Äntligen har jag fått se Linus och Annas nya lägenhet i Gröndal, som de renoverat hela vintern! Efter sista visningen i dag befann vi oss inom gångavstånd, så vi tittade förbi på kaffe och kanelbullsfika.
De har verkligen fått det jättefint hemma och nu kliar det i fingrarna att själv få sätta igång med ett inredningsprojekt. Inte minst längtar jag efter att ha tillräckligt stora sällskapsytor för att kunna bjuda hem en massa folk, utan att de behöver sitta på golvet.
Efter en frukost som heter duga hos Martin i Alvik ska jag bege mig hem till Söder för att packa ner kvällsdressen, sen åker jag förbi mamma och pappa i Silverdal innan jag slutligen landar i Sundbyberg för att hjälpa till med att preppa inför Pias födelsedagsfest.
Det blir ett riktigt flängande hit och dit idag, men det kan inte hjälpas. Nu måste jag springa till bussen. Recension av 127 hours kommer senare (kanske i morgon, om jag inte hinner i dag)!
I kväll har jag rensat här hemma. Jag sorterade ur badrumsskåpet och slängde bland annat en gammal microfoliant från Dermalogica (vem visste att de kunde mögla? Det var ingen vacker syn).
Städade även ur hela skafferiet, där jag hittade fem paket russin och slängde fyra. Jag äter knappt ens russin. Lyckades dessutom ge mig själv en blåtira med dammsugaren (don’t ask).
Efter all denna ansträngning belönade jag mig med ett skumbad och nu ligger jag och googlar på billiga flyg till Istanbul. Jag vill resa söderut! Pallar inte kvällstidningarnas rubriker om att ”vargavintern är på väg tillbaka”.
Förhandlingarna har återupptagits! Vi sitter på Ritorno och skissar på boräntor, månadsavgifter och nettoinkomster. Krig har vunnits med färre ansträngningar än vid våra budgetdiskussioner.
Sjukt mycket att göra på jobbet just nu. Har precis haft ett 90-minuters redaktionsmöte och sen slevat i mig hemlagad thaigryta med quorn och cashewnötter vid skrivbordet.
Massor att göra inför biovisningen i morgon, intervjuer att transkribera från ELLE-priset och Grammisgalan, bildmingel att redigera och artiklar att skriva.
Mina kollegor undrar också varför jag ställt in en burk kanel på kontorstoaletten. Don’t ask. Det är mycket nu.
Jag tar tillbaka det jag skrev om att regn är bra väder när man ska kolla på lägenheter.
Det må dra ner antalet spekulanter något, men inte tillräckligt för att väga upp hur hemskt det var att klafsa runt i visningslyor med dyngsura strumpor. Om man bortser från orkaner, tyfoner och andra naturkatastrofer är detta enligt mig det värsta väder som finns. Det regnar, är stora sjöar på trottarerna och är superhalt överallt.
Gummistövlar står nu överst på önskelistan, trots dubbla strumpor (de turkosa var ytterst; de röda innerst) gick jag runt med våta, kalla fötter i två och en halv timme. Vaknar jag inte med en dunderförkylning i morgon är det ett mirakel.
Nu ska jag ner i tvättstugan och slänga in tvätten i torktumlaren, sedan väntar ett varmt, skönt skumbad för att tina upp lite och sen ska jag blogga om dagens objekt (bostäder på mäklarspråk).
Mätt och belåten efter knytisbrunch hos Stina i Sollentuna.
Alla hade med sig olika saker; jag gjorde det enkelt för mig och köpte fruktyoghurt och müsli, min favoritfrukostmat. Sen blev det äggröra, bröd, frukt, caffe latte, nybakade scones, marmelad, ost, apelsinjuice och våfflor med sylt och grädde.
Den brunchen hade garanterat kostat 300 spänn på stan och nu blev det både billigare, godare och mysigare.
Jag älskar Stina och Johans inredning, så jag blev väldigt lägenhetsinspirerad av att vara där. Världens sötaste och gosigaste katt har de också.
Nästa månad gifter de sig i Thailand och jag fick kika på både vigselring och brudklänning idag. Måste fråga om jag får lägga upp en bild på klänningen i bloggen.
Daniella, Pauline, Anna och Cecilia
Eftersom Martin är allergisk kommer vi aldrig kunna ha katt, tyvärr. Snyft, snyft. Passade därför på att gosa extra mycket med Shiva
Jag befinner mig i ett slaskigt och regnigt Sollentuna. Vilket kommer vägas upp av att det är dags för våffelbrunch hos Stina. Dessutom innebär regn färre spekulanter på eftermiddagens visningar!
Mamma: Det var tur att du skrev det där om att jag inte skulle skicka lägenheter utanför stan.
Jag: Mmm…
Mamma: För jag började ju direkt tänka på de nyproducerade treorna här i Silverdal.
Jag: Det säger du inte?
Mycket lyckad middag för Martin i kväll, här kommer några bilder!
