Heligt hyckleri.

Offermentaliteten i religionens alla sagor har alltid stört mig. Detta lidande och offrande för mänsklighetens skull är så dumt att klockorna stannar. Nu i påsktider, ska vi dessutom kannibalisera på hittepå-figuren Jesus kropp och blod. Att den senaste Ica-reklamen RO-anmäldes av kristna företrädare förvånar mig inte. Det som däremot chockar mig, är att Ica nu drar tillbaka filmen. För att inte ”såra någons övertygelse.”

Om vi tittar på den ursprungliga texten från nattvarden, så står det tydligen så här:
Tag och ät. Detta är min kropp.’Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Att göra denna makabra text lite mer barnvänlig, att dramatisera en aktuell företeelse som påskmiddagen och uppmärksamma historien bakom, är tydligen inte något som är tillåtet. Att säga MUST istället för blod, är tydligen en styggelse.

Då kan vi alltså konstatera att en inte ska “jiddra” med de kristna företeelserna. Det är tydligt. Döm då av min förvåning, när Frälsningsarmén skojar till det lite och låter sin gamla hemsida ”dö” imorgon långfredag, för att sen ”återuppstå” i ny layout, på påskdagen. Precis som hittepå-figuren Jesus. Paradoxalt nog, använder Frälsningsarmén liknande argument som Ica – alltså att de använder sig av  dramaturgi, för att nå ut med ett budskap.

nyhemsida

Är inte detta inte heligt hyckleri, så byter jag namn till Egon. En stund i alla fall. När frälsningsarmén försvarar sitt bus, med att de varken förlöjligar eller förringar någon, sätter de sig inte bara på höga hästar för att poängtera den slutna gemenskapen inom den egna sfären. De begår väl vad jag kan se, dessutom en syndfull handling genom att ursäkta dubbelmoral? Men det kanske är gjort i guds namn, kan jag tänka? Vilket antagligen ursäktar det mesta här i världen.

Själv tänker jag skåla i must och gömma ägg, enligt den tyska traditionen. Jag gillar påskharen och dess legendariska fortplantningsförmåga som gör den till en symbol för fruktsamhet. Min påsk är ett firande för våren, som jag hoppas snart ska slå ut i full blom.

Glad Påsk!

osterhase_01-800x533

1 kommentar

Några tips, i all välmening.

Det är jobbigt att vara kvinna ibland. Eller ganska ofta faktiskt. Det känns som om tiden inte räcker till för alla viktiga sakerna för mig som kvinna i livet. Som till exempel att fiffa. Det tar tid att välja kläder, fixa hår, smink och naglar. Att fiffa helt enkelt. Och var tredje dag måste jag raka mig, för vem vill känna sig eller se ut som en kille på benen och under armarna??

Företaget Veet som bland annat gör vaxremsor, har satt fingret på känslan jag har, när jag vaknar upp på morgonen och det har gått en dag för länge. Titta här:

Tyvärr har de dragit tillbaka reklamen. Säkert för att några rödstrumpor tyckte att den var sexistisk. Det måste vara tjejer som struntar i sig själva och hur de uppfattas av killen bredvid, som inte förstår hur mitt i prick den är! För mig är det självklart att ta fram det kvinnliga, så mycket det går. Renrakade armar och ben är ju det mest basala!

Sen är det ju roligt när jag hittar nyheter som bara gör mig ännu kvinnligare. Jag kan numera till exempel inte vara utan min vaginaspray som jag köpt på nätet. Det är så praktiskt att slippa känna den där mustiga doften som dyker upp där nere ibland. Urk!

Sen måste jag ju bara tipsa om cuchinis, som är en slags remsa som jag har i trosan så jag slipper oroa mig för kameltå. Med cuchinis blir jag lika slät i grenen som en skyltdocka, det är toppen!

Fler tips för dig som vill ta fram den äkta kvinnan i dig, är att färga den smala lilla landningsbanan som jag har som fint mönster där nere, för det får inte vara för mycket könshår, det är bara äckligt. Jag färgar alltid var tredje vecka. En liten, svartfärgad landningsbana ska det vara.

