Månadsvis arkiv: oktober 2014

DU är mitt bästa halloweenskämt

Känner mig uppiggad efter ett väldigt trevligt telefonsamtal med någon jag aldrig trodde att jag skulle komma så bra överens med :)
Plåstrade om känslan av ilska som jag upplevde när jag fick ta del av ett mycket puckat inlägg på en familjemedlems logg. Finns folk till allt, det är något som den människan bevisat flera gånger genom att använda sig av sina chockartade metoder. Hur kan man klaga på att en familj hjälper varandra? Är det svartsjuka det handlar om? Svartsjuka för att jag “stulit” din plats kanske? För att du inte får vara en del utav det? Om det är så det är så tycker jag att du ska ta en stadig funderare på varför det blivit så. Eller helt enkelt sluta läsa min blogg om den provocerar dig så. Kanske du kommer finna det provocerande att se mig lägga upp bilder på bebisen tillsammans med dem också? Eller om jag lägger upp en sexig badbild på mig i bara bikini- blir det en socialanmälan då? Snacka om halloweenskämt!
sjön

Hade velat göra så mycket idag. Gå bus eller godis.. halloween pynta.. fest.. men har fått nöja mig med att STÄDA hela huset, gå ut med hunden och
snora i sängen. Jäkla förkylning. Jäkla graviditet. Nä nu vill jag inte vara med längre! Tänkte ta en dusch, snora lite till och sen krypa ner framför ett par bra skräckfilmer. Det förtjänar väl jag. Vilka det blir får vi se, har ni tips så kom med dem! Ha det gött och trevlig kväll :)

0 kommentarer

Mvc och nytt extra insatt ultraljud p.g.a. tillväxten

Dags för ett nytt besök på mvc idag. Klockan nio hade jag tid. Märkligt nog vaknade jag av mig själv typ runt halv åtta trots att det tog en bra stund att somna igår.
Kände mig fortfarande lite nere och konstig efter rättegången igår men efter att ha läst alla era fina ord och kommentarer så känns det mycket bättre. Idag ska jag försöka ta mig tid och svara på alla era pm ni skrivit till mig på facebook också. Gulliga ni! Blir helt tårögd för att det är så många som engagerar sig i mig och bebisen. Hade över tusen läsare på bloggen igår-bara en sån sak. Tack snälla rara ni! Hoppas ni väljer att fortsätta följa oss.
öl
Flottigt hår och fetare än någonsin!

John följde med till vårdcentralen idag. Jim behövde sova och Johne ville så gärna höra på lillans hjärtljud.
Idag låg dem lågt, på 135. Annars har hon bara legat på 147 varenda gång. Kanske hon helt enkelt också var trött efter gårdagens trapatser. Väldigt aktiv har hon varit under gårdagen iallafall..måste känt av mig nervositet. Sf måttet var återigen lågt, 30 cm i vecka 35 (34+5)- hon har alltså bara växt en cm på två veckor så det blir ett till extra insatt ultraljud redan nu på måndag. Hörde lite med bm och ett normalmått för den här veckan är 32-33. Hon hade velat att bebisen skulle växt åtminstone två cm men så var alltså inte fallet, inget att göra åt och inget som chockar mig. Huvudsaken är att hon mår bra och det gör hon ju! Bm trodde att hon inte skulle överstiga 50 cm vid födseln och väga strax över 2 kg. Lilleplutt! Vi får väl se om hon får rätt. Jag däremot har blivit en riktig tjockis.. och fått mina första BRISTNINGAR!! Dock kommer de försvinna direkt (är av den typen, så små och bleka) men iallafall :D Känns mäktigt. Väger 60 kg nu, gått upp 8 sen inskrivningen… Inte så illa, va? Haha!
stoppa
Titta titta titta!! Och lägg märke till vad SEXIGT det är med hår på lilla maggen. Har fått det sen jag blir gravid, inväntar bara raggarsträngen.

