Månadsvis arkiv: februari 2015

Smitta

Smitta. Smitta. Smitta. Jag bär på smitta.
Jag vet att det är så, för alla vänder ryggen till när jag kommer nära.
Går bara förbi, som en stor färgglad massa. Ser inte. Hör inte. Bryr sig inte. Så länge jag inte närmar mig. Då skriker dem. Som om jag vore något obehagligt. Som om jag vore döden själv. Ljudet av deras röster blir till en viskning. Som ett eko från längesedan väser den ut ordet. Smittad.

Det var längesen du ringde nu. Dina ord om för alltid känns avlägsna, som sidorna i en gammal bok.
Något man har läst och läst men ändå glömt bara för att de inte kändes tillräckligt viktiga. För man tog förgivet att den där boken alltid skulle stå kvar i bokhyllan tills man av någon anledning flyttade på den. Det blev inte så. Precis som boken är du borta. För alltid eller för en tid har du inte talat om. Kanske skämdes du över att vara en del av mig. Blev du rädd? Jag frågar min spegelbild. Får svaret nästan direkt, så självklart som de bara kunde vara. Smittad.

Försiktigt sträcker jag ut handen för att röra vid din rygg. Kommer på mig själv- Jag bär på pesten. Men du sover ju, kan du smittas ändå?
Lugna, djupa andetag. Jag blundar. Låter tåren rinna nedför kinden. Torkas bort innan den når munnen. Hinner inte riktigt och känner smaken av salt och surt.
Minns värmen från din kropp och hur du lät mig ligga nära, nära. Hör ditt hjärta slå för mitt inre. Samlar mod och stryker handflatan över din rygg. Du rycker till, vänder dig bort. Mumlar; “kan du flytta på dig?” Jag drar snabbt tillbaka handen. Känner tårarna igen. En, två, tre, fyra, fem. Blundar. Tittar. Vänder mig långsamt bort. Kurar som en liten boll för att inte frysa under den tunna filten. Vinden utanför fönstret formar samma ord. Smittad.

Jag vet inte hur smittades. Men jag tror att det var någon gång ibörjan på allting. När vintern blev till sommar och våren till höst. När allt var bakvänt och fel. Det bara blev så någonstans på vägen. Kanske smittades jag av ensamheten? Det sägs att immunförsvaret ska bli sämre då. När man blir ensam så ger hjärtat upp. Gäller det kroppen också?
Det finns ett penicillin mot pesten, min pest. Men jag har inte råd att skaffa det, för kärlek kan inte köpas för pengar. Inte respekt heller. Eller vänskap.

25 kommentarer

Första vaccinet & dålig kurva

Idag har vi varit ute på bvc och fått första vaccinet. Charlie fyllde ju tre månader alldeles här för någon dag sen & jag missade det totalt.
Minne som en guldfisk och förvirrad som få. Hur som helst, såhär glad var hon innan hon fick vaccinet:
10981196_875101139179431_7679582465153796057_n

..Och såhär “glad” blev hon efteråt.
10153995_875101115846100_7021607849635556497_n
Tur att pappas famn är stor, varm och trygg.
Sköterskan var imponerad över att Charlie var så tålig & bara skrek ett par minuter efter att hon fått bägge sprutorna. Sedan var det glömt och hon skrattade som vanligt åt allting. Återigen; lik sin far.

