Vad är liv… en kär lek.

 

Kika gärna in på någon av dessa inspirerande bloggar, kanske finner du något som intresserar & inspirerar dig…

http://sussie-maskinisten.blogspot.se/ http://blogg.improveme.se/healingbeautybydaniela/ http://www.peelitoff.net/ http://www.levdittliv.se/ http://www.josefi.se/ http://catcatch.wordpress.com/ http://kvinnamammajouren.wordpress.com/ http://www.andebark.se/ http://galleriaquarelle.blogspot.se/ http://bloggen.willvin.se/ http://evakarinwallin.se/blogg/ http://passionforhalsa.se/ http://passionforlivet.com/ http://hkgrensman.blogspot.se/ http://blogg.skanskan.se/natverksambassadoren/ http://wwwskrivkladan-anna-karin.blogspot.se/ http://blogg.livlustbalans.se/ http://stegvisatankar.stegforsteg.net/#home http://www.besoksliv.se/blogg/jeanette-bohman http://www.ambassadorer.se/bloggar?blogid=2401 http://kvinnamedsmak.se/ http://redovisning-bokforing.se/ http://www.qoolaqvinnor.se/index.php http://shinenetwork.wordpress.com/om-shine/ http://www.mariahelander.se/ http://affarsliv.biz/bloggar/agnetaberliner http://agnetaberliner.blogspot.se/ http://lustochliv.blogspot.se/ http://gottarbetsliv.se/ http://www.punctumsaliens.se/ http://kullbergutveckling.se/blogg-nyfikenheter/ http://klokegard.se/

sussie-maskinisten.blogspot.com

Kärlek. Nog är det en kär lek. Mellan själar som mötts. Tillsammans skapar en gemensam värld. Blickar framåt genom att befinna sig i medveten närvaro. Två världar som väljer vandra sida vid sida. Älska och bli älskad.

Livet är expansion, ständig rörelse, en evighet i Universums andetag. Vi är inte här för att lära, utan för att minnas. Vi blickar inåt tills vi, steg för steg, börjar minnas. Vår essens´ existens. Upprepningar förekommer tills vi börjar förstå. Det är vad vi kallar för lärdomar. Om vi hellre väljer blicka inåt, än utåt, fler lager av det som inte tillhör våra själar, sakta bleknar bort. Då varje steg vi tar är en strävan efter att komma henne närmare: Kärleken. Som omsluter allt. Som är allt. Utan henne, upplever vi tomhet. Ensamhet. Förvirring. Livet saknar mening. “Utan kärlek överlever vi, med kärlek lever vi.”

Som sagt, blicka inåt. Endast Då uppnås en av livets största insikter, upptäckta mirakler: Att all kärlek redan finns inom oss. Därmed hela Alltet. Livet. Existensen. Universum. Alla svar vi någonsin har letet efter. All rikedom. Där, i själen, som är direkt länkad till resten av skapelsen. Genom att blicka utåt och leta efter kärleken “där ute”, i någon annan. Den “rätte.” Vilket misstag! Slöseri på tid, slöseri på liv… Den rätte ska komma in och älska en. Uppfylla ens tomrum. Ens förväntningar. Krav. Överenskommelser som skall följas. Någon utanför ens inre… var inte den yttre världen/verkligheten en reflektion av ens inre…

Det vi sänder ut, får vi tillbaka. Det vi vibrerar ut, får vi tillbaka i form av händelser, människomöten. Exakt vad/vem är “den rätte” som vi drar till oss. Som ska ersätta våra inre illusoriska rädslor, med kärlek… Någon som kommer bekräfta just det: våra rädslor. Därför sägs det att oftast är våra partners våra största lärare, “de” som trycker på våra ömmaste punkter. De delarna av oss som gör mest ont. Därav konflikterna och bråken relationer emellan. När våra inre sår inte bejakas och smeks utav kärlek, utan av det vi precis skickat ut: rädslor. Vi möter våra egna rädslor. För vår partner är vår spegelbild. Det handlar aldrig om Honom eller Henne. Alltid om en själv.

Vi bokstavligen förväntar oss att någon annan där ute , sk den rätte, ska älska oss. Så som vi är. Wow… vilket ansvar vi axlar “någon” annan. Inte konstigt att den där ute oftast misslyckas. När vi i stället borde blicka inåt. Villkorslöst älska oss själva… För hur kan man sakna någonting när allt redan finns där. Inom oss.

I stillheten smyger insikterna fram. De får liv. När min inre tillvaro står stilla, är det jag som upphör: Upphör med tankar, rörelser, måsten. Med allt det som ifrån mig stjäl dyrbara stunder av livet. När jag pausar, stillar och behärskar sinnet, är jag som mest levande. Och då, blir jag omfamnad av livet genom kärleken.

I kärlekens famn dyker jag och däri förblir. När själen min får lov att leva mitt liv, och jag blir härskare över mitt sinne. Jag fyller mig själv av mig själv. Min egen kärlek. Inser, att ”den rätte” “där ute” som jag så desperat letat efter, var egentligen jag själv. Andas ut. Återigen kan andas in. I lugn. Harmoni. Framför allt, i SinnesRo. Jag möter sedan, en helt ny spegelbild.

Där, i kärlekens famn, spelar ingenting roll längre, medan allting pulserar av lycka, frid och liv. Må Väl, DaniLove

0 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *