Månadsvis arkiv: maj 2017

Musiktipset & NYTT SIMS EXSPANSION!

Go kväll! Idag har det varit en sån där stormig dag. Det har gått från kass till bra på mindre än en sekund, och sedan tillbaka igen. Är nästan klar med alla uppgifter i skolan & adhd:n håller sig i trim. Om jag bara kunde slippa den här förbannade tröttheten så vore det tipptopp. Blev mutad med en ny dator av min far om vi kunde lägga ner godisförbudet, så jag gick med på det illa kvickt & smaskar nu gottis igen för fullt. Känner dock inget riktigt sug så det har mest blivit lite saltlakrits. Klarade nästan en hel månad så är rätt stolt ändå. Trodde aldrig att jag skulle överleva mer än en dag. Köpte som en liten present till mig själv, en ny Sims expansion, FÖRÄLDRALIV. Hur kul som helst! Spelet innehåller massa ny interaktioner som förälder, tonåring eller barn. Eftersom jag bara äääälskar att bygga släktträd & typ spela på samma familj i tusen år så tror jag att det här verkligen kommer vara en expansion för mig. Synd nog kommer jag inte hinna spela det idag eftersom jag blev tvungen att hjälpa Johne med biologiläxan, men imorgon kommer jag nörda all night för att sedan skriva en liten recension som vanligt för er.

Såhär säger EA om spelet:

Det här är jättespännande för oss, eftersom communityn har efterlyst mer ingående och familjefokuserade spelfunktioner. När småbarnen äntligen gjorde entré i all världens simfamiljer, visste vi att det var läge att ta en titt på era simmars hem och se vilka historier ni inte hade berättat än.

The Sims 4 Föräldraliv Game Pack lägger till en del betydande funktioner som förändrar vardagslivet. Simmarnas avkommor kommer att uppföra sig värre än någonsin, med upproriska tonåringar och småbarn som sätter tänderna i sina syskon. Men det är ingen fara! Den nya föräldrafärdigheten ger de vuxna i rummet möjlighet att få ordning på problemen.

Men allt handlar inte och livsförändrande beslut. Barnen kommer hem med nya skolprojekt att jobba med på fritiden, där föräldrar och syskon också kan hjälpa till. Där kan de skapa permanenta och roliga föremål som sprutande vulkaner och trädgårdsraketer. Framtidens sjukvårdspersonal kan öva upp sin skicklighet med stetoskopet på teddybjörnarna. Dessutom finns det nya klädstilar och hushållsföremål som verkligen gör simmarnas hem till dina historiers hemmaplan.

 

Och det finns ännu mer! Föräldraskapet har långvariga konsekvenser, vilket leder oss in på de nya karaktärsvärderingarnas egenskaper. Om dina simmar tar sig tid att lära sina barn hyfs, som att duka bordet och försöka att inte rapa, svära och fjärta, så kan de växa upp med nya egenskaper som har en positiv effekt på resten av deras liv. Om de inte lär sig det här så finns det egenskaper med konsekvenser på andra änden av skalan…

455

557

Kalla mig nörd, but…WOW!!!!


Har lovat min kompis att skriva ett litet inlägg om hans & hans kompisars band, Vitt brus. Bara namnet är ju stentufft! Jag älskar deras musik. Känns som en blandning av allt jag gillar; både mystic och lite fart. Min favoritlåt är Eld. Den är tung och vacker. Jag känner igen mig väldigt mycket i den här låten, “Det finns en mening & ett mål”, klockrent. Ett citat som jag själv försöker sträva efter när allt känns stressigt och hopplöst. Kan hur som helst verkligen rekommendera er att lyssna på deras band, som precis släppt en EP på Spotify. Försökte länka låten här på bloggen, men det gick inte så tvingar er mer eller mindre att gå in på Spotfify & söka på “Vitt brus”, och ta del utav deras fantastiska musik! Allt från mig ikväll, sov så sött!

 

1 kommentar

Vem har rätten att kalla sig mamma?

Idag är det morsdag. Flera miljoner svenskar passar på att uppvakta sina mödrar lite extra den här dagen. Kanske ett biobesök, en matbit eller en chokladkartong kan ge dem chansen att visa hur tacksamma de är för att deras mammor har satt dem till jorden. Att känneteckna ordet mamma är svårt. Det finns  lika många benämningar som det finns mammor. Inte heller vad som gör dig till en mamma är helt okomplicerat att räkna ut. En del tycker att du blir en mamma genom att föda ett barn till jorden. Andra tycker att det krävs mer än så. Jag personligen anser att barnets mamma är den som tar hand om, uppfostrar, älskar och finns där för barnet är precis lika mycket mamma som en kvinna som fött barnet, i enskilda fall kanske till och med mer. För ibland – t.e.x. i adopterade familjer- finns det ingen biologisk mamma. Ska då inte det adopterade barnet få samma rätt till en mor som ett vanligt biologiskt barn har? Det finns också dem familjer som är så ickefungerande att barnet tas om hand och placeras någonstans, där de utan kontakt med den biologiska modern får växa upp. Där ska samma sak gälla som för den adopterade – barnet har ingen koppling med den kvinna som födde barnet till världen, och ska därmed också sakna en moder. Skrämmande nog finns det dem personer som anser att detta är rätt, varje dag. Jag har mött flera utav dem, människor som är helt oförmögna att förstå att allting inte alltid behöver vara bokstavligt talat kött & blod. Kärleken sitter som nog de flesta vet inte i blodet utan i själen. Och själen; den kan vem som helst bidra till att forma.

