Månadsvis arkiv: mars 2012

Med ansiktet i fokus

Smink av, smink på. Förbättra smink och lägg på lite till. Det är ett evigt duttande med huden de kvällar jag jobbar i rutan. Sminket i sig är inte problemet, men med studiobelysningens otroliga värme, känner jag mig helt instängd under ett tjockt lager make-up.

Testa att stå framför en kamera utan smink och du kan gå på casting till living dead. Alltså är det ett nödvändigt ont, vilket gör att jag måste ta hand om mitt ansikte extra mycket. Not because I´m worth it, snarare för att mitt ansikte är en del av mitt arbetsverktyg.

 Det glada 80-talet uppmuntrade mig redan som 12-åring att gå på solarium. Ofta i samband med besök i simhallen. Varm, gott och så blev man ju så fräsch. Ett barn i samma ålder, hade väl inte ens blivit insläppt på solarium idag kan jag tänka. Ja, sen började jag både träna och sola hårt i vuxen ålder. Som mest kanske det blev 3-4 ggr per vecka. Helt vansinnigt.

 

 

För några veckor sen gjorde jag en IPL-behandling. Vill man sitt ansikte måla, får man smärta tåla som jag brukar säga. Det gör ont som — när ljuset omvandlas till värme och ger mig en kort och intensiv stöt. Sen är det över. Och så upprepas bestraffningen några gånger tills det är färdigt en kvart senare. Jag skrattar hysteriskt och rycker till varje gång den i vanliga fall, snälla Catharina, ger mig en omtänksam ljusblixt. Sen ligger jag där och försöker prata väder och vind under flera påsar av is, som lindrar efter behandlingen.

Några dagar senare, när huden lugnat sig och gjort sig av med pigment och/eller akne, så fäster hudkrämer och smink bättre, jag blir gladare i spegeln och behöver alltså i slutänden färre produkter på i samband med jobb. Win-win situation.

 

Som före detta solsyndare, tillsammans med mitt kamerajobb, borde jag vid det här laget se ut som tanten Magda, i filmen Den där Mary. Gener, produkter, behandlingar och hälsokost har som tur var räddat mig från ”fnasdöden”

 Att skönhet är ytligt, är verkligen inte sant. För det gäller bevisligen att ner på djupet i hudens lager, för att förädla det fina vi redan har…

1 kommentar

Det här med Facebook…

Diskussionen kring facebook och dess påverkan på vårt välbefinnande puttrar i media som en trygg kalops. Det har inte kommit larmrapporter, men väl undersökningar som visar att ansiktsboken får främst kvinnor att må dåligt. Lyckliga foton på kära par, snygga middagar och perfekt makeup skapar en press på ett perfekt liv, sägs det. Människor jämför sig med varandra och får prestationsångest på tidslinjen.

Jag tror inte problemet är specifikt utbrett just på facebook, det här handlar istället om den allvarligaste av svenska symptom, nämligen lagomsjukan.

 

Fråga någon du träffar hur personen mår, så borde man rent etikettsmässigt svara “bara bra”

Det skapar tydligen en konstig stämning om jag svarar ärligt och konstaterar att jag är i sorg, en kärlekssorg som gör att jag letar efter varje andetag som om det vore det sista och att det känns som om mitt hjärta har torkat ihop och skrumpnat.

Eller tvärtom – idag ler jag i min mage och skulle kunna sälja heliumballonger på torget, som jag själv fyllt med min lycka. Så hög av kärlek är jag idag.

Mina vänner får ofta höra liknande utlägg av mig i den riktiga verkligheten, men ett och annat svenskt ögonbryn höjs när jag förklarar samma sak för en ny bekantskap.

 Samma etikettsregler gäller på facebook. Lid lagom, älska genomsnittligt och ta framgång med måtta. Det får inte bli för mycket barnsnack, inte för många mingelbilder eller sorgerapporteringar kl 0234. Då scrollar vi snabbt vidare och väljer Kalles status om vädret istället.

