Månadsvis arkiv: juni 2015

Charlie sju månader

Idag fyller vår bebis (som snart inte är någon bebis längre) sju månader.
Helt sjukt egentligen! Minns fortfarande när jag hade besök av en bekant som också har en dotter som är ett halvår äldre än Charlie i vintras.
Charlie var bara en månad då och hennes unge sju, och jag minns verkligen hur jag tänkte: “Tänk när våran skrikbagge är sådär stor!” Tiden har bara rusat iväg.
Konstigt att den går fortare och fortare desto äldre man blir. Tyckte det var alldeles nyss som vi satt därinne på BB.. och som igår John slutade sexan.
Jag minns ju fortfarande allt så starkt, vad vi sa och vad vi gjorde. Nu är Charlie snart ett, vi är inne på en helt ny (om fortfarande väldigt kall) sommar och John börjar åttan till hösten. Och jag har hunnit bli nästan pensionär och fylla 22.
10423291_929801653709379_5999578926471080503_n

Nu när vi ändå är inne på ämnet pensionärer så ska jag berätta hur vi firade lillans stora dag.
Jo vi var på pensionärsträff i Gesån, Jag, John och Charlie. Min farmor skulle dit och vi fick förfrågan utav Johns klasskompis Amanda vars släkt äger gården där träffen hölls, om vi ville följa med. Dagen blev helt fantastisk och jag känner hur jag blir varm ända in i själen när jag tänker på vilka fina människor det finns som helt gratis och med ett stort leende bjuder in så många gamla människor till sitt hem; bjuder på gott fika och ordnar rundtur bland djuren. Dessutom stod de själva för skjutsen och de gamla var så glada över att slippa betala för dyr färdtjänst. Å vilka förebilder för det svenska samhället! Ibland ser jag att det finns hopp även för mänskligheten. Charlie hade också väldigt kul och var på strålande humör hela dagen trots att hon mot slutet blev väldigt trött och däckade i bilen när vi for hemåt.
Hon blev ständigt uppassad av en flock andra barn och så självklart Amanda som passade henne större delen av tiden, det tackar vi varmt för!
Dessutom fick hon prova att rida för första gången på Idas snälla ponny Sally.

11262029_929965737026304_8553457029975288013_n
10641243_929965713692973_3892531565756945622_n
1896945_929965647026313_2375044882361830425_n

Hon verkade gilla det. Vilken tur för henne då jag, Emelie, Melissa och morsan planerar shettisköp till henne om några år ;) Hur som helst har det varit en toppendag, precis vad jag behövde för att ladda inför hembesöket av soc imorgon förmiddag.
Känner mig inte riktigt lika nervös och orolig längre. Det kan jag tacka en mycket speciell äldre dam för..
Önskar er en fin dag imorgon. Jag bara längtar tills det är över. Håll tummarna för oss nu, både att det går bra imorgon och för att vi hädanefter slipper dessa nättroll.
Nadia

0 kommentarer

Midsommarfest och soc

I lördags partajade vi hemma hos Jocke för att fira en utav mina bästa vänner, Melissa, som fyllt 23.
Om jag ska vara ärlig så hade jag taggat för den här festen i flera veckor och vilket härligt ös det blev! Kunde dock varit lite ännu mer drag om jag fått bestämma (fick lite alkohl stulen dessutom och det är aldrig kul, att man aldrig kan låta varandras saker va!) men det var roligt och blev en fin kväll.
Idag möttes jag av något betydligt tråkigare.

