Varför sadomasochism eller BDSMF ofta framstår som könat.

Det smörgåsbord av sexualiteter som ibland kallas för BDSMF är i sig självt könsneutralt. Varje person positionerar sig själv som sadist/dominant/top eller masochist/undergiven/bottom. Alternativt som båda delarna, vilket kallas för switch. Eller som ingendera, alltså att vara en person som gärna tittar på och fantiserar men själv inte vill delta.

Studie efter studie visar att en stor majoritet av alla sadomasochister i första hand är masochister. Detta är oberoende av kön och könspreferens. Oavsett om hen är man eller kvinna eller något annat, och oavsett om hen är heterosexuell eller homosexuell eller något annat, så kommer en slumpvald sadomasochist inom denna grupp förmodligen att vara i första hand masochist. Detta är också den ständiga erfarenheten när det gäller ”tillgång och efterfrågan” inom BDSMF-subkulturen: En person som positionerar sig som sadist eller motsvarande har i allmänhet mycket lättare att hitta en partner eller lekkamrat än vad hen hade haft om hen hade positionerat sig som masochist eller motsvarande.

I sig självt frikopplar BDSMF alltså sexualitet och makt från könstillhörighet. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas några könade normer, strukturer och fördomar som påverkar BDSMF-folk. Vilket det så klart gör. En ofta återkommande stereotyp handlar om att BDSMF skulle vara könat. Det framstår som att sadomasochism skulle röra sig om män som slår och bestämmer över kvinnor. Vad beror denna stereotyp på?

För min del tror jag att det rör sig om tre huvudsakliga faktorer: Maskulinitetsnormer, efterfrågan & kategorism. Dessa fungerar i första hand oberoende av varandra, även om det också finns viss samverkan mellan dem.

Maskulinitetsnormer
Män har en väldigt stark kulturell press på sig att inte framstå som svaga eller underlägsna. En man måste vara stor och stark och i kontroll. Sålunda har män dels en press på sig att förtiga sin undergivna eller masochistiska sida, och dels en press på sig att framhäva son dominanta eller sadistiska sida. En man som är dominant sadist är sålunda mycket mer benägen att vara öppen med sin läggning än vad en man som är undergiven masochist är. Personligen har jag stött på flera tvåkönade par där man var undergiven och kvinnan dominant, men där mannen gärna låtsades inför omvärlden att det var tvärtom.

Samtidigt kan män som inte alls är lagda åt BDSMF låtsas vara dominanta i BDSMF-bemärkelse. Alltså i hopp om att bli sedda som mer maskulina. Eller i hopp om att med sin förmenta dominanta läggning som förevändning kunna komma undan med att bete sig illa mot folk på stereotypt maskulina sätt. ”Att jag försöker bestämma över allt och alla? Det är bara för att jag är dominant!”. I själva verket rår människor visserligen inte för sina eventuella impulser, men däremot rår de för hur de hanterar dem. Så även om mannen som försöker skylla ifrån sig på ”att vara dominant” faktiskt har en dominant BDSMF-läggning på riktigt så är det ändå inte någon ursäkt.

Efterfrågan skapar tillgång
Dejtingmarknaden är överfull av ensamma heterosexuella män som letar efter kvinnor. Tillgång och efterfrågan placerar män och undergivna som mindre eftertraktade grupper i allmänhet, och undergivna män som en mindre eftertraktad grupp i synnerhet. Inte konstigt alls då att en person som är switch gärna betonar sin dominanta sida för att lättare få en partner, och att denna tendens är som allra starkast bland heterosexuella män. Om det även efter denna justering kvarstår ett underskott på heterosexuella dominanta män så fylls den luckan snabbt av män som väldigt gärna vill ha någon att knulla med och som är beredda att presentera sig som dominanta sadister i hopp om att lättare locka till sig en tjej.

Kategorism (särskilt sexism och parafobi)
Visserligen avskaffades sjukdomsstämpeln mot BDSMF redan den 1:a januari 2009, men det finns fortfarande massor av kategorism (alltså fördomar, bigotteri och diskriminering) mot människor som utövar BDSMF och/eller har en BDSMF-identitet.

Människor gillar att bekräfta sina stereotyper och fördomar. I ett traditionellt heteronormativt tänkande förutsätts en relation bestå av en manlig person som bestämmer och en kvinnlig person som är underordnad. När normativa människor ser ett samkönat par undrar de ofta ”vem som är mannen i förhållandet”. Eller helt enkelt tillskriver den ena parten en sådan roll. Inte konstigt då att folk försöker skohorna in även BDSMF i en idé om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Inom BDSMF finns det ju relationer som består av en dominant man och en undergiven kvinna. Så enkelt då att förminska dessa relationer till en stereotyp att representera all BDSMF och att samtidigt osynliggöra de många BDSMF-relationer som på ett eller annat sätt inte passar in i den stereotypa mallen.

I en del fall blir det betydligt värre än så. Människor som föraktar en utsatt minoritet och göder fördomar mot den vill inte se sig själva som rasister, homofober, parafober eller vilket fokus av kategorism det än må röra sig om. Så då transformerar de i sina egna huvuden den utsatta minoriteten till något som är mer okej att kritisera..

* Så att det inte handlar om att vara rasist, utan om att vara emot våldtäkt och sextrakasserier. Trots att detta resonemang kräver att en osynliggör både den överväldigande majoritet av utlandsfödda i Sverige som inte begår sexualbrott och att de flesta sexualbrott i Sverige begås av personer som själva har två svenska föräldrar.

* Så att det inte handlar om att vara homofob, utan om att vara emot spridande av hiv. Trots att detta resonemang kräver att en osynliggör både att de flesta som har samkönat sex gör det på ett ansvarsfullt sätt och att de flesta som sprider hiv till sina sexpartners gör detta i tvekönade relationer.

* Så att det inte handlar om att vara parafob, utan om att vara emot ”mäns våld mot kvinnor”. Trots att detta resonemang kräver att en osynliggör både hur BDSM som sådant faktiskt fungerar och att den överväldigande majoriteten av alla relationer som faktiskt är destruktiva inte är sadomasochistiska.

Alltså, visst fasen förekommer det att män misshandlar kvinnor och sedan försöker skylla ifrån sig på att det skulle vara BDSM eller att de själva skulle vara ”dominant lagda”. Förövare tenderar att dra till med vilka förevändningar de än hoppas på att kunna få gehör för. Människor som innerst inne känner avsky inför en eller annan kategori av människor är blott alltför benägna att lyssna på den typen av resonemang.

Sammanfattning
Många har en skev bild av BDSMF, en vanföreställning om att det i första hand (eller rent av enbart) skulle handla om dominanta män och undergivna kvinnor.

Detta har tre huvudorsaker:
1. Manlighetsnormer får många män att inte våga vara öppna med sin undergivenhet, eller rentav låtsas ha en dominant sida som de inte har.

2. Dejtingmarknadens överskott på män i allmänhet, på undergivna i allmänhet och på undergivna män i synnerhet uppmuntrar också män att framhäva (eller fejka) sina dominanta sidor och tona ner sina undergivna sidor.

3. Människor ser ofta det de vill se, och av olika skäl finns det många som föredrar att se BDSMF som en fråga om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Detta som en förevändning för att ge luft åt sina fördomar och sitt förakt mot kvinnor och/eller mot sadomasochister.

0 kommentarer

Tre normer för och emot övergrepp.

Tyvärr finns det fortfarande en del otäcka kulturmönster som uppmuntrar till sexuella övergrepp.

Låt oss ta en titt på tre dåliga normer som uppmuntrar till övergrepp, och därefter på tre bra normer som motverkar övergrepp och som kan ersätta de dåliga normerna.

Tre dåliga normer:
1. Att medan män är människor så är kvinnor bara kvinnor.
2. Att män ska vara aktiva och ta för sig medan kvinnor ska vara passiva och bli “tagna”.
3. Att sexualitet i allmänhet och kvinnors sexualitet i synnerhet skulle vara något fult.

Den första normen innebär att ett övergrepp inte behöver handla om sex, det kan handla om ren dehumanisering och maktdemonstration. Den andra normen innebär en toxisk maskulinitet där en del män intalar varandra att de blir mer maskulina (och därmed mer mänskliga, enligt den första normen) om de begår övergrepp. Den tredje normen får många män att hata både sig själva och kvinnor, vilket de i båda fallen sedan tar ut på kvinnor. Den kan även få vissa män att få för sig att de i viss mån skyddar en kvinnas renhet genom att göra sexuell kontakt mellan dem till övergrepp. Då utifrån idén att om hon inte får chansen att välja själv så kan hon inte samtycka, och om hon inte har samtyckt så är hon åtminstone oskyldig.