 Jag har en snäv krets av vänner på fb och vet vilka alla är. De vet i sin tur hur jag fungerar och är vana vid det färgglada bollhav av livets alla element som fyller mina statusuppdateringar. Då och då tar jag bort folk som inte bidrar med innehållet i sina egna liv utan bara gluttar på andras. Sådana personer orkar inte heller slå en signal på telefonen för att ses på riktigt.

 Facebook har några få störningsmoment. Den ständiga geografiska felplaceringen om var jag befinner mig, de som skriver hur långt de sprungit och uppdateringar om vad folk har spelat för spel.

 Annars tillhör fb en naturlig del av min vardag. Det är roligt och framför allt hinner jag med mina vänner på ett helt annat sätt. Ett hjärta som dyker upp i statusraden, gör mig också extra glad när jag vet att personen tänker på mig. Jag blir lugn och fin av Fb, inte tvärtom. Allt handlar om hur vi hanterar informationssamhällets lockelser.

Det gäller att säga JA och NEJ.

 

Och framför allt – strunta i att vara lagom!

0 kommentarer

Därför frälser Avicii.

För några dagar sen, funderade programledaren  Jenny Strömstedt via twitter:

”ok, uppriktig käringfråga. Vad är det som gör Avicii så fantastisk att Madonna jublar? Vill verkligen förstå.”

 Jag har funderat. Och funderat. Gått omkring som professor Balthazar och resonerat. Jag vet ju vad jag känner när jag hör musiken, jag vet hur det är att stå i Globen under hans spelning och se publikhavet på drygt tiotusen personer som dansar till Levels. Jag vet hur det är att göra en spelning, mixa in Avicii och se jublet stiga. Men går det att omsätta i en klinisk analys? Börja med att lyssna på en av de bästa låtar han har gjort:

Jag upptäckte House, när Livin’ Joy - ”Dreamer” fick mig att rysa av njutning.

Basgång, ackord, vokal. Tre element som måste fungera i perfekt symbios och skapa ett recept för lycka utan biverkningar.

Släktträdet går att spåra tillbaka till de gamla, stora, klassiska mästarna. För hemligheten är den klassiska musiken.

Det är från den som många av de välkända harmonierna i house kommer ifrån. Som går att förklara i komplicerade mönster av harmonilära, kontrapunkt och musikteori. Hjärnorna i till exempel Antiloop och Prodigy, är båda klassiskt skolade pianister.

Många av artisterna före Avicii (Prydz t.e.x)  har plogat vägen för hans framgångar och gett resultatet i Aviciis kod, som stavas tillgänglighet. Det är en ren enkelhet i slingorna som byggt hans imperium.

E-dur, H-dur, Giss-moll och Ciss-moll. Där har du ackorden i Bromance. Låten som öppnade ”snällhousens pärleport.”  En ackordföljd som skapar en klar essens av lycka. Aviciis musik är inte krånglig, den distar inte eller innehåller störande partier. Feta basgångar till melodislingor som var och varannan person kan nynna på, tillsammans med klassiska house-synkoperingar.

Basto, Matisse & Sadko, Will Drage &Marcus Maison – listan kan göras lång. De har alla tagit efter Aviciis sätt att göra musik. Ska jag vara diplomatisk, så kan vi väl säga att de har inspirerats av varandra.

Nu vilar ögonen på ett 15-årigt underbarn (som också började spela klassiskt piano i tidig ålder) vid namn Erik Arbores. Samma enkelhet, men möjligtvis lite tunnare än Avicii. Men så ser Arbores också ut som en mager liten sparris. Ju mer han växer, så växer kanske hans musik i takt med honom.

Det är inte konstigt att Madonna hyllar geniet Avicii. Hon som valde ABBAS Gimme! Gimme! Gimme! som låt att göra en remix av. Där kryllar det av klassiska ackord och tonföljder. Tillsammans med en gnutta svenskt vemod. Frågan är bara när Avicii måste ändra sitt koncept och byta inriktning. Det går inte att äta musikalisk sockervadd i evighet. Men gärna en sommar till, eller två.