Vi har fått en till socanmälan på oss, med STÖRSTA sannolikhet av samma idiot som sist (den här gången valde hon dock att vara anonym) eftersom budskapet var exakt detsamma. Förutom ett par små detaljer som att anmälaren var orolig för att jag hade fått vårdnaden om John, över att jag har ensam vårdnad om Charlie och över att jag var väldigt öppen med min adhd.
De första punkterna är bara patetiska eftersom att jag:
1). Inte ens HAR någon vårdnad över Johne, han bor hos sin pappa men är ofta hos oss.
2). Har GEMENSAM vårdnad om Charlie tillsammans med hennes pappa som jag BOR med.
Däremot där de påpekade att jag skulle vara en dålig förälder p.g.a min diagnos hugg till i bröstet. Jag är så trött på att alla är så syniska.
Och självklart är jag öppen med min adhd. Ska en kille i rullstol gömma sig bakom ett träd så fort han möter en annan människa också?
Fy säger jag bara. Jag orkar inte med det här. Kan vi inte BARA få VARA ifred?!

0 kommentarer

Midsommarafton

Midsommar. Midsommartid.
En utav min absoluta favorithögtider trots att vi i princip aldrig firat den. Drömmer varje år om en midsommar likt den i Eva & Adam serien och någon gång så kanske jag också får uppleva dans under stjärnklar himmel. Midsommarafton här brukar tyvärr oftast bada i regn, så även i år.
Jag älskar midsommarafton ändå. Det vilar liksom något mystiskt över den kvällen och åkern härutanför är i skymningstid så vacker med dess dansande älvor och glittrande dagg att man ryser.
Tyvärr så fick min kärlek till midsommar sig en törn för två år sedan då jag & John blev slagna och illa behandlade utav en mycket berusad närstående.
Jag kommer aldrig glömma hur jag trängde mig emellan för att med min kropp skydda John, nyss fyllda tolv från knytnävarna. Och inte heller hur vi sedan flydde ut i natten, skakiga, rädda och ledsna. Men det gäller att leva i nuet även om man aldrig skall glömma det förgångna.

Idag firar vi genom att (inomhus!) äta lite lax, potatis, ägg och sill. Sedan ska jag köra den vanliga tradition som Johne hakat på, nämligen plocka sju sorters blommor och ta ett midsommardopp. Det blir premiärdoppet för mig. Håll tummarna för att jag inte förfryser. Imorgon firar vi däremot på riktigt, då Melissa fyller 23 idag. Grillning, någon cider och kubb står på schemat. Charlie sover hos Mormor och Morfar då. Kan inte bli bättre!

Förresten, för er som inte visste det: Midsommarstången är egentligen en avbild av en kuk.
Dansa på nu.
Trevlig midsommar!

midsommer_95237531

Ängen klädd, det är sommarens skrud

Midsommarljusen, den vackraste brud
Allt kan hända en natt som den här
När älvorna dansar på moss över skär

Sakta sänker sig dimmorna ner
Och solen i fjärran syns inte mer
Natten fylls utav klingande skratt
Och ljusen som speglas i tjärnen svart

Kring skog och väsen, säker sig natten
Likt en älva dansar du till sorlen och skratten
Midsommarstången, trolska sången
Gör att jag vill va bara den som du vill ha

Tid att älska, tid för att se
Det vackra en midsommarnatt har att ge
Månen ska lysa på grönskande mark
Och hjärtan ska ristats i tallens bark

Kring skog och väsen, säker sig natten
Likt en älva dansar du till sorlen och skratten
Midsommarstången, trolska sången
Gör att jag vill va bara den som du vill ha

Till slut ska vi somna på mossan så len
Där vilar vi hos varandra med stumnande ben

Kring skog och väsen, säker sig natten
Likt en älva dansar du till sorlen och skratten
Midsommarstången, trolska sången
Gör att jag vill va bara den som du vill..

Kring skog och väsen, säker sig natten
Likt en älva dansar du till sorlen och skratten
Midsommarstången, trolska sången
Gör att jag vill va bara den som du vill ha

Let it be.. Om du vore..
0 kommentarer

Självklart väljer jag partner åt mitt barn

Efter att jag lagt upp ett inlägg på Instagram (mest utifrån min sjuka humor) och fick en reaktion utifrån texten jag skrivit under bilden så bestämde jag mig för att göra ett inlägg innan jag drar en vända till Borlänge med Morsan.
Ämnet är då följande, som rubriken lyder- Självklart väljer jag partner åt mitt barn.

