Vart kommer allt detta hat ifrån?

 

Idag när jag bläddrade igenom mitt flöde på instagram så ryggade jag till av en bild som Julia Frej @juliafrej hade lagt upp. Det föreställde ett instagramkonto någon hade skapat för att uttryck sitt hat emot en ung tjej som heter Hanna. Den anonyma personen hade skrivit dessa fruktansvärda ord ” Hanna ska dö hjälp mig  att göra så hon tar självmord”. Jag tror inte att det är sant det jag läser. Det handlar om en ung tjej, kanske runt 13 år jag vet inte säkert, som blir utsatt för grov och rå mobbing. Mobbaren/na som skapat kontot antar jag är i samma ålder. Julia Frej, som har tagit  initiativ att uppmärksamma detta som pågår, uppmanar till att gå in på kontot och anmäla olämpligt innehåll. Jag gör detta och inser att det finns  många liknande mobbnings och hat konto. Jag antar att detta bara är toppen på mobbnings isberget.

Det är så lätt att bara vandra omkring i sin egen lilla bubbla och blunda för svårigheter som  våra medmänniskor utsätts för. Man tycker att man har nog med sitt.Men där har vi fel. Det är genom att slå hål på våra bubblor vi lever i och hjälpa andra som vi kan växa som människor.Vi medmänniskor måste reagera och säga – Nä nu räcker det! när något är fel.

Är det så här vi vill att unga människor ska ha det varje dag? Hur dåligt mår Svenska samhället egentligen. Jag inser ju att även den som ägnar sig åt att skrika ut sitt missriktade hat också mår dåligt. Vart fan kommer allt detta hat ifrån?

Vad kan man göra då? Vi kan börja med att säga ifrån och anmäla alla mobbningskonto. Hittar du ett sådant konto hashtagga #anmälmobbning så att andra lätt kan hitta dem och  i sin tur anmäla. Även om detta inte har drabbat dig personligen, inte din dotter eller son som blir utsatt,så berör det oss ALLA.Genom att högt och tydligt säga- Det är är inte okej! så gör vi skillnad. En bra ide är att mitt bland våra selfies publicera något som uttrycker vårt ställningstagande emot mobbning och hat. Detta tänker jag i alla fall göra! Gör det du också!

Over and out

IMG_0901.JPG

 

1 kommentar

Happy Happy

Ett nytt år igen, 2015! Jo, jag är medveten om att det har  varit det i ett par veckor nu, men jag kan berätta för alla som undrar att jag har varit M.I.A. nästan fram till nu.

Jag satt här och funderade och kom fram till att jag har ännu inte upplevt det ultimata nyåret. Vet inte riktigt vad det är eller hur det skulle se ut, bara att jag skulle känna den 1 januari att :DÄR SATT DEN! Nu har jag firat in det nya året och firat ut det gamla på bästa sätt. Detta har i alla fall hitintills aldrig upplevts av mig.

Däremot har jag nästan alltid  känt att jag skulle nog ha gjort “det där andra” vi planerade istället. Gått på den där andra festen. Åkt bort eller bara stannat hemma eller inte stannat hemma. Alltid känt mig lite missnöjd.

Dean Martin en känd amerikansk sång och dansman,komiker,skådespelare,medlem i The Rat Pack etc sägs ha sagt.” Nyårsafton är den enda dagen på året som jag inte dricker den lämnar jag åt amatörerna”. Han kallade Nyårsafton för amatörerna afton!.( Och han var nog alkolist också men det  orkar jag inte gå in på här) Känner lite spontant att jag är beredd att hålla med honom. Det har ju hänt i det förgångna, långt, långt tillbaks i tiden att jag har druckit lite för mycket. Minns, mot min vilja, att jag  ett år låg och sprattlade iklädd fin långklänning i en snödriva utan att komma upp.Inget bra nyårs minne. Nej, jag har gett upp tanken på det perfekt nyårsfirande och bestämt mig för att leva lite i Dean Martins anda. Hemma och nykter.

Nu blev det inte riktigt så när 2015 skulle firas in eller jo jag var ju hemma och jag drack inte. Men….

Ett par dagar innan den 31 december skulle stånda så känner jag att det ryggont jag har haft en tid började öka intensivt. Tillslut kunde jag inte stå rakt upp och ryggen såg ut som ett S. Gick till läkare och han bedömde det som ett misstänkt diskbråck. Happy new Year!!!

Nä det var inget Happy med det. Låg sängliggande utan att kunna röra mig i ett par dagar,med en oerhört stark smärta! Jag säger det igen STARK SMÄRTA så ni förstår att den var verkligen stark. (Har har fortfarande ont. Fast nu kan jag gå. Happy happy.)

