Månadsvis arkiv: januari 2016

Feber = bästa medicinen

Idag är jag sådär dödstråkig & skriver ett skittråkigt inlägg som är så vanligt att det är skrattretande.
Jag har haft noll adhd feelings sen i lördags då jag blev sjuk bortsett från den inre stressen över att jag inte orkat göra någonting annat än att typ ligga på soffan och försöka förstå sig på min nya telefon som jag fortfarande inte fattar ett dugg av. Bortsett från att ha tagit en promenad med Sara & doggsen så har jag inte gjort annat än hostat.
Hämtade i för sig Charlie på dagis (tyckte lite synd om Jim som gjort det de senaste 5 dagarna) och roade henne lite halvlamt 1,5 timme innan hon skulle lägga sig. Måste inflika vad skönt det är att hon börjat på dagis! Aldrig krångel på kvällarna längre utan hon somnar som en stock. Idag provade vi till och med att lägga henne halv sju istället för sju och det funkade galant. Här är hon förresten.
12513575_1024413024248241_4788404175639076988_o

Nu ska jag fortsätta tråka & göra allt det som jag annars aldrig har ro att göra te.x sitta vid datorn.
Ska till skolan imorgon oavsett sjukdom. De har med sitt “snälla” system satt lite panik i hjärtat på mig. Livrädd för att inte få ett omdöme pga för hög frånvaro. Men sjuk två dagar måste man väl ändå få vara. Så länge febern inte kommer tillbaka klagar jag inte. Annars blir det tufft.
Slutsats: Det är bra att vara lat & vanlig ibland. Feber är garanterat bästa medicinen mot adhd. Trevlig kväll!

0 kommentarer

Första stegen

Idag tog Charlie sina första steg! Hon har gått 1,2 och sedan ramlat förut men idag helt random gick hon hela vägen från tvbänken till soffan och gav Jim en tablettask.
Fick det på film och det känns skitkul. Blir roligt att visa för henne när hon blir lite äldre sen, en av sakerna som gör att jag önskar att samma teknik funnits när jag var liten.
Efter det har hon mer gått än krupit. Det går långsamt och stappligt, men det går! Synd att jag inte vet hur man laddat upp filmklipp här annars hade ni fått se den. Usch jag måste bli mer teknisk.

Har inte skrivit på en vecka nu och jag ska vara ärlig – det är p.g.a skolan. Jag har som det tydligt framkom i förra inlägget mått pyton över hur jag behandlades i skolan.
Det blev bara värre & värre & jag kände tydligt att de inte respekterade mig som funktionsnedsatt alls. Pratade med Daniel (Mitt personliga ombud = En som hjälper mig med det praktiska som jag inte riktigt klarar av själv såsom söka studiemedel osv) och bestämde att han skulle ringa skolan idag för att boka tid för ett möte där han skulle närvara, I lördags blev jag från ingenstans tokförkyld och sängliggande tills idag då jag reste mig för första gången. Hostar som en tok och låter typ som en mops när jag andas. Ingen skola alltså. Därför blev jag rätt chockad när en person därifrån ringde och berättade att de plötsligt VISST fanns plats för mig i den lilla gruppen p.g.a ett avhopp (som både jag och de redan kände till…) och att jag skulle få böja på “prov” direkt imorgon. Hen sa också  att “Nu behöver vi kanske inte ha nått möte med Daniel?” och jag höll med, det behövde vi verkligen inte. Längre. Superbra att jag äntligen får gå där jag som funktionsnedsatt har RÄTT till men bittert att myndigheter ska behöva blandas in för att ens önskemål ska bli uppfyllda. Nått att tänka på. Nu kör jag kväll med alla djuren samlade hos mig i köket. “Förhoppningsvis” blir det skola imorgon.
Den som lever får se. Trevlig kväll!

0 kommentarer

ADHD i skolan – att känna sig dum i huvudet

Jag hade sett framemot den här dagen, att efter ett års ledighet få börja skolan igen.
Sett framemot att fortsätta mina studier, träffa nya människor och känna att man faktiskt gör något meningsfullt på dagarna igen.
Nu har jag varit i skolan en dag och jag är så ledsen. Ingenting blev som jag tänkt mig. Borde lyssnat på magkänslan. Sov oroligt hela natten och vaknade tidigt i morse.
Nu fattar jag att det bara var mitt undermedvetnas sätt att göra sig beredd.
Inget fel på lärarna. Och flera i klassen är trevliga, vissa lite mindre trevliga. Som det ska vara typ.
Och trots att alla redan har sina kompisar känner jag mig inte utanför. Men jag hänger inte med. Jag hänger inte med alls.

Känslan är exakt den samma som i högstadiet. Att sitta där och verkligen känna hur ångesten tar stryptag på en. Hur svetten bryter fram och pennan skakar. Att stirra ned på det tomma papperet medan alla andra antecknar för fullt och inse att man inte förstår ett dugg trots att man lyssnat hela dagen. Det är tortyr. En tortyr som jag efter grundskolan lovade mig själv att jag aldrig skulle utsättas för igen. Here we go again.
Jag blev lovad att jag skulle få gå i en mindre grupp. En grupp där eleverna är mer som mig. En grupp som rättar sig efter våra behov. En grupp där man inte behöver sitta och känna sig efterbliven för att ens hjärna inte är konstruerad som “alla andras”. I den lilla gruppen är tempot långsammare. Där är det anpassat för sådana som precis som mig behöver tid på sig. Men den gruppen är fullsatt. Någon annan fick min plats. Varför? Jo för att en lärare har motiveringen “att Nadia är social och öppen. Hon kommer att klara sig lika bra i en stor grupp. ” Ursäkta, men vafan! Hur sjutton kan mina personlighetsdrag hjälpa mig med mitt skolarbetet?! Hur gör min socialitet att jag plötsligt klarar av Gymnasieengelska när jag inte ens fixar grundskolans? “Du kommer in i det” , säger min lärare. NEJ det gör jag INTE! För jag kan inte grunderna. För jag förstår inte vart jag ska börja eller ta mig vidare. Jag behöver få en chans att lära i min takt. Det får jag inte i en stor grupp med normalkompitens och högt tempo.
Har ont i magen inför imorgon. Försökt prata med läraren men hen vägrar att lyssna på mig. Denna är kanon på det hen gör. Absolut en bra lärare. Men hen vill inte ta min problematik på allvar. Förlåt för ett tråkigt, ångestfyllt inlägg men jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag vill ju verkligen fixa det här! Insåg när vi skulle svara på frågor till ett 2 timmars lång redovisningen och jag satt med helt blankt papper framför mig, att jag inte kommer fixa det här. På onsdag är det seminarium och jag har inte ens förstått instruktionerna till uppgiften. Jag börjar bli frustrerad. Hatar att känna mig dum!

Om nån utav er som läser är eller funderar på att bli lärare/pedagoger/dyl.. spara mitt inlägg i huvudet.
Se varje individ för sig och tillgodose deras önskemål så slipper dem känna sig annorlunda, utanför och dumma i huvudet.
Tack för mig, åtminstone för ikväll. Ska fundera ut något jag inte sagt ännu som kanske gör skillnad och får dem att förstå hur jag funkar. Ha en fin kväll!

0 kommentarer

Inskolning på förskolan avslutad. Resultat: Vi har fått ett monster

Det finns få samtalsämnen som väcker sådana debatter som Förskolan. Ska man låta barnet gå där? Vid vilken ålder mår barnet bäst av att börja?
Tar barnet skada av att skiljas från föräldrarna och istället bli omhändertagna av andra vuxna? Är det normalt att barnet gråter vid lämning eller trivs han eller hon inte på föris? Ska man välja förskola eller dagmamma? osv osv osv i all oändlighet.
Min dotter Charlie är 14 månader gammal. Jag och hennes pappa Jim hade redan från början bestämt vart hon skulle gå på förskola och när hon skulle börja. Eftersom vi båda två var överens om att utbildning är viktigt för ett framtida jobb så ställde vi oss på kö så snart hon blev tillräckligt gammal (6 mån) och fick plats lagom till hennes ettårsdag. Vi påbörjade inskolningen nu i måndags och nästa vecka börjar hon på riktigt. Det blir långa dagar (7:30 – 16:30) eftersom både jag & Jim pluggar heltid på gymnasiet i Borlänge och jag tror att många tycker att vi är hemska som “utsätter” vår ettåring för så långa dagar då förskolan i mångas ögon inte är en plats för ett så litet barn. Jag ser endast positiva saker med att hon får chansen att gå på föris & tycker det är förbannat tråkigt att vi ska behöva “förklara” oss varför vi låter henne gå så långa dagar på dagis. Förskolan passar såklart inte alla och för de barn som är lite blyga, osäkra och väldigt försiktiga så finns det säkert andra lösningar.
För oss gör det inte det och även om det gjort det hade vi inte gjort på något annat sätt. Vår dotter är oblyg, framåt och säker. Hon kan lämnas över till vem som helst och hon älskar andra barn. För henne är det inte en obehaglig upplevelse att lämnas på föris utan en plats som hon längtar till och trivs på.
Jag gick på dagis. Jag är social och har lätt för att knyta nya kontakter. Jim gjorde det inte. Han är extremt blyg och har enligt egen beskrivning svårt för att intrigera socialt. Säger inte att det måste finnas något samband men kan hända. Jag tycker iallafall att förskolan är toppen!

