Med en dotter som nu är 9 år, har jag gått igenom många stadier av föräldraskapets tidiga skärseld. Koliknätter, mjölkstockning, trotsålder och blöjhelvete.
Jag har farit fram med barnvagnen som en ångvält, för att inte komma sist till bussen. Jag har åkt x2000 med ett kräkande, åksjukt knytte. Jag har ignorerat irriterande blickar under flygresor, när bebisen skrikit från start till landning och jag har lekt otaliga, konstiga lekar på resan hem, för att underhålla en grinig lillflicka och skydda trötta passagerare.
Låt barn vara barn och ta föräldrarna i örat!
Så fort vi får den nyfödda trollungen i vår famn, startar en intensiv period av diktatur. Den lilla personen kommer att styra tillvaron med en liten, knuten järnhand och det är vårt jobb att göra så gott vi kan.
Debatten kring barnförbud på kafé är lika löjligt som diskussionen kring amningsförbud. Det är varken amningen i sig, eller barnet i offentliga miljöer som är problemet. Det är föräldrarna.
Amningen är en livsuppehållande åtgärd och kan ske var som helst. Till och med på Kungliga Operan, om du skulle få för dig det. Men tack, släng inte upp en tutte i mitt synfält innan jag hunnit blinka. Behåll det mellan dig och ditt barn. Lägg en filt på axeln som hänger ner och skyler, så är problemet ur världen. Att ta med barn på café, är däremot ingen nödvändighet. För en trotsig treåring t.ex. är det antagligen inte ens roligt att måsta underhålla sig mellan trånga bord och mycket människor.
Allt handlar om respekt. Släng ut föräldrar som inte kan hålla ordning på sina barn i lugn miljö och be dem ta barnen till junibacken, där de kan springa av sig. Vi som har barn, kan inte tvinga på föräldraskapet på andra människor som inte valt det. Du ser ditt hjärtegryn, medan andra ser en skitunge.
När jag (och hon) genomlevde trotsåldern, lämnade jag självmant många varuhus, mataffärer och fikaställen. När lillungen fick sina utbrott, tackade jag för mig, tog illbattingen under armen och bar ut henne utanför. Hon fick ligga på någon gräsplätt och skrika av sig tills det var klart. Det brukade ta max 10 minuter. Sen var hon lugn som ett lamm. Det finns inte på kartan att jag skulle låta samma sak hända på ett trångt kafé, det kallas enkel respekt.
Jag står på cafeägarens sida, när det gäller att inte acceptera varken blöjbyten i sofforna eller kringrusande barn utan föräldrars uppsikt. Det är helt enkelt ohyfsat. Men låt det inte gå ut över ”oss” som har pli på våra barn och vill passa på att ta en lugn fika, innan bolibompa och krångliga läggningar terroriserar tillvaron igen.
Tillåt barnvagnar, barn och amning, men kasta ut de vuxna som inte sköter sina små och inte visar respekt. Det gäller för vilka stökiga gäster som helst.
(Skylten är nu nedtagen och två barnvagnar åt gången är välkomna)