Tre bra normer att ersätta dessa dåliga normer med:
1. Att alla människor i första hand är människor, inte en eller annan kategoritillhörighet.
2. Att sexualitet ska vara ömsesidigt. (Alltså att utlevnad ska vara något som människor tillsammans gör med varandra, inte något som vissa människor gör mot vissa andra människor.)
3. Att det är fint med mänsklig sexualitet och med sexuell utlevnad på justa villkor.

0 kommentarer

Skilsmässa och separation.

Skilsmässa eller separation där barn är inblandade kan ibland leda till konflikter om vårdnaden av barnen. Om ni inte kan komma överens finns det stöd och hjälp att få av samhället, främst via kommunens familjerättsenhet.

När ni har bestämt er för att gå skilda vägar, oavsett om ni är gifta eller sammanboende, följer ofta en kaotisk tid där många praktiska beslut ska tas, i synnerhet om det finns barn i familjen.

Skilsmässoansökan:
Om ni är gifta och önskar skilsmässa måste ni först och främst fylla i en skilsmässoansökan, som ni får av kommunens familjerättsenhet eller tingsrätten. Det går också att ladda ned formuläret via Domstolsverkets hemsida. Ansökan ska undertecknas av er båda och skickas in till Tingsrätten tillsammans med era personbevis och en ansökningsavgift.

Om ni inte är överens och en av er inte vill skriva under ansökan, räcker det med en underskrift för att dra i gång processen.

Barn i familjen:
Om ni har minderåriga barn, oavsett om de är gemensamma eller inte, är det enligt lag obligatoriskt med en betänketid på minst sex månader innan skilsmässoprocessen startar. Detta gäller även om ni är helt överens om att fullfölja skilsmässan. Syftet med betänketiden är att skydda barnen från eventuellt förhastade beslut.

För gifta par utan barn finns inget krav på betänketid.

Efter betänketiden:
Om ni bestämmer er för att fullfölja skilsmässan när betänketiden har gått ut brukar det dröja någon månad innan skilsmässan blir formellt klar. Enligt lagen har alla gifta par automatiskt rätt till gemensam vårdnad om barnen. Ogifta sambopar har gemensam vårdnad om de kommit överens om detta och skrivit under ett avtal hos kommunens familjerättsenhet. Detta görs oftast i samband med barnets födelse, då också faderskapet brukar fastställas.

Om inget gemensamt avtal har skrivits under har modern ensam rätt till vårdnaden.

Var ska barnen bo?
Gemensam vårdnad innebär inte att barnet eller barnen måste bo lika mycket hos varje förälder. Var barnet ska bo beslutas gemensamt av föräldrarna och det är barnets behov, inte föräldrarnas, som i första hand ska styra beslutet.

En förälder som är ensam vårdnadshavare har ansvaret för alla beslut som rör barnets omvårdnad, trygghet och boende.

Oavsett hur ni väljer att lösa boendefrågan kan barn bara vara folkbokförda på en adress. Lokala skattemyndigheten avgör med hjälp av folkbokföringslagen hos vem av er barnet ska vara skrivet. Om ni är överens om var barnen ska vara folkbokfört beslutar skattemyndigheten utifrån det.

Barnets bästa i fokus:
Barnets bästa är det som kommer först i alla sammanhang. Det innebär till exempel att ett barn har rätt att både träffa och slippa träffa en förälder. En förälder som inte är formell vårdnadshavare har ingen juridisk skyldighet att träffa sitt barn. Barn har rätt att träffa sina syskon, mor- och farföräldrar och tidigare styvföräldrar.

Vårdnadstvist:
Tvister och osämja mellan föräldrarna är vanligt när det gäller vårdnaden om barn i samband med en separation eller skilsmässa. Enligt lagen har barn alltid rätt till god kontakt med båda föräldrarna och därför hjälper samhället på olika sätt till att undvika eller åtminstone mildra vårdnadskonflikter.

Om föräldrarna inte kan enas blir det tingsrätten som avgör hur vårdnaden av barnen ska lösas.

Stöd och hjälp:
Om ni inte kan komma överens kan ni i första hand vända er till familjerättsenheten vid kommunens socialförvaltning. De flesta kommuner har särskilda telefontider för information och rådgivning. Familjerätten erbjuder så kallade samarbetssamtal till föräldrar som separerar. I dessa samtal diskuteras sådant som har med vårdnaden av barnen att göra, till exempel umgänge och nya vardagsrutiner.