Just det jag, på måndag avgörs det om de blir kejsarsnitt eller vanligt. Är så nervös! Men vad skönt det ska bli att få ett besked,
Eftersom Jim måste vara i skolan så söker jag någon annan som skulle kunna tänka sig att följa med på ultraljudet. Har ingen lust att gå ensam.
Klockan nio har vi tid i Falun, kommer vara klara strax efter halv tio så handlar inte om många timmars frånvaro. Johne ville väldigt gärna följa med och skulle fråga om han fick ta ledigt två timmar från skolan. Skulle vara jättekul för honom att få se ett ultraljud och det är kanske sista chansen innan hon kommer om det nu blir snitt. Men det beror på vad skolan och Jocke säger. Jag är glad bara någon följer med så hör av er snälla! :)
sjön
Var nere på stan en snabbis innan och kunde inte motstå dessa. Helt nya- 10 kr st på röda korset. Dit blir det fler besök, tydligen får de in barnkläder varje vecka.
Nu ska jag ladda lite så jag frisknar på mig tills imorgon för då hade jag tänkt åka iväg med Emi en liten vända till Borlänge. Febern ligger fortfarande på bra så vi får väl se hur det blir med den saken. Egentligen hade jag planerat att åka och hälsa på min vän Tobias i Gävle men det får väl bli nästa helg om han kan då. Längtar både bort och efter honom! Nu tänkte jag mysa ner mig i sängen, invänta maten och ta det lugnt.
Till efterätt blir det wienerbröd och vaniljbulle. Kram till er/ Nadia
patric

1 kommentar

Efter rättegången

Sov ingenting natten som var. Minns att vi satt i soffan, Jim, John och jag. Och att jag var så glad att få ha dem bägge två hos mig.
Satt med varsin arm om båda två; John halvliggandes på mig och Jims huvud i knäet. Vi skulle egentligen lagt oss elva men kom inte i säng fören strax efter ett.
Satt bara där, tittade lite på ett par kassa serier och pratade. Jag hade inte en tanke på att sova. Morgondagen låg som ett svart moln över min annars så blåa himel och det enda som kändes viktigt just då var att få känna närhet och ett uns av trygghet från dem jag älskar så högt och innerligt. Nästan som ett litet barn som kryper upp hos sina föräldrar. Men visst är det väl skönt att släppa allting och vara liten ibland- även om man är den som ska vara stor och ansvarsfull? Efter ett par timmar gick vi och la oss. Vaknade tre och kunde inte somna om. Klockan sex väckte jag de andra och vi begav oss iväg till tingsrätten. Jag var så borta att jag inte ens kände av tröttheten som var påtaglig efter knappt två timmars sömn. Dessutom hade (har fortfarande) jag feber och med den kom dunkande huvudvärk som ett brev på posten. Inte den bästa dagen för en rättegång direkt. Vi ankom till Falun runt klockan åtta. Bussen var försenad en kvart från Säter och det var endast tack vare Jims GPS som vi hittade tingshuset och kom i tid.
134

Halv nio hade jag möte med min advokat och nio skulle förhandlingen starta. Den första synen som mötte mig utanför tingshuset var mitt ex och den åtalade som stod tillsammans och rökte, skrattade och verkade trivas bra ihop. Återigen. Mitt mod sjönk och jag travade in i tingshuset utan att se mig om. Hade mitt ex tagit tillbaka sina lovord? Skulle han inte berätta sanningen och sätta dit henne för allt hon gjort mot oss, framförallt honom, under de här två åren som han lovat för bara två veckor sedan?
Kände mig väldigt nere och advokaten yrkade på åhörning (Åhörning= jag slipper sitta med i rättssalen utan får ta del av rättegången i ett angränsande rum och bara komma in när jag ska tala, då får den åtalade gå ut) men jag nekade. Jag skulle fixa det här. Jag hade sett henne förut. Jag hade stått öga mot öga med henne. Men den här gången kändes det konstigt nog jobbigt. Advokaten och jag gick igenom lite snabbt vad som skulle sägas och hon la återigen fram sitt skadeståndsyrkande som hamnade på 17 000 kr. Orkade knappt lyssna. Jag ville inte ha något skadestånd. Jag ville bara ha min frihet tillbaka.
öl