1507872_875101165846095_6253357944996565833_n
Tyvärr så var inte allt toppen. Hon hade hamnat under kurvan när det gällde vikten vilket innebär att vi på något magiskt vis måste försöka få i henne mer ersättning. Om någon har nått tips på hur vi ska göra tas det tacksamt emot. Hon är nämligen inte särskilt glupsk eller intresserad av mat, har liten magsäck och ganska otydliga signaler; d.v.s. så tillhör hon den tysta sorten som inte tokvrålar så fort de blir tomt i magen. Så för någon som inte känner henne kan det vara svårt att förstå när hon är hungrig. För er som är intresserade så var hon idag 55 cm och vägde 4300 g, hon skulle ligga på 4500 för att få godkänt. Så det är bara att trilskas och kämpa på..men lite tungt känns det, framförallt efter all kritik om hennes storlek vi fått. Som om det skulle vara vårat fel att hon är så liten.. till sist börjar man klandra sig själv.
Ingen feber fick hon av vaccinet och inte ont heller verkar det som. Skönt.
10997998_874909179198627_5872410949830074665_n
Själv försöker jag ta och slappna av lite. Charlie har krångelkväll (vet inte om det beror på vaccinet?) hon spyr mer än vanligt, skriker och kommer inte till ro. Somnar korta stunder för att sedan vakna och klaga. Tur att vi är två stycken som kan turas om. Känns nästan som om hon håller på att vända på dygnet igen. Lätt hänt nu när alla här hemma har sportlov och rutinerna fuckas lite. Åh, kan inte bestämma mig för om jag ska spela sims eller baka. Jim har precis fixat tillbaka spelet till min dator och eftersom jag inte har någon mobil (skärmen svart-IGEN) så behöver jag inte ens ha dåligt samvete för att jag tänker på mig själv en stund. Behöver det efter dagens strapatser med kinkig bebis. Sedan mår jag inte hundra heller, känner mig både sårad, sviken och lite förbannad över en sak som hände igår kväll. Vad det är håller jag tills vidare för mig själv, men å vad jag är trött på att bli överkörd och nonchalerad. Trevlig kväll!

 

0 kommentarer

Att inte älska sitt barn

Verkar som det blir en krånglig kväll. Charlie envisas och vill verkligen inte sova. Skönt att man är utvilad efter i natt ( då sov hon HELA natten, från kl 21-08:00. Sköööönt. Oops, får nog tack & lov ta tillbaka det där med krångel, nu kom Johne in och sa att hon somnat. Hoppas hon fortsätter med det för jag har inte haft tid att göra något jag verkligen vill på flera dagar nu, d.v.s. ringa någon (fast min mobil fungerar knappt så det kanske är den stora anledningen, nu vet ni varför jag inte kan svara på sms), svara på mina mängder av pm jag fått på facebook och kommentarerna här på bloggen (fast ni ska veta att jag läser allt och är så tacksam över att ni bryr er!) eller bara chilla lite vid datorn. Fyllde år i helgen, igår var jag barnvakt på aqua nova till John, hans kompisar och deras småsyskon hela dagen (å va roligt det var!) sedan när vi kom hem på kvällen gjorde John en liten födelsedagspresent åt mig i efterskott, nämligen en tårta. Här kommer lite bilder på det.

10603762_874295069260038_6734822895287357359_n
603831_874295092593369_3643655042447313297_n
10986439_874297015926510_3200059365950116917_n
11021519_874295129260032_1065642848374445951_n
11016822_874295162593362_700046746304881096_n
10473168_874295259260019_6740413808470471741_n


1334

10929964_874295195926692_599779679109282947_n

11028001_874295049260040_7587320432162287506_n334

10414465_874297139259831_38212997005495017_n


Visst är han fin min prins? Och duktig!
Sen idag har det verkligen varit full rulle trots att två utav sakerna jag bokat för dagen blev inställda. Så att nu äntligen få sitta här, landa och ANDAS- Paradiset.
Nu vaknade Charlie igen. Fan, tar än en gång tillbaka vad jag sa. Nåväl, nu får hon vänta. Jag vill åtminstone hinna blogga klart först.
Det är så konstigt för sedan hon föddes har verkligen tiden rusat iväg. Inte för att det varit sådär fantastiskt kul att ha barn, för det har varit riktigt tufft många gånger, utan snarare för att dagarna fylls upp med så många aktiviteter att man knappt hinner med. Jag vet att innan hon föddes så var jag orolig för att jag inte skulle älska henne.  11016092_874168522606026_5607431175689980674_n