Och vad menar jag med det? Att jag ska bevaka varje steg John och så småningom också Charlie tar? Att jag med låga ska sitta inne på dejtingsidor och välja efter min egen smak? Att jag med ett elakt flin ska rata den stackars flickan John tar med sig hem och tejpa fast Charlies manliga klasskompis med silvertejp? Nej så roligt är det faktiskt inte även om jag är bra sugen emellanåt. Det jag menar är inte att det är jag som väljer vem dem ska bli kära i utan vem som får den stora äran att sällskapa med dem.
Jag är en öppen och ärlig person och jag kommer vara det nu också. Jag skulle aldrig tillåta mina barn att vara med någon som jag inte gillar medan de är under arton.
Och om de skulle hända att uppvaktaren kom tillbaka trots att jag skickat ut henne med huvudet före skulle jag göra allt för att sätta stopp på den fortsatta romantiken. Vad säger ni om mig nu? Hård? Iskall? Jag säger-Mänsklig. Och påstår också att alla föräldrar tänker och gör på det här sättet trots att få vågar erkänna det. Vi har gjort såhär i alla tider. Först med umgänget med kompisarna för de små (Jag gillar inte att du är med honom, han är inte bra för dig etc) och sedan med kärleken. Helt normalt och bra; i de flesta fall.
De viktiga och där många gör fel (vilket brukar resultera i rymnda ungdomar och slagsmål) är när det kommer till avgörandet vem man inte gillar och varför.
Kallas med kort stavelse: Att döma.

Jag är en snäll människa och dömer väldigt sällan, vågar faktiskt säga aldrig, en annan människa. På både gott och ont. Jag har p.g.a min navitet många gånger fått bita i det sura äpplet. Jag har helt enkelt väldigt svårt att inse att inte alla vill väl eller är guds bästa barn och likt en hundvalp älskar jag oftast en person från första stund.
Det är väl tack vare min förmåga att läsa av människor som jag ens lever idag vågar jag påstå. Hur som helst är det viktigt att inte döma utifrån utseende eller första möte vilket är en prövning; jag vet. Men så viktigt om man vill undvika inbördeskrig. Jag kan få ett första intryck men utgår från att detta kan ändras. Sedan använder jag mig utav min gåva och faktiskt- så har jag aldrig haft fel om någon människa hittills. Så det är inte förvånande att mina vänner  brukar  be mig kolla upp deras dejter innan de fortsätter träffa dem..

Jag skulle aldrig tillåta mina barn att vara med någon som inte är bra för dem och jag hoppas att alla föräldrar har samma tänk.
Och ni som inte har barn & blir upprörda: Förlåt mig nu om jag låter synisk men ni vet  inte vad det handlar om så ni kan dra vidare nu.
Det viktiga är som jag skrivit  ovan; att inte döma efter första träffen bara för att den nya kärleken har ett utseende ni inte gillar, en stil ni avskyr eller för att hon liknar den där tjejen som alltid knuffade dig i matsalen för tio år sedan. Men behåll första intrycket i minnet- Med tanken att det kan ändras.
Om det nu inte gör det då? Vad gör man?
Jag har skrivit lite tips här som ni gärna får ta del utav.

Prata med ditt barn. Tonåringar är faktiskt femininala lyssnare; om du bara ger dem chansen. Jag var nyss själv där så jag vet.
Berätta om din oro och dina tankar. Kanske överraskas du av att du mot förmodan har helt fel och misstolkat allt.
Om det inte fungerar- Förbjud. Ja det låter kanske elakt men det är viktigt. Är den nya kärleken inte bra för din unge så är den inte det, hur snygg eller rik han/hon än är.
Sätt gränser. På ett tidigt stadium så slipper det förhoppningsvis bli alltför eldiga diskussioner. Och om dem funkar slipper du sätta förbud och alla blir nöjda. Perfekt!

