Månadsvis arkiv: november 2014

Första inlägget i det nya livet

Känns som evigheter sen jag skrev det där sista inlägget och la upp massa bilder om hur tråkigt det var på sjukhuset.
Då ville jag bara en enda sak- komma hem så fort som möjligt. Tänk om jag hade vetat då att vi en dag senare skulle få en bebis! Jag har alltid avskytt förändringar. Och att få barn är väl den största utav dem alla . Kan inte direkt säga att jag varit svallande lycklig de här dagarna. Mest trött och ganska förvirrad. Hoppas åtminstone att ni vill fortsätta att följa bloggen trots att jag inte är gravid längre :) Tänkte börja skriva dagligen igen iallafall, som tidigare- både för er och för min skull. Att jag inte uppdaterat tidigare är för att jag inte hunnit landa. Vi håller på och kommer i ordning här hemma, både jag Jim och John. Att få en fungerande vardag med en liten unge är det svåraste som finns. Och sömnbristen? Det är nog de farligaste en  människa kan råka utför. Vår bebis har varit snäll mest hela tiden. Men hon har skaffat sig den fula ovanan att sova dagar och äta varannan timme på nätterna. Igår var jag redo att sälja henne på ebay efter att ha varit uppe hela jävla natten. Nu har jag fått sova lite (Jim och John teamade och hade henne i natt) så känner mig lite mer normal i huvudet. Nu är det deras tur att sova och jag ska fixa lunch. Sen ska vi ner en vända på marknaden i byn. Uppdaterar er mer senare, nu är moster Emelie här på besök :) Hoppas ni vill fortsätta följa bloggen!

10473066_827926840563528_2999171833646063336_n
Första bilden på Charlie, bara ett par timmar gammal. “Reklambebis” har vi fått höra :)
Hoppas det håller i sig!

4 kommentarer

På förlossningen

Hej och hå på er! Tänkte tråka ut er lite med en uppdatering om mitt senaste dygn  på förlossningen. Vi åkte in igår runt klockan halv tre på eftermiddagen efter att jag noterat en liten blödning när jag torkade mig. Vid undersökningen visade det sig att jag var två cm öppen (hjälp!) och de bestämde att jag skulle läggas in för att se om förlossningen kom igång. I vanliga fall blir man hemskickad om man “bara” är så lite öppen och inte har värkar men eftersom jag har ett hjärtfel (Marfans syndrom) så ville de självklart hålla mig under bevakning, vilket innebar att jag inte fick åka hem och inte lämna sjukhuset överhuvudtaget. Kan ni tänka er mig i en sådan situation, som är så fruktansvärt hemmakär och rastlös? Att vi planerat för myskväll med tjejerna på kvällen gjorde väl inte det hela roligare. Vi hade som sagt inget val och fick snällt infinna oss på rum 16 uppe på förlossningen. Fick kolla hjärtljuden på bebis då&då, allt såg jättefint ut. Med andra ord- hon sov som vanligt. Utom vid ett tillfälle då hon blev förbannad efter att de klämde på magen. Då gick hon upp som bara fan (ligger normalt sett inte högre än 147) och sprattlade ilsket för att komma undan instrumentet.
ctg

Eftersom vi inte planerat att stanna kvar så hade vi knappt några tillhörigheter. Ingen data, inget godis, inget schampo, inga underkläder.. Jamen ni hör ju.
Så det blev till att slötitta på tv (som faktiskt fanns på rummet) hela dagen+kvällen i väntan på att någonting skulle hända. Hemma höll Melissa ställningarna. Hon tog hand om både John och Milton, ordnade käk och dammsög. Vilken klippa du är! Jag lovar, ska göra exakt samma sak för dig om du någon gång i livet får för dig att skaffa barn. Just nu misstänker jag att du är ganska avskräckt efter din helkväll med John. Och lär du inte bli avskräckt av honom så lär du garanterat bli det efter att ha hört mitt gnäll om hur tråkigt jag haft det. Stackars mig! Vi fick besked att vi skulle få åka hem idag om allt höll sig lugnt. Pyttsan. I morse kom en ivrig narkosläkare in och berättade glatt att de för säkerhets skull vill hålla mig kvar en natt till bara för att dubbelkolla. Misstänker faktiskt att det bara är för att dem annars inte skulle ha något alls att syssla med. Vi är nämligen de  enda på hela avdelningen. Verkar inte vara särskilt populärt att få barn den här perioden. När jag kastar en blick ut genom fönstret förstår jag varför.
Här har ni lite bilder på vårt fängelse.