Enligt Socialtjänstlagen är varje kommun skyldig att erbjuda samarbetssamtal vid skilsmässor eller separationer där barn är inblandade. Samarbetssamtalen är gratis och personalen på familjerätten har tystnadsplikt. Inget av det som sägs under samtalen blir registrerat. Väntetiderna för att få samarbetssamtal är ofta korta.

Det finns både frivilliga samarbetssamtal och sådana som beordrats av domstol vid vårdnadstvister som hamnat i tingsrätten.

Familjerådgivning:
Familjerättsenheten kan också hjälpa till att hänvisa till familjerådgivningen, en helt fristående mottagning dit alla par, även de som inte har barn, är välkomna. Familjerådgivningen är till för alla par eller familjer med relationsproblem.

Samtalsgrupper för barn:
I några kommuner finns det även särskilda samtalsgrupper för barn mellan 7 och 13 år med separerade föräldrar. Dessa stödjande grupper leds av socionomer från familjerättsenheten, i samråd med barnens föräldrar.

Samtalsgrupper för föräldrar:
Även föräldragrupper, där mammor och pappor träffas var för sig, finns i vissa kommuner.

Övrigt stöd:
Kommuner kan också hänvisa män till Manscentrum och Mansjouren och kvinnor som upplevt hot och/eller våld kan få hjälp att kontakta lokala kvinnojourer.

Föräldrar som mår psykiskt dåligt erbjuds hjälp att kontakta familjeterapeuter eller den psykiatriska öppenvården.

Barn med psykiska besvär hänvisas till BUP, Barn- och ugdomspsykiatri i Stockholm.

Vänd dig till din kommun för mer information.

Juridisk hjälp:
Familjerättsenheten kan i samband med samarbetssamtal kostnadsfritt hjälpa till att skriva juridiskt bindande avtal när föräldrarna har lyckats komma överens om hur vårdnaden av barnen ska se ut.

Det är också vanligt att kommuner i samarbete med Advokatsamfundet erbjuder femton minuters gratis juridisk rådgivning vid speciella dropin-tillfällen.

Däremot erbjuds ingen övrig gratis juridisk hjälp av kommunen när det gäller bodelning eller bostadsfrågor.

0 kommentarer

Sexuell lust.

Sexuell lust kan vara en känsla av att vilja njuta. Att känna sexuell lust är vanligt och de flesta gör det. En del känner lust ofta och andra mer sällan.

,Bilden föreställer en kropp med bultande hjärta

Vid vissa tillfällen känner vi oss jättekåta och vid andra bara lite upphetsade. Lusten kan också vara olika stor och stark under olika perioder av livet.

Vad är sexuell lust?
Sexuell lust kan beskrivas som känslan av att vilja njuta. Vi kan känna sexuell lust eller bli tända av många olika anledningar, av det vi ser, hör, känner, luktar och smakar. Av olika upplevelser och situationer. Av våra tankar, känslor, drömmar och fantasier. Ibland känns det som om lusten bara finns där av sig själv.

Sexuell lust kan du tillfredsställa på egen hand genom att onanera, eller tillsammans med andra genom att ha sex. Men sexuell lust kan betyda mer är kroppslig tillfredsställelse. Det kan också handla om lusten att vara nära en annan person och både ta emot och skänka sexuell njutning.

Onani:
De flesta talar inte om onani. Det kan bero på att onani känns väldigt privat och därför är pinsamt att prata om. Vissa kan också skämmas för att de har lärt sig att onani är fult eller till och med skadligt. Idag vet vi att onani är bra för vår hälsa eftersom musklerna i bäckenbotten tränas och vid utlösning så töms körtlar på vätska. Onani behöver inte leda till orgasm.

För att kunna njuta av sin sexualitet kan det vara bra att få kunskap om hur kroppen fungerar. Onani tillsammans med kunskap om kroppen är en bra start. Genom onani kan du prova dig fram till vad du själv tycker om. Om du sedan väljer att ha sex tillsammans med någon kan du visa vad du njuter av.

Lust och olust:
Alla har olika stor sexlust. En del vill ha sex varje dag medan andra vill ha det någon gång i veckan eller några gånger i månaden. Vissa har aldrig känt lust så länge de kan minnas. Vill du inte ha sex ofta betyder det alltså inte att du är sjuk eller saknar förmåga att bli sexuellt upphetsad. Så länge du själv inte upplever det som ett problem så är det rätt för just dig. Men naturligtvis kan det skapa problem i en relation om den ena parten vill ha sex oftare än den andra och man inte hittar sätt som passar båda.