Hoppas ni hade någon nytta av min artikel. Antingen för att ni tyckte den var bra eller för att ni blev så förbannade så ni gjorde av med lite inre ilska.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Måste inflika att när jag var yngre och hade pojkvän så var de värsta jag visste när han hade föräldrar som la sig i allt. Nu är jag själv påväg att bli en sådan förälder. Någonting har jag alltså lärt mig från dem! Och nej jag varken styr eller kommer kontrollera vem mina barn blir kära i. Känslor kan man och ska man inte kunna styra. Men jag har ett ansvar att skydda mina barn, också när det gäller val av partner. Charlie är alldeles för liten för någon pojkvän och de flesta tjejer som John träffat, fast ingen har lett till något förhållande, har varit hur goa som helst. Men bland lammen har de emellanåt funnits en räv och då tar jag rollen som Vallhund. Hoppas ni får en fantastisk dag!

11401582_389117464606911_2248610551592152329_nAtt det blir svårt att vakta honom förstår jag redan nu..

1533715_898351933521018_194949479825685497_n
..och henne såklart! Hon blir ju redan kidnappad.

0 kommentarer

Fördelar med att vara UNG förälder

“Ni ska väl göra abort?”
“Inte kan ni få barn, ni är alldeles för unga.”
“Barn ska inte ha barn.”
“Man ska inte skaffa ett nytt liv innan man levt klart sitt eget.”

Känner ni igen er? De flesta, jag vågar faktiskt nästan säga alla, som skaffat barn som unga har någon gång under graviditeten eller som nybliven förälder fått dessa ord kastade i ansiktet. Många utav oss har fått genomlida ett vidrigt möte på ungdomsmottagningen där den erfarna och äldre sköterskan föreslagit en abort utan att ens reflektera över om vi har någon önskan för att sedan med alla medel försöka ändra vår inställning när vi lågmält mumlat att vi kanske vill behålla.
Glömmer aldrig vårt möte på mottagningen. Vi blev in schasade i ett rum efter graviditetsbeskedet och satt där i över två timmar tillsammans med barnsköterskan och en psykolog (som jag verkligen avskyr, kommer aldrig glömma henne och det är inte på ett positivt sätt) som tillsammans försökte tvinga oss till abort. Vad dem sa minns jag inte i detalj, förutom en sak : “Ni måste göra abort. Tänk va tråkigt när alla era kompisar är ute och ni får sitta ensamma hemma med en liten bebis.”
Haha, ja så har det väl inte blivit direkt. Snacka om att vara hjärnrubbad. Efter det mötet blev vi skickade till en barnmorska ute vid vårdcentralen som försökte övertala oss till samma sak. Vi vägrade dock fortfarande och hon bokade en tid för VUL (vaginalt ultraljud) i Falun åt oss för att fastställa graviditetens längd och till ytterligare en psykolog. När vi kom dit visade det sig att sköterskan bakom vår rygg beställt en ABORTTID (Utan vårt medhåll, vi hade sagt att vi sannolikt ville behålla barnet) och det gjorde att vi bestämde oss direkt för att behålla. Jag var i vecka 12 och vi fick datumet för förlossning 6/12 och åkte sen hem.