Jag vill börja med att presentera..
säng
.. den fantastiska sängen! Inte ens far min ville sova i dem. Har inte haft så ont i kroppen sen puberteten, men vad gör det?!
Då blir man ju ännu gladare när man kommer hem och inser vilken tur man har som får njuta av ett sådant fantastiskt föremål som en riktig säng :)
Kan inflika att jag inte sov mer än två timmar. Dessutom var det fel på fönstren så det drog kallt hela tiden.. Avundsjuk?! Jag byter gärna med vem som helst!
Jim också..
jim

Sedan så har vi toaletten.
toalett
Faktiskt riktigt förälskad! Stor, rymlig och mysig. Inte sant?! Övervägde faktiskt att sova härinne istället men jag lät bli.

Sist och ganska obetydligt så har vi det här. Vet inte riktigt vad det är bra för men jag tror att det
är till för sköterskorna. Hemtrevligt, eller hur?
huha

Hoppas ni inte blir allt för avundsjuka nu. Det kostar nämligen nästan 300 spänn per natt att sova här.
Då kan jag meddela att maten inte ingår. Funderar att bli politiker. Kanske Stefan Löfven vill prova att tillbringa en natt i en utav sängarna och sedan betala 300 kr för det? Utan mat såklart. Han är redan tillräckligt övergödd.

Nu sitter vi och kvällsfikar i det tomma uppehållsrummet. Det ingår faktiskt (fikat+rummet) och är helt OK. Sen är sköterskorna hur goa som helst
och det gör hela visiten betydligt trevligare. Och att Jim sprang iväg till Ica och köpte gottis till mig gör allt NÄSTAN perfekt. Har fortfarande inte känt av några värkar så vi får väl se om det händer något under natten. Jag uppdaterar flitigt!Om det inte gör det så ska jag åka hem. Jag behöver slå in julklappar. Ha en fin kväll sålänge, nu gråter Jim efter datan. Kramisbananis! /Nadia
frukost frukosttt

1 kommentar

Jävla mage!

Ja fan vad jag är TRÖTT PÅ DIG. Du är i vägen precis överallt (jag är van att vara pytteliten och få plats vart jag än vill få plats) nu är du plötsligt i vägen överallt.
Mina höfter har blivit större och lår+rumpa likaså. Ändå tycker alla att jag är så liten och har en så gullig mage. Själv tycker jag mest att jag ser ut som en uppblåsbar melon. Hur fan överlever ni med normalstora magar?! Jag tycker det här är en pärs!!
magee
Inte bara det att man inte får plats någonstans. Jag kan inte sova heller. I natt har jag inte sovit ett piss. Försökte först sova inne hos John eftersom min förstående make skulle spela. Gick inte. Sedan fick jag äntligen gå in och lägga mig i min egen säng (fast föredrar faktiskt Johnes- den är mycket skönare) men kunde såklart inte somna där heller. Magen var i vägen överallt, halsbrännan var på topp och det gjorde ont så fort jag vände mig i både ryggen och magen. Halsbrännan den har kommit tillbaka helt om ni är intresserade. Så fort jag lägger mig ner är den där och jävlas. Sitter upp också förresten. Och när jag kramar folk (?!). Eftersom jag inte får sova något på nätterna så är jag trött jämt också. Vilket resulterar till att jag blir grinigare än en brunstande kossa och det går ut över min familj- som blir ledsna. Och så får jag dåligt samvete. Åh, älskade bebis <3 Tänk vad du ställer till det redan innan du är född. Tack ska du ha!
Nu har jag med stolthet visat ännu en sida som officiell gnällkärring. Nu blir det gröt och hundpromenad.

