Kolla in min nya blogg på Runners World Triathlon

http://triathlon.runnersworld.se/blogs/erikarosenbaum

Idag var det rekortdmånga grymma löpare som sprang millopp i Hässelby. Det var en helt fantastisk dag med sol och lagom temperatur för att persa på milen och jag tror de flest gjorde rekordtider.

Själv gör jag inte många knop nu för tiden men blir däremot väldigt glad över att se hur folk håller igång.

Jag stod vid sidan och hejjade på kompisar idag och den trevliga loppkänslan funkar lika bra utan nummerlapp. Lite sugen blev jag såklart men det kommer ju många lopp framöver att persa på. Vet inte heller om jag hade fått till något pers nu när jag inte känner att jag är i nån vidare form. Måste ju vila ordentligt nu så att det inte blir värre med knäna. 

Förstklassigt lopphäng med lilla Maja, Caroline Törn och Philip Tavell

Startskottet gick kl 12

Min grymma svägerska Camilla kommer in som etta i sin startgrupp och bränner av en spurt in mot mål.

Hon ville slå sin förra tid från Sicklaloppet och skulle i mål under 53. Jag sa åt henne att gå ut hårdare och inte hålla igen i början, man är trött i slutet oavsett om man tar det lugnt första biten eller inte. 

När hon passerar mållinjen står klockan på 49.32! 

Med tårar i ögonen fick jag krama om en lycklig och nyfrälst löpare. Rörd, stolt och impad var jag. Glad, nöjd och

svettig var Camilla Rosenbaum. 

Mina grymma triathlonpolare gick i mål med 6 sekunders mellanrum. Henke med ett duktigt pers på 37.13 och Nelker 17 sek från PB 37.07. Sjukt snabba och sjukt jämna. Bra ötillö-lag

Stolt ”storasyster” 

Annars är det lite av en planeringsfas nu. Hur ska jag träna kommande år? Med vem? När? Men framförallt för vad ska jag träna? Det är det dags att sätta upp målen för 2012. Har tänkt att försöka kvala till Hawaii 2013 men argumenten för att prova en internationell IM redan 2012 var många så nu är det så det får bli. 

För det första är det bra att ha provat en riktig tävling innan man ska göra sin kvaltävling och dessutom är det en rolig upplevelse i sig att göra en stor tävling utomlands. Finns det dessutom en liten chans att kvala är det ju en bonus. Jag kollade igenom Resultatlistor för att se vilka tider man har att tampas med och jag kom fram till att Wales skulle vara en bra tävling för mig. Bara det att den ligger uruselt i tiden och blockar för massa annat. Skulle jag köra Wales nästa år missar jag både Kalmar och Ötillö. Eftersom Ötillö är högprio måste Wales renasas bort. 

Det haglade senare in säljande argument för IM Schweiz. Den tävlingen äger rum 15 juli och ger utrymme för både Kalmar och Ötillö. Den har en bra cykelbana. Ligger hyfsat nära Sverige. Vädret och temperaturen kommer vara så bra det kan bli. Men framförallt tvingar det mig att ta tag i cyklingen på allvar. Jag måste nöta cykel och nu är jag beredd att göra det. Därför är jag nu anmäld till Ironman Zurich 15 juli 2012. Det känns stort.

Strategin nu är att träna grundligt från november och ha ett riktigt bra upplägg.

I januari uppfyller jag också en dröm och ger mig iväg på triathlonläger till Playitas i 1 vecka. Då kommer cyklingen igång tidigt. Vi är flera som åker och träningssnacket kommer få en hel del utrymme. Ska bli så galet kul!

Har också beställt en Computrainer att umgås med rikligt i källaren. Nu ska det minsann bli cykling av! 

http://www.computrainer.co.uk

Det känns super att ha planen klar. Det känns också super att det funkar på hemmafronten när jag reser. Det här året jobbar jag mycket på annan ort men där emellan är jag desto mer närvarande och hemma. Det blir ett år med jobb, familj och träning.

Känns som ett bra år och jag är både redo och taggad.

Visserligen är alla träningspass lyxiga.

Det är en lyx att kunna träna överhuvudtaget. Lyxigt att få den tiden för sig själv, lyxigt att ge kroppen den investeringen och lyxigt att kunna pressa sig och utföra det man vill.

Jag känner också att det är lyxigt att ha så mycket kvar att ge, jag har inte peakat än på många år och känner både lust och glädje över att ha kvar massa utmaningar och barriärer att spräcka.

Men trots allt det jag nämnt så är det ändå lyx att också ha en period med ostrukturerad träning utan press. Jag har lyckats fint med att vila lagomt mycket ett bra tag nu. Jag springer lite lagomt sällan, lite lagomt långt och lite lagomt långsamt utan att bli rastlös och på dåligt humör. Jag är nöjd ändå.

Känns skönt att inte känna sig som en missbrukare som törstar efter en intervalljoint eller endorfinsil. 

I tisdags blev det lyxlöpning utan tidtagning och gps. Sprang en runda och tänkte att jag verkligen har dålig koll på känslan av vilket tempo jag håller. Jag har verkligen inte den blekaste. Undrar om jag ska lära mig det eller inte…?