Nio kallades vi in i sal 1. Jim fick stanna utanför då han skulle höras som vittne. Utan John hade jag inte klarat av det. Gav honom en kram innan vi gick in i rummet.
Den kramen betydde välddigt mycket för mig. Kanske var det den som fick mig att orka. Han satt sedan tyst på åhörar bänken och lyssnade. Tittade bak på honom emellanåt och han mötte min blick varje gång. På så vis hämtade jag ny styrka och kunde berätta om händelseförloppet den 8 oktober förra året, då jag stött på mitt ex och hans flickvän nere vid willys, blivit hotad och misshandlad samt fått telefonen sönderkastad. Såhär ett år senare är det inte lätt att minnas alla exakta detaljer ( som på vilken sida av tinningen hon slog mig, exakt hur länge vi befann oss på platsen osv) och hade jag inte varit med om det här tidigare så hade det stressat mig.
När mitt ex skulle höras var jag ännu mer nervös, framförallt för att han och den åtalade satt och flinade åt varandra, viskade och umgicks i varje paus. Men han började lite trevande berätta och nekade inte till att hon slagit vare sig mig eller honom. Men han ville inte lämna några detaljer och påstod att han inte mindes händelseförloppet.
stoppa

Till slut blev Jim inkallad. Tyckte hittills att allting gått väldigt bra, min advokat berömde mig (hon såg hur jobbigt jag tyckte att det var, satt och tittade bort eller på John hela tiden för att slippa se på den åtalade som hela tiden stirrade på mig med sina hatiska tomma ögon) och sa att det gick väldigt bra alltihop. Tyvärr blev Jim väldigt nervös när han skulle framföra sitt vittnesmål. Han blandade ihop mina skador; nämnde ingenting om slaget i tinningen och glömde bort att berätta om mordhoten. Så dessvärre “färsvann” allt det viktiga han hade att vittna om och jag kände hur jag sjönk genom golvet när han bara såg mer och mer förvirrad ut. I efterhand berättade han att fått en riktig blackout, han som hatar att prata inför folk, och att han inte kommit ihåg någonting utan bara kallsvettats. Jag klandrar honom inte ett dugg, tvärtom- Jag är glad och stolt att han försöka för min skull.

Tyvärr gjorde hans vittnesmål att vår historia (som tidigare överensstämde någorlunda) såg flummig och osann ut. Både åklagaren och min advokat tyckte emellertid att den åtalade skulle fällas på alla punkter medan hennes advokat kom med ett långt (och tyvärr bra och trovärdigt) utlägg om varför hon skulle frias. Så nu är det bara att vänta å se.. Domen kommer om två veckor.  Min magkänsla säger dock att det här gick helt åt helvete. Har ni något annat att tillägga så får nii gärna komma med det.. Behöver all stöttning jag kan få. Önskar att allting idag kunde göras ogjort och göras om vid ett bättre tillfälle. Känns bara så skitigt just nu, att hon kanske ska komma undan med det här hon utsatt oss för. Men så länge inga papper dyker upp, så länge lever hoppet kvar.. 20140904TheSims4LimitedEditionPC2sNw4hx2uHenamhBluJjQ1vDh4uI5V5

Har sett att många skrivit till mig på Facebook men jag har inte hunnit läsa någonting. Dels för att jag inte orkat (är helt slut i huvudet) och dels för att jag inte haft tillgång till internet. Är verkligen glad och vill skänka ett stort TACK till alla som engagerat sig för min skull. Känner mig som värsta gnälliga fjortisen, men jag finner faktiskt inget svar varför just den här rättegången fick mig att må som jag mår. Jobbigt att se mitt ex.. Jobbigt att se henne.. Jobbigt att inte veta. Men skönt att ha er alla i tankarna <3
Måste också få tacka Jim & John som var med mig från början till slut idag. Om ni inte redan har förstått det, så älskar jag de här grabbarna mest av allt på hela jorden.
patric2 patric

Jag skulle kunna göra ALLT för dem. De har funnits där för mig idag.