Min kompis tipsade mig dessutom om världens bästa salong där jag kan bleka rumpan också. Den naturliga nyansen är så…mörk ju. Det kan ju inte vara kul att titta på som kille när han står bakom mig.Det är jag säker på. Ja, du fattar nog. Så om jag kan göra honom glad så har ju båda vunnit på det! Det kallas bara för enkel respekt.

Och glöm nu inte tjejer, när det är dags för mens, så hoppas jag att ni köper parfymerade tamponger. Ja, eller bindor om ni nu använder det. Men det är ju så 80-tal att använda bindor! Och de som dillar om ”miljö och plånboksvänliga” menskoppr, vet ju inte vad de talar om. Tänk dig en liten kopp med blod, gud så äckligt! Jag vill ju inte se att jag har mens ju. Med parfymerade tamponger så blir det ju dessutom lite fräschare att byta också.

Du ser -  det är en hel del att hålla reda på som kvinna. Det borde killarna tänka på lite mer. Vi gör det ju faktiskt för er killar! Det är mycket tid och engagemang som ligger bakom, när vi plockar fram det kvinnliga  som vi alla faktiskt har inom oss!  För att citera ett gammalt ordspråk – ”Det finns inga fula kvinnor, bara lata.”

Visst?

1 kommentar

Vad står det på DIN tröja?

Jag köpte en tröja igår. Jaså, du vill inte veta var jag köpt min tröja? Men du kanske du vill veta vad det står? J’adore  la mer. För det gör jag. Jag älskar havet. Min mormor bodde på Åland där jag var en hel del när jag var liten. Det är något väldigt förföriskt med salta vindar och blå, blå himlar och hav. Som Ledin sjunger. Därför kan jag stå för min text på tröjan.

bild-148

Jag har alltid varit noggrann med texter på kläder. Även som mycket ung, tänkte jag efter länge och väl, innan jag köpte Akademibokhandelns t-shirt med citatet Kafka hade inte heller så roligt. För jag hade det faktiskt verkligen inte så roligt.

Nu behöver ju inte alla vara så genomtänkta när det gäller tryck på tröjor som jag, men jag ställer mg ändå lite frågande till personer som struntar fullkomligt i vad budskapet förmedlar. Vem vill gå omkring med en glittrande top med texten  Je suis une baleine ? Du vet inte vad det betyder? Skulle du köpa topen ändå? För att den är fin?

Skärmavbild 2014-03-28 kl. 09.29.42

Jag skulle då inte vilja gå omkring med manifestationen att jag skulle vara en val. Hej, hej, jag är en val! Nej, jag ser faktiskt inte ut som en val, varken i utseende eller i omfång.

Och jag skulle heller inte via en tröjas tryck, vilja skrika ut till hela Sverige att jag tycker att Paris – comme si comme ca – alltså att Paris är sisådär. Om jag nu inte skulle råka tycka det. Men det kan jag inte tänka mig att merparten av kunderna verkligen tycker. Just den tröjan är för övrigt slutsåld på nätet just nu. Finns i butik om du nu ändå vill skämma ut dig lite lagom. Jag skulle däremot avråda dig från att stoppa ner den i väskan när du åker på vårresa till romantiska Paris. Det kan bli lite…tokigt då. Kan jag tänka.

Skärmavbild 2014-03-28 kl. 09.27.56

Ännu längre in i affären hittar jag en snygg top utan ett egentligt statement.

58 team, eller team 58 om du vill vända på det, står det. En liten siffra och något om ett team. Eller syftar det i själva verket på den kristna alliansen team58, eller kanske racingföreningen team 58?

Skärmavbild 2014-03-28 kl. 09.31.35

Tänk ett varv till när du köper ett klädesplagg med tryck nästa gång. Ingen vill kanske veta var du köpt din trjöja, men det finns alltid någon som kommer att hajja till för att just DE förstår vad det står, eller vad det innebär. Blir du osäker, kan du alltid följa mitt val. Att älska havet borde inte störa någon.

 

2 kommentarer

Tidiga betyg – en nödvändighet!

När en hemlagad bearnaisesås skär sig, beror det framför allt på att man egentligen försöker förena det omöjliga – fett och vatten. När landets politiker rör om i skoldebattsoppan, händer samma sak. Sakfrågorna blandas hej vilt och till slut har det skurit sig helt.