p.s Om ni råkar få syn på mig just nu (smink i hela ansiktet, flottigt hår, påsögon) så bli inte rädda. Jag brukar faktiskt inte vara såhär ful. D.s

0 kommentarer

För mig är det inte otrohet

Åtrå. Aldrig har jag kunnat föreställa mig det ordets sanna innebörd som nu.
Jag är så medveten om varenda del av min kropp att jag blir rädd. Hjärtat som dunkar sina rytmiska taktmässiga slag.
Pulsen som virvlar och ögonen som spärras upp. Pupillerna vidgade för att kunna se. Se varenda detalj, varenda liten del, av dig.
Allting är som innan. Ändå är allting nytt. Som två nyskapade står vi där. Lite tafatta. Handfallna. Tysta och lite skärrade inför känslan, inför stormen som virvlar ovanför våra huvuden. Jag ser in i ditt välkända ansikte. Hur hade jag kunnat glömma hur vacker du är? Dina lite sneda smått bekymrade ansiktsdrag. De klara ögonen, djupa och fulla av historier som du ännu inte hunnit berätta. Jag skulle kunna måla en tavla av ditt ansikte i bara luften, så tydligt framträder du för mig. Dina händer möter mina och jag känner att jag skakar. Försiktigt kysser vi varandra och världen stannar till. Fryser till is och allt blir stilla. Jag vill för alltid bevara din kropp nära min. För mig gör det ingenting om världen förblir fryst. För jag är här. Här med dig. Tankarna på vardagen är som bortblåsta. Som ett litet höstlöv med vinden. Så obetydliga, så långt borta. Jag bryr mig inte längre om vad som sker. Det enda som betyder något är att du fortsätter att finnas här, nära mig. Rätt och fel. Fel och rätt. Hur kan något så underbart vara fel? Hur kan två människors själar, fulla av kraft och liv, vara emot våra principer? Kyssen tar slut. Tiden är inte för evig. Jag ser på dig. Dina vackra djupa ögon ser tillbaka. Vi båda vet. Men just nu, just här, så finns det inga hämningar. För mig är det inte otrohet utan ett bevis på människans känsla för kärlek.
vår

En liten text om hur otroheten kan se ut för två personer som verkligen känner åtrå till varandra , skriven utav egna erfarenheter och tagen direkt ur hjärtat.
Hoppas ni ska finna samma känsla som jag en gång gjorde när jag skrev den. Och att ni förstår.

0 kommentarer

Åt Helvete För Sent

Som en nersolkad skjorta
Som en trasig medalj
Som två diamanter som knappt nästan fanns
Som nåt som stod för nåt vackert, men som tappat sin glans

Älskling det är försent att rätta till
det är försent att börja om
det är försent för ett påkommet förlåt

Var jag en dåre, var jag förblindad, var jag förlorad?
Så var det för din skull
När vi var som två skrämda barn som flydde ut i natten så var det för din skull
Jag borde gått när jag kände att vi båda tog stryk
borde förstått att du behövde något mer
Jag har förstått nu polletten har trillat ner
men åt helvete försent

Vi blev som två spruckna glas

som en skugga utan slut
Som att se sig om efter lyckan när den redan har passerat ut
Älskling det är försent att rätta till
det är försent att börja om
det är försent för ett påkommet förlåt

Var jag en dåre, var jag förblindad, var jag förlorad?
Så var det för din skull
När jag ljög för att skydda andra så var det för din skull
Jag borde satt stopp när jag kände att hjärtat tog stryk
borde förstått att du behövde något mer
Jag har förstått nu polletten har trillat ner
men åt helvete försent