I rättssalen fanns John hela tiden vid min sida. Och trots att han är så liten så förstod han allting som sas. Jag tror att han kommer att få nytta av det i framtiden.
gullig

Och efteråt fanns Jim där, först skamsen över sitt “misslyckade” vittnesmål som inte var ett dugg misslyckat utan mänskligt och sedan glad när jag berömde honom.
sjön
De försökte få mig att tänka på annat när vi efteråt åkte till kupolen och såg till att jag fick i mig mat. Väl hemma kramade och pussade Jim på mig och sa gång på gång hur mycket han älskade mig och John kröp upp bredvid mig i sängen, la sin kind mot min och kramade om mig. Vem kan inte låta bli att dra på smilbanden då? Vill bara att ni ska förstå hur fina de här grabbarna är. Och många med dem. Jag vet att flera utav mina vänner önskar att ni funnits där för mig idag, och det gör jag också. Men jag förlåter er, och älskar er högt och innerligt. Mitt liv är så rikt på kärlek att jag blir alldeles tårögd. Tack allesammans, både bekanta, vänner, familj, obekanta och alla ni fantastiska människor som läser min blogg, som jag fortfarande inte fått lära känna.
Tack för att ni stöttat mig idag.

Jag vet att det här blev ett långt inlägg. Säkert dödstråkigt att läsa, men jag kände att jag behövde skriva av mig ordentligt och då gör jag det. För er som vill läsa om misshandeln har jag sammanfattat det hela kort här nedanför.

Misshandel/Olaga hot 8/10 2013
Är ute med hunden då jag får syn på den åtalade och mitt ex vid Willys.
De ropar på mig och jag går dit. Den åtalade hade återigen misshandlat mitt ex och vägrar låta honom åka hem till sin farsa. Hon har tagit hans mobil så att han inte kan ringa efter skjuts och hotar honom. Jag försöker avleda och ber henne ge tillbaka hans mobil. Då får hon ett av sina välkända psykbryt, börjar dock lugnt med att säga att han får den om han hämtar den i bilen som står parkerad en liten bit bort. Vi går dit, jag med dålig magkänsla och mitt ex kryper in i bilen. Då tar hon tag i honom och kastar in hela han samtidigt som hon försöker dra igen bildörren. Han får panik och börjar skrika och pressar för att få upp dörren samtidigt som jag försöker dra upp den från utsidan. Då flyger hon på mig och ger mig ett knytnävsslag över tinningen. Sedan kastar hon sig över mig, fortsätter slå samtidigt som hon uttalar flera hot. Mitt ex försöker försvara mig och hålla fast henne men hon är stark och börjar istället ömsom ge sig på honom (genom att bryta bak hans tumme, nypa, slå, knuffa och försöka strypa honom genom att ta tag i hans tröja runt halsen) och ömsom på mig. Min hund som jag och exet köpte tillsammans försöker försvara sin gamla husse och går till attack (han naggar tag i hennes byxor) och får då ta emot flera sparkar mot revbenen. Både jag och mitt ex försöker hålla bort hunden så han inte ska komma till skada eller lyckas skada den åtalade. Jag får upp mobilen (mitt ex har panik) och säger att vi måste ringa polisen, att hon har flippat ur. Då tar hon telefonen och slänger den i marken vartefter hon springer iväg med batteriet. Vi försöker få det av henne och då flyger hon på nytt på mig, slår där hon kommer åt, får tag i mitt hår och sliter ner mig på marken. Mitt ex försöker återigen skydda mig genom att hålla fast henne och åker också till marken. Där slår hon mig i magen och försöker komma åt mitt ansikte. Lyckas dock ta mig upp och hämta Jim, som sedan kommer till platsen. Hon fortsätter att uttala sina hot, de hot som Jim hörde. Vi tar oss sedan därifrån och ringer polisen. Mitt ex ansluter till oss efter en stund då han lyckats smita från henne.