Sexlusten kan variera över tid och det behöver inte vara något att oroa sig för. Om den lust du en gång haft försvinner under en längre tid kan det vara en signal om att något inte står rätt till och du behöver försöka ta reda på vad det är.

Parförhållanden:
De flesta kan förlora lusten för sex till och från i livet, särskilt om du jobbar mycket och dessutom har fullt upp med att sköta barn och hushåll. Men stress och trötthet påverkar sällan bara sexlivet utan hela relationen. Minskad lust även kan bero på sjukdom, viss medicinering, oro, dåliga relationer, att man har sex på sätt som inte fungerar bra för en, konflikter eller tidigare saker man varit med om som sedan kan påverka sexualiteten på olika sätt.

Om din partner inte vill ha sex lika ofta som tidigare kan det vara ett tecken på att något är fel i er relation, men det behöver inte vara det. Därför är det viktigt att du och din partner har en öppen relation och kan prata om hur ni vill att relationen ska fungera. Utan diskussion kan inga problem lösas och små problem kan lätt bli stora.

Både kvinnor och män kan känna sig pressade och tappa lusten av de bilder av sex som massmedia förmedlar. Kvinnor kan tro att de måste vara på ett visst sätt och ställa upp på vad som helst medan män kan känna att de alltid måste kunna och vilja ha sex.

Ungdomar:
En del ungdomar kan känna sig pressade att ha samlag även om de inte vill. När du är ung behöver du tid att utforska din egen sexualitet och att prova dig fram. Du behöver lära dig var du har dina egna gränser och våga visa dom. Sex är så mycket mer än att ha samlag.

Om du känner lust och nyfikenhet så kan du börja med att utforska din egen kropp. Smek dig själv och låt dina händer leta efter ställen som är sköna att ta på, prova dig fram och följ känslan. Det kallas för att onanera.

Om du känner att du vill vara nära någon och du har någon som känner likadant så kan ni börja med att kramas, pussas och kyssas och kanske övergå till smek och hångel. Det är viktigt att du är med någon du litar på. Att du känner att du kan vara öppen och säga nej när du inte vill mer och att personen du är med lyssnar och respekterar dig. Men det är lika viktigt att du är lyhörd för hur din partner känner så det blir ömsesidigt och båda känner att man vill.

Äldre:
Den sexuella lusten kan minska med åldern. Det kan bero på många olika saker, som att du inte är lika rörlig i kroppen som tidigare eller att du lever i en relation där sexlivet har stagnerat. Dessutom är äldres sexualitet lite tabu och något man inte pratar om. Men ålder i sig är ingen orsak till minskad sexuell lust.

Att den sexuella förmågan förändras har inget att göra med den sexuella lusten. Lusten kan fortfarande vara densamma.

Äldre män kan få svårare med potensen medan äldre kvinnor kan få problem med torra slemhinnor. Om du brukar ha samlag och det börjar bli svårare att genomföra dem, kan du vända dig till din husläkarmottagning och eventuellt få en remiss till en specialist.

0 kommentarer

Problem i relationen.

Alla par kan få problem i sin relation. Då kan det vara bra att prata med någon utomstående. Alla kommuner erbjuder parsamtal hos familjerådgivningen. Man kan också få samtalsbehandling i sin församling och hos olika privatpraktiserande terapeuter.

Påfrestningarna på parrelationen kan vara många. Ibland uppstår svårigheter redan under förälskelsen. Förändringar i livssituationen som till exempel arbetslöshet eller sjukdom kan leda till kriser och konflikter. Många par upplever problem i sin relation under småbarnsåren. När barnen vuxit upp och lämnat hemmet är en annan period i livet som kan vara jobbig. Det första steget mot en lösning på problemen är ofta att söka hjälp.

Viktigt att prata med varandra:
Vilket problemet än är, är det viktigt att prata om det. Ni kanske har börjat undra om kärleken har tagit slut? Det sexuella samlivet kanske inte fungerar? Andra problem kan vara otrohet, svartsjuka, familjevåld, att vara styvförälder och barnuppfostran. I parsamtal får ni hjälp att sätta ord på det som är svårt att prata om. Det hjälper er att förstå varandra och er själva bättre. Om ni har barn och inte får kommunikationen att fungera går det ut över barnen. Ju tidigare ni söker hjälp desto bättre.

Allt stöd är frivilligt. Du väljer själv vart du vill gå för att få hjälp.