Ska jag fortsätta se honom gråta
och förlåta dig för din dumhetsskull?
Spelar det nån roll?
Det är ju för sent
Det är åt helvete för sent

skor

0 kommentarer

Det finns dagar

Det finns dagar då man känner att allting går precis som man vill. Då allting av någon märklig anledning bara klaffar och turen är ens följeslagare.
Sen finns det dagar då man knappt kan ställa sig upp. Man är trött och sliten och det känns som om livet bara passerar förbi. En sån dag hade jag idag. Det kände jag direkt när jag vaknade imorse vid halv fem och inte kunde somna om. Jävla skit tänkte jag negativt. Den här dagen borde inte existera överhuvudtaget. Hade det inte varit för att jag faktiskt var tvungen att stiga upp vid sju för att se till så John kom till skolan så är jag rätt säker på att jag fortfarande legat i sängen och tjurat. Eller tjurat kanske inte riktigt är rätt ord, för jag kände mig mer deppig än sur. Varför? Jadu, inte den blekaste. Jag tror att drömmar kan påverka oss negativt. Och jag misstänker att jag drömt något ganska otrevligt och att känslan sedan hängde med när jag vaknade. Det kan också bero på allt som hänt sista tiden. Min hjärna (om den existerar) har inte haft chansen att hänga med alls. Det är så mycket som händer runtomkring hela tiden så man blir trött bara av att finnas.
trött

Hemma har vi krig just nu och jag befinner mig mitt i krigszoonen. Jim suckade idag och konstaterade på sitt stillsamma lite sävliga sätt att han var den enda vuxna i hushållet. Kan nog tyvärr stämme emellanåt. Jag kan verkligen komma på mig själv med att vara ohyggligt barnslig; som nyss när Jim nämnde om att jag köpt fel cola vid matbordet. Då stövlade jag ilsket in på rummet och slängde igen dörren, kastade mig på sängen och tjurade på exakt samma sätt som John brukar göra och som jag alltid klagar på. Hm. Nåväl, ska man inte behålla sin ungdom säger dem? Att vara 21 bast och 13 år i skallen emellanåt är väl inte helt fel isånafall. Håller tummarna att vi kan ha lite vapenvila över helgen. Det har stormat i tre dagar nu och även om det livar upp stämningen så tar det på mina krafter. Ni som tror att barnen är värst som spädbarn kan slänga er i väggen. Vänta bara tills era gulliga bebisar blir till skrikiga tonåringar med hormoner som sprutar ut åt alla håll, ja, då kan vi snacka prövning. Glöm inte att samtidigt som du ska behålla din identitet som vuxen, vara en fin förebild och positiv så ska du sätta regler som ungjäveln garanterat kommer göra allt för att inte följa. Lockande, eller hur? Nä jag tror ni föredrar att behålla blöjan på ett tag till.
jagåjohn blöja

Jag skulle fan kunna skriva en bok om tonårsuppfostran. Intressant eftersom jag nyss var en. Eller var jag? Nej.. det kan jag inte komma ihåg. Inte för bara en sisådär två år sedan iallafall. Omöjligt. Inte har väl jag skrikit å gapat, smällt i dörrar och vrålat att mina föräldrar skulle sluta jävlas hela tiden? Oops! Jag beskrev just min och Johns relation i nuläget. Kan plötsligt förstå att min farsa inte kunde låta bli att retas med mig. Det finns faktiskt inget roligare än att retas med en hormonbestigningen jättebebis. För arg blir han. Ofta. Men lika ofta är vi sams såklart. Det är de som är det härliga med familj, oavsett vad så vet man vart man har varandra. Åh, jag riktigt längtar efter att min ofödda dotter ska komma i Johns ålder. Och jag ser verkligen framemot alla fosterbarn i 12-17 års åldern som jag planerat att skaffa. Hm. Kanske ska ta å byta yrke?