Jag trodde att det var fel på mig eftersom jag inte kände den där “kärleken”till magen och livet som fanns där inuti. Jag kände ju ingenting. Sen när hon föddes så kände jag fortfarande ingenting. Och inte dagarna efter det heller. Då blev jag rädd. För tänk om det jag befarat var sant, tänk så skulle jag aldrig älska mitt barn? För jag upplevde inte alls första tiden med barnet, första ögonblicket då jag såg henne, som så många andra beskriver; som ett rosa skimmer av kärlek och lyckorus. Jag tyckte mest att det var jobbigt, en jobbig förändring. Och visst, hon var väl söt som alla sa, men den vackraste ungen på jorden? Nä. Bara en helt vanlig men kanske ovanligt välskapat bebis. Nu har jag blivit lite äldre occh lite klokare. Jag har förstått att det där “skimret” inte upplevs av särskilt många utan att det snarare är något som sägs för att det är mallen på hur man “ska” känna. Jag tänker inte leva efter någon mall och jag kan stå för mina ord: Jag älskade inte mitt barn från första stund.
Nu, tre månader senare, kan jag, här & nu, skriva det för första gången, Jag Älskar Min Bebis. Nu gör jag det. Och jag har oroat mig helt i onödan.
Det kommer fortfarande att ta tid innan jag känner den där översvallande lyckan, om jag någonsin kommer att känna den. Men jag är stolt över att kunna våga känna utan att tvingas ljuga för mig själv. Och för att jag var modig nog att låta kärleken ta sin tid. Vågar inte ens tänka på hur det hade gått om jag försökt hålla mig till samma mall som alla andra istället för att ta allt i min takt. Tur att man är så stark. Annars hade den här resan aldrig tagit sin början. Tack för att ni vill följa oss.

1 kommentar

Min födelsedag

Hej hopp! Vill börja med att tacka för alla gratulationer.
Jag har egentligen aldrig varit  så förtjust i födelsedagar, inte min egen åtminstone. Det blev så någonstans på vägen; efter att jag fyllde 18.
Efter var det som just den dagen på året förföljdes av otur och bråk. Så efter att det upprepats i ett par år började jag istället för att längta, frukta min födelsedag.
Så blev det även i år. Dagen började med bråk, trots att jag verkligen försökt göra allt för att förebygga det. Men det blev så ändå. Sm sagt- förföljd av otur. Nästa år ska jag verkligen ge mig fan på att det inte ska bli så. Drömmen är att bli ordentligt firad, frukost på sängen..presenter..tårta..kramar…
Brukar bli motsatsen. Någon som känner igen sig? Eller är det bara jag som alltid verkar få det tillklantat på födelsedagen?!

Det blev bra ändå, till slut. Tack vare ni som skrev så fina inlägg till mig på Facebook, sms och meddelanden.
Och för de fina presenterna jag fick utav mina föräldrar (diskmaskin-ÄNTLIGEN!!!!), underbar måltid hos svärfar (Rotmos och fläsklägg, mmmmmmmm) och myskväll hemma ensam med Jim. Idag blev dagen lite bättre. Bråken upplöstes (tänk vad mycket en kram kan göra) occh jag fick äta fin middag hos farmor framåt kvällen.
Imorgon agerar jag “barnvakt” igen och följer med John & hans kompisar till aquanova. Max, den gullungen tänker betala in mig som en födelsedagspresent.. Jag blir så fantastiskt glad över att John har honom som kompis. Tänk om jag haft en sådan vän i den åldern..Själv fick man nöja sig med Emelie! Efter badet blir det hem för lite tårtbak och sedan kommer Jocke (och förhoppningsvis ett par fler, vill ni komma är ni välkomna!) på fika. Blir bra avslappning inför tisdagens stress. Har lyckats boka in myg på fem saker, vilket två sker samtidigt; hur nu det ska funka? Nåväl, det återstår att se imorgon. Nu mina vänner, ska jag lägga mig. Hann alltså inte nörda på facebook idag heller.. Fasiken att tiden aldrig räcker till. Jag som tänkt svara på frågestunden (som jag borde gjort för typ två veckor sedan, jag vet, förlåt) men det blir aldrig som man tänkt sig. Tur att det är en dag imorgon också. Stor kram!