Kommunens familjerådgivning:
Kommunen är skyldig att erbjuda familjerådgivning för dem som behöver det. Familjerådgivningens uppgift är att hjälpa par som har problem i sin relation. De tar emot både heterosexuella och homosexuella par, med eller utan barn. Även vuxna syskon, eller föräldrar och vuxna barn som har svårt att prata med varandra kan komma till familjerådgivningen för samtalsbehandling. Läs mer om familjerådgivning i din kommun.

Hur många samtal?
De flesta kommuner erbjuder tre till fem samtal och fler om ni behöver det. Målet med samtalen är att ni ska lära er att prata om era problem på ett lugnt och konstruktivt sätt. Då har ni bättre förutsättningar att komma vidare på egen hand när samtalen är över. Det gäller både om ni vill fortsätta leva tillsammans eller bestämmer er för att separera.

Sträng sekretess:
Du som vänder dig till familjerådgivningen ska kunna känna dig trygg när du pratar om dina innersta känslor. Därför råder sträng sekretess. Det betyder att det ni pratar om under samtalen inte förs vidare om du inte vill det. På familjerådgivningen förs inga journaler.

Vad kostar det?
Kostnaden för samtalen hos familjerådgivningen varierar mellan kommunerna. Priset varierar mellan 150 och 500 kronor per samtal.

Annat stöd och hjälp från kommunen:
Förutom familjerådgivning erbjuder kommunerna även andra typer av hjälp och stöd. Om ni har barn och är på gång att separera har ni rätt till så kallade samarbetssamtal. I dessa samtal diskuteras sådant som har med vårdnaden av barnen att göra, till exempel umgänge och nya vardagsrutiner. Vissa kommuner har så kallade familjecentraler där föräldrar kan få stöd och råd. Kontakta din kommun för att få information om vilken hjälp som finns.

Svenska kyrkan:
Många församlingar inom Svenska kyrkan erbjuder professionell familjerådgivning. Verksamheten vänder sig till församlingsmedlemmarna och andra som bor i församlingen. Det spelar ingen roll vilken religiös tillhörighet eller sexuell läggning du har. Med kyrkans familjerådgivare kan man också prata om tro och livsåskådningsfrågor. Kontakta din församling om kyrkans familjerådgivning.

Privat rådgivning:
Privata psykologer och psykoterapeuter vänder sig till par, familjer och enskilda som har problem av något slag. Det finns mottagningar och rådgivare som är specialiserade på tillexempel parrelationer eller sex- och samlevnad. Det är viktigt att ni känner förtroende för den ni pratar med. Ställ gärna frågor om utbildning, erfarenhet och arbetsmetoder.

Utbildning och auktorisation:
Familjerådgivare är oftast socionomer med vidareutbildning i parrelationer och parsamtal. De kan också vara psykologer eller psykoterapeuter. Det finns en särskild auktorisation för familjerådgivare som utfärdas av Föreningen Sveriges kommunala familjerådgivare. Svenska kyrkan har en egen auktorisation som kräver vidareutbildning i livsåskådningsfrågor. Utbildade psykologer och psykoterapeuter har legitimation.

Organisationer som erbjuder stöd och hjälp:
Du kan också få hjälp av olika organisationer. RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) har en mottagning för hbt-personer (homo-, bi-, och transsexuella). Mansjouren i Stockholm erbjuder parsamtal och telefonrådgivning. Det finns flera kvinno- och tjejjourer runtom i länet. Det går alltid att hitta en stödtelefon som är öppen. Ibland går det snabbare och känns bättre att få hjälp på telefon. Den du får prata med när du ringer till ett journummer är ofta en frivilligarbetare. Mansjouren och kvinnojourerna har stor erfarenhet av våld i nära relationer. Många kvinnojourer tar dock inte emot män och erbjuder därmed inte heller parsamtal.

0 kommentarer

Otrohet.

I en ordbok förklaras otrohet så här: ”att icke vara trogen, att bryta den trohet som man är pliktig att visa någon”. Men i verkligheten är det svårare att definiera vad otrohet betyder.

Alla har sin egen idé om vad otrohet är och var gränsen för otrohet går. För vissa räcker det med att ens partner tänker på en annan. En del drar gränsen vid en kyss, medan andra drar gränsen vid sexuellt umgänge, men även där kan det finnas olika definitioner. Är en natt med någon annan lika mycket otrohet som att träffa en annan person regelbundet?