Frågan kring betyg i 4an är just nu både het och intressant. På ena sidan viftar man med argumentet att det inte finns forskningsstöd för att betyg på 10-åringar skulle rädda skolan. På andra sidan hoppar man upp och ner för att försöka få befolkningen att förstå att vi inte borde vara rädda för kunskapskrav.  Och i mitten står jag. Jag som tycker att det blandas allt för många oförenliga ingredienser som riskerar att förstöra en viktig fråga.

Vi måste skilja på frågorna kring lärarlöner, segregation, respekten för auktoritet, läxhjälp, pappersexercis osv. Alla problem kräver olika åtgärder. Framför allt kan inget av detta blandas ihop med frågan kring tidigare betyg.

Som separat åtgärd, ger tidiga betyg elever en livsviktig hint om vad som komma skall i deras yrkesliv. Skriftliga omdömen är som en snuttefilt i papper. Det ger inte eleven klara besked om vad som behöver åtgärdas eller inte. Kunskapskrav och erfarenhet är det som styr utbildning och arbetsliv.  Får du inte ett visst antal poäng när du vill söka till en utbildning är du inte välkommen. Punkt. Det är en verklighet som barnen redan som unga behöver lära sig, för att inte chockartat vakna upp för sent en dag.

Att få betyg i 4an, är ett ganska bra förslag. Jag säger ganska, för att det bästa hade varit att få betyg redan i ettan eller tvåan. Det här är redan praxis i många andra länder, men här i Sverige är vi sena. Och rädda. Att barn kan få svårt att skilja på sin prestation, sitt betyg och sig själva, blir bara sanning om vi ger dem fel verktyg. Rätt använt berikar och förbereder det barnen för vuxenvärlden.

0 kommentarer

En sjuklings bekännelse.

Ligger i sängen och har rysligt dåligt samvete. Plirar lite med ögonen och lyssnar på ögonfransarna som klipper genom luften. Förutom lite dämpad trafik utanför fönstret är det knäpptyst hemma. Till och med badrumsdörren som brukar stå och slå av ventilationsluften, håller sig lugn.

Jag lägger mig på rygg och stirrar upp i taket. Och så kommer det dåliga samvetet igen. Det är egentligen inget konstigt med hela situationen. Jag ska ju ligga här. Jag är ju sjuk. Men jag är också kroniskt programmerad till att låta jobbet gå före hälsa.

Just nu har jag en röst som liknar Eartha Kitt under hennes guldålder. Flaskan med den galet turkosa  bedövningsmixturen för svalget (varför denna färg?!) står på nattduksbordet. Om jag lutar mig lite framåt kan jag nästan spegla mig själv i flaskan vilket ser väldigt lustigt ut. På två dagar har mitt hår fått en rufsig och sträv styling. Åtråvärt naturligt, precis som i ett modereportage. Men helt fel på en sjukling. Solbrännan efter Dubaisemestern har dragit sig tillbaka som en skrämd igelkott. Oklart om den kommer att dyka upp igen. Nu ser jag att jag borde måla om mina tånaglar också. Suck. Jag är inte bra på att vara sjuk.

Tillvaron ur en sjuklings perspektiv.

Tillvaron ur en sjuklings perspektiv.

Jag minns med värme, de där gångerna som jag minsann jobbat med 39 graders feber i sändning. Vad duktig jag var och vilken tapper medarbetare företaget hade anställt. Eller anställd har jag aldrig varit, jag menar kontrakterad medie-konsult. Med febrig panna och glansiga ögon, har jag som moderator försiktigt hostat lite drottninglikt, när jag egentligen ville riva av en riktig slemboll. Sen har jag fortsatt uppdraget som om ingenting vore fel. Inget konstigt aaaaaalls, som Malena Ernman skulle ha sagt. Jag har väntat med att höra min bultande huvudvärk och bullriga hosta, tills kameran har slocknat och mitt pigga eko ebbat ut. Jobbet och inkomsten först. Hälsan, den…ehh…ja, det ordnar sig nog. Och så har åren gått. Galet.

Är det åldern som till sist knackar på den kloka sidan av hjärnan, är det mina fyra gråa hårstrån som jag just upptäckt eller de kärleksfulla råden som till slut har fått mig att göra vettiga val? För första gången någonsin, säger jag nej till hjälterollen och ja till min hälsa. Så nu ligger jag här och är duktig och klok. Bieffekten är ett irrationellt och väldigt dåligt samvete.

