improveme.se

Håller som bäst på och improviserar i köket. Tänkte ha middagen serverad och klar då min söta pojkvän kommer hem från träningarna. Det är han värd. Ungskyckling med pesto och en hel massa vitlök (han är förkyld) ska han få njuta av, tänkte jag. Han har lovat mig ryggmassage så middagen kan jag väl för allt i världen stå för. Den som ger han får

Samtidigt försöker jag att skriva det sista på mitt teoripaper som skall vara inne imorgon,vilket betyder att min vapendragare och jag är redo att börja med C-uppsatsen. Ser nästan lite fram emot att ta itu med den

Nej, nu luktar det minsann lite bränt från köket. Mina kockkunskaper är det lite si så där med… Hmmm.

Mannen dansar berusande med kvasten medan han sopar bort gruset från gången. Fåglarna betraktar honom ivrigt för att sedan  klämma in i körsång. Snön ligger smutsig på marken. – ”Smält bort!” sjunger han och tar ett par dansanta steg nerför gatan. Grannarna tittar ut genom fönstren. – ”Vad gör han?” En efter en kommer de ut. Med ett stadigt grepp om kvastarna börjar de också att göra rent på gatan. – ”Våren kom tidigt i år” säger gatans poet och nyser till. - ”Pollen! Förargligt…” Mannen stannar upp, tittar på de andra. - ”Nu ska väl våren känna sig välkommen?”

”Writing fiction rather than capturing reality is almost like living the dream.”

”Varje gång du lämnar mig dör jag en smula.”

”Time flies – remember to stop once in a while.”

”Du gör världen till en bättre plats, men framför allt gör du MIN värld till en bättre plats.”

”If I would write my future, I would put your name in every sentence.”

…are full of tenderness.

Januarimånad har mestadels bestått av skola, plugg, lite jobb, ännu mera plugg etcetera. Mitt mål för våren är att ta mig igenom min kandidatkurs i journalistikvetenskap och en kurs i journalistiskt skrivande på 7,5 hp. Utöver det har jag även tänkt ha ett liv, så som träning, umgås med min kärlek och mina vänner. Just nu känns det som om mitt liv kretsar kring vetenskapsfilosofi – hermeneutik, kritisk teori, kvalitativ forskning, kvantitativ forskning, positivismen. Listan kan göras lång. Jag försöker att komma ihåg att andas mellan varven, inte få någon panikattack och hålla mig frisk. Att ställa krav på sig själv är bra. Sedan ska man komma ihåg att man sist och slutligen inte är mer än en människa. En människa som kräver njutning, att ta dagen som den kommer och leva här och nu. Fick för några dagar sedan erfara hur snabbt livet kan ta slut. Livet är skört. Varje dag kan vara den sista (låter pessimistiskt, men så är det).

Ta vara på DITT liv. Gör det DU vill. Glädj dig över det DU har. Det är DU som har makten över dig själv. Ingen annan.

Nu sätter jag allt skolarbete åt sidan. Det får helt enkelt vänta till 2012. Istället kommer dagarna att bestå av löprundor i skogen, familjen, pepparkakor med rosa glasyr, mys i soffan med böcker jag velat läsa hela hösten men aldrig haft tid. Jag behöver det. Definitivt. Jullovet kom inte en dag för tidigt. 

Stora kliv kan ibland kännas hopplösa. Meningslösa. Bättre att fokusera på ett litet steg i taget. Och samtidigt njuta av allt som sker omkring. Komma till en korsning. Stå och trampa på stället hör till. Sedan går du vidare. Inte hela världen om du går fel. Nya erfarenheter berikar. Vet du väl? Ta till dig det som händer runtomkring. Lär dig nåt! Efter ett tag kommer du att märka, att dina små små steg har tagit dig framåt. Små små steg som tillsammans blivit ett stort steg. Skynda långsamt.

Dricker Pukka thé och inväntar underverk. Snart reser jag hem till Finland för att fira jul. Utan min kära. Han är tvungen att jobba. Vi får inte ens fira nyår tillsammans, och som om det inte vore tillräckligt så fyller han år också. Vilket jag missar. Jag får väl skicka blommor, skype-pussar och överrösa han med kärlek i början av det nya året. Det får helt enkelt bli så. Jag kommer ändå att ta med mig skolböckerna och studera diverse forskningsmetoder. Inget bra sällskap med andra ord. Jullov?! Ha. Skolböcker och min fina familj är ju inte fy skam det heller…

But, it’s beginning to look a lot like Christmas… Som Michael Bublé skulle säga.