0 kommentarer

SUCK för körkort!

Kom precis hem efter två “härliga” timmar på körskolan. Dom timmarna har utan tvekan blivit veckans värsta occh viktigaste.
Börjar mer och mer inse vad jag gett mig in på och hur mycket svårare det kommer bli för mig att ta körkort än för andra. Det gör också att jag vill klara det så mycket mer, och ska ge mig fan på att klara det! Det är därför och bara därför som jag sitter här med körkorts böckerna uppslagna och precis ska in på www.elevcentralen.se för att göra lite “skojig” datateori för första gången. Charlie vrålskriker inne i vardagsrummet, missnöjd över någonting som ingen, allra minst hon, fattar och koncentrationen är -0.
Om ni ser en data komma flygande ut genom fönstret så kan det vara min. Hjälp mig någon innan jag ruttnar här……………….

3 kommentarer

Tack & lov att jag valde att skaffa barn ung!

Tanken for genom mitt huvud alldeles nyss när jag bytte blöja på en väldigt ilsken Charlie som precis åkt ner i handfatet för en snabb avvaskning efter att ha kissat ner hela skötbordet inklusive sig själv; “Vilken tur att jag valde att skaffa barn så ung!” Varför? Jo, för jag hade aldrig klarat av det som 40 plussare.
Okej okej, jag vet att nya trenden är att skaffa barn då. Med fast ekonomi, förhållande och bostad. Verkligen superbra och intelligent. Men har man orken? Lika mycket ork vid alla vaknätter, skrik och trotsåldrar? Jag hade inte haft det. Till er som har det- Guldstjärna! Jag kommer att vara pensionär innan jag fyllt 30.
10984286_871261709563374_5206332855560423675_n
Tackar min ungdom särskilt efter en sådan här vecka. Misstänker att Charlie:
1). Håller på att få tänder (vilket väl inte är logiskt möjligt eftersom hon bara är tre månader?)
2). Har en tillväxtsperiod.
3). Bestämt sig för att helt enkelt jävlas.

Senaste dagarna har hon varit ovanligt krävande. Hon klagar så fort man lämnar henne ensam, innan kunde hon glatt ligga och jollra för sig själv i  babynestet men nu skriker hon direkt hon blir lämnad. Tack & lov inte på nätterna, då sover hon fortfarande utan problem; och verkar dessutom bara äta en gång nattetid nu, STORT PLUS. Måste ju skryta lite nu när jag ska till att klaga så mycket; inatt sov hon från 22:00-06:00 utan avbrott. Sköööönt.Nåja, tillbaka till klagandet så jag får ruska av mig det.
Hon har börjat spy konstant igen, helt utan orsak?! Inga kaskadspyor men ganska rikligt flera ggr om dagen. Nån som har någon ide? Har inte ont eller så utan flinar glatt genom spyorna som vanligt (för sin glädje behåller hon) och vi har inte bytt ersättning. Det enda nya är att vi gått upp till 140 ml per mål och byt till en antikolikflaska. Vi kör på NaN 1 i pulverformat. Förutom detta så verkar hon fått nån cravings på John.
10991214_871261699563375_3280391624584882527_nHon stortjuter när han går och när han kommer hem, vilket blir ett litet helvete när han ska till skolan på morgonen. Trodde inte bebisar var såhär känslomässiga. Stackars Johnes kommande flickvän..

