Månadsvis arkiv: december 2015

Lite eftersnack efter jul (Berättelsen om Ängeln)

Äntligen..äntligen är julen över!
Den har varit helt otrolig, förberedelserna har varit fantastiska.. Men som jag brukar säga; det är tur att det bara är en gång om året.
Här är en bild på vår gran med paket. Ett par stycken var till mig och jag förstår inte vad jag gjort som varit så snällt under året för att förtjäna så många paket.

600717_1007473239275553_9213530160085292254_n
Det här fick vi bla av tomten:
Sodastream
Smörgåsgrill
Mixer
Kläder
Ljus
Lite pengar
GODIS I MASSOR (Stackars tänder.. Ilar i en av dem å fort jag tuggar, hål?)
Blöjor
Smink
Örhängen
Mobiltelefon(S6)
Schampo
och annat smått & gott.

12449545_1009247639098113_54223035_oHela släkten samlad.. På min sida åtminstone. Bara Farmor fattas.

  Farmor <312434302_1009246965764847_1195358607_n

12434746_1009247625764781_1075349948_n                 John & Mor med varsin voffsing i knäet. 12434203_1009247725764771_1713703851_n

Finaste julklappen fick jag från FamilyHearts. Den gåvan är otrolig. Att med egna ögon få se att människan inte alltid behöver vara egoistisk är fantastisk.
Jag & min familj vann en utlottning som Rachele, ägaren av affären, anordnade. Denna varma underbara ängel hade bestämt sig att välja ut tre barnfamiljer som har det dåligt ställt & ge barnen en gratis julklapp från affären. Vi var en av dem tre som hon valde utifrån att vi fått ganska många rekryteringar; folk som röstat alltså (Tack!) och jag fick åka ner till hennes lilla butik som ligger vid centralstation & välja en fin tröja åt John (slutade med att JAG också fick en till mig själv och en till Jim!!!) och en häftig leksaksbåt med klossar åt Charlie som hon redan älskar. När man som jag inte har råd att ge så mycket är en sådan här insats värd miljoner. Precis som när våra pengar försvann och en vän till oss ställde upp och SWISHADE över det saknade beloppet utan att vänta sig något tillbaka. Jag skulle självfallet göra samma sak för henne tusenfalt och jag hoppas att jag så småningom får chansen att göra det. Hur som helst så vill jag uppmärksamma er på Rachele butik, Family Hearts.
De har allt ; sjukt fina barnkläder, skor, inredning, leksaker, kläder för ungdomar & vuxna. Butiken är värd ett besök och sedan ett till!

Innan jag avslutar mitt inlägg för en kvällsmacka så skulle jag bara vilja hälsa lite personligt till er som sa till Rachele att vi inte borde få vara med i utlottningen -
Hur dumma är ni egentligen? Ni påstod att bara för att min Far är läkare, ett jobb som gör att han tjänar relativt mycket pengar (tro mig han förtjänar varenda krona) så försörjer han oss. Jag måste få nöjet att göra er besvikna. Han betalar inte våra hyror, mat eller kläder. Han ger mig en liten summa i månaden på 500 kr för att det ska gå runt och morsan brukar handla åt oss en gång i månaden och köpa Charlie lite fina kläder som vi själva inte har råd med. Men de försörjer oss inte. Tro mig, att som vuxen be om pengar från sina föräldrar är pinsamt. Och det ska gå väldigt långt innan jag gör det. Men jag är mycket glad över deras hjälp & anser att sådana här “Påståenden” är jävligt onödiga. Tänk för fan till innan ni öppnar truten nästa gång. God fortsättning!

1377338_1007656845923859_8367409157373692672_n

0 kommentarer

Snart är det jul igen..Här kommer mina billiga julklappstips!

..kära blogg. Och med julen kommer också stressen & oron; oron över att inte räcka till, att inte ha köpt tillräckligt fina presenter, att inte hinna griljera skinkan i tid..

Ja fy sjutton vad vi människor ställer till det för oss. Tänk om vi la hälften av den tid vi lägger på att stressa på att leva istället. Hur mycket mer hade vi fått ut av livet då?
Jag är själv en redig stresshöna. Och på julen stressar jag tyvärr lika mycket som alla andra trots att jag önskar att jag kunde skriva att jag går mot normen och inte gör det.
Brukar börja köpa julklappar redan i september för att slippa vara helt hysterisk i slutet på December. Jag älskar att köpa julklappar. I år har jag nog överträffat mig själv.
Ska räkna alla klapparna och skriva det här om jag törs. Måste väl få inflika att det mesta är köpt på väldigt billiga ställen eller handgjorda. De är dessa jag nu kommer att tipsa om, perfekt för er som har liten plånbok.

