningarna som rapporterar om dagens höjdpunkt, inte illa.

Just nu samlas alla sommarvärdar i Radiohusparken. Här finns Börje Salming, Sofia Hellin, Karin Hermansson, Caroline Winberg, Nina Lagergren, Fredrik Wikingsson.

Skärmavbild 2014-06-03 kl. 13.06.56

Raoul Wallenbergs halvsyster Nina Lagergren, är en av sommarpratarna.

Youtubefenomenet Pewdiepie, Steve Angelo, Sanna Nielsen, Johan Croneman, Timbuktu, Loa Falkman…ja, det är hel del både oväntade och spännande namn som finns med på årets lista.

(Publicerar alla namn, så fort allt är klart.)

Här är en som INTE kom med…Torgny Assarsson – ordförande i Hembyggdsföreningen hehe…

Skärmavbild 2014-06-03 kl. 13.27.35

Det blir en härlig och lyssnande sommar, i år sätter jag som mål att höra hela listan av sommarvärdar!

 

(Här är den kompletta listan:)

Skärmavbild 2014-06-03 kl. 13.40.38

0 kommentarer

My week on Instagram @delastacia

Om det finns för få kvinnor i bolagsstyrelserna, så kan vi ju alltid engagera robotar?

Om det finns för få kvinnor i bolagsstyrelserna, så kan vi ju alltid engagera robotar?

 

Nope. Selfies när du solar eller sover, blir bara onaturligt och löjligt.

Nope. Selfies när du solar eller sover, blir bara onaturligt och löjligt.

 

Rekordförsök i marshmallosätning på Amarulas sommarmingel

Rekordförsök i marshmallosätning på Amarulas sommarmingel

 

Härligt. Nu har jag röstat soporna och slängt EU-valet.

Härligt. Nu har jag röstat soporna och slängt EU-valet.

 

 

 

Signed, sealed, delivered. Nu är mamma trött.

Signed, sealed, delivered. Nu är mamma trött.

0 kommentarer

Gessles divalater

Dagispopkungen Gessle goes EDM. Ett otippat samarbete med den finske DJn Hekki L, har resulterat i låten “You don’t want love.” Gessle sjunger om att han ser kärlek och eld i ögonen och han tror inte riktigt på budskapet att motparten inte vill vara kär. Ungefär. Till det här ska det göras en video så klart. Gärna en solig och problemfri video, precis som det brukar vara när det gäller EDM.  Men för Sveriges del, blev det en kort visningstid. Den får inte längre visas. Här går den däremot fortfarande att se:

Skärmavbild 2014-05-29 kl. 09.05.43

Bröst, rumpa, lår är högst normala ingredienser i vilken fantasilös video som helst. Och det finns betydligt värre exempel än det här. Men storyn är helt obegriplig. Det är tydligt att tjejen förbereder sig för dejt. Hon står i valet och kvalet mellan vilka underkläder hon ska ha på sig. Och så gör hon solhälsning på balkongen. Men vem är det hon sen äntligen möter? Har mannen precis muckat? Är det farfar? En äldre man som har en relation med en yngre kvinna? Och vem är killen på slutet?

Det jag kan tycka är lite löjligt är det faktum att vokalisten, i detta fall Gessle, stoppar videon för visning för att innehållet inte passar honom. Jag kan inte tänka mig att en inlånad vocal som Joe Black (Avicii) eller John Martin (SHM)  skulle ha mandat för att avgöra hur deras röst ska behandlas i en video. Själva berättelsen är löjlig och fylld av klichéer, men gjort är gjort.  Det tycker jag Gessle får acceptera.

 

0 kommentarer

Härlig ironi med Maskulint Initiativ

Att ett gott skratt förlänger livet är så sant som det är sagt. Det minskar dessutom risken för stroke och hjärtattacker, enligt forskare. Idag har jag säkert förlängt mitt liv med flera minuter, för det jag nyss läste om, var enormt roligt.

I svallvågorna av EU-segern för Feministiskt initiativ, har fantasipartiet Maskulint Initiativ plötsligt dykt upp i sociala medier. En lustig liten företeelse som guppar runt som en champagnekork i diskvattnet dagen efter en fest. Facebooksidan “Manligt Initiativ” är också nystartat, där uppdraget är att “höja maskulinismen” i Sverige. Jag antar att det handlar om större biceps och snoppmätning? Nåväl, partiet Maskulint Initiativ riktar sig inte bara till männen, utan säger sig “kämpa för människors lika värde, samt en genuin könsneutralitet”. Det verkar alltså vara en samling personer som är feminister helt enkelt. Det är härligt att folk förstår ironin i det hela, i skrivande stund har nämligen 12.000 personer lajkat sidan. “Större än Folkpartiet på facebook.” Härligt! Humorn är inte död!

För att skruva till det lite extra, busar hjärnorna bakom Maskulint Initiativ till det lite. Små saker, som att till exempel fetstila delar av ordet MÄNniskor och så visar de uppskattning och säger “tack för din (mörka) röst”. Små utfall av att de är trötta på att kvinnor ska ha högre lön, är också riktigt roligt. Sen får de ju rätta sig strax efter och skriva att en så klart inte ska ha högre lön för att man är man. Haha, lite tokigt.

I en värld där radikala, rasistiska och genrellt fientliga vindar blåser kuling, är det viktigt att behålla humor, intelligens och vänlighet. “Bögstryk i tunnelbanan. En god anledning att festa” är ett exempel från årets Pride-kampanj. Festa bort hatet, är budskapet. Att skapa den ironiska facebooksidan Maskulint Initiativ, är ett annat sätt.  För det understryker ju vikten av att fortsätta att arbeta för jämlikhet mellan könen. Och det bästa av allt: den dagen vi inte längre lever i ett patriarkat eller       behandlas olika beroende på vad som finns mellan benen, då behöver vi bara partier som riktar sig till personer och människor. Det blir en dag att se fram emot.

10 kommentarer

Lagstiftning mot sexistisk reklam – en omöjlighet

Det är när jag förstrött bläddrar i modemagasinen, som det går upp ett riktigt liljeholmens. Det finns alldeles för lite bilder på  avklädda män i tidningarna. Massor av kvinnor putar, trånar och bresar, men var är männen?  Varför kan vi inte i en bilreklam få se en riktig hunk som ligger på motorhuven i kallingar med halvöppen mun? Det vore inte mer än rättvist. Faktiskt!

Ja, nu blir du lite osäker kanske. Tänk om jag verkligen resonerar så här, på riktigt? Då skulle jag lika gärna kunna säga att det är dumt att män tjänar mer än kvinnor, så då tycker jag att vi sänker lönen för män. Rätt ska vara rätt.

Låter det dumt? Borde jag istället jobba för att förändra synsätt, motverka könsstereotyper och verka för jämställdhet och jämlikhet? Japp, då är vi överrens.

stefano-pinto-naked-yogurt-ad

När jag läser Fredrik Strages krönika i DN idag sätter jag havregrynsgröten i halsen. I huvudsak tar den upp förslaget om att lagstifta mot sexistisk reklam. ”Problemet är inte att det finns för många sexualiserade bilder på kvinnor i reklam, utan att det råder brist på sexualiserade män.” Jag blir helt tyst när jag läser meningen. Strage, denna musikaliska gigant (sagt med Ernst Hugo Järegårds röst) som sprider sina lysande recensioner som vore det rosenblad i en timotejreklam, faller plötsligt med ett kvävt skrik ner från den piedestal där jag satt honom.

Vad är det människan säger? När någonting är dåligt, är lösningen att göra det sämre? Bilden på den nakne Stefano Pinto här ovanför, är lika bedrövlig som American Apparels kvinnosyn. Ska vi fortsätta på den linjen istället för att förändra ett synsätt? Jag känner mig förvirrad.

Jag kan hålla med om att förslaget om att lagstifta bort sexistisk reklam inte är vettigt. Framför allt för att det inte skulle vara genomförbart. Lagstiftning nej, men attitydförändring, ja! Lösningen är verkligen inte ett bakåtsträvande och omoget rättvisetänkande, som jag tycker Strage efterlyser. Framtiden innehåller inte fler ”fagra reklamhunkar” i min värld.

Frågan är om krönikan egentligen handlar om en liten elak lek. En skulle kunna tro att Fredri Strage i ett förvirrat tillstånd, har inspirerats av dagens rätt så trista trend inom media. Nämligen att skriva så ironiskt och otydligt som möjligt, så att läsaren omöjligt kan veta om det är en ärlig åsikt eller om det handlar om mindgames. Där enda syftet är att skapa rubriker och generera i klick. Det skulle i så fall förstås innebära att han inte menar det han skriver.

Jag får hoppas på det.

 

0 kommentarer

Fånge C2559

Det här är Pep. En svart, fin labrador med ledsen uppsyn. Den sorgsna blicken är befogad. För han är nämligen fånge C2559. Åtalad för ett hemskt brott.

bild.PNG-5

Historien om Pep, är egentligen ett nittio år gammalt pr-trick. Ungefär som när Lidl bytte namn till “Dill” och lurade alla. Hunden stod från början anklagad för att ha mördat guvernören Gifford Pinchots katt. Pep blev dömd till livstids fängelse, utan benådning. Dömd att glömmas bort i den råa tillvaron i fängelset i Eastern State…

Trots att sanningen egentligen är att Pep blev en mycket omtyckt hund som gjorde livet lite bättre för alla intagna, blev inte storyn avslöjad förrän en nyfiken journalist la nosen i blöt. På riktigt levde Pep en bra tillvaro med många personer som gärna kliade honom bakom öronen, tills han somnade in vid hög ålder.