Innan jag avslutar måste jag bara få berätta något märkligt.
Ni vet att min bebis varit så lugn hela tiden? Ända sedan igår har den rört sig oavbrutet. I rättssalen var hon helt galen. Nästan som hon kunde känna av min sinnesstämning och blev orolig själv av den. Men det är inte möjligt, eller..?
rabbit-23-coloring-page.gif

0 kommentarer

Därför ska jag på rättegång

Imorgon är det dags för rättegång, min tredje. Den första hade jag 2011 efter att blivit utsatt för misshandel av ett gäng alkoholpåverkade ungdomar (ett par äldre än jag) när jag tillsammans med min dåvarande pojkvän och två kompisar gick hem från en fest. Resultatet blev en spräckt muskler och flera år av brusten självkänsla. Efter domen förföljdes och trakasserades jag av b.l.a. vänner till de inblandade, blev även påhoppade ännu en gång strax innan rättegången i ett försök att skrämma oss att ta bort anmälan. Deras anledning? Tja, de tyckte helt enkelt inte om mig. Och såg då sin fulla rätt att misshandla och utsätta mig för vedervärdig behandling som sedan följt mig i små portioner fram tills idag. Nu består det mest av elaka inlägg på Facebook (lyckades minimera dessa då jag ändrade mina sekretesställningar), skitsnack, ryktesspridning och ett å annat rop efter mig när jag träffar på dem på stan. De blev dömda två gånger i rätten; först Falu tingsrätt och sedan Svea hovrätt. Trots detta så hävdar de fortfarande sin oskuld samtidigt som de kallar mig iqbefriad. Nä, idag ser jag mest de här människorna som något obefintligt att skratta åt. Stackars jävlar.

öl
Det var en sån här full burk som spräckte min muskel för flera år sedan. De slungades även fler mot våra bakhuvuden. Som tur var träffade ingen.
Då hade historien kunnat få ett betydligt sämre slut.

Andra rättegången var riktad mot samma person som morgondagens, nämligen mitt exs (som jag hade ett långt förhållande med) “flickvän/ex flickvän”.
Den här kvinnan har sedan jag och mitt ex bröt upp när han träffade henne för två år sedan trakasserat, hotat och misshandlat mig. Vi pratar om en mycket sjuk människa, någon som inte kan se skillnad på verklighet och fantasi. Jag har aldrig gjort henne något, hennes “anledning” att avsky mig var för att jag hade haft ett förhållande med hennes pojkvän. Vid den första rättegången hade hon mordhotat mig och kört förbi utanför mitt hus påtagliga gånger samtidigt som hon skickade mycket obehagliga sms.
Hon blev dömd och fick ett, enligt min mening, alldeles för lindrigt straff.
falu
Av och till har det sedan varit lugnt för att sedan bryta loss och börja om igen. För snart ett år sedan (rättsprocesser tar ibland onödigt lång tid) så stötte jag på henne och mitt ex utanför affären. Hon gav sig på och misshandlade både mig och mitt ex och överöste oss med flera mordhot. Hon gav sig också på min hund när han i ett försök att försvara sin gamla husse högg mot henne (inga skador uppkom och vi försökte hålla honom ifrån oss så att han inte skulle komma åt att bita henne) och han fick ta emot flera sparkar. Efter den otäcka händelsen som skedde vid Willys i Säter på kvällen så har både mitt och min hunds psyke rubbats. Han har blivit misstänksam och väldigt vaktig och jag har fått ett helt annat tankesätt. Hon ringde också flera gånger till mig (från då till nu) där hon ska ha uttalat sig om att hon ska skära upp blodådrorna på bebisen jag väntar, döda mig och min familj, elda upp lägenheten och en massa andra otäcka saker. Hon ska också ha försökt tvinga mig till att inte kontakta mitt ex ( som jag knappt haft kontakt med, bara vid enstaka tillfällen då han sökt sig till mig för att få hjälp att ta sig från förhållandet där han utsatts för grov både fysisk och psykisk misshandel) och har blivit vansinnig varje gång hon fått nys om att vi träffats trots att det för tillfället varit slut mellan dessa två.

För en tid sedan flyttade hon in alldeles i mitt närområde. Samtidigt började hon ta kontakt med min medlemmar från min familj och fler utav mina vänner. Hon ringde till mig flera gånger och var “trevlig” och ville köpa saker och ge bort barnkläder, la till oss på facebook och ville träffas. Det är inte första gången hon gjort på det här sättet men det skrämmer mig lika mycket varje gång, särskilt när hon började försöka nässla sig in i mitt kontaktnät.
Det är alltså det här som tar oss till Falun imorgon. Jag har oroat mig, mått dåligt och varit fruktansvärt nervös inför det här. För oavsett om hon blir dömd eller inte så kommer jag aldrig slippa ifrån henne. Hon har valt mig som sitt offer och hennes hat kommer alltid tränga in genom mina murar. Jag är riktigt rädd för att hon ska bli dömd samtidigt som jag hoppas på det av hela mitt hjärta, trots att jag känner att chanserna är små.
stoppa
Om jag kunde så hade jag satt stopp. Jag kan inte för det är inte jag som håller i spelpjäserna.

