varför tvingas vi leva efter samma mall?

jag får ofta kommentarer som ”du borde göra något vettigt av ditt liv och inte bara sitta hemma. börja plugga eller skaffa ett riktigt jobb!” och jag blir lika irriterad varje gång. ”vettigt” för dej är inte detsamma som ”vettigt” för mej. att göra något vettigt är väl att göra något som gynnar en själv, som man mår bra av. och att göra något man kan leva och klara sej på. och vad jag vet så lever jag och har även gjort det de senaste åren alla moralkärringar har klagat på mej. varför ska alla behöva följa samma mall i livet som någon kommit på att ”så här är det RÄTT att leva. så här SKA man leva. annars lallar man bara runt”.

jag har alltid följt vad jag VILL göra, även om det trotsat vad jag alltid hört och lärt mej att jag BORDE göra. att jag hoppade av skolan t.ex är något av det bästa jag gjort, och jag känner fortfarande lättnaden jag kände när jag skrev ut mej själv. det passade mej helt enkelt inte att gå i skolan och jag mådde väldigt dåligt av att gå kvar. jag tror inte att vi alla är menade för samma saker eftersom vi alla är så olika och fungerar på olika sätt. vi är inte robotar. jag tycker det är helt sjukt att vi förväntas kunna lära oss exakt samma saker på exakt samma sätt. och att det ska avgöra hur resten av våra liv ska se ut. fungerar man inte som alla andra eller ”mallen” man går efter så är det kört. sedan jag gjorde valet att hoppa av skolan så har saker bara gått framåt och blivit bättre för mej. den ”vanliga vägen” passade helt enkelt inte mej och jag tror inte att jag någonsin varit menad att leva ett helt ”vanligt liv”. alla har vi vår egen väg vi ska gå och det är väldigt viktigt att lyssna på sej själv och känna efter vilken väg som är rätt för just dej. varför ska man slösa bort det enda liv man har på att göra saker som får en att må dåligt? eller att tvinga sej själv att göra något man verkligen inte klarar av? ena stunden får man höra att det är bra att vara annorlunda och unik, och sedan får man bara skit och klagomål när man inte lever och fungerar precis som alla andra. jag tycker att det är sjukt intressant hur vi människor fungerar, hur vi tänker och lever. och våra olikheter är det bästa av allt. varför kan vi inte acceptera att vi inte är menade att göra exakt samma saker på exakt samma sätt?

ps. det jag gjort med mitt liv hittills är att bygga mitt eget varumärke och jag driver mitt eget företag. bloggen är bara början på vad jag kommer göra i mitt liv :) bara för jag inte sitter bakom kassan på ica som vilken svenne som helst betyder inte att jag inte jobbar eller “gör något med mitt liv”. trist att många ska vara så trångsynta.

IMG_0698 8tumblr_n4efgdRWxw1tq3ol3o1_500  2

25 kommentarer

dagens fråga: tycker ni att det är fel att hissa svenska flaggan på nationaldagen?

läste något blondinbella skrivit om att hon aldrig skulle kunna hissa svenska flaggan på nationaldagen för det skulle ”kännas fel” och ”sända ut fel signaler”… kanske hon syftar på att hon inte vill anses vara extrem nationalist eller om det är något annat (100% SD:s fel och idioterna som röstat på dom).

men jag tycker det är så himla tråkigt att det blivit så här. att svenskar ska vara rädda för att älska sitt land pga att en korkad grupp minoriteter har dumma åsikter. att man hissar svenska flaggan betyder ju inte alls att man inte välkomnar andra kulturer eller folk från andra länder. det betyder bara att man är stolt över landet man bor i eller sitt ursprung. jag åker ju till grekland imorgon och då kommer jag se grekiska flaggan överallt! och aldrig skulle jag ifrågasätta det eller tycka att det är konstigt på något sett. tycker det är självklart att man ska få visa att man älskar sitt land, så länge man även välkomnar andra länder med öppna armar!

vad tycker ni? tycker ni att det känns fel att hissa svenska flaggan på sveriges nationaldag?