Det skulle inte förvåna mig om gymnasieutbildningar presenterar househistoria som ämne snart, för att locka ungdomar i att förstå de gamla mästarna som Bach, Chopin eller Sibelius. Listan kan göras hur lång som helst. 

Receptet på den perfekta houselåten finns redan, men frågan är hur framtiden ser ut.

1 kommentar

Lugnet på fjället…

Ibland är det skönt att ta bloggpaus. En helg utan någon som helst uppdatering, är att sätta det officiella livet på paus. Och så skönt det kan vara.

Öl-reklamens numera klassiska ”att vara sig själv för en stund” är ingen klyscha, det är en enkel och fyndig  sanning. Vi har alla flera sidor av vårt Jag. Precis som jag älskar det snabba, glamourösa arbetslivet, lika mycket behöver jag bara vara en skogens Nils Karlsson Pyssling.

Min kärlek till Norrland har jag med mig sen många år tillbaka. Och förvandlingen blir total. Det räcker med att stiga ur bilen efter timmar av bilfärd och andas in den rena, klara luften, så åker axlarna ner flera centimeter. Harmonin sköljer över mig som ayurvedisk olja och allt blir plötsligt möjligt.

 

 

Det är med nyvunnen kraft som jag kommer tillbaka till ”fjollträsk” för att åka i 180, i vardagens race.

Alla behöver vi Yin och Yang i våra liv – vilken annan sida har du?

0 kommentarer

A night at the mall…

Ända sen jag var liten, har jag drömt om att övernatta i ett varuhus. Att få hoppa i utställningssängar, ta förbjuden choklad i godisaffären och testa alla kläder utan att behöva hänga upp dem igen.

Igår kväll, var det grandios premiär för den nya shoppinggallerian Mood Stockholm. Inte ett nytt NK, men inte heller Åhléns. Snarare ett lite finare PUB med spännande restauranger och stora ytor.

Champagnekorkarna ploppade lika frekvent som stämpelkortens klickande vid arbetsdagens slut. Puderpuffade galagäster glänste ikapp med golvets nya yta och det var verkligen fest överallt.

Kindpussandet och hälsningsropen över alla som var där, hördes nog ända ut på gatan där eldakrobater imponerade på det tillströmmande folket.

Och så var det det där med den lite otillåtna känslan av att vara i ett egentligen stängt varuhus.

Jag tror att vi var inne i varje affär som fanns, vilket tog sin lilla tid. Det är ett myller av gångar och krokar.

                                                                             Nejmen här skulle jag väl inte vara?…

Plötsligt dyker det upp en pärla bland matställen – Boqueria, som andas komsmopolitisk trängsel och stämning. Avundsvärda tapasrätter och svettiga kockar i ångande, öppna kök. Vilken stämning!

                                                                                   Skulle hon orka ta en Macarons till?

Bindefeld serverade självklar glamour, med en doft av Cannes. Personal och butiksägare strålade ikapp med en nyfiken entusiasm inför det som fanns framför dem.

Det här kan nog bli riktigt bra. En ny mötesplats, bland både trygga och nya koncept.

2 kommentarer

Rätten att få vara arg!

Varje morgon, sätter jag mig upp i sängen och hatar hela världen en stund.

Det är så skönt att få utlopp för ilskan över klockan som väcker dig mitt i en dröm och de för få sömntimmarna som sätter sig som ett tydligt V, under ögonen. Jag hatar tvånget att måsta gå upp och göra frukost och lämna till skolan, jag hatar till och med solen utanför som påminner mig om att jag inte är ledig.

 Sen är jag färdig.

Det är då jag sträcker upp armarna, sträcker mig som en katt och bestämmer mig för att vara tacksam och glad över den nya dagen som är här. Varje morgon (så länge jag inte är sjuk) så genomför jag samma ritual.