Som tur var så har jag fina människor runt om kring mig som hjälpte mig. Tack gode gud för det. En 1,5 årig liten tjej med massor av energi som tycker det är jätte konstigt att mamma ligger orörlig i sängen dag ut och dag in. Nej, där kände jag mig riktigt hjälplös.

Den nyårsaftonen hamnade inte på 10 i topp listan.

Fast en sak är underbart och det är att jag får ha denna underbara tjej hos mig, att jag får vara hennes mamma. Den bästa personen att fira nyår med.

God natt, sweet dreams och god fortsättning på detta år 2015.

IMG_0003

 

0 kommentarer

Tillbaka efter helgen.

Förlåt för min ofrivilliga blogg pause. Det har bedrivits sjukstuga här hemma. Hämtade lilla Stella ifrån dagis sen har det varit feber och hostningar hela helgen. Jag har haft magont och halsont. Det har varit eländigt helt enkelt. Så där som det kan vara på hösten. Jag missade både ett event på fredagen och en 40 års fest på Lördagen. Men det kommer fler tillfällen. Den första tiden på dagis är så här säger alla. Vissa ungar är mer hemma än på dagis. Det är uppbyggnaden av deras immunförsvar har jag fått berättat för mig. Hon är så liten och när hon ligger där och hostar med feber så vill jag bara gossa sönder henne. Min lilla prinsessa.

IMG_9369.JPG IMG_9372.JPG IMG_9374.JPG

Så nu när en ny vecka har gjort sitt intåg då är det bara att fortsätta i samma fart som innan.

Några positiva saker:

Jag är fortfarande rökfri! Fast ibland är det tung. Två veckor har gått nu och jag är stolt!

Har börjat med ett nytt, ännu hemligt, projekt som är mycket spännande. Ska bli roligt när jag får skriva om det här.

Hörs snart! Ciao!

 

0 kommentarer

Det blev en fjäril..

Halloween helg. Ja,  jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Helt klart är ju att den har blivit väldigt stor på senare år. Jag har verkligen inte hängt med där. Kan inte minnas att det var så många halloween partys för om åren. Dessutom är jag inget stort fan av maskerader. Det ska mycket till för att jag skulle gå ALL IN på en maskerad.

Vilket får mig att tänka på en fest där jag inte skulle tveka en sekund att ta på mig en maskeradkostym.

Självklart är det Heidi Klums årliga Halloween fest i Las Vegas.

Jag älskar att se vad hon hittar på. Hon är helt extrem och tar det på största allvar. Hennes “kostymer” tar ibland 10 – 12 timmar att skapa.

Unknown images

 

I år så kunde man se om man följer henne på instagram  hur årets figur kom till. Tillslut fick man se den här:

heidi-klum-2014

( bilden lånad av http://www.nydailynews.com)

 

Helt otroligt! Jag skulle inte tacka nej till hennes Halloween party. Hmm om jag nu mot all förmodan skulle bli bjuden, någon gång ,vad skulle jag då ha för kostym? Känner direkt att här räcker det inte med någon trasa ifrån Buttericks. Kanske ett Lejon? Det är ju mitt stjärntecken eller något mera kvinnligt Frihetsgudinnan. Hmmm svårt….. Tur att det är ett helt år kvar till nästa fest.

 

 

 

 

0 kommentarer

Botad?

Muskelinflammation i bröstkorgen. Hmm, trodde faktiskt inte att man kunde få inflammation där, men det är precis vad jag har fått.

Det började med ett tryck över bröstet och varje gång som jag andades så gjorde det jä….t ont. Det var som om jag fått en hård smäll cirka tio centimeter ifrån halsen, nedåt. En svullnad och rodnad visade sig.

Hade detta varit för  2 år sedan, då min hypokondri var i ett galloperande skede, så hade jag tagit en taxi till SÖS och begärt att  dom skulle göra ett EKG. Inte för att jag ligger i riskzonen för en hjärtinfarkt men man vet aldrig.

Av någon anledning så slog inte tanken hjärtinfarkt eller cancerknöl till i mitt huvud. Kanske är jag för trött. Kanske är det för att jag just nu inte har tid med en allvarlig sjukdom. ( Inte har jag tid med en mindre allvarlig heller).  Har man någonsin tid till det???

I vilket fall, katastroftankarna kom aldrig. Jag gick helt enkelt till vårdcentralen och berättade om min åkomma. Jag fick därefter en diagnos och ett recept på medicin. Det var först efteråt som det slog mig att min rädsla för att ha drabbats av något mycket allvarligt, vilket jag vanligtvis brukar tänka, lyste med sin frånvaro. En befrielse mitt i allt det onda. För tro mig muskelinflammation i bröstkorgen är ingen picknick. Jag väntar med spänning till nästa gång jag känner smärta eller hittar en knöl. Blir det SÖS eller är min hypokondri botad för gott.? Spänningen är olidlig : )

IMG_8840.JPG

IMG_8910.JPG

1 kommentar