Igår blev det lätt löpning med några kollegor på kvällskvisten. Vi drog på några rusher och avslutade med hopp-och styrkeövningar. Mycket effektiv halvtimme och skönt att det blev av. 

Simpasset ikväll blev inte av. Kom hem sent från jobb och valde att landa hemma i lugn och ro istället för att stressa iväg och komma försent. Jag vet att det alltid är skönt med ett simpass även om det känns motigt innan man väl är i men det kommer bli så mycket simning framöver ändå och igår fick jag reda på att det verkligen är läge att få ordning på benen för har jag tur blir jag framröstad som en av tio kandidater till Gore-Tex Active Challenge. 

Gå gärna in och rösta på mig!

http://activechallenge.se/athletes#

Spinnande sällskap.

Inte tillbaka i bra löpform men tillbaka i stan.

Den här veckan har jobbet varit förlagt i Rättvik, Borlänge, Falun, Tierp och Uppsala. Passar väldigt bra med långa jobbdagar nu när man ändå ska vila men jag har lite svårt för att vila och är galet sugen på att lägga upp ett ordentligt löpprogram inför kommande säsong och börja nu! Det måst dock vänta lite på sig tills knäna är ok men svårt att hålla igen. 

Tog en försiktig tur med blandad löpning och PW utefter Dalälven häromdagen och det var ju så härligt och mycket frestande att dra på lite men mogen som jag är följde jag planen att ta det lugnt och växlade in en del styrka också ute bland höstlöven, träning när den är som bäst. Jag ska ta det lugnt några veckor till och hålla mig till lite simning, styrka och lätt löpning. 

Känner fortfarande att benen är slitna så det är nog bra överhuvudtaget att inte dra på för tidigt, inte bara för knänas skull men också för att vara helt återhämtad och stark när jag drar upp volymen igen. Måste erkänna att jag verkligen ogillar hur stapeln på Funbeat sakta krymper lite mer för varje dag men det är ju en ytterst fåfäng anledning till att träna trots att jag inte bör Kanske helt enkelt ska låta den gå ner på noll och göra en helt fräsch start…. går nog inte… Folk runtomkring kommer klaga på surkärringen jag förvandlas till då…

Hann i alla fall mellanlanda i Sthlm i natt och kunde joina gänget i Vårby i morse. Det ger så mycket energi att hänga där om lördagsmornarna och såå värt det. Idag blev det 400 m insim, teknik, benpass och feedback från coachen. Roligt och bra pass! Fick stressa därifrån och missade frukosten på Ikea för att jobba både i Uppsala och Tierp. Det blev senare hemresa än tänkt så jag missade tyvärr starten i Kona kl 19 men nu sitter jag parallellt och kollar in ironmanlive och längtar efter att kvala till Hawaii en dag… Det är så galet grymma athleter som tävlar i samma race och dessutom ett helt gäng grymma svenskar som deltar i årets upplaga av Ford Ironman World Championchip. 

Jag följer med spänning hur det går för min kompis Helena som tävlar med stjärnorna idag på Hawaii. Hon är ju en stjärna själv också som befinner sig där.Grym brud!

Fick ett mejl häromdagen ”Grattis till din tredje-placering i årets Duathlon cup. Du har vunnit ett par skor från Saucony.” Trevligt! Skickade stl och adress och igår kom dessa finingar med rosa inslag.

Samtidigt damp det ner en tidning i brevlådan med en artikel om en helylletjej med fyra barn som tränar och står i…

I torsdags kväll blev det simning med gänget i Vårby. Vi körde stationsträning och övade på det mesta. På bana 1 var det maxade 25:or. På bana 2 skulle vi andas mer och mer sällan för varje 25:a tills det inte gick längre, då fick man börja om från2-takt. Jag körde på upp till 9-taktsnadning några varv. På bana 3 var det kraftprov med gummiband runt magen och på bana 4 fick vi feedback från coachen. Roligt och nyttigt pass. Min simning artar sig bra enligt coach Mike som vid ett tillfälle benämnde den som ”en dröm”

Fredagens fina solväder fick en timme cykling och styrkeövningar med en kund på Skeppsholmen, för att sedan avslutas med tjejhäng på stan och aw på Godot med bästa Maja. Några simkompisar slöt upp och sällskapade oss över en råbiff. Väldigt trevlig dag och kväll som slutade moget för att jag skulle orka upp till simningen lördag morgon.

Maja hängde på till simningen också utan alla sina stökiga brorsor och vi fick båda till bra pass. Sjukt skön start på lördagen med sjukt roligt folk. Vi varvade teknik med maxade 75:or. 

Efter det bar det av till landet för höstmarknad och framgångsrikt svampstrosande.

Det bästa av allt var att vår nya familjemedlem Lo hittade hem igen efter 3-4 dygn på vift. Lo är världens gosigaste katt med mycket fluff. Jag hade verkligen hunnit fästa mig vid henne och blev galet glad när hon kom tillbaka.

Nu är jag redo att jobba järnet! Och från och med imorgon ska jag prestera, peppa och inspirera en masse!

Tjing!

Majsan på lokal

Triathlonsveriges snyggaste häck tillhör Yvonne Rosenqvist

Brudarna på bana 3. Tack Yvonne och Sofie för bästa sällskapet! Ni, alla andra i HA och övriga triathletkollegor är det bästa med sporten