Den upplevelsen vi hade önskar jag ingen men jag vet att jag inte är ensam. Flera unga mammor har fått utstå omvärldens kyla och det skulle jag vilja ändra på.
Absolut, det ÄR svårt att få barn som tonåring/ungdom. Men det är lika svårt att få barn som äldre. Problemen minskar ju inte bara för att man är 35.
Det enda jag egentligen skulle kunna tänka mig är positivt med att få barn som äldre är en fast ekonomi (oftast), stabilt förhållande (samma här) och en känsla av att ha “lekt klart” vilket jag ibland känner att jag inte har.
När man får barn som ung påstås det ofta att hela ens ungdomstid tas ifrån en och att man måste växa upp. Ja, i förhållande till sitt barn måste man vara vuxen, något de allra flesta blir automatiskt oavsett ålder. Men växa upp? Det har jag fortfarande inte gjort. Och inte har jag förlorat min ungdomstid heller. Självklart så blir det annorlunda när man får barn. Man får inte lika mycket tid som andra ungdomar, utelivet begränsas och man har alltid någon annan än sig själv att sätta först. Men man får oftast mer hjälp än vad man väntat sig och det går utmärkt att ha med sig en bebis på de flesta aktiviteter, jag har med mig Charlie överallt.

Innan hon föddes var jag orolig över att jag skulle bli sittandes hemma ensam med henne (efter barnmorskans feniminala ord) men så har det verkligen inte blivit. Visst har jag förlorat en del vänner men utifrån det vunnit en hög vinst; jag har fått se vilka som är äkta. Jag lånar ofta ut Charlie till mina kompisar och det är lika uppskattat från alla håll (både vännens, mitt och hennes) och umgänget med andra har gjort henne till en glad och social unge vilket jag är så tacksam för. Mina föräldrar hjälper gärna till med henne och tar henne någon natt ibland (som i helgen tex) så vi kan festa om vi vill det och Jack (hennes ena farbror) hjälper alltid till med henne när han är här.  Alltid har du någon i ditt kontaktnät som gärna ger dig en hjälpande hand, det gäller bara att våga fråga för oj vilken tabu det är i Sverige, att be om hjälp.
Jag har tappat räkning på hur många piskrapp jag fått utstå för att jag tidigt lämnade bort min bebis. Men jag behövde och behöver fortfarande mitt egna space emellanåt. Släpp på stoltheten och be om hjälp! Där gäller samma sak oavsett om du är ung eller gammal som förälder.

Här har jag med hjälp av andra unga föräldrar samlat en liten lista med bara positiva saker med att få barn som ung, just för att jag är så trött på att
bara läsa om de negativa. Hoppas att de kan vara till någon nytta för dig som är i valet och kvalet.

Positiva listan
+ Man orkar mer som ung. Vaknätter och barnskrik blir inte lika krävande.
+ Man våra vara med längre i barnets liv och förhoppningsvis hinna uppleva både barnbarn & barnbarnsbarn.
+ Barnasinnet finns kvar på ett annat sätt än om man är äldre och man blir en roligare lekkamrat!
+ Vi unga föräldrar har mer is i magen och tar inte lika allvarligt på saker och ting. Det som händer det händer, liksom.
+ Kroppen är anpassad till att få barn som ung och klarar bättre av både en graviditet och en förlossning. Komplikationerna och riskerna minskar.
+ Att få barn ung minskar risken att få barn med olika funktionshinder och missbildningar.
+ Barnen har förhoppnings kvar sina släktingar längre i livet och hinner få mer tid tillsammans med dem.
+ Släktingar är yngre och har mer ork att leka och passa sina barnbarn.
+ Man får alltid vara snyggast på förskolan!
+ Positivt att vara ung när man har tonåringar. Man förstår dem på ett bättre sätt och de har någon att relatera till.
+ När barnen blivit vuxna är man fortfarande ung och kan göra vad man vill.
+ I vårt fall har det medfört att Charlie blivit mycket social och glad i folk. Hon träffar mycket människor, vandrar från famn till famn och får vara med överallt. Vi sitter ju inte direkt hemma och tråkar.

Finns garanterat ännu fler fördelar med att vara ung förälder men här ni iallafall några.
Jag har inga men alls efter min graviditet och har redan tappat alla extrakilon. Hade jag varit äldre hade min kropp, som redan är så sliten, varit förstörd.
Så för mig var det optimalt. Mitt råd till er som inte vet vad ni ska göra- Följ ditt hjärta. Allting kommer bli bra i slutändan och man ångrar aldrig sitt barn.

