Månadsvis arkiv: september 2015

10 anledningar att älska hösten

Titta ut! Det är höst! Min energi brinner verkligen på hösten.
När andra blir trötta och sega tar jag min adhd till hjälp och laddar på med energi. Här kommer tio anledningar till att älska hösten!

1). Aldrig bär naturen så vackra färger som på hösten
2). Luften är frisk, klar och lätt att andas
3). Sysslar du med hästar så finns det ingen bättre period än hösten! Inte för varmt eller för kallt och du slipper insekterna.
4). Det är så mysigt att krypa ner i soffan med en bra bok och höra regnet smattra mot rutorna
5). Man behöver inte ha dåligt samvete för att man stannar inne vid datan/tvn en hel dag istället för att gå ut
6). Sovmorgon är helt okej att ta eftersom det ändå är så mörkt ute
7). Naturen bjuder på massa pyssel. Varför inte pynta huset med fina höstlöv?
8). Skogen förvandlas till en plats i en saga på hösten. Finns inget finare ställe att gå på med hunden än där!
9). Svampen kommer!
10). När det är höst då vet man att det inte är långt till julafton

Hatar ni fortfarande hösten? ;)

höst

0 kommentarer

Ni sysslar med MOBBNING

Att människor ska anmärka på ALLT – ska det vara så svårt att ta bort mig från Facebook eller sluta läsa min blogg om ni “inte gillar mitt sätt att skriva på”? Eller behöver ni helt enkelt något att anmärka på för att känna er bättre själva? Hur orkar man?! Jag blir ju själv alldeles trött av att höra på er. Tror ni allvarligt talat att jag lagt ut en annons på ungen på ebay?! Herregud! Skaffa ett liv och låna en bok om sarkastiskt humor. Är jag en “dålig” förälder för att jag skrev ett inlägg igår om att vi önskade att vi använde kondom? Och skriver jag heeeeeeeeeeeeeela tiden nedvärderande saker om min bebis? Dåså- SLUTA LÄSA.

En blogg är en dagbok. En öppen dagbok. Det finns mängder av bloggar. Jag talade med en annan storbloggare igår via sajten och vi diskuterade just det här, nätmobbning.
För det är JUST DET flera utav er håller på med, är ni medvetna om det? När ni gör en anmälan till socialen för att jag ger Charlie ersättning, skriver att jag är trött för att hon krånglat på natten, att jag ska sälja henne på ebay, att jag åkt på kryssning och lämnat henne med pappan.. så är det mobbing.
När ni skriver en lång kommentar, som den jag fick igår ;”din jävla fitta du borde inte få ha barn..” så är det mobbing. Nätmobbing,
Jag har många, många, många exempel på folk (särskilt med barn) som blivit nätmobbade utan att de egentligen gjort något alls. Ett levande exempel är Isabella Löwengrip.
Hon skrev om hur jobbigt hon tyckte det var att dels få en pojke och inte en flicka och sedan hur tufft småbarnslivet var; vilket vi ALLA tycker ibland. Vi är väl fan inga superhjältar! Hur som helst så mobbades hon så svårt att hon övervägde att ta bort sin blogg helt och hållet. Lika så jag. Men vi har båda valt att fortsätta tack vare att de FLESTA kommentarerna är fina och stöttande. Att vara småbarnsförälder ÄR tufft. Är du ung är det ännu tuffare. Har du en diagnos kan det ibland bli nästan outhärdligt. Men det är underbart också. Och roligt, givande och fantastiskt. Oftast. Såhär skrev jag i gårdagens inlägg:

Just precis så är det. Sådana här dagar önskar jag att vi använt kondom och jag skulle vrålat nej rakt ut om någon frågar mig om jag tycker att de ska skaffa barn.
Fy satan vad jobbig hon varit! Skulle någon fråga mig om jag tänker skaffa fler så skulle jag skaka på huvudet – igår sa jag att jag ville ha fyra stycken!

Ni förstår väl att jag inte är seriös?! Om inte så har ni två val.
1). Läs inte min blogg. Hitta en annan som du trivs bättre med.
2). Läs om texten igen och le. Skratta. Se min sarkastiska humor. Eller ska du göra en anmälan på skaparna av kondom reklamen också?

Skrev också:
Provat med mat (flaskan är kul att hålla upp och ner) och bytt blöja. Inget hjälper så nu har vi gett upp och lagt ner henne i sängen igen. Och där får hon ligga och vråla medan vi turas om att gå in var femte minut. Visst känns det elakt men vad gör man? Försöker aktivera en övertrött bebis som ska upp tidigt imorgon när man själv är så slut att man knappt vet  vad man heter? Skulle inte tro det va. Men om någon skulle vara intresserad av att köpa henne så är vi inte omöjliga. Inte ikväll iallafall.
Här är det väldigt intressant för jag skriver BÅDE att inget hjälper så vi går in var femte minut (nattar om) och använder oss därav den fruktade fem minuters metoden som jag tycker är väldigt bra och som funkat utmärkt på vårt barn och att Men om någon skulle vara intresserad av att köpa henne så är vi inte omöjliga. Inte ikväll iallafall. Tror ni på största allvar att vi går runt och letar köpare? Jag kan inte låta bli att skratta. För att vara förtydligande, så är hon tyvärr inte till salu längre haha.