Skadestånd har jag inte vågat yrka på, min advokat har ordnat allt på den biten. Jag kan erkänna för er att jag är rädd. Livrädd för att den här människan ska skada min älskade familj, mitt ofödda barn, mig, mitt liv. Jag låter inte John röra sig ute sent på kvällarna. Jim låter inte mig göra det. Jag går inte själv någonstans efter klockan åtta. Jag har inte hunden lös längre. Jag lever inte som vanligt. Jag lever inte som jag borde, av rädsla för den här människan som blivit dömd för betydligt värre saker än det här tidigare. Jag hatar henne inte. Men jag skyr henne som pesten.
Jag vill inte dra in dem jag älskar i det här. Men jag har blivit så illa tvungen, tack vare henne. Jag vill inte se mitt lilla hjärta, helt tårögd av rädsla, i ögonen efter att han förtvivlat varit ute och letat efter mig på kvällen för att jag varit borta längre än en halvtimme. Jag vill inte att min älskade pojkvän ska få dessa förbannade telefonsamtal då hon påstår att jag varit otrogen. Jag vill inte låta min älskade farmor bli ledsen för att hon inte förstår hur det här kunde drabba mig eller att min svärfar ska oroa sig för sina barn tack vare den här människan. Jag vill inte låta mina vänner höra det eviga tjatet om henne. Jag vill inte att folk ska tro att jag är paranoid. Men jag trodde inte att jag någonsin skulle behöva leva med en sådan rädsla för en annan människa, jag som aldrig varit rädd för någon.
mitthjärta
När man inte kan skydda dem man älskar från det som gör ont känner man sig maktlös. När man inte kan ge ett barn ett svar på frågan han ställer om varför någon gör såhär känner man sig nollställd. Man allting har ett slut och jag hoppas att slutet kommer snabbt.

Jag har drömt mardrömmar om rättegången i flera veckor. Nu imorgon kommer den att ske. Och hur utgången än blir så kommer jag att uppdatera er.
Jag kommer att känna av ert stöd imorgon, så tänk på mig. Jag kommer verkligen att behöva det. Glöm era fördomar. Det kunde varit du, ditt barn, din förälder, din vän eller din partner. Och glöm inte, rädsla syns inte. Den känner man. Jag hoppas att allting ska bli till det bästa. Och på att jag äntligen kan få ett avslut, ett avslut på två års lidande. Kram och TA HAND om varandra. / Nadia
sant
Du kan förstöra mycket. Men det här kan du aldrig förstöra.
Du kan ta ifrån mig min trygghet, men aldrig min kärlek till det som är viktigt.
Du kommer aldrig få det jag har genom att hata. Jag vill att du ska veta,
att om hat verkligen är motivet, så finns det inget hat att hämta hos mig.

0 kommentarer

Satans förkylning!

Åh jag tror jag blir galen snart (värre än vad jag redan är alltså)! Nu har vi varit sjuka sen lovet började och trodde väl äntligen att det var på väg att vända. Så fan heller!
John bara hostar och hostar. Nu har han fått slemhosta också och sover knappt på nätterna vilket resulterar i att han är ännu tjurigare än vanligt. Han får springa och snyta sig stup i kvarten (tror han är är inne på femte rullen nu) och har konstant huvudvärk. Och jag har gått och fått FEBER! Vaknade idag och kände mig inte riktigt hundra. Ont i halsen och mer snuva- och typisk feberkänsla i kroppen; ni vet den man får innan det bryter ut. Har verkligen inte tid att bli sjuk just nu. Imorgon är det rättegång och jag mår dåligt nog över den som det redan är utan att man ska behöva sitta där och ha feber också. Den enda som har klarat sig fint är Jim. Jäkla turputte.