10857960_838001012889444_6722184275870166310_nCharlie, nyfödd.

1 kommentar

Skolavslutning

Igår hade vi skolavslutning för John. Jag, John & Charlie gick ner i Säterdalen tillsammans med Jocke & hans bror Staffan som vi fick träffa för första gången.
Det blev ett mycket positivt möte och jag längtar redan tills vi ses nästa gång.

11232069_924291027593775_7942771303116174499_nHela ligan samlad!

I dalen var det samma gamla visa (ni vet; tråkigt tal, meningslös musik och utdelning av diverse priser) men Charlie var imponerad och skrattade rått åt rektorn när han höll sitt tal- högt dessutom. Elak unge man har. Känner mig stolt! Eftersom hon med sina fem snart sex kilo börjar bli lite tung fick jag & Johne turas om att hålla henne.
Efter du gamla du fria traskade vi ner till sjuornas samlingsplats så att John kunde få sina betyg. Charlie fick följa med och hälsa på klassen; inte henne emot och inte mig heller. John vågade inte titta på betygen nere i dalen så vi satte oss tillsammans när vi kom hem. Vad ska jag säga? Jag var verkligen inte heller någon stjärna i skolan. Faktum är att jag hade IG i nästan allt. John hade allt som allt åtta F (som symboliserar IG nu mer) varav tre av dem inte räknas eftersom de inte haft någon undervisning i dem tre ämnena sen förra terminen (och det är nu på vårterminen som han verkligen börjat jobba) så vi kan säga fem F. Ett mindre än förra terminen, nu hade han, till min glädje då jag verkligen tjatat ihjäl mig om idrotten, fått godkänt där. Slöjd hade han däremot fått F i men då måste jag också få inflika att de varit lite väl hårda. Han hade gjort klart allt- utom slöjdrapporten. Barn måste få vara barn och de borde visas lite hänsyn. C i musik hade han och D i musik. Ja, jag är stolt och taggad inför höstterminen då vi ska kämpa på ännu mer mot skolan. Jag och min pojk mot världen.. de kan dem skriva upp! Förbannade skitskola.

11011240_924291047593773_267631669178460901_n

På kvällen gick vi ner till restaurang dalarasten och tog en matbit med Jocke. För mig blev det gamla vanliga; grillad kyckling. Att jag aldrig kan variera mig!
Börjar nästan bli lite pinsamt att alltid välja samma rätt. Nästa gång så..

11407316_924291007593777_2671731660356822579_n

Det blev allt som allt en jättefin avslutning. Skönt för John att äntligen få lite ledighet, han har mått riktigt dåligt sista veckorna och behöver ett par månaders ledighet för att kunna vila upp sig ordentligt och ta nya tag till hösten. Jag håller på honom.. Han är så duktig.
Hur jag tillbringat första dagen av sommaren? Blidka neråt. Trevlig kväll!

549333_924290994260445_2697661326939558856_n

0 kommentarer

När det inte blir mer sommar än såhär..

Tog en promenad med Charlie i bärselen och Milton i koppel ner till sjön idag.
Det är väl enda sommaren vi får i år, blåst och kyla så det gäller väl att passa på och njuta varje sekund det inte regnar..

10659152_922542207768657_8926347740913414155_n1545892_922542194435325_6372555757208520285_n

Ska hämta dopbilderna imorgon hos Melissa så då kommer de upp på bloggen.
Kan bara säga att dagen var fantastisk och jag tackar alla som var där för uppvaktning och fantastiska presenter. Helt klart värt de 2000 kronorna jag la ut!
Och att ha hela frysen full av världens goaste doptårta gör ju inte saken värre..

11390255_922542231101988_6191738864247907391_n

1 kommentar