Nä men allvarligt. Gör mig en tjänst och sluta läsa min blogg om ni stör er så fruktansvärt mycket på den. Den här bloggen är till för att hjälpa både mig själv och andra. Den är inte till för att försköna ett vardagsliv som inte finns. Jag vill att den ska vara en ledstjärna för andra föräldrar (kanske med adhd) där dem ska känna igen sig och kanske få skratta lite. Men framförallt vill jag att dem inte ska känna sig ensamma. Och att de ska förstå att det ÄR OKEJ att ha dåliga dagar även som mamma. Det är helt okej att vilja sälja ungen på blocket, rymma hemifrån, slänga sig in i en klippvägg.. Man får känna så. Och då vill jag finnas där med mina ord, tankar och resonemang. Som en förebild för dem som lever i det tysta. Jag är stolt över mig själv för att jag vågar. Men mitt bloggande skulle bli enklare utan er som inte uppskattar den.

Tänk till!

0 kommentarer

Ska vi inte ens få ta körkort?

Å vad arg jag blir. Känner ilskan krypa i kroppen, så intensiv att jag inte riktigt vet hur eller vart jag ska göra av den.
Anledningen är samma som alla andra gånger; samhällets syn på oss med funktionsnedsättningar.

Bara för att jag har ADHD så ska jag tydligen behöva vänta med något så självklart som körkort.
Bara för att jag blivit född annorlunda så ska jag behöva ett intyg på det för att överhuvudtaget kunna få köra bil.
Att synprov är obligatoriskt förstår jag. Men ett intyg på att du har ADHD? Varför då? Jag medicinerar inte ens. Hur skulle min ADHD kunna påverka min förmåga att köra bil? Blir nästan lika kränkt som jag blev igår under mötet med en kontaktperson. Denna människa påstod sig veta hur vi med ADHD tänker, känner och fungerar. Hon har inte själv diagnosen men hade lång “erfarenhet”. Hur kan hon skaffa sig erfarenhet utan att själv ha ADHD? undrade jag. Hon fnös och upprepade att hon minsann visste exakt hur sådana med adhd fungerade. Sedan påstod hon att vi har brist på känslomässig förmåga och struktur. Vi som är de mest känslosamma och strukturerade människorna i världen! Nej usch, sådana personer kräks jag på. Hur som helst, nu tillbaka till det här med körkortet.
Fick snällt ta och ringa till Gylle (Psykiatrin i Borlänge) för att boka en tid för ett intyg. Detta var i mars. Jag har fortfarande inte fått någon tid.

Jag får stå vid sidan av och titta på när en efter en i min teorigrupp får sitt förarbevis. Allting är betalat och klart men jag får inte ens sätta mig i bilen.
Varför? För att jag föddes med en superkraft, i folkmun kallad ADHD. Jag kan inte vara ensam om att få utstå det här.
Vart finns mina bröder och systrar? Vi måste protestera!

/ Arg

3 kommentarer

Trots

Ett par dagar kvar tills Charlie blir hela TIO månader (börjar ni bli trötta på att jag varje gång frågar vart tiden tar vägen?) och alltså snart ett år.
Vi har ju ingen bebis längre; även om folk tror att hon är sisådär fyra månader pga sin storlek (JA – hon har fortfarande 62 i storlek) och gör stora ögon när de får reda på hur “gammal” hon faktiskt är. Något som är lite trist är att de flesta av dem människor som var så fascinerade av Charlie & som ställde upp med att passa henne titt som tätt försvunnit nu när hon inte är så liten längre. Som om hennes behov av kärleksfull kontakt med omvärlden skulle minska bara för att hon blev äldre.
Snarare blir det viktigare än någonsin nu när hon blir allt mer och mer medveten om den egna personen.

12046821_968876369801907_6952199143763235336_n
Men oj vad hon börjat trotsa! Iallafall mot oss i familjen, mot andra är hon huuuuuur snäll som helst.
Oss drar hon i håret, skriker hysteriskt när vi säger ifrån och vägrar i princip att vara i famnen på någon av oss. Nu ikväll blev hon skitförbannad när John gick ut från rummet utan att leka med henne först, så han var tvungen att gå tillbaka och roa henne en kvart..då blev hon hur nöjd som helst!
Jag ser faktiskt inte trotset som särskilt jobbigt. Istället för att bli hysterisk kan vi skratta lite åt henne. Jag tror att det har med vår ålder att göra – unga föräldrar tar helt enkelt inte lika allvarligt på det som sker och tycker inte att det värsta som kan hända är att ungen slänger sig ner på golvet och skriker. Va arg då, liksom.
Det är väl en känsla det också. Och om barnet aldrig får prova att vara arg hur ska de då kunna använda ilskan till sin fördel i framtiden?