12509181_1018428128180064_5001525153993519678_n

Inskolningen har gått jättebra och resterande dagarna i veckan har jag lämnat C på morgonen och hämtat klockan 3. Hon äter bra, sover sin timme och är på gott humör. Omtyckt av de äldre barnen eftersom hon är så “liten och söt” och charmar alla fröknarna med sin härliga utstrålning. Men hemma har hon blivit ett monster!
Hon får raseriutbrott, är gnällig, skriker och trotsar. Blir helt nollställd ibland. Hon som brukar vara så snäll. Googlat en massa och har kommit fram till slutsatsen att fler föräldrar verkar ha samma problem. Om det finns något samband med inskolning på förskolan är dock oklart så därför är jag lite nyfiken; hur reagerade era barn när de skolades in? Vore ju inte konstigt om det är pga inskolningen som utbrottet uppstått. Hon måste vara helt slut av alla nya intryck på både gott och ont och vem blir inte lite tjurskallig då? Tror väl det ger med sig snart. Nu ska jag avsluta, upp & jobba imorgon. Kram & trevlig kväll! / Nadia

0 kommentarer

Charlies första dag på förskolan (Inskolning dag 1)

Jag skrev i gårdagens inlägg att jag tänkte slänga upp ett senare om hur det gick för oss på inskolningssamtalet. Eftersom det visade sig bara vara 30 minuters prat och visning av lokalerna (som jag redan känner till med tanke på att jag själv jobbat på förskolan i 1,5 år för tre år sedan) så hoppade jag över det och skriver idag istället när vi var där “på riktigt”.

1918903_1017685178254359_5030746072599079875_nCharlie med sin bästis Chima

Förskolan som Charlie ska gå på heter Varggropen och ligger bara ett par meter från vår bostad. Väldigt praktiskt när ingen av oss gillar att gå upp på morgonen eller har körkort. Bara att slänga in ungen innan bussen; snabbt och enkelt om man har ont om tid på morronen!
Jag & Charlie kom till dagiset klockan 9. Hon fick se sig omkring, träffa fröknarna och de andra barnen. Allting gick jättebra och utan att låta för överlägsen haha så hade jag inte väntat mig något annat tack vare att det alltid rört sig mycket folk runt omkring henne. Hon är extremt social och helt oblyg. Pedagogerna kunde lyfta henne direkt och efter en liten stund kröp hon självmant iväg och lekte, d.v.s sög på, en hög med lego på andra sidan rummet. Vi fick lunch där och maten var precis som jag minns den, supergod! Charlie lyckades slå sönder sin första tallrik (porslin till en ettåring utan bordskick?!) och jag fick sopa medan pedagogen som ska skola in Charlie la henne. Det gick också helt utan problem och jag rullade hem kort därefter med en “bebis” som sov lugn i sin vagn under hela hundpromenaden med Sara och hennes fyrbenta.
1934491_1017685191587691_4425106833576954638_n
Skitnöjd med första dagen på dagis. Kunde verkligen inte blivit bättre. Kan inte förstå dem som tycker att förskolan är en dålig plats för barnen att vara på.
Jag har endast positiva upplevelser därifrån och är övertygad att min dotter kommer få detsamma trots att hon bara är ett. Är ju lite av dödsstraff att skriva in sitt barn på förskolan om den är under två år. Charlie kommer fixa det galant. Taggar redan för imorgon, samma tid, samma plats.
Sköt om er! / Nadia

0 kommentarer

Veckostart

Nu är helgen till ända igen. Jim & John lämnade för en gångs skull lägenheten för att ta sig ända ner till
klockarskolans gymnastiksal på lan. Första gången som jag & Charlie var ensamma här hemma över en natt & första gången på väldigt länge som jag var ensam över en natt (Tack Mor & Far som tog henne lör-sön!) och det kändes jävligt skumt. Vad tyst allting blir när man är ensam hemma. Okej, helt ensam var jag inte. Katterna höll mig troget sällskap och hundarna traskade efter mig vart jag än gick. Värsta skumma frihetskänslan att kunna spela musik med öppen dörr, hoppa runt och sjunga, gå på toaletten utan att behöva vänta ut någon långskitare… Ja sånna här dagar är värdefulla att få ibland ett par gånger om året! Detta var alltså lördagen.
Fredagen var Charlie kvar hemma & vi fick finbesök av Amanda, Melissa & Emelie varav en stackare (Emi) sov kvar. Pizza, bra tv-serie, godis och chips fyllde ut den kvällen. Gäller att passa på när man är ensam hemma!