Nej nu har jag varit alldeles för vuxen och negativ här. Måste ju få nämna att min dag faktiskt blev bättre efter att jag stigit upp ur sängen och stoppat i mig två brända mackor och druckit ett glas oboy. Stack nämligen till Borlänge med Melissa för att köpa lite julklappar. Jag är som jag nämnt tidigare löjligt förtjust i julen, så även julklappar. Har en tendens att köpa alldeles för många bara för att jag verkligen älskar att ge bort. Och att få såklart, hade väl varit en ren lögn annars. Vad jag får kvittar. Blir lika lycklig över en toalettrulle som en påse godis. Det stämmer nog det där som mitt ex Teddy alltid sa; att jag är fruktansvärt lätt road. Nu tänkte jag slänga mig ner i soffan framför tv:n och beundra mina underbart skitsnygga fantastiska nya kuddar och pläd med USA motiv. Blev kär direkt och skämde bort mig själv lite inne på Rusta där fynden gjordes. Man förtjänar väl det också ibland. Bara för att de är så snygga så kommer en liten bild här.

kudde

Förstår ni vad jag menar?
Planerar att köpa en likadan matta och örngott. Vad fan har hänt med mig? Tror allvarligt talat att jag behöver en hjärnskakning för att bli normal i skallen igen. Eller så har jag helt enkelt fått ett intresse för mode. En fin kväll önskar jag er, ta hand om varandra om ni kan! Och glöm inte att pussa era bråkiga tonåringar lite extra, om ni har någon. Alltid retar det väl dem på nått sätt! /Nadia

0 kommentarer

Jag vill framföra mitt varma tack

Har länge planerat att skriva det här inlägget men det har kommit så mycket i vägen så jag har helt enkelt inte haft tid.
Nu tänker jag ta mig tid trots att hunden står och trycker i hallen och stirrar på mig med sin bedjande ta-mig-på-promenad-blick. Jag skulle vilja tacka alla ni som gett bort saker till mig/oss/bebisen. Det är tack vare er som det faktiskt blivit  möjligt att kunna behålla babyn,, kunna få iordning lägenheten och kunna må bra samtidigt.
Jag har alltid befarat att människan är egoistisk. Att sedan hamna i en utsatt situation själv och få prova på motsatsen är en känsla som jag aldrig kommer glömma. Kan inte tacka er nog för det finns inte något ord som är tillräckligt starkt för att beskriva hur tacksam jag är. Det enda jag kan göra är att visa hur mycket det betytt för mig genom att använda allting med största respekt och sedan låta det gå vidare till någon annan som behöver det precis som jag gjorde.
Ni som ska uppmärksammans lite extra är:

Lägenheten

Joakim Nordenhöijd- Min kära svärfar. Du har kanske inte gett oss någonting som kostat men du har hjälp oss och hjälper oss fortfarande att sätta upp saker, fixa trasiga prylar och bygga ihop möbler. Din hjälp har och är precis lika värdefull. Vi vet att vi alltid kan fråga dig och det värmer i hjärtat. Du har också ställt upp när det gäller att köra möbler. Tack snälla!

Mor & Far- Ni har varit ett ovärderligt stöd gällande lägenheten. Vi har fått mängder av möbler, prylar och hjälp från er. Hade knappast haft både soffa, tv, mattor, ett fulländat kök, blommor, gardiner osv om det inte vore för er. Tack tack tack! Kanske är det inte förrns nu när jag flyttat som jag insett vilken tur jag har som har sådana givmilda föräldrar!

Laila- Underbara älskade granne! Du är den jag saknar mest från mina hemtrakter på Malmsteinsgatan. Jag kommer snart förbi och hälsar på. Du har alltid ställt upp med ett leende, peppring och har gett mig både pengar och en fin glasskål som jag är fruktansvärt rädd om och använder flitigt. Tack!

Farmor- För att du finns. Jag älskar dig så mycket. Av dig har jag fått mycket möbler och pengar när jag behövt. Tack <3

Farbror Johnny- Inte dykt upp något ännu, men jag förväntar mig mängder av julklappar!

Gunilla Ersson- Stort tack till dig för de fina porslinet som vi har stor användning för!