Ska försöka hålla humöret (och snuvan) uppe och ta en prommis med vovven. Klockan tolv kommer mor och hämtar mig för en tur till Borlänge och Ikea.
Ska kika efter en kastrull och lite nya hyllor. Eftersom plånboken är skrämmande liten så hoppas jag att det blir en billig historia. Johne fick hem sina nya skor idag.
Vad säger ni? Behövdes ganska väl va?
10409518_814795835209962_2503517508345489174_n
Dock var han lite skeptisk, för de nya skorna var både glittriga och märket i plast. Tja, man lär sig av sina misstag. Nu får han ha dem här ett tag oavsett.
Blir förhoppningsvis hundfri i helgen också då John & Jack ska åka till Sandviken. Jag läääängtar… /Nadia

2 kommentarer

Vecka 35 (Sista milstolpen)

Barnet

Fostret väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och börjar räta ut sig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett.

Mamma

Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma! Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen. Hos en del kvinnor kan det ge smärta över revbenen. Avlasta genom att sträcka på dig ofta.

Du kan ha ökat mellan cirka 11 och 13 kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp vilket kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande kan du prata med din barnmorska.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Prata mycket med din partner så att han eller hon förstår vad du går igenom.

Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen också. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Det är viktigt att prata igenom förlossningen med din eventuella partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har upplevelser och erfarenheter som kan ha betydelse för era förväntningar på den kommande förlossningen. Ta upp era funderingar och känslor till ytan och diskutera dem gärna med varandra och er barnmorska.

Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen. Läs mer om praktiska råd inför förlossningen.

Om du väntar tvillingar är barnen antagligen lite mindre och då är det snart dags för förlossning. Många tvillingar föds redan i vecka 36.
Vecka35_foster_47cm
Börjar fan se ut som en unge!

Nu är vi snart där
Snart har nio månaders väntan passerat och vi är framme vid det slutgiltiga målet- En liten skrikbagge. En helt ny människa som är alldeles beroende av oss och våra omsorger för att överleva. Vilken häftig grej egentligen. Om vi backar tillbaka 2 år.. Inte trodde jag att jag snart skulle sitta här med en liten bebis. Tanken är fortfarande overklig och finns det dagar då jag ångrar mig. Men de dagarna blir allt färre och för första gången kan jag faktiskt längta efter att få träffa den här lilla personen som är en del av mig och Jim, en del utav våra två familjer. Den lilla människan som kommer att blanda vårat blod och förena våra släkter för alltid. Ingenting kommer någonsin att bli sig likt- för någon av oss. Allt kommer att förändras. För alltid. Hoppas att det här kommer att höra till en utav de få förändringar som jag gillar.
10405537_813998221956390_2141408734897980407_n

Att vara i vecka 35.. Alltså haha, kan fan inte föreställa mig att jag redan är här. Tiden har bara sprungit iväg. Om knappt en månad blir vi förhoppningsvis föräldrar till en liten tjej. Och grabbarnas liv kommer aldrig mer att bli sig likt.. ;)
Just de sista veckorna har varit dryga. Har börjat få rejäla smärtor i ryggen. Kommer plötsligt och hugger som satan. Det är ligementen som mjukas upp. Vaknar på nätterna av att jag har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har som ni vet också haft ett par svängar med magsmärtor (troligtvis förvärkar) och mensvärk av och till. Annars har det varit lugn. Den lilla håller sig på sin kant och är fortfarande sådär lugn och försiktig. Nästan så att det börjar bli lite tråkigt när man får se filmer på alla andras bebbar som lever om därinne så hela magen vibrerar! Är man gravid så kan man väl ändå vara det ordentligt. Har fått ny tid för tul nästa vecka. Jim kan inte följa med så efterlyser någon annan snäll person. Ett väldigt viktigt besök då det ska avgöras hur hon ska komma till världen och när. Försöker orrdna så att John kan följa med men det beror helt på vad han skola säger. Skulle vilja att han fick uppleva ett ultraljud för det är bra häftigt! Fast har man som jag gjort det åtta gånger så tappar man gnistan lite..
10644497_813998168623062_3495564423595843228_n