Med en suck puffar jag till kudden och lägger mig på sidan. Måste ta en tupplur medan kroppen jobbar på för att driva ut alla busiga baselusker. Ska nog drömma om att jag vaknar frisk, redo att kunna jobba igen.

 

 

 

0 kommentarer

Mercedes + Karin Boye = Sant

För två år sen skapade den språkliga nyskapelsen “Hen” ett väldigt rabalder. Enligt Svenska Akademiens förre ständige sekreterare Horace Engdahl, var fenomenet alltför fånigt för att ens förtjäna seriös kommentar. Jag håller med honom i sak, men reagerade starkt på hans nonchalanta sätt  att uttrycka sig för att avfärda en folklig fråga. Det var inte fint nog för att ens befatta sig med.

Samma attitydproblem dyker nu upp igen, när Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund rasar över blandningen av kommersiell reklam och poeters eviga och bevingade ord. I den nya reklamen för Mercedes-modellen GLA,  används Lena Endre som speakerröst för att läsa några rader ur Karin Boyes dikt “i rörelse”. Englund flyger i taket från sin sammetsbeklädda stol vid det runda bordet. Som en beskyddande riddare, drar han fram sitt svärd, redo att kriga mot  det han kallar för ”gravskändning”.

Ta’t lugnt och ta en toy, Englund. Det är både bakåtsträvande och väldigt otrevligt att slå de elitistiska klorna runt någonting och hävda att det bara ska tillhöra en utvald skara. Att vara en språklig Gollum som roffar åt sig kulturen utan att vilja dela den med någon annan skapar klyftor. Resultatet blir bara “vi och dom andra”.

Det finns många exempel på reklam som använder sig av klassisk musik eller klassiska författare. Ta bara den vackra reklamfilmen för Ipad Air, där den amerikanska författaren Walt Whitmans ord skapar en perfekt symbios mellan det moderna och det genuina. Att som Englund kalla företeelsen för en okänslig och bisarr idé, pekar bara på ett väldigt osympatiskt tankesätt. Släpp kulturen fri och gör det genom rap, musik, konst eller reklam. Ordens skönhet är något som ska vara och ÄR tillgängligt för alla.

Med hänvisning till att kampanjen för bilmodellen avslutades i söndags, är det nu omöjligt att hitta reklamfilmen på Youtube. Den har helt enkelt plockats bort. Det är inga problem att hitta reklamfilmer för redan avslutade kampanjer i vanliga fall, vilket jag bara kan tolka som att Peter Englunds utspel har lönat sig. Som han själv säger i en kommentar: “i och med att det vi begärde i vårt brev från i fredags nu är uppfyllt betraktar vi fallet som avslutat.”

2 kommentarer

Ribbing sätter ribban

Har du sett Magdalena Ribbings etikettskola i DN?

Jag har suttit och skrattat högt under morgonen, när jag läst hennes svar.

Det finns ingen tillstymmelse till slarv eller nonchalans när folk frågar om all från presenttips till uppförande. Men då och då hörs ändå ett försiktigt gnisslande av naglar på griffeltavlan, när hon möter dumhet och ignorans.

Killen som tycker klädkod ”mörk kavaj” i inbjudan är fjantigt och frågar om han kan komma i jeans och tröja istället, får svar på tal: ”Du resonerar omoget och självupptaget, och antingen tänker du om, eller så tackar du nej.”

Och den melloaktuella frågan kring det lämpliga i att ta sig i skrevet hela tiden, får en humoristisk knor: ”Vi får väl vara tacksamma så länge artisterna tar sig själva i skrevet på scenen och inte någon annan.”

Det är en pekpinnelös, vass humor som talar sitt tydliga språk. Jiddra inte med Ribbing.

Jag älskar sånt här. Att framföra ett tydligt och konkret budskap utan knussel. Kan också med fördel framföras med ett stort leende för att förvirra motståndaren eller tvivlaren totalt.

På nästa sida hittar jag ett råd som verkligen kan användas lite oftare. En äldre dam är orolig över dömande blickar när hon äter med sked och får detta svar: ”Om det verkligen är personer som stirrar på dig med ovänliga blickar, kan du lugnt bortse från dem eftersom de i så fall är korkade och oförstående människor. Sådana personer behöver man inte bry sig ett dugg om.”

Tänk om vi lite oftare kunde tillåta oss själva att strunta lite mer i alla trångsynta personer som lever för att döma och tycka. Eller som Ribbing stilfullt uttrycker det, ”lugnt bortse från dem.”

Bevisligen behöver du inte läsa Pablo Coelho för att hitta citatvänliga klokheter. Ibland dyker  livets små pärlor plötsligt upp i en kolumn om hyfs och stil. Det gillar jag.

0 kommentarer

Smockan från Svenska Pokerförbundet

Klockan är 8.20 och jag har varit vaken i 4 timmar. Arbetsdagen har börjat sedan länge. Jag är pigg, alert och morgonens nyvakna förvirring har ebbat ut. Ändå sätter jag kaffet i halsen när jag upptäcker reklamfilmerna för Svenska Pokerförbundets kampanj, på Resumé.

Den gamla vanliga diskussionen om att kunna, (eller inte kunna) skoja om det mesta, behöver vi inte ta just nu, jag konstaterar bara kort att jag tycker det här är alldeles för magstarkt. För mig är det humor utan finess, där den omotiverade smockan hamnar rakt i mellangärdet.

Vi har alla våra olika kall i livet. Vissa brinner tydligen för att göra live-poker tillåtet i Sverige där det i dag är olagligt. Känns i min värld inte som en glödhet frågeställning.

Eller vad säger du?

1 kommentar

Två nya vänner

Bokförsäljningen 2010 var bedrövlig. Och alla som trots allt ville njuta av bokrean, gjorde det via webben. Men nu är det fysiska botaniserandet tillbaka. Inte bara här i Sverige. Det är en global rörelse, där människan verkar återupptäcka glädjen i att hålla i en bok, samla upplevelser och testa att känna sig som Ferdinand under korkeken. Det är något magiskt med att leta och hitta nya vänner bland boktravarna, helt under tystnad. Jag har alltid älskat bokrean och minns när jag var liten och släpade hem flera kassar med fynd.

bild-146

 

Men i år blev det en halvfisig upplevelse, där de små pärlorna lyste med sin frånvaro. Det blev bara två böcker till min lillskrutt utan någon riktig aha-upplevelse. MEN…så dök det upp två böcker som nu har fått flytta in i bokhyllan. Den ena, som vid första anblick kanske inte alls ser så inbjudande ut – Bea Uusmas “min kärlekshistoria” och så en magnifik tablebook som skildrar Audrey Hepburn under 60-talet.

bild 2-3

 

 

bild 1.PNG-2

Beas bok slukade jag på tre timmar. Det är en lättläst faktabok, där hon väver in sin egen passion för Andrées expedition och gör det till en både spännande och otroligt romantisk kärleksskildring. Hennes besatthet för ballongäventyret som utspelar sig år 1897, startade tack vare en tråkig fest. Hur, låter jag dig själv upptäcka. Det är spännande från första till sista sidan!

Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.
I trettiotre år undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen. År 1930 hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning på isen efter tre dagar i luften. I månader drar de sina flera hundra kilo tunga slädar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. På Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.

bild-145

Ta en tur till närmaste bokaffär. Ge boktravarna en chans, du kanske också hittar en eller flera bokvänner som du tar hem och ger en speciell plats. För du HAR väl en dignande bokhylla? Släng din Ipad när det kommer till läsning. 2014 är året då det fysiska bokläsandet är tillbaka!

0 kommentarer

Klassisk reklam får ny slogan

“Got milk?” Den klassiska reklam-frågan skrotas nu, eftersom det tydligen inte är så populärt med mjölk längre i USA.

Tidigare har möjlkreklamen med den karakteristiska kändismustaschen frontats av bland andra Susan Sarandon.

susan_sarandon

Högteknologisk, snygg och modern – och med uppdaterad fras. “Milk life!” är den nya slogan.

Reklamfilmen andas frihet och framtid, men frågan är hur stor påverkan det egentligen kommer att ha på mjölkkonsumtionen. Skulle vi behöva en liknande kampanj i Sverige, är uppmaningen “mjölka livet” kanske inte lika snygg….

0 kommentarer