DAGENS_FRÅGA

16 kommentarer

hur mycket har bloggen påverkat mej?

jag brukar rätt ofta tänka på om bloggen har stor del i vilken person jag blivit idag. självklart har den påverkat mej, men jag undrar hur mycket? undrar hur jag hade varit om jag inte bloggat varje dag i snart 5 år för flera tusentals läsare. undrar vad jag hade gjort idag?

vissa saker är jag medveten om att bloggen framförallt hjälpt mej med. men den har nog skadat mej lite också. jag har blivit mycket starkare psykiskt och som människa, har lärt mej att stå på mej själv och komma över skitsnack och rykten, trots att vissa saker verkligen tagit hårt på mej. bloggen har gett mej så otroligt många möjligheter. men trots att bloggen stärkt mej mycket, så har den även skadat mej en del psykiskt och fått mej att bli lite hatisk. jag har fått se så mycket av hur elaka människor kan vara mot varandra. vad folk kan säga till andra helt utan anledning. mobbing. jag har blivit utsatt för så mycket kränkning, speciellt det senaste året. det är inte många som fattar hur psykiskt påfrestande det kan vara att driva en stor blogg. vi alla storbloggare har nog blivit lite skadade på olika sätt tillslut haha…

jag undrar om det finns fler fördelar med att blogga än nackdelar. skulle kunna göra en evighets lång lista på både plus och minus, men eftersom jag fortfarande bloggar idag så antar jag att fördelarna väger tyngst. även om jag många gånger tvekat på att fortsätta. men jag är otroligt tacksam över att jag har er mina läsare. det är ju pga er jag fortsatt blogga de gånger jag verkligen övervägt att lägga av. utan er är jag så mycket mindre ♥

14 kommentarer

när man nått botten finns det bara en väg därifrån, och det är uppåt

sitter ensam i mitt rum och tänker. så många tankar snurrar runt. mest tänker jag väl på det senaste halvåret. ni märkte hela tiden att något var fel och ni ställde frågor till mej i bloggen varje dag och frågade hur jag egentligen mådde. just då förnekade jag allt. men jag har aldrig förr mått så dåligt som jag gjorde denna vinter, och tillslut gjorde det mej sjuk.

vissa saker har alltid funnits runt en. men jag tror att det egentligen började efter att jag och philip gjorde slut i oktober förra året. alla känslorna fanns kvar, men det funkade bara inte pga speciella anledningar… och plötsligt var man helt ensam. jag gjorde allt för att gömma mej från tankarna. jag började få ångestattacker. hade aldrig varit med om något så hemskt förr. att må så dåligt att hela kroppen krampade och gjorde ont, jag kunde inte andas och låg och vred mej i sängen. blev så rädd för att få sån ångest och vågade aldrig vara ensam, aldrig sova ensam. och sedan fick jag ångestdämpande utskrivet. men det funkade inte, inte på samma sätt som jag visste att andra preparat gjorde… sedan blev philip allvarligt sjuk, och jag kunde inte hantera det. tanken att han skulle försvinna. innan miraklet som fick honom frisk flera månader senare skedde.

jag nådde botten denna vinter, sjönk djupare än jag någonsin gjort förr och gick över alla mina personliga gränser. men jag brydde mej inte. hade redan gett upp. visste inte ens längre varför jag mådde dåligt, antar att jag hittade på nya anledningar hela tiden för att ha något att skylla mitt beteende på. hamnade i en ond cirkel som jag inte kunde ta mej ur och jag blundade för hela världen, samtidigt som jag egentligen visste att jag hade allt att förlora. var aldrig hemma längre och tog avstånd från alla mina gamla vänner, jag skämdes så mycket över vem jag blivit, samtidigt som jag ville stanna kvar där jag var. kanske var det just vad jag skämdes mest över. att jag på något sett började trivas.

jag kommer aldrig kunna förklara för er tydligare än detta, inte i en offentlig blogg. jag är ju inte heller den som ”talar ut” eller skriver om så personliga saker i bloggen. men idag mår jag bra igen, det ska ni veta. även om det vissa dagar kan vara lite svajigt (men alla har vi ju våra dåliga dagar haha). man ska aldrig ångra något som inte går att ta tillbaks. vi hanterar smärta på olika sätt och alla gör vi misstag. men jag bestämde mej tillslut för att vakna upp och sökte hjälp, fick någon att prata med. men jag vet att jag aldrig skulle må så bra som jag gör idag utan philip. han hjälper mej minst lika mycket bara genom att finnas, som jag hjälper honom. och han är en av de viktigaste människorna i mitt liv ♥

här är en bild på mej då jag mådde som sämst, och jag hade även rasat massa i vikt…

100 kommentarer

pepparkaksgubbe anses vara ”rasistiskt”?