Det är faktiskt förlösande att få utlopp för det bubblande missnöjet som ibland finns i kroppen. Inget är mer dumt eller till och med farligt, än att hålla det inne. I kroppen, eller knoppen.

En av mina vänner fick punktering för ett tag sen, vilket han postade som inlägg på facebook. Det kom hjärtan och symboler och ”tänker på dig” i alla former. ”Vad fan hjälper det mig, att någon skickar ett jävla hjärta? Jag vill få vara arg och jag vill ha hjälp!”

Släpp ut det tillfälliga hatet över småsaker, tillåt dig att vara arg över orättvisor en stund, hata sönder tanten som tränger sig i matkön och låt det sen gå över. Låt det försvinna lika osynligt som morgondimman över tjärnen. Det blir en nytändning, som ger dig lite extra ork och stubin i de verkligt stora situationerna.

 

Linus på linjen, han kunde det där med ilska. Vilket förhoppningsvis istället får dig att skratta…

 

0 kommentarer

Åsnan gör skillnad

För drygt 200 år sen, avrättades den sista kvinnan i Europa för häxeri. Samtidigt finns det runt tusen kvinnor i Ghana, som sitter i ”häxläger”. De tros ha orsakat olyckor och sjukdom med hjälp av trolldom. Vi lever i två skilda världar. Dåtid och framtid blandas med okunskap och vetskap trots att vi befinner oss på samma planet.

Kvinnor i Ghana har på vissa håll enormt låg ställning i samhället, med lite eller ingen möjlighet att vara självständiga eller få sina röster hörda.

En åsna kan förändra situationen för dessa kvinnor. Jag vet, det låter kanske befängt, men lyssna här.

En åsna drar vagn, vilket gör det lättare att transportera skörd. Det gör att barnen inte behöver hjälpa till och kan gå i skolan istället. När kvinnorna tjänar mer pengar, kan de köpa mat och kläder. Därigenom får de högre status i samhället. Dessutom kan kvinnorna i olika byar lättare träffa varandra, för att stärka varandras självförtroenden och bli starkare.

En åsna var det ja.

Vad säger du, funderar du på en present till den som har allt? Han/Hon har definitivt inte fått en åsna i gåva. Den lever i ca25 år och gör större skillnad än vad vi kan föreställa oss. Även på andra platser än Ghana.

Till exempel HÄR kan du göra slag i saken.

0 kommentarer

Fest ikväll?

Är det läge för AW? Kanske ett glas vin som sen blir till en liten jäger och så kanske en öl? Och sen blir det så roligt att long island ice tea känns som det bästa alternativet? Till slut kanske du väljer några shots när omdömet grumlats och dansen blir yvig…

Att du får en huvudvärk dagen efter som påminner om hjärtslagen hos en val, är självklart. Men dessutom är det inte smart drickplanering om du tänkte  hålla vikt och/eller hälsa och utseende.

Bifogar en klok lista som jag hittade i veckan.

Vad sägs om att tänka efter, före?

Notera också att mitt självklara val är Champagne. Markerat med hjärta…

1 kommentar

Tja bloggen!!!!!!!!

Tja bloggen. Vet inte vad som har hänt, men jag vaknade imorse och kände mig förändrad. Jag bubblade inte av tankar kring jämställdhet, mindfulness eller språkliga utmaningar. Jag hade bara ett trivsamt vakuum i huvudet, som bubbelplast som fyllde hjärnbarken. Så satte jag mig upp i sängen och kollade mig i spegeln. Och koll jag hade äntligen förvandlats till en riktig bloggbrud. Jag tänkte mest på allvaret i att min plattång hade gått sönder och om man kunde använda strykjärnet istället. Och så såg jag att det nog var daga att fylla på överläppen lite, för just nu kunde jag ju faktiskt prata rent. Gick upp för att äta min rosa frukost, med en tallrik geléhallon och strössel. Det är viktigt att tänka på dieten liksom. Säg avkok på grisknorr och jag säger jihaaa!  :) Asså sen skulle jag till jobbet, men så kom jag på att jag liksom inte hade lust så jag tänkte ta t-banan till castingen för djungelns drottning istället. Jag menar att åka till ett place som sägs vara lika hemskt som Rågsved, fatta det. Vilket äventyr. Sen kollade jag läppen igen. Och plattången.  Sen fick jag tråkigt. Så jag kollade i badrummet istället, om jag hade tillräckligt med tuber av brunkräm. Vilken tur, det fanns två kvar. Då slipper jag beställa på två dagar i alla fall. :) :) :)