Vart finns de billiga klapparna?

*Dollarstore
* Röda korset
*Pärlan
*ÖB
*Rusta
- Här köpte jag samtliga utav mina klappar. Kort genomgång:

Dollarstore har allt rån schampo till parfymer. Billigt och bra. Helt ok kvalité.
ÖB & Rusta har också mycket fynd för den tunna plånboken. Grejerna härifrån känns lite lyxigare än från Dollar. Bra utbud och mycket rabatter!
Röda korset men framförallt  Pärlan överraskade mig. Hittade hur mycket som därinne av TOPPEN KVALITE. Massa av saker var i nyskick & leksakerna (framförallt gosedjuren) får 10/10 av mig. Perfekt julklappstips till de allra minsta, en helt ny krambjörn för 15 kr! Fanns också mycket för den vuxna och en helt egen avdelning med bara böcker. Dagens största tumme upp!

Klapptips för dig som redan “köpt allt” eller avskyr att shoppa julklappar
* Schampo, Deo, och Parfym är sådant som alltid går hem. Användbart och billigt.
* Plock korg. Gör en egen liten korg med massa små billiga presenter. Skitkul att få och att göra. Godis, smink, nagellack, frukt.. Använd fantasin!
* Upplevelse. Skriv en lapp Te.x “Middag på valfri restaurang” och slå in. Eller varför inte “1 vecka utan städning. Jag gör allt, inklusive disken!” Garanterat uppskattat.
*Foto. Ta en bild på bebisen eller dig själv och slå in till hela tjocka släkten. Med en fin ram (10 kr på Dollarstore) blir klappen ännu finare.
Designa själv. Det finns mängder av möjligheter på nätet att designa och göra en alldeles egen personlig present. Kanske en almanacka eller ett mobilskal? Önskefoto. se är billigt och bra.
* Titta hemma. Har du saker som du själv inte använder dig av? Kanske du aldrig ens packat upp det ur kartongerna? Slå in och låt någon annan få glädje av det du aldrig tyckte om. Gratis!
* Baka. Baka någons favoritgodis och slå in i ett fint paket.

Ska du ge en nybliven mamma något? Kläder till barnet är alltid uppskattat. Så även blöjor, barnmatsburkar och välling/ersättning.
Leksaker kommer barnet få mängder av ändå.

Hoppas ni uppskattade mina tips! Nu ska jag slå in lite julklappar och klä granen för andra gången. Johns katt klättrade upp i vår förra så den gick av på mitten.
Nu har vi lånat en från typ 20 talet. Den är sne. Puss och kram från Nadia

0 kommentarer

Börja leva?

Det känns som om livet står stilla just nu. Jag vill framåt, iväg – börja leva (för tänk om det en dag är försent) men jag vet inte med vad eller hur jag ska börja.
Jag vet inte ens själv vad jag vill och det gör mig mörkrädd. Snart, äckligt snart, fyller jag 23. Livet har bara runnit förbi och om nån frågade vad jag hittills lyckats med skulle jag bara stå och fånglo med öppen mun. Visst, jag har fått barn. Och jag har räddat livet på ett annat barn. Och jag har skrivit ett inlägg om adhd som hjälpt många människor och jag har kanske gjort livet lite lättare för ett par genom att finnas till och stötta.. men sen då? Räcker det? Inte för mig. Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv med stolthet när jag blir gammal. Jag vill inte ångra någonting. Jag vill bli en bra människa, en fin medmänniska och omtyckt av de som förtjänar mig. Jag vill inte kännas vid stunderna av sorg, inte drabbas av dessa utbrott som gör mig alldeles darrig efteråt. Vill inte kännas vid tankarna om hur fel jag ibland behandlar dom jag tycker allra mest om.
Men kanske är det en del av livet? Kanske är det som innebär att leva? Kanske, kanske innebär börja leva att börja inse att ingen är perfekt?

0 kommentarer

Hej & hallå igen

Hej på dig bloggen. Kommer du ihåg mig?
Nu äntligen fattar jag det där med att många slutar blogga när de får barn trots att de lovat sig själva att aldrig göra det.
Hur sjutton ska man hinna med? Utan att överdriva så kan jag säga att jag inte hunnit sätta mig framför datan sen jag skrev sist.
Inget sims, ingen facebook (tur att man har mobil så inte folk tror att man tvärdött), ingen blogg.. ingenting! All min tid har gått till… ja vafan har jag gjort egentligen?
Levt? Gått i stallet. Tagit hand om familjen.. lagat mat? Städat? Tvättat? Tja typ allt det som jag brukar göra och kanske lite mer. Har nämligen fått hem två till hundar sen lite över en vecka tillbaka så nu har jag tre skyddslingar istället för en. Historien om Chima & Pride kan vi ta en annan gång. Men de stortrivs med långa promenader i skogen tillsammans med mig & Sara. Imorgon ska jag iallafall försöka hinna till farmor en vända innan alla måsten. Vissa saker måste helt enkelt prioriteras.

Bjuder på den här “fina” bilden av vår julgran, nu mera dödförklarad.
Johns katt (som är en STOR och FET herre) fick för sig att klättra upp och tja, granen gick bokstavligt talat av på mitten. Stackars katt, inge vidare bra för självförtroendet att knäcka granar.

fet kaatt

0 kommentarer

Uppför trappan..

Ibland avskyr man verkligen internet! Skrev ett LÅNGT inlägg och så när jag skulle spara; viips – borta!
Att jag aldrig lär mig att KOPIERA texten innan jag postar den. Får slarva ihop ett kortfattat istället då. Suuck.

Nu är jag på väg från det sämre till det bättre igen. Jag har alltså börjar gå uppför trappan istället för nedför.
En vän gav mig ett nummer till ytterligare en arbetsplats och det blir det 14:de och faktiskt det sista jag söker sedan ger jag upp.
Det är nog första gången som jag yttrar det ordet. Är nämligen den här jobbiga typen av person som fortsätter kämpa fast det inte finns något kvar att kämpa för.
Men so, nu får det vara nog även för mig. Idag har jag försökt hålla mig sysselsatt för att förskona min redan överbelastade hjärna. Tog en skitrolig promenad med Sara & hennes två hundar i morse och blev matad med en massa goda råd angående hunduppfostran. På eftermiddagen besökte jag & Charlie min älskade farmor och nu har vi precis avslutat kvällsmaten – nyttig fruktsallad & onyttig grädde. Det var första gången som Charlie fick smaka och hon verkade gilla det. Favoritfrukten just nu är Mandarin & banan. Päron tycker hon sådär om och äpple spottar hon bara ut. Konstig unge.

12345460_997806606908883_6766560688808501598_n
12308730_997806663575544_4336807589901949623_n

La henne precis och hittills har hon faktiskt varit ovanlig tyst. Som ni vet har hon krånglat en hel del under kvällarna & jag har börjat fundera på om hon inte blir riktigt mätt på vällingmålet som hon får strax innan läggdags. Ikväll testade jag att först ge henne gröt vid sju + lite fruktsallad & sedan välling klockan åtta. Ska bli spännande att se om jag för en gångs skull har rätt eller om det bara är min fullsprängda hjärna som tror det. Dock har hon inte bajsat en enda gång idag så förvånar mig inte ett dugg om hon passar på att skita på sig när hon somnat och vaknar av det. Nu ska jag fortsätta sura över att förra inlägget försvann och passa på att se lite på tv innan den övriga familjen kommer hem från hockeyn. Tack för att ni fortsätter följa oss. Puss!

0 kommentarer

Då jag HATAR adhd.

Jag vet inte vart  jag ska börja och troligen inte heller vart jag ska sluta.
Min hjärna har svämmat över och nu fungerar ingenting. Att skriva att man mår dåligt är enligt den oskrivna lagen förbjudet & dem som ändå gör det blir utpekade som “attentionwhores.” Jag fattar det inte. Varför ska man LÅTSAS må bra när man INTE gör det? Varför ska man ljuga och skriva ett lyckligt inlägg om hur bra allting är när det enda man egentligen vill göra är att dra täcket över huvudet och försvinna för gott?
Förlåt, men jag har adhd så jag kan inte låtsas. Föddes inte med den förmågan. Och vet du, du som ids läsa det här just precis nu den 1 december 2015? Jag hatar adhd.
Jag hatar, hatar, hatar så mycket att det värker i hjärtat. Den här sjukdomen har gjort mig annorlunda. P.g a den har jag fått ta så mycket smärta att hjärtat inte hinner med att läka. P.g.a att jag föddes med en funktionsnedsättning som världen så fint väljer att kalla det; moralkärringar som inte har en aning om vad de pratar om; så är jag dömd att misslyckas. Jag är dömd till döden innan jag ens fått chansen att leva.
“Stäng av bara” säger folk. “Det gör jag när det är för mycket.” Men hur sjutton ska man kunna stänga av när man föddes utan avstängningsknapp? Vi med adhd är inte födda så. Vi är skapta på ett annorlunda sätt och för oss finns det ingen konstruktionsbok. Vi måste själva hitta vår plats i samhället. Om det finns någon. Jag har letat så länge. Så länge att jag börjat tvivla på om den här världen är till för mig.

