Månadsvis arkiv: december 2014

Planering inför det nya året

Snart är det nytt år igen. Känns verkligen helt overkligt.
Om jag ska ge er en snabb inblick över mitt år, år 2014 blir svaret följande- Speciellt. 2013 respektive 2012 var två år i helvetet för min del (trots att 13 oturligt nog är min tursiffra). Under 2014 skedde det stor förändring, både med själva mitt jag och mitt liv. Under det här året tappade jag kontakten med en del vänner, fick en skymt av livet bakom fasaden, födde barn; en dotter vid namn Charlie och ställdes inför flera utmaningar, både psykiskt och fysiskt. Framförallt lärde jag mig att ta ansvar, någonting jag med egna ord kan säga att jag tidigare varit helt värdelös på. Det var under det här året som jag, med min omtalade envishet, la ner hela min själ på att rädda en annan människas liv-bara för att jag gett mig fan på det. Och jag klarade det. Vad kan vara större än en sådan sak?

Under 2015 kommer jag vilja se förändring. Det finns saker i mitt nuvarande liv som jag inte är nöjd med.
Och jag hoppas att jag under det nya året kommer att få det mod som krävs för att våga genomföra en förändring.
Jag hoppas också att mina älskade ungar, Charlie och John, kommer att fortsätta utvecklas. För Charlies del handlar det om att växa upp och lära sig hur livet här på jorden fungerar. Hon kommer att fylla ett år och bli en del utav oss, på riktigt, med allt vad det innebär. För John handlar det om att fortsätta stå rak i ryggen trots att det stormar. Mina händer finns alltid tätt intill att hålla i om han håller på att blåsa bort. Han ska försöka klara skolan och fylla fjorton, med allt vad det innebär (både för mig och honom, som den hönsmamma jag är).
Det finns inte bara saker i tillvaron jag vill förändra. Utan även hos mig själv finns det sidor jag skulle vilja sudda ut och ersätta med andra. Ska sätta mig ner och göra en lista. Fundera ut ett eller flera riktigt bra nyårslöften och dela med mig till er, kära läsare, som fortfarande envist hänger sig kvar här på min blogg. Kanske skriver jag också min första bok? Jag har ju trots allt massor av olika mallar på datorn och idéer i huvudet som bara väntar på att få komma ut, vi får se. Först behöver jag införskaffa mig tron på att jag är tillräckligt bra. Att någon faktiskt skulle finna det jag har att berätta intressant.

Vad ska ni göra på nyår, kära vänner? Jag antar att flera av er ska dricka. Följ då mitt råd och ta det lugnt.
Här blir det en nykter början på det nya året, trots att jag kan erkänna att jag börjar bli jävligt sugen på lite fest.
Men jag står över. Åtminstone den här gången. Nu vaknar Charlie så hon ska få sin flaska. Sedan ska jag väcka upp (åtminstone försöka) resten av huset och se till så det hamnar mat på bordet även idag. Kommer att slänga in ett till inlägg om en stund, med lite bilder i. Måste ju få skryta om vad jag lyckades roffa åt mig på mellandagsrean.. Ha det bra så länge! /Nadia

0 kommentarer

En jul i tårarnas tecken

Nu har det varit jul igen. Den här dagen, julafton, som vi alla egentligen förbereder oss för hela året.
Julklappar ska köpas in, mat ska lagas och släktträff planeras. För de flesta. Men det finns också dom som blir hemma på julen. Ensamma. För dessa människor som inte har någon att fira med är julen en ständig påminnelse om ensamhet och utanförskap. Ända sedan jag för ett par år sedan blev seende och lärde mig förmågan att förstå andra människor på ett djupare plan har mina tankar vandrat till dessa ensamma. Jag skulle om jag haft möjlighet bjudit in allesammans till min lägenhet, stora som små, unga som gamla, och gett dem den där julen som får barnens ögon att tindra. En sådan jul jag själv drömmer om. Tyvärr är ensamhet i dagens samhälle en slags synd. Vi pratar inte om den. Och då blir det svårt att lägga märke till dem som ingen har.