Gränserna för otrohet kan även variera från förhållande till förhållande. I en del förhållanden kan man komma överens om att man får träffa andra, medan man i andra förhållanden inte ens vill se sin partner med en annan person.

Prata med din partner innan någonting händer:
Om du själv vet var du tycker att gränsen går för otrohet blir det lättare att prata med din partner. Även om ni är kära och lyckliga i början av förhållandet, och tanken på att någon skulle vilja träffa någon annan känns avlägsen, kan det vara bra att i alla fall ha pratat om hur ni förhåller er till otrohet. Det kan hända vem som helst och även den som aldrig trodde att den skulle vara otrogen kan ändra sig.

Berätta för varandra var ni tycker att gränsen går och vad ni skulle göra om ni fick reda på att den andra personen hade gått över den gränsen. Ompröva gärna det ni har bestämt med jämna mellanrum. Fråga om det ni har kommit överens om fortfarande gäller och känns bra.

Varför är man otrogen?
– Det finns många olika skäl till att någon är otrogen.

Avsluta ett gammalt förhållande:
I en del fall beror otroheten på att förhållandet har börjat bli sämre men man vågar inte avsluta det. En del är rädda för att leva ensamma och väljer att avsluta ett förhållande först när man träffat en ny partner.

Bekräftelse: 
Andra söker efter bekräftelse. Förhållandet hemma har kanske blivit slentrianmässigt och man söker sig därför vidare för att få bekräftelse.

Förälskelse:
Det kan vara så enkelt att man blir förälskad i en annan person och går över gränsen.

Hämnd:
Om partnern har varit otrogen kan man känna att man får sin hämnd genom att själv vara det.

Spänning:
Vissa personer känner att de upplever spänning när de är otrogna.

Alkohol:
Många otroheter sker under påverkan. Alkoholen kan göra att det blir svårare att sätta gränser och säga nej.

Sexmissbruk: En del personer kan söka sig tvångsmässigt efter nya sexpartner oavsett man har ett förhållande eller inte.

Ska man berätta om man har varit otrogen eller inte?
Det här är en väldigt svår fråga som de flesta känner olika inför. Vill man veta eller inte? Det bästa är att prata om det innan det blir ett problem. Berätta om du skulle vilja veta att din partner har varit otrogen. En del vill bara veta om partnern har inlett ett annat förhållande och inte om det bara har varit ett one-night-stand.

Det finns inga generella råd att ge. Om du känner att du mår dåligt av det som har hänt bör du prata med en kompis eller en kurator först. Tillsammans kan ni fundera över om du bör berätta vad som har hänt eller inte. Det är bra att fundera på om du vill berätta bara för att lätta ditt eget dåliga samvete och om det i så fall är till godo för den partner som du har varit otrogen mot.

Den som har blivit drabbad:
Det är aldrig roligt att få veta att ens partner har varit otrogen. För många kommer det som en chock. Beskedet kan vara svårt även om du har haft misstankar. Det är viktigt att du tar dig tid och tänker igenom hur du vill göra. Många som har varit otrogna ångrar sig och vill ha en ny chans. Det är upp till dig att känna om du orkar med det eller inte.

Att lägga skulden på sig själv är också vanligt. Tankar som: ”om jag bara hade varit hemma oftare”, ”om jag bara hade sagt att jag älskade henne/honom oftare” eller ”om jag bara hade varit lite intressantare”, kan göra att det känns ännu svårare. Försök prata med vänner som har varit med om samma sak. Stötta varandra. Om du mår väldigt dåligt kan det hjälpa att prata med en psykolog.

Familjerådgivning:
Par som har problem i sin relation och behöver professionellt stöd för att reda ut krisen kan vända sig till familjerådgivningen. Sedan 1995 finns det inte längre några familjeterapimottagningar i landstingets regi, men varje kommun har lagstadgat ansvar att erbjuda sådan hjälp. Tyvärr är behovet av hjälp ofta större än resurserna och köerna kan därför vara långa. Även en del av Svenska kyrkans församlingar erbjuder familjerådgivning.

0 kommentarer

Kärlek på olika sätt.

Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär.

,Bilden föreställer ett par som kramas och pussas

Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa. Många älskar även sina barn, föräldrar och syskon väldigt mycket. För många innebär kärlek det de känner för en annan person.

För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.

Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.

Kärlek eller förälseklse?
Ibland är det svårt att veta om man verkligen är kär. Kanske är du förälskad, bara lite intresserad eller kanske mest tänd. Ena dagen kan du känna dig förälskad i en person för att nästa dag vara jätteförälskad i en annan. Är det då kärlek?