Vet du bloggen, det är så jäkla kul för jag ska på kändisparty ikväll. Igen. Hoppas några från Big Brother är där. Kanske hon den där chicka-chicka bruden som åkte hem. Ballaste personen i världen. Hon vill liksom bli känd. För vad vet jag inte, men det är ju det som är coolt. Hon är sig själv och så bloggen då. Jag skulle också vilja leka kräklekar och köra jackass-tema på min vecka. Kanske vore nåt för en webbcast. Nej, nu måste jag kolla läppen igen, den går ju att röra på nu, å fy! Måste fixa en tid idag redan!!!! Amen nu måste jag fixa mig lite, jag kanske träffar nån kille ikväll, vore kul.  :) :) Då kan han ge mig allt jag vill ha. Som skor och kläder och så. Och ska jag köra lite chicka-chicka ikväll, if you know what I mean ;) ;) , så måste jag raka mig under armarna. Vill du inte få dödshot som hon tjejen på melodifestivalen liksom. Vad tänker man med om man inte fattar att det viktigaste en tjej har, är rakhyveln, plattången och bloggen! Asså nu har jag tänkt så mycket att jag måste vila lite. Hörs sen, lägger ut en bild så länge.

Pussspusspusspusss på er alla sweeties!!!! <3 <3 <3

1 kommentar

Få kärleken att hålla!

Jag är så lycklig att det bara spritter i kroppen just nu. Kärleken spirar av bara sjutton. Men jag har också en jobbig tid bakom mig.

Eftersom jag är en människa som lever efter devisen att det finns en mening med allt som sker, är det klart att jag har vuxit som individ av all sorg, ilska och svek som jag har upplevt. Det som inte dödar, härdar. Vilket faktiskt är sant.

Ämnet för Kvällsöppet den här veckan, tar sitt avstamp i Reinfeldts skilsmässa, vilket jag ändå tycker är lite för populistiskt. De gör det för enkelt. Men ämnet i sig, är intressant. 40.000 personer om året, lovar varandra trohet och evig kärlek när de gifter sig. Så mycket som hälften har kastat bort sina pengar på ett kanske dyrt bröllop och tasslande gäster, när de sedan skiljer sig. Det är sorgligt.

Kanske borde frasen istället vara ”att älska varandra i nöd och lust, tills paret skiljer sig…”

 

Jag tror att fenomenet skilsmässa, är en kombination av framför allt två saker. (Och nu utgår jag av lathet från heterosexuella förhållanden)

Ett: Vi pratar för lite, innan det är för sent.

Två: I många fall har det uppstått en förvirring kring våra könsroller – mannen blir osäker i uppfattningen kring ett jämställt förhållande, som kan förväxlas med att vi ska vara lika. Han tror att han tappar sin attraktionskraft genom att ”avsäga sig” en del av sin så kallade manlighet. Kvinnan i sin tur, kanske kör på i 180, utan att inse att kärleken är gemensamt, fartfyllt  race som färdas genom livet, som en tvåmannabob.

Varför inte gå i parterapi, när skimret är som mest rosenrött? När man bestämt sig för att leva tillsammans och har en vilja av stål, att det här ska hålla för evigt. Det blir som en kärleksförsäkring som finns där ifall något skulle hända. En plan och en manual för krishantering.

Då är vi beredda. Då kan vi få det att funka. Tillsammans.

För alltid.

0 kommentarer