För mig är julen något helt annat än mat och paket. Visst, jag älskar julmat. Och jag är löjligt förtjust i julklappar (det vet ni som känner mig) både att ge och att få, kanske särskilt det sistnämnda; men själva ordet jul står för något helt annat i mitt hjärta. Det står för gemenskap, kärlek, respekt. Att få vara nära dom man älskar. Att kanske, för sista gången, få krama om och känna den där speciella närvaron som jag själv tycker mig få uppleva under julen. Att få finnas. Tillsammans.

Den här julen blev lika vacker som hemsk. Vi firade hemma hos mina föräldrar och jag fick, till min stora sorg, inse att det inte längre är jag som är barnet i familjen och lämna över julklappsutdelningen till John. Det kändes i hjärtat! Att bli gammal är inte lätt.
960227_844355322254013_1458237013334159327_n 10347724_844355345587344_519793831494585823_n  10428593_844355445587334_7910449560006637565_n 10891525_844355375587341_5068807661525796036_n 10891695_844355402254005_8120770518034402884_n

Blev väldigt nöjd med årets utgång av julklappar, även om det mest var saker till hela familjen b.la en mixer, kaffebryggare, glassmaskin, ps4 och vi kommer ha stor användning för alltihopa. Tusen tack! Så jag antar att jag tjänat ännu mer vuxenpoäng nu när jag blivit så glad över en massa hushållsartiklar? Måste även passa på att tacka för alla fina saker vi fått till Charlie- tack vare er slipper hon gå näck åtminstone fram till fyramånadersåldern. Väldigt kul med jul tyckte hon också att det var, som ni ser här nedan. Hon kinkade sig genom hela kalle anka för att sedan däcka och förbli i det tillståndet ända fram tills klockan två. Yoda var väldigt nyfiken på henne!
10427247_844355468920665_14390791323007096_n

Det vackraste den kvällen var ändå mitt årliga besök på kyrkogården. Jag ska tala om för er att det är mycket speciellt att vandra runt bland alla fina gravar under en becksvart himmel med massor av stjärnor på julaftonsnatten. Själarna är mer närvarande än någonsin och jag känner mig aldrig ensam. Den här gången fick jag dessutom sällskap utav John som var nyfiken på om mina ord var sanna. Det var dom, dessvärre, upptäckte han när vi var på kyrkogården och han som inte var beredd på den känslomässiga vibration som vilade över platsen, inte minst vid minneslunden där vi gjorde ett kort besök hos våra avlidna men älskade släktingar, blev både ledsen och rädd. Vilken tur då att vi människor är skapta med två händer och en famn som med hjälp av kärlekens ljus kan värma även under den kyligaste vinternatt när man bara är tretton år och inte alls så stor.
38f573a4-24d1-4b37-8f84-5a4883693123

Jag skulle vilja säga att våran jul slutade där och då, där vi stod tillsammans under stjärnorna och tröstade varandra.
Men det gjorde den inte.  Tack vare att folk inte kan låta bli alkohol, inte ens under en sådan dag som julafton. Den här gången var det inte jag personligen som blev drabbad men jag var den som grep in och tankarna har gått till den utsatta som jag kände en sådan stark gemenskap och förståelse för eftersom jag själv, gång på gång, blivit illa behandlad av en alkoholpåverkad närstående. Händelsen väckte också en stark ilska inom mig. En ilska som jag vet en dag kommer att förvandlas till en drivkraft som kommer att ta mig framåt precis som allt det andra som jag fått uppleva under det snart forna 2014.
Mitt sista ord till er, här nu ikväll, blir kort men intensivt. Förståelse.
God fortsättning! /Nadia

26 kommentarer

Bvc och julstök

Äntligen äntligen äntligen har jag fått tillbaka mitt internet igen!
Det var en olidligt lång väntan men nu är allt äntligen på plats; dvs vår nya “router/roter/ravter” fan-vad-det-nu-heter-tjosan så livet kan äntligen återgå till det normala. Det är på tiden att det gör de nu, för de sista dagarna har det varit rent ut sagt, förjävligt. Vi har inte mått så bra någon utav oss av olika anledningar, vilket självklart speglats i Charlie som varit ovanligt kinkig. Men nu känner jag, såhär dagen innan julafton, att allting kanske äntligen håller på att återgå till det bättre. För det mesta är ju faktiskt så, att det löser sig bara man tar hand om varandra. Jag och John låg i tre timmar och pratade igår, ett samtal som trots att han fortfarande är liten, givit mig mer styrka än om jag pratat med någon jämnårig. Han är bra klok min unge..och jag har lovat mig själv att göra allt för att han ska ha det så bra som möjligt. Bara att dra ner visiret och fortsätta kriga. Slutligen är det min tur att vara på den vinnande sidan!
10570470_842340892455456_971126135629763990_n

10382171_842340869122125_8728105225721119844_n

Var ner på Bvc med Charlie tidigare idag, en lätt pärs om man bara sovit fyra timmar (förklarar om texten är osammanhängande och rörig) och träffade läkaren. Han kikade på henne och konstaterade att allting såg väldigt bra ut. Hon hade fina reflexer i både armar och ben, bra syn och hjärtat tickade på fint. Vivvi, vår bvc sköterska vägde och mätte henne, å hör å häpna; nu börjar hon bli lika stor som en vanlig nyfödd bebis, en månad gammal ;D Idag var hon 50 cm lång och vägde prick 3 kg. Så snart kanske hon växer i sina 50 kläder…………………….
10858471_842340842455461_3577431362680392611_n
Börjar bli redigt fet!

Nu tänkte jag, min trötthet till trots, baka lite och slå in julklappar. Rekommenderar inte att ni ska smaka på något, då jag är så borta att jag utan tvekan skulle kunna ha i salt istället för socker. Knäck, pepparkakor och lussebullar står på schemat idag, Om någon vill ge mig en bra julklapp skulle det vara städhjälp ett par ggr i veckan, det ser verkligen förjävligt ut här.
Trevlig kväll!

1 kommentar

Stackars Charlie! (Och oss)

Utan att överdriva måste jag säga att man får en smärre chock när man sömndrucket och grinigt vevar upp persienen halv sex på morgonen och får syn på detta utanför fönstret.
10868268_839451316077747_5955909075850355806_n
Äntligen har vintern kommit- på riktigt!! Underbart. Fantastiskt! Förutom möjligen för min stackars moped som står där utanför och lider.  Snart får jag som den omogna fjolla jag stolt är, ut och åka pulka igen. För vi bor alldeles intill byns bästa pulkabacke. Funderar på att köpa mig en sådan där flygande matta. Lät för min bästaväns skull bli när vi var och handlade julklappar i förrgår. Men man skulle ju alltid kunna ta en liten tur dit själv så slipper någon närstående se eländet ;D >

Nu till rubriken. Varför är det synd om Charlie? Skulle egentligen vilja säga att det är mer synd om oss, men eftersom barnets mående alltid ska komma i första rummet så passade den rubriken bättre, med oss inom parentes. För synd om henne är det faktiskt, också. Det är så att Charlie går på ersättning. Varför? Ja det tänkte jag stolt förklara i ett annat inlägg. Sedan vi kom hem från BB har hon ätit Babysemp 1 och det har funkat fint. Tills för en vecka sedan. Då började hon spy kaskadspyor nästan efter varje måltid, helst på nätterna vilket resulterade att vi inte fick/får sova ett piss. För det första blir hon självklart upprörd för att hon kräks. Sedan för att vi måste duscha av henne (vilket hon avskyr ), byta kläder på henne och oftast också ny blöja eftersom spyan går rakt igenom. Sedan är hon mer hungrig, spyr igen och proceduren upprepas tills hon somnar. Skojigt va? Kan säga att efter tre nätter i sträck på samma sätt så är man ganska så nöjd.
1395919_839451339411078_2411731890978606829_n