Många tycker att kärlek är först när man känner varandra väl och accepterar varandras bra och dåliga sidor medan andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vad som är kärlek eller inte kan bara du själv avgöra. Kärleken är individuell och ingen har rätt att säga att det ska vara på det ena eller andra sättet.

Kärlek enligt SAOB:
Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: ”En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet”.

Kroppslig och social kärlek:
Rent fysiskt sätter kemiska processer igång i kroppen när vi blir kära. Bland annat frigörs oxytocin, som är det hormon som förstärker banden mellan två människor och ger en känsla av lugn och ro. Både män och kvinnor har oxytocin. Hormonet frigörs vid till exempel beröring, sex, amning och under förlossning.

De kemiska processerna är en förklaring till känslan av rus och glädje. Men det går inte att säga exakt vad som ska hända när vi blir kära. Våra reaktioner beror på förväntningar, drömmar, personkemi, känslor och bakgrund. Redan när vi är små läser de vuxna sagor för oss om sann och evig kärlek och vi härmar de vuxnas kärleksbeteenden. Det vi lär oss som barn påverkar oss senare i livet.

Därför är det är inte underligt att allt ställs på ända när vi blir kära. Vi inser plötsligt att drömprinsen inte kommer på en vit springare utan på en grön cykel. Drömprinsessan kanske har både finnar och dålig andedräkt. Kärleken kanske inte heller varar för evigt.

Första kärleken:
Första kärleken kommer när som helst i livet. En del blir kära på dagis och en del först i vuxen ålder, men tonårstiden är ofta en tid då kärleken blomstrar ordentligt. Man får en chans att testa sina känslor på en eller flera personer. Ibland nöjer man sig med att bara titta och drömma och man kan leva en hel vecka på att ”hon såg på mig”. Ibland får man chans att bli ihop med den man är kär i. Det kan vara en fantastisk upplevelse och en helt ny tid i livet kan börja.

Kär i en idol:
Många blir kära i en filmstjärna eller popstjärna i de tidiga tonåren. På så sätt kan man utforska kärlekskänslorna utan att behöva ta i tu med dem på riktigt utan att vara rädd för att bli avvisad. Kärleken till en idol kan vara lika allvarlig som kärleken till en kamrat och precis lika jobbig som en obesvarad kärlek till någon i ens närhet. Med tiden brukar förälskelsen gå över och den förälskade blir istället intresserad av personer som finns i närheten.

När man inte blir kär:
En del prioriterar bort kärleken, kanske av rädsla eller religiösa skäl. Kanske har man blivit kär i fel personer tidigare och har dåliga erfarenheter från det. Många tycker också att det är svårt att hitta någon att bli kär i.

En del personer klarar av att leva utan kärlek, men för andra kan det leda till nedstämdhet eller depression. Om du känner att du mår dåligt på grund av detta kan beteendeterapi hjälpa. I terapin lär du dig att se ditt beteendemönster och kanske förändra delar av det.

När omgivningen inte accepterar din kärlek:
Det finns många förutfattade meningar om vad kärlek är och vem man kan bli kär i. Men i praktiken har kärleken inga gränser. Man kan bli kär i någon som är äldre eller yngre, man kan bli kär i någon av samma eller motsatt kön och man kan bli kär i någon som är lik eller olik sig själv.

Att inte bli accepterad av sin omgivning kan vara mycket jobbigt. Ibland kan det vara bra att prata med andra som har liknande erfarenheter, till exempel RFSL som erbjuder stödsamtal för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

I en del kulturer väljer föräldrarna vem barnen ska gifta sig med. Det kan skapa stora problem i familjer där man har olika åsikter om relationer. Om du är berörd av det här och vill prata med någon kan du kontakta stödorganisationen Terrafem. Du får vara anonym när du ringer dit och det syns inte på räkningen att du har ringt dit. Du kan även prata med din ungdomsmottagning om du har problem.

När kärleken inte fungerar:
Om du har en kärleksrelation som inte fungerer kan det vara bra att prata med någon utomstående. Det är särskilt viktigt om det finns barn med i bilden. Alla kommuner erbjuder parsamtal hos familjerådgivningen.

Hjälp för dig som är ung:
Om du är ung och har problem med kärleken och relationer och inte vet vad du ska göra kan du kontakta skolkuratorn, skolsköterskan eller din ungdomsmottagning.

0 kommentarer