12039685_969378156418395_8065523336975113473_n
Ser ni att hon börjat “krypa” förresten? Åtminstone hasar hon sig framåt nu (Ja jag vet att alla andra barn gör det vid 6 månader blablabla..) och det är så skönt att kunna lägga ner henne & veta att hon kan ta sig därifrån på egen hand! Snart kommer hon börja gå och då lär det väl gå undan, om hon brås på mig iallafall.
Mina föräldrar fick ha hjälm på mig inomhus för att jag inte skulle slå ihjäl mig…
Trevlig kväll!


2 kommentarer

Nya gaddar

Nu håller Charlie på att få sin femte tand – vissa barn som inte fått en enda!
Kul att hon får vara först med någonting iallafall. Har fortfarande inte märkt av något på henne men det kan vara förklaring på att hon skitit så löst de närmaste veckorna.
Hon håller på att ruinera oss!

Ska snart hem från mina föräldrar. Sovit här inatt och inte fått ett dugg gjort som vanligt.
Jag blir så stressad när jag tänker på allt jag borde hunnit; svara på alla kommentarer (läser varenda en) rensa bilder, svara på alla mejl på facebook (över 2000 nu..), skriva på min bok, rensa vänlistan.. Men alla dessa måsten gör att jag backar. Jag håller på att springa rakt in i väggen, så stressad är jag. Hinner knappt umgås med någon och det stressar mig också. Jag borde skaffa en tidsmaskin.

DSC_2573

0 kommentarer

Älskling gråt inte längre

Älskling gråt inte längre
Det som hänt kan vi ta lärdom av

Det finns dagar som vart som jag minns så bra
Det finns dagar som vi haft som kommer tillbaks
Det finns dagar det var svart, du vet det själv
Och det finns dagar då du sagt att du älskar mig
Det har varit upp och ner
Ett riktigt pusselspel och vissa bitar försvann så vi inte kunde se

Du säger att jag ger dig hopp
Att jag ger dig styrka
Jag såg dig, drog upp dig tillbakas till ytan
Du  kan inte tacka mig nog
För det jag gjort var fint
Du kan inte tacka mig mer än att du ger mig ditt liv
Du kan inte fatta vad som hänt
Men vi växer av det
Sluta aldrig lyssna här är dina rader

Älskling gråt inte längre
Det som hänt kan vi ta lärdom av
Älskling gråt inte längre
Det som hänt kan vi ta lärdom av

Det finns dagar som du tänkt
Att det ordnar sig
Det finns dagar som du känt att du ångrar dig
Det fanns dagar då du trodde att allt var slut
Det finns kvar i mina tankar när jag blundar nu

Du säger; mamma jag kan inte tacka dig nog
Du tände gnistan här
Kan inte tacka dig nog
Jag var en vilsen själ
Mamma du kanske tror att du gör det som varje mamma gör
Men tro mig du är bättre än dom
Jag kan inte minnas att jag sa hur det faktiskt va
Jag kan bekänna mig för dig och ändå känns det bra;
Du säger att jag finns där lyssnar förstår och vill väl
Älskling jag är så stolt för att du valt att följa min väg

Det finns tider vi haft
Som man glömmer bort
Det var gråt och skratt
Men sånt man glömmer bort
Det finns minnen här som aldrig suddas ut
Det finns bilder här som aldrig kommer dö ut

Kan inte föreställa mig det du gått igenom
Bara  se på dina tårar som rullar neråt
Även om jag verkar kall vill jag veta mera
Även om jag inte finns där så är jag med dig

Jag är skälet till att du kunnat ta dig fram
Du är värd hela världen för mig så bara ta min hand

Älskling gråt inte längre
Det som hänt kan vi ta lärdom av

DSC_0992

1 kommentar

Bebis tillsalu

Igår var Charlie till salu. Hon vägrade sova överhuvudtaget på hela dagen vilket resulterade till att hon blev väldigt, väldigt extremt övertrött, d.v.s lättirriterad, tjurig och gapig, med andra ord allt hon annars aldrig brukar vara. Jag & John var hemma hos mina föräldrar för att tvätta eftersom den enda katten pissat i Johns säng (Idag pissade den andra i soffan, hjälp?!) och efter ett par timmar med en gnällig bebis, lakan och nerkissade kuddar var jag riktigt avundsjuk på Jim som i godan ro satt hemma vid datan.
Charlie fortsatte hålla låda och somnade inte förrns halv åtta på kvällen i vagnen när vi gick hem. DÅ sov hon minsann HUR bra som helst!
Idag har vi lånat ut henne till moster Sofia för att få en chans att pusta ut och KANSKE ha tid att både andas, städa och sitta vid datan.
Hoppas att hon är på bättre humör idag än igår, för Sofias skull.

Nåväl, tur att hon är söt iallafall!

11222075_965075896848621_1511558313012812991_n 11990639_965075930181951_963216805358742983_n 12006322_965075910181953_7295191931803458713_n

3 kommentarer