Nu har vi efter rekommendation från Jims syster och bvc bytt till Nan, den andra ersättning som enligt många hängivna användare ska vara bra för magen. Köpte hem den igår och sedan dess har hon bara spytt en gång rejält så det ser faktiskt ganska ljust ut. Håller tummarna både för Charlies, vår och omgivningens skull (tro mig, jag är inte rolig att ha å göra med när jag lider av sömnbrist, fråga John) att det ska fungera bättre. Annars blir det nog ebay snart, både för mig och bebisen.
Finns ett till problem med Charlie också. På senaste tiden vill hon ibland inte ligga i sin säng. På dagarna går det bra, men inte på nätterna. Det är inte så att hon skriker ( man ska aldrig låta en bebis ligga och skrika) utan mer att hon skriker till lite kort, mer som en påminnelse att hon faktiskt existerar eller jollrar extra högt för att påkalla vår uppmärksamhet.
10671485_839451349411077_4835814949992718312_n
På dagen sover hon så gott så! Gärna hela dagen.

Nu blir vi säkert stämplade som hemska föräldrar igen som inte genast plockar upp henne. Men saken är den att hon måste lära sig sova i egen säng. Jag vill inte ha henne i sängen, Jim vill inte och dessutom ökar det risken för psd. Så hon får nöja sig med att jag går dit och klappar eller vaggar. Då somnar hon oftast, annars får hon ligga och låta lite tills hon gör det. Inte för att det egentligen blir bättre då för mig, som är så ljudkänslig. Hon snarkar nämligen nästan lika högt som far sin. Så i natt kom jag på en briljant lösning. En ganska pinsam sådan, en typisk familjehemlighet. Men eftersom ni, kära läsare, fungerar som en familj för mig, ska jag ändå dela med mig av det. Jo jag gick helt enkelt in och la mig hos John. Något jag kommer fortsätta med oavsett om han sover här hemma eller inte. Visst, han har en tendens att både rulla över en och klänga sig fast som en sugpropp men han snarkar åtminstone inte. Det sköter far och dotter så fint själva, hörde dom nämligen genom två tjocka väggar och ett rum.. / Nadia
10714055_829372860418926_3754343294375908359_o

0 kommentarer

Charlie briljerar!

Ursäktar min frånvaro här under helgen. Men jag har inte mått särskilt bra, det har hänt tråkiga saker som fått både min och andras tillvaro att svaja.
Jag har betett mig både fjolligt och omoget men kanske med all rätt. Ingenting är helt okej ännu men det känns bra mycket bättre. Det brukar göra det när man får ett uppvaknade av någon som verkligen är beroende av ens omsorger, när man får höra att man måste finnas kvar och stanna. Det hjälpte iallafall mig att vakna upp och sluta bete mig som en trotsig fjortis. Försöker att inte tänka på det som hänt i helgen överhuvudtaget så kommer inte skriva något mer om det nu. Kanske lite senare när jag orkar dela med mig men just nu får vi låta det vara, det är bäst så. Delar med mig av en lite bilder från i lördags iaf så att ni ser att jag minsann inte bara gått runt och sett mörker utan haft riktigt kul också!
10336691_838136146209264_2635513200735143871_n
Finns bara ett ord jag kan säga till dig just nu, min skatt. Tack! <3

Spelade ett helt värdelöst frågesportsspel tillsammans med Jocke, Emil, Philip, Melissa, Maria, John och Niklas. *
Det var så värdelöst att vi tillsist inte kunde göra annat än skratta åt eländet. Sen kom vi fram till att vi helt enkelt var för iqbeefriade för att förstå meningen med det och accepterade faktum. Och om ni hemskt gärna vill veta så kom jag sist. Två gånger. Som sagt, helt värdelösr! Charlie slumrade sött i sitt babynest inne på Jockes rum och Jim stannade kvar hemma i lägenheten framför datan.
10846251_838136179542594_2274068873918691660_n
Det var faktiskt inte bara för mig det gick dåligt. Kan inte säga att de här grabbarna direkt briljerade, dom heller ;)

10848059_838136222875923_5270947941966147502_n
Och tydligen inte den här tösen heller!