haha försöker hänga med vad som händer hemma i sverige, och som vanligt är det inget vettigt alls.. detta reagerade jag rätt starkt på.
tomte, tärna, stjärngosse eller lucia, inga problem! däremot är det förbjudet att vara utklädd till pepparkaksgubbe och sjunga pepparkakssången enligt en skola. och det får heller inte bjudas på några pepparkakor i samband med luciatåget! VARFÖR? jo, för att någon kan ta illa upp, för att pepparkakslåten anses vara rasistisk. haha VA?
.
snacka om att ta det hela till en ny nivå. allt som är mörkare färgat blir väl snart bannlyst från sverige. tycker det är elakt att inte låta barnen klä ut sig till pepparkaksgubbar, de vill ju göra det för att det är roligt. en pepparkaka är inget annat än en pepparkaka, och om man nu ska jämföra pepparkakor med mörkhyade människor – varför får inte pepparkakor vara med i luciatåget? för att de är bruna? DET om något är väl rasistiskt? haha, allt blir så knäppt. sist jag läste en sådan nyhet var när de ville ta bort ”kinesbilden” på kinapuffarnas påse. ska man fortsätta så här så kommer man förbjuda kalleskaviar, lakritsgodisar osv. så jäkla onödigt och tråkigt.
.
vad tycker ni om detta?

0 kommentarer

aldrig rätt att uttala sej om det är ”rätt” eller ”fel” att genomgå skönhetsingrepp…

åh jag blir så arg på detta. när folk ständigt ska klaga på de som genomgått någon form av skönhetsingrepp… speciellt när det kommer från någon som är född till en naturlig skönhet, och inte har en aning om vad ordet ”komplex” ens innebär.

såg t.ex att kenza kommenterat detta och skrivit att hon ALDRIG skulle kunna lägga sej under kniven eller spruta in något i ansiktet, och att hon blir ledsen när hon ser folk som gör det. och visst, alla är ju vackra på sitt eget sett, och ibland kan något som sneda tänder, stor näsa osv ge karraktär och vara charmigt. men vissa vill inte alls ha det så, och kan må sjukt dåligt över detta. och då är det ju bra att det finns en chans att ändra på det!

klart kenza inte skulle lägga sej under kniven, för VARFÖR skulle hon behöva det? hon uppfyller ju alla dagens ideal-krav; stora läppar, liten näsa, smal och snygg. och är född så. hon behöver inte ändra en millimeter av sitt utseende eftersom hon redan är bombsnygg! men alla föds tyvärr inte med hennes utseende, och hon är ju trots allt en del av denna ideal hets då hon är både modell och bloggare, och folk går in på hennes blogg varje dag för att se när hon visar upp hur hon ser ut, hur hon klär sej osv. vet att hon inte menade något illa med det hon skrev, och att hon egentligen ville få fram att man ska vara nöjd med den man är. men eftersom jag själv haft komplex och pillat lite med mitt utseende känner jag mej alltid träffad när någon klagar på folk som skönhetsopererar sej. och jag vet att många andra som är i samma sits känner lika dant.

menar verkligen inte att hoppa på kenza på något sett, detta var mer ett exempel på vad jag skrev i början av inlägget. personer som är födda till skönheter och aldrig har känt på hur det är att ha massa komplex och inte trivas med sitt yttre, borde heller inte klaga eller kommentera folk som väljer att skönhetsoperera sej. klart det är lätt att vara emot när man själv inte känner något behov utav det..

som ni vet har jag ju opererat min näsa, eftersom jag har haft stora komplex över den så länge jag kan minnas (dock är den ju förstörd nu efter misshandeln..). innan jag genomgick operationen var det alltid folk som sa ”gör det inte, den är fin som den är, den är inte alls ful” osv, för att dom inte såg det. men jag gjorde det, varje gång jag såg mej i spegeln. och tillslut såg jag bara min näsa, jag såg inget som var fint med mej själv, endast det jag inte var nöjd med… och det tär otroligt mycket på självförtroendet och psyket. och det är ju trots allt jag som ska må bra med mej själv. och om det krävs en operation för att jag ska göra det, så självklart är det rätt val.

sedan tycker jag att ni som sitter där bakom skärmen och kommenterar elaka saker om folks utseende ska skämmas. ni vet inte hur mycket det kan påverka en person. ni ser ju t.ex vad folk gjorde mot kissie, och hur det slutade… jag tror inte att hon hade hetsbantat eller möblerat om sitt ansikte om det inte vore för alla elaka kommentarer hon fick varje dag.

vad tycker ni? förstår ni vad jag vill få fram med inlägget? är det någon utav er läsare som genomgått en skönhetsoperation och åkt på ”skit” efteråt för att folk inte förstått er?

0 kommentarer