Det som däremot är fakta, är att djur har åtalats för diverse brott långt före vår vän Pep. Redan under medeltiden kunde  grisar stå åtalade. För att ha bitit öronen av ett barn till exempel. I allmänhet blev de avrättade. Öga för öga, tand för tand. År 1826 åtalades gräshoppor för skadegörelse i Frankrike, men det är något oklart vad som hände dem.

Skärmavbild 2014-05-20 kl. 21.39.55

 

 

BBC har gjort en radio-dokumentär som berättar om fler fall av “djur inför rätta”. Det är verkligen intressant, samtidigt som det är helt vansinnigt. Tänk dig ett rättsfall där en papegoja står åtalad för kontrarevolutionär verksamhet! Visserligen 1792, men historiskt sett är det inte så långt tillbaka i tiden.

När jag först såg bilden på Pep, visste jag ingenting om bakgrunden. Som jag brukar säga, så lär jag mig alltid något nytt varje dag. Oavsett om det handlar om åtalade djur eller högfrekvenshandel.

Fånge C2559 är långt ifrån bortglömd, hunden Pep berättar fortfarande sin historia, tack vare sociala medier. Och jag fortsätter att se det stora i det lilla. Varje dag.

0 kommentarer

Conchita Wurst – för mångfald och tolerans

Jag kände mig lite som Alfons Åberg, där jag satt framför tv:n i lördags. “Jag ska bara” titta lite, intalade jag mig själv. Jag, schlagernörden, som blommar ut en gång om året. Att dessutom vara ledig en lördagkväll då finalen går av stapeln, är ett illavarslande tecken om det finns planer på en liten tur till Riche. För sen sitter jag ju där, fastklistrad framför tv:n och med twitter i högsta hugg.  Jag spottar fram åsikter på 140 tecken. Ungerns bidrag sammanfattas med “utsatt kvinna räddas av Craig David” eller att “Greklands bidrag kör med hammarn’ – kan de inte vaska låten också?”

Och så går tiden. “Jag ska bara” kolla lite av omröstningen, säger jag lite frånvarande och burrar in mig ännu djupare i både filt och twitterkonversation. Plötsligt är klockan Askungetid och vinnaren utsedd. Edward af Sillén kallar Conchita Wurst’s seger för historisk och artisten själv strålar genom lyckotårar. Trots att vi inte borde glömma Dana International kan jag hålla med. För bara genom att vara man som klär sig som kvinna och dessutom med skägg, så provocerar hon delar av världen (läs Ryssland, Vitryssland och Ukraina) så till den milda grad, att de ville stryka hennes medverkan i tv-sändningen.

Tänk att modet att uttrycka dig hur du vill, med frihet och förståelse som signum, kan provocera så mycket. Ofattbart.

421504134

Jag med skägg? Genom appen beardify kan du också testa.

Och för alla som har velat vrida och vända på Conchita som vore det en labbråtta, så borde alla oroliga själar lugnas av hennes egna uttalande. “Jag vill inte vara kvinna, jag spelar bara teater, det här är en karaktär”.  Han är Tom Neuwirth utanför scenen och Conchita Wurst på scen. Enkelt, konstnärligt och tydligen väldigt farligt…

Conchitas seger i lördags var mycket mer än bara ännu ett årtal i Eurovision Songcontest’s historia. “Det är en seger, framförallt för mångfald och tolerans i Europa”, som Österrikes president Heinz Fischer valde att formulera det.

0 kommentarer

The drinkable book – vatten för livet

Böcker är en unikt bärbar magi, har Stephen King sagt. Vilket är sant. Att upptäcka glädjen och fascinationen när du läser  en bok är en ynnest. Min favorit är fortfarande Dante Alighieris “den gudomliga komedin” . Det är rätt nördigt egentligen, jag vet. Den är dessutom skriven på vers. Men den boken öppnade mitt sinne för språk. Hur ord och meningar kan rulla runt som färgglada karameller i hjärnan och hjärtat.

Men det verkar som om jag nu har fått en ny favorit. Nämligen en bok som du verkligen kan döma av omslaget.

Det här är sinnessjukt imponerande. Jag kan inte uttrycka det annorlunda. Jag ser något magiskt och enkelt, som skulle kunna förändra tillvaron för så många människor. Jag är ingen forskare, så min uppgift blir att dyrka de om besitter kunskapen.

En sak är viktig att konstatera. Produkten som enkelt uttryckt är kemiskt behandlade kaffefilter, hade inte haft en lika stor genomslagskraft utan dess design. 26-årige grafikern Brian Gartside har satt en fjäder i hatten med det här projektet. Anbuden lär väl trilla in. Så smart och snyggt. En revolutionerande produkt, förpackad till en bok, där sidorna är menade att rivas ut.

Det jag kan tänka mig kan vara negativt, är priset. Motsvarande 700kr kan kännas som en stor summa. Men det är för 4 års förbrukning av rent vatten. Något jag gärna donerar.

0 kommentarer