Idag har det varit en sån där trökig seg söndag. Har inte haft lust att göra någonting och har dessvärre knappt gjort  någonting heller utöver det som är nödvändigt ont; typ duscha, ut med hundarna, byta blöja och laga mat. Jim som dygnade två nätter har sovit hela dagen & vaknade precis, fortfarande trött. John kom hem tidigt i morse efter att ha dygnat ett dygn och sovit framtill elva då jag elakt väckte honom. Imorgon ska vi göra ett första besök på Charlies förskola. Har själv jobbat där ett år så det ska bli spännande att se om några utav ungarna som jag hade fortfarande går kvar.
Charlie tog ett bad med Brorsan innan läggdags som hon uppskattade, vilket vi är väldigt glada för. Varför? Jo för att det inte förrns alldeles nyligen ens gått att vrida på kranen utan att hon har blivit hysteriskt. Hon har sedan födseln varit oerhört rädd för vatten och att duscha henne har i ett årstid varit en pärs. Vi har känt oss som barnmisshandlare för att vi schamponerar in hennes hår och hon har låtit som om vi höll på att dränka henne. Trots obehaget kämpade vi på och nu sen drygt två veckor tillbaka går det strålande så länge som hon inte är ensam i badkaret. Hon tycker till och med att det är roligt & det är så himla roligt att få se! Badfavoriten är John, han skvätter ju mest vatten.. dessutom har han så roliga badbyxor!

Bjuder på dessa med deras vetskap innan vi avslutar :) Trevlig kväll! Nadia

10685324_1016770248345852_7096382989892246167_n
12400680_1016748928347984_6101644193345953683_n
12508971_1016770188345858_7483004870274424521_n
12509711_1016770168345860_6409235204814923449_n
12510477_1016770225012521_2555273542366222520_n
12540985_1016770205012523_156619641680755136_n

20 kommentarer

Heja 2016 nu händer det grejer!

Okej jag vet att jag tjatar nu; men jag tror verkligen tamefan att 2016 blir mitt år!
Inte en enda ångestattack hittills, inte ett enda utbrott och inte ett enda tillfälle av panik. Visserligen har det bara gått en vecka in på nya året men iallafall.
Är det inte toppen?!  Dessutom är det bara bra saker som är i förändring.
Imorgon ska jag te.x på introduktion hos en äldre dam som personlig assistent. Har jag en himla portion tur så får jag jobba hos henne som inhopp vikarie och det vore verkligen grädden på moset, det blir inte mindre än det 15:de jobbet jag söker! 11 Januari börjar Charlie inskolningen på sitt dagis (skrev skolan först haha) och den 18 börjar hon på riktigt & jag kör igång med pluggandet igen. I mars åker jag och mina föräldrar till Kalifornien/Hawaii och blir borta i nästan en månad. Det är väldigt blandade känslor inför detta (mest positiva förstås) och jag kommer att föra dagbok varje dag under resans gång. Hoppas att ni vill följa mig på den. Det blir min livs största resa hittills. Förhoppningsvis kommer också ekonomin bli betydligt bättre för oss under 2016. Jag får tillbaka mitt studiemedel & slipper den hemska föräldrapenningen som tar livet av så många, Jim får tillbaka sin ekonomi och om jag dessutom får ett jobb på det.. kanske kommer all kattskit livet gett oss vara till nytta?

Charlie har äntligen börjat somna lättare om kvällarna och det är skönt. Inte ett enda skriv på en vecka vid läggdags. Fas avklarad alltså!
Bara å samla energi inför nästa. Bestämde mig för att vara huslig & laga kvällsmat till familjen ikväll. Fjäska lite eftersom de blir borta hela helgen på lan.
Så nu försöker jag både steka pannkakor, göra fisksoppa & blogga samtidigt. Går inge vidare så måste tyvärr sluta nu. Mer imorgon!
Kram alla/ N

12400525_1015231731833037_1680505471023853193_n                                                                               Fisksoppa, gör enkelt recept! Krossade tomater, lax, grönsaker, fiskfond, vatten och grädde. Gött! 7/10. Skulle tatt torsk istället så hade det varit en tia.

1656347_1015231718499705_4249643180526882386_nSur tonåring som endast ville ha pannkakor men fick soppa ändå. Inte lätt å va liten!

0 kommentarer