Om det ändå fanns någon att prata med. Men jag känner ingen. Ingen som förstår hur det känns att vara så misslyckad.
Ingen som vet hur det är att ständigt oroa sig för att hålla måttet. Passa in. Försöka vara som “alla andra” samtidigt som jag så väl vet att det är omöjligt.
Det är ingen om förstår hur det känns att göra misstag efter misstag, spela upp en epilog i huvudet, be till högre makter om en till chans och bestämma sig för att “den här gången ska jag göra rätt. Jag ska inte bli svartsjuk för att hon väljer någon annan före mig. Jag ska inte börja bråka om varför han inte säger att han älskar mig tillräckligt ofta. Jag ska inte gå efter och fortsätta bråka i panik utan istället ignorera och låta personen få den tid hen behöver” för att varje gång misslyckas med det man lovar och göra det andra iallafall trots att man verkligen försökt stå emot den starka impulsen. Jag förstår inte vad det är för fel på mig? Varför föddes jag utan spärrar? Varför klarar jag inte av att stänga ute det som gör ont? Varför kan jag inte vänta? Allting ska ske nu, på en GÅNG – och genast annars blir det kaos i min skalle likt en bil som har slut på bensin. Och samtidigt som jag lever med ångest över att jag aldrig kommer kunna anpassa mig till ett samhälle som saknar en instruktionsbok för sådana som mig så måste jag kämpa mot mitt ständiga dåliga samvete.
Min adhd har förstört så många relationer för mig. Folk orkar inte vara vän med mig och det förstår jag.
Men det jag inte förstår är varför de aldrig gav mig en chans att bättra mig. En chans att få förklara. Det är de som svider mest. Att de bara försvinner, en efter en. Det gör det omöjligt för mig som redan har så svårt för det; att släppa & gå vidare.

Jag blundar och ställer mig tyst frågan: Hur ska jag orka fortsätta? Att ta livet av sig är inget alternativ för mig. Jag älskar ju att leva men jag hatar den kropp jag tvingas leva i. Som om det förflutna inte räcker. Ska jag behöva bemöta en likadan framtid också? Den enda chans jag hade förlorade jag. Den enda människa som verkligen hjälpt mig försvann. Min Kbt terapueft, min livlina. Hon flyttade, böt jobb och jag fick inte gå kvar. Beslutet har omprövats men hur lång tid tar det? Både ett och två år om jag har otur. Det finns många i kö. Men varför ska det ens finnas en kö när det handlar om rätten till ett värdigt liv? Har inte alla rätt till det? Jag också? Jag kan inte ta någon annan medicin p.g.a ett hjärtfel. Jag kan inte ta en tablett och leva inuti i en skyddande bubbla. Jag måste hela tiden leva här & nu, natt som dag , månad efter månad, år efter år. Jag har inget annat val så varför ska jag inte få välja? Jag tycker det är så orättvist. Orkar inte ens tänka på det.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag önskar bara att jag var normal. Hörde ni det? Jag vill för en gångs skull vara normal.
Jag – den som brukar prisa adhd och tala om det som en superkraft, vill vara normal. För idag är en sådan där där som jag hatar adhd.
Adhd, det här är till dig idag.

Adhd
Jag hatar dig
Adhd Jag hatar dig
Du förstör så mycket för mig
Adhd
Om du inte fanns
Vem hade jag varit då?
Hade jag befunnit mig någon annanstans?
Kanske i en annan dimsison
Kanske i ett helt annat liv
Utan bråk och missförstånd
Utan tjafs och tjiv
Förbannade sjukdom
Jag spottar på dig
Jävla adhd
Varför skulle du besöka just mig?
Jag kan aldrig bli av med dig
Aldrig någonsin bli frisk
Och att fortsätta leva såhär
Är en väldigt onödig risk.
Adhd
Jag hatar dig.
Jag hatar dig för vad du har gjort mot mig.

Ingen kommer att läsa. För det här är ju bara gnäll, eller hur? Kanske är det uppmärksamhet jag är ute efter, är det inte så tror du?
Då kan jag tala om för dig att hade jag velat ha uppmärksamhet så hade jag cyklat ut framför bussen (skämt å åsido, det klarar jag åtminstone av).
Det här, det är bara en skildring av min känsla just nu.
Jag är inte självmordsbenägen. Jag är ledsen. Jag går inte runt och mår dåligt jämt. Men idag gör jag det. Jag önskar inte alltid bort min adhd. Men idag skulle jag göra vad som helst för att slippa den. Jag säger inte att alla med adhd tänker som jag ibland. Men kanske finns det någon som gör det? Jag har gett upp hoppet om att hitta dig. Men finns du så skriv. Jag har väntat så länge nu.

5 kommentarer