Idag har Charlie hunnit briljera två gånger. Först fick hon göra sitt första besök hos tandläkaren då vi följde med John dit på morgonen.
Såhär kul tyckte hon att det var.
10857960_838001012889444_6722184275870166310_n
Tur att hon inte vet vad som komma skall i minst femtio år framåt..

Sedan ska hon få briljera igen, för idag fyller nämligen världens bästa bror och farbror sexton år!
Så hon ska på “kalas” för första gången idag och träffa lite av tjocka släkten. Har låtit henne sova hela dagen så hon ska vara någorlunda pigg när vi knallar hem till Jocke vid halv fem så Jack åtminstone får se henne med ögonen öppna. Han är så himla duktig med henne. Undra just hur många ungar han skaffar sig framöver, femton?!
1925207_838141432875402_4814743724900649517_n
Kärlek <3

Så nu ska jag väcka skrikbaggen, fjäska lite för släkten och tvätta av henne i handfatet så de slipper känna lukten av babykräk. Sen kanske jag borde slå in Jackes present också.. Jag är verkligen inte bra på att komma ihåg saker. Speciellt när jag inte sovit nått på nästan tre dygn. Skärpning. Ha det fint alla! / Nadia
10846097_838136246209254_2523783693298092504_n

1 kommentar

Trött, glad, frustrerad och förvirrad

I natt var första natten som vi fick prova på att vara bebisföräldrar på riktigt.
Charlie är som jag nämnt flera gånger ett väldigt snällt barn. En ren drömunge enligt dom som träffat henne. Hittils har min önskan om att hon ska vara lik sig från magen och brås på sin far alltså slagit in. Hon skriker väldigt sällan. Faktiskt bara när hon är riktigt hungrig och då skriker hon till lite grann och blir sedan tyst.
Så misstro inte vår förvåning (och suckar eftersom vi blivit så fasligt bortskämnda) när hon för första gången krånglade igår. Tidigare under kvällen hade min kompis Melissa hålla i henne (det hela skedde under milda mordhot då Melissa inte är känd för att avguda eller ens vilja röra vid bebisar) och då passade Charlie på att lägga kvällens första kaskadspya över Melissa, sig själv och Melissas morbrors golv.
1897699_836865029669709_6353542889070310503_n
Kort innan spyan kom farandes..

Den andra prickade hon in över Jim när han matade henne några timmar senare på kvällen. Han formligen slängde över den nerspydda ungen till mig och kastade sig själv in i duschen. Efter det kunde hon inte slappna av. Hon skulle ha mat stup i kvarten men vi vågade inte ge henne så mycket eftersom vi var rädda att hon skulle spy igen så hon fick lite åt gången och verkade nöjd med det- i ungefär en kvart. Sedan gapade hon igen. Så höll hon på från klockan 20-01 då hon äntligen däckade och sov sött till klockan 05 då det var dags för ett nattmål igen. Sedan somnade skitungen gott om medan jag klarvaken steg upp.
10858508_836865003003045_2753223747435872096_n
Slapp dock vara ensam uppe, Johne hade sovit dåligt och skrämde livet ur mig när han kom traskande ut ur duschen tio över fem. Vi kröp upp tillsammans i soffan och låg och mös framtill klockan sju då Jim klev upp och började slamra i köket. Tyckte att stackaren skulle få sova då han skulle upp till skolan och ta sig an ett matteprov- ingen lätt match när man varit borta i två veckor. Så det blev en ganska trevlig morgon trots att jag var så trött att huvudet bara snurrade. Det är märkligt de där, hur kan allting vara så mycket mysigare tidigt på morgonen, speciellt på vintern? Och hur kan det vara betydligt lättare att prata om sådant man annars inte pratar om när den tidiga morgondimman faller på utanför fönstret? Märkligt det där. Men mysigt.