Charlie blir tre månader den 24 februari. Hon ligger fortfarande lite “efter” jämnåriga men börjar komma ikapp. Och hennes temperament börjar visa sig!
Ni är många som frågat mig om hennes personlighet och det är fortfarande lite svårt att svara. Men de egenskaper jag hittills snappat upp är:
1) Envis. Med tanke på att både jag, Jim, min farsa och John är grymt envisa så vore det märkligt om inte hon blev det.
2) Lugn. Lugn bebis i magen, lugn bebis ute. Stämde här. Charlie är väldigt lugn och hetsar inte upp sig. Inte ens när hon blir hungrig.
3) Självständig. Har varit tills alldeles nyligen- och är väl egentligen det fortfarande- så länge hon blir sysselsatt.
4) Förnöjsam. Ja det är hon ju, vår lilla sötnos. Go och glad alltså! 5) Känslig. Som resten av familjen..

Kommer snart kunna lägga till ytterligare ord i listan. Ska verkligen bli spännande att se vem hon är och vem hon är lik. Tror att det blir en liten Nordenhöijdare det där, rakt igenom. Vi får väl se, hoppas kan man alltid! Nu klagar skrikbaggen (hon har tröttnat på babysittern) så får väl försöka underhålla på annat sätt. Inställd KBT idag så har ju hela långa dagen på mig att roa bebis.. Suck. Kram på er!

10408654_871261826230029_1120318303800950833_n

4 kommentarer

Hatad

Älskade älskade Ikea! Idag fick jag äntligen besöka dig igen.
Tillsammans med min mor, vilket var ett stort plus i kanten.
1). Hon betalar
2). Hon skjutsar
3). Hon bär
Kan det verkligen vara sant att jag varit en lika otacksam tonåring som John utan några som helst hämningar mot mina stackars oförstående föräldrar? Omöjligt.

Inhandlade en nya hylla till köket (äntligen, har stört mig på hålen i väggen ganska många månader nu) , nya glas (eftersom jag & Mummen med gemensamma krafter lyckats välta ner ett par stycken), ny kökslampa och lite annat smått & gott. Fick också en födelsedagspresent- Nämligen en bärsele för 1300 kr från Babyproffsen. Kvalité mina vänner, kvalité. Tur att mina föräldrar hatar begagnat.
Och hoppas att jag kommer få mycket användning för den, både nu och i framtiden. Använder någon utav er läsare bärsele? Sort? Värt pengarna? Skriv och berätta!

Jag och Jim var ensamma hemma igår. John var hos en kompis i Dalkarlsnäs och Charlie, tja hon var hemma men ganska okontaktbar. Kort sagt- hon sov. Det var en utav hennes bästa nätter på länge och jag & Jim var riktigt utvilade i morse. Nu har man dock hunnit bli trött igen, och tyvärr har hon varit jäkligt gnällig kväll. Ingen aning om varför. Spytt har hon också börjat göra igen.. Så har ni kloka råd, fram med dem. Inga kaskadspyor som tidigare men flera gånger om dagen och ganska rikliga.
Alla hjärtansdag firade vi alla på vårt sätt. Jag delade ut lite godis, Charlie träffade sin älskade farbror Jack och pojkarna spelade.
10991216_869414739748071_1176722279425736237_n
På kvällen passade jag på att städa undan Charlies 50 kläder, det som jag gnällt så mycket om. Men nu åkte de äntligen bort och ska skickas till bättre behövande, moahaha! Sparade endast enstaka plagg som jag inte klarade av att skilja mig ifrån. In med 56 blev det i garderoben, och det blev som ni ser här på bilden, mängder.
11426_869930609696484_5771498297450794823_n
Fortfarande är plaggen förstora men herregud, nog för att jag har en minibebis, okej, okej, men jag vägrar att skylta med en unge som är tre månader och har storlek nyfödd…
Nu ska jag fortsätta städa i köket (söndag ni vet..) och sedan kleta in lite hårinpackning på John (önskemål från hans sida) innan läggdags. Vi ses och hörs alla glada.
Puss å kram!

P.s
För er som undrar över rubriken, så riktar den sig till min dator. Den fungerar knappt därav den dåliga uppdateringen. D.s

3 kommentarer