Fia Wikström & Sten- Tack för möblerna, säng, madrass, hushållsartiklar och liknande. Det har varit av stort värde för oss. Är tacksam!

Lisa Wikström- För att du tog tid och besvär att köra hit med madrassen. Hade aldrig kunnat hämta den på annat håll. Tack!

Ida Hedberg- För att du gav bort en utav dina kuddar och fixade mina första (och tyvärr hittills) enda tavlor ;) TACK!!!!!!!!!!

Weronica Lindholm- För kläder, påskpynt, gardiner och lite annat. Tack snälla du!

Åke & Eda- För lite prylar till köket som jag kommer ha stor användning utav. Tack rara ni!

Bebis

Ann-Sofie Lind- Du är den som i princip räddat oss helt när det gäller ekonomiskt angående babyn. Av dig har vi fått allt möjligt, leksaker, böcker, blöjor, kläder, babynest, en mängd olika barnsaker, prylar till spjälsäng och skötbord.. Listan kan göras hur lång som helst. Vill att du verkligen ska förstå hur mycket det betyder för mig. Att du är en riktig guldklimp i vardagen. En ängel bland få här nere på jorden. Tack snälla rara underbara du!

Maria Anundsson- Vill vi tacka för skötbord, extrasäng och spälskydd. Tack snälla rara du, det var verkligen behövligt!

Caroline & Marlene Lind- Tackar jag för alla fina barnkläder i framförallt små storlekar jag fått. Behövligt nu alldeles i början. Så fina plagg. Tack snälla rara ni!

Pernilla Murars- Tack för de fina kläderna, hoppgungan mm. Du inser inte vad det betyder för mig! tack snälla

Annika Larsson- Fina Annika! Dig vill jag tacka för den otroligt fina vagnen vi fått.. Finner inga ord. Det betyder så mycket för mig och den kommer att komma till STOR anvädning.

Jenny Tiainen- Tack för barnkläderna! De är fantastiskt fina och bara att du tog dig tid att köpa dem till mig gör mig salig. Tack ska du ha vännen!

Melissa Lindholm- Trots att du hatar ungar så har du gett mig kläder. Tack sötnötan!

Inger Bergman- Har hört av Emi att du stickat åt bebisen.. tack!! Ser framemot att Emi kommer ihåg att plocka med sig kläderna.. För jag vill se dem!

Philip Ljuglöf- För den fina presenten bebisen fick av dig. Underbara du! <3

Sara tillema- För de underbara barnkläderna! Tack fina du <3

Vill också tacka alla som på olika sätt stöttat mig, skrivit pm, funnits på sms, gett råd angående förlossningen. ringt och skrivit på bloggen.
Ett par namn som jag kan nämna som inte finns nämnda är Sofie Golz, Ingmarie Westling, Catrin Rosell, Elin Lökkeberg, Tramptass, Trezzan, Björn, Elin Weiring, Alice Westrin, Esbjorn Westman, Boxar-Bosse, Amanda Elvingsson, Carita Ekman, Sofia Svärd, Ellen Hållestam, Izabelle Strand, Gunilla Molin, Anna Nilsson, Madeleine Stenius, Josefina Holmgren, Jennifer Snell, Emma Lindberg, Ikka Andersson, Joakim Lindholm, Louise Holmström, Thessan , Anne Sofie, Michelle Bjuhr, Maria Nordin, Linnea Osterkamp, Rasmus Norberg, Oliva Lind, Pontus Fendinge, Charlotte,  Åsa Karlsson, och Jack Nordenhöijd. Finns en mängd fler namn som också borde skrivas men det är er som jag sett mest utav. Har jag glömt någon på något ställe (vilket jag tyvärr kan ha gjort med tanke på hur förvirrad jag är) så säg till! Vill också tacka alla ni som läser bloggen, även er jag inte känner eller har på facebook. Och såklart Jim och John, mina vapendragare, som jag behöver varenda dag för att kunna finnas tillsammans med mina närmaste vänner. Tack tack tack!

2 kommentarer