För övrigt har jag varit trött. Och glad. Och lite frustrerad.
Varför får vi aldrig någon snö? Det är mitten av december och inte en enda liten snögubbe har jag fått chansen att bygga.
Tankarna har dessutom snurrat i huvudet på mig hela dagen. Ännu mer efter ikväll. Och samma fråga ekar i mitt huvud- hur kan något vara så fel när det känns rätt?
Hur kan man vara på ett ställe rent fysiskt men befinna sig någon helt annanstans mentalt?
10849878_836865053003040_6719992241664374751_n
Tänker ta och fortsätta fundera på det under kvällen. Tror inte att jag lär bli klokare.
Men gladare blev jag för en timme sen. Då kom Johns underbara kompisar Max & Philip förbi med både julklappar och en mängd leksaker som Charlie fått ärva efter Max yngsta lillebror. Återigen blir jag sådär härligt rörd och känner tacksamheten flöda i mitt blod. Hur hade vi klarat oss om vi inte fått all den hjälp vi faktiskt fått- av framtills baara för ett par veckor sen – okända människor? Jag lovar mig själv att jag ska göra samma sak som dom gjort för någon annan behövande den dagen Charlie blivit för stor för både saker och kläder.
Nu ska jag värma på sista flaskan ersättning och sedan kika lite film med min älskade. The Hobbit kör vi ikväll eftersom vi ska vara dåliga föräldrar och gå på bio imorgon. Charlie ska tillbringa ett par timmar hos Mormor & Morfar. Ha en fin fredag! / Nadia

1487399_836864986336380_3522468733429212023_n

2 kommentarer

Mammaledig

Idag var första dagen på min mammaledighet. Kan väl inte direkt säga att det varit jobbigt, men långtråkigt! Beror dock mer på att jag blivit van att ständigt vara omgiven av andra människor så att plötsligt bli helt ensam med en liten bebis blev ännu en stor omställning. I natt hade hon inte sovit så bra heller utan vaknat varannan timme och velat ha mat så kände mig trött och seg i huvudet, lite som om jag proppat i mig en sådär tio morfintabletter ;) Längtar verkligen till att hon sover ordentligt på nätterna. Att sova känns nu mer som en ren lyx och man har stenkoll på hur många timmar man får sova varje natt & jublar av glädje om det råkar bli fem. Tänk om jag vetat det innan jag skaffat barn! Hade aldrig trott på det iallafall. Men jag har blivit besatt av sömn!
10857765_835053359850876_523809093257321932_n
Här är någon som inte har problem att sova..

Träffade den här fina tjejen och hennes lilla dotter idag också.
1907420_10204699301347547_6782694163048909898_n
Vi började prata på internet och bestämde oss för att träffas. Att umgås med någon annan som har barn var verkligen kul och helt nytt för mig. Känns som om man stigit in i en annan verklighet. Dock står jag fortfarande kvar med foten i det gamla. Jag vet inte riktigt när jag vågar släppa taget och stiga in helt. Det får tiden utvisa.
En sak är säker; jag kommer aldrig förändra mig bara för att jag blivit morsa. Jag är nöjd över den jag är och det livet jag lever.
Att det kommit en ny liten människa till det är bara ett roligt plus!
15466_835053446517534_6438404329796216691_n

Lite senare på kvällen hade jag och John lite julmys och slog in julklappar.
10632763_835053376517541_6718352258984801251_n
Sedan traskade vi över till Jocke för att träffa honom och Niklas som ska sova där ett par dagar.
10420196_835053396517539_3818099281600468934_n
Lite bullar och saft bidde det så nu är man mätt och nöjd. Och trött! Jag hoppas fan att jag får sova lite i natt så jag orkar städa toaletten imorgon. Har skjutit på det en vecka nu och det börjar lukta förjävligt. Stackars Jim har blivit förkyld så nu går jag och ber att vi andra klarar oss. Har inte tid att vara sjuk! Ha en fin kväll alla, hoppas ni får SOVA. Sov åt mig iallafall så kanske jag får lite mer energi.. / Nadia

1 kommentar