Haha kunde inte låta bli att garva när jag läste att fostret ska vara ca 47 cm långt nu. Så lång var jag när jag föddes i v38.. ;)
Ska bli kul att se hur lång hon kommer att bli. Bm tror att hon kommer hamna på ungefär samma längd som mig. Troligtvis kommer jag aldrig att få stora barn. Skönt för mig! Lättare att klämma ut fanskapet. Tack & lov att det “ulliga håret” är borta. Ska jag vara ärlig så tycker jag redan att nyfödda barn är fula som dem är. Ska de dessutom vara håriga också så vet jag fan inte hur jag skulle förhålla mig till ungen haha. Vikten ligger fortfarande på 6 kg. Skönt för kläderna passar fortfarande. Inte många som kan säga så som höggravida.. ^^ Har inga problem att andas heller, det trycker ingenstans och jag är inte tjurigare än vanligt. Bara lite mer trött. Förlossningen har jag knappt pallat tänka på. Känns inte som nån ide när jag inte ens vet om jag kommer föda barnet. Får la ta det när de kommer helt enkelt..
10730858_813998185289727_5165276226044573683_n

Idag har jag varit duktig och lagat nyttig mat. Fiskpanetter och massa grönsaker. Utan fail. Sen blev det en vända till stallet
(lyckades få med mig Johne- mutade med att han fick köra lite moppe- vilket var ett bra tag sedan. Förut så hjälpte han mig i stallet flera dagar i veckan
och var väldigt duktig med hästarna. Jag tror nästan att han tyckte det var kul. Sen hände något och han blev stor över en natt, fyllde 13 och insåg hur “töntigt” det var. Trök faktiskt, men får väl hoppas att han hittar tillbaka igen. Har varit “elak” mot grabbarna idag och tuktat dem lite. De har fått känna på hur det är att vara kvinna och har vaskat, skakat mattor, bäddat rent och dammsugit. Nu ligger bägge utslagna i soffan framför tv:n. Vad jag själv ska hitta på nu var en bra fråga som precis slog mig. Har absolut ingenting att göra. Och eftersom Jim oformaterat datorn (utan att fråga SÅKLART- det är anledningen till att jag inte kunde skriva nått inlägg igår) så har jag ingen lust att sitta vid den heller. Trött som fan är jag också så det blir nog en tidig kväll, d.v.s. runt två. Man ska utnyttja sitt höstlov. Ha det så bra alla!

10304436_814006278622251_8721310218509864947_n

1 kommentar

Tankegångar nu på morgon

Fan vad skönt det är att äta frukost. Ensam. När jag bodde hemma värdesatte jag aldrig de ensamma stunderna på samma sätt. Kanske för att jag oftast var ensam? Och om jag ville vara det trots att mina föräldrar var hemma så var det bara att stänga in sig på rummet. Visst kan jag stänga dörren här också. Men riktigt samma sak, det är de inte. Här finns andra ständigt närvarande. Är det inte de som rör sig i samma bostad så är det grannarna man hör genom väggen. Börjar dock vänja mig. Men det går långsamt. Har ju aldrig gillat förändringar.

Vi har blivit sjuka här hemma. Sådär äckligt jävla förkylda så att det bara rinner om näsan. Fan va segt det känns! Jim har klarat sig men både jag och Johne går runt & snorar. Värst är det för honom, tror han snyter av sig näsan snart. Hostat har han precis också börjat göra. Stackars liten. Misstänker att han håller på och få feber också för de senaste dagarna har han varit hur kinkig som helst. Tappat räkningen på hur mycket vi bråkat om absolut ingenting för att han gått i taket så fort man tittat på honom. Måste verkligen vara hållbara dörrar som Säterbostäder satt in..De tåls att smälla ordentligt i! ;)

Nu tänkte jag faktiskt avsluta här innan resten av invånarna vaknar och ta en promenad med doggen. Blir en vända ner på stan för har lite där som behöver ordnas. Vill någon göra mig sällskap så är det vääääldigt välkommet. Bara att slå en signal! Ha det bäst så länge / Nadia
10613087_292023960982929_4243643932748524987_n

0 kommentarer