Jag anser själv att föda barn inte automatiskt gör dig till en mamma. Det krävs mycket mer än så.
“Det bästa för barnet är att ha kontakt med båda sina föräldrar”, är en känd klyscha, en sann och bra sådan. Men föräldrarna behöver inte alltid vara dem två personer som skapat barnet. Ganska tänkvärt, och viktigt att komma ihåg. Innan man dömer de familjer, barn eller föräldrar som lever i en tillvaro som sticker ut från den vanliga Svenssonstylen; är det viktigt att ha detta i åtanke. Att som barn få höra :”Varför kallar du henne för mamma när du har en RIKTIG?”, gör ont.  Uppfostra era ungar till att visa hänsyn och respekt för andra, så bespar ni många ett lidande. Och hur gör ni detta? Genom att själva utöva det förstås. Barn gör som bekant inte som man säger, utan som man gör.

Jag har själv turen att bli dubbelt firad idag på mors dag, först av mitt biologiska barn och sen av mitt psykologiska barn. Båda två ligger mig lika nära om hjärtat och jag är stolt över att få vara en så viktig del i den här grabbens liv, och att få ha varit det i så många år.  Han å sin sida har turen att få ha både en biologisk och en psykologisk mamma. Hoppas ni alla morsor, oavsett om ni har biologiska barn, barn födda från hjärtat, barn som ni inte får/kan träffa, barn i ett annat land som ni inte känner men fortfarande älskar innerligt, eller änglabarn. Ni är starka, fantastiska och oslagbara! Ge er själva en klapp på axeln och en ask choklad. You Go Girl! Grattis på morsdag!

Med kärlek,
Nadia

13

1 kommentar

Tagga halkbana……………………..

Sitter och typ äter upp fingrarna av nervositet. Imorgon kör jag halkbanan, det momentet som jag fasat mest för i hela utbildningen. Att jag ens kommit såhär långt är ett rent under, jag som inte ens vågade köra fortare än 20 km dem första två månaderna. Blev så glad när min körledare sa att lektionen idag, det var den bästa hitils. Körde på 100 väg, flera rondeller och stormigt – men jag klarade det! Överlever jag halkbanan imorgon klarar jag allt. Förutom nervositeten inför imorgon, så sitter jag och stör mig på mitt halsont som långsamt börjar komma krypandes. Charlie har 38 graders feber och John ont i magen. Jim med sitt brutna nyckelben är nog den piggaste av oss right now!

Skämde bort familjen med lite tacopaj ikväll, med katthår som specialitet! Önskar er en söt kväll, & håll tummarna för mig imorgon!

455

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Puss
Nadia

1 kommentar

Myspys

Kört en myspys dag idag. Träffade Emi som flyttat tbx från Stockholm till hålan, och vi tog en tripp till Melissa ute i Nämnsbo.
Det bidde ingen grillning men det bidde gomat ändå. Melissa fotade ärren jag har fått sen mopedolyckan också så förhoppningsvis får jag en liten slant för det.. Hon får en middag som belöning ;D Nu blir det plugg för först mig & sedan läxförhör för grabben när han kommer ifrån hockyn. Och så Zzzzzzzzzz…
Kort skolvecka iallafall, bara två dagar. Det borde jag stå ut med.  Här har  ni lite pics från idag!

455

557

4245a1d708c2660f

1229829_809962212359991_5758820975926380721_n

1601311_801864849836394_4998386725033477628_n

 

Mvh Nadia, som fortfarande är grymt godissugen.

P.s: Det blev inte bättre när man fick en snaskpåse av Melissa. D.s

1 kommentar

Tror du på spöken?

Hej kära läsare! Jag är så sjukt trött i hela kroppen & knoppen efter att ha tillbringat en kväll/natt/morgon med 23 små söta killar & tjejer nere på ridklubben.
Vi i Ungdomsstyrelsen arrangerade en pizzakväll och det var som vanligt krävande & slitigt, men också så givande och kul! Chimis var självklart också med; gick runt och mös med varenda unge hon fick syn på, och plockade pizzarester från golvet. Det blev inte särskilt mycket sömn för någon den natten och nu vet man att man lever kan jag säga! Lade precis Charlie (övriga familjen är & kikar på hockey), och nu ska jag äntligen få sätta mig ner och andas lite. Bara en stor påse godis som fattas, men som ni vet får jag inte äta snask på ännu ett par veckor. Har fortfarande konstant huvudvärk & typ allt smakar järn, eller nån konstig blandning mellan järn och mögel.

Jag har alldeles för mycket tankar i skallen just nu (som man alltför ofta har vid adhd), och jag försöker verkligen peppa mig själv genom att gå tillbaka & kika på min Bucketlist. Saken är den att det händer väldigt mycket i mitt liv för tillfället, en del runt min familj och närmaste, och en del enbart hos mig, så därför dalar & sjunker min sinnesstämning lite emellanåt. Året hittills har varit tufft. Kan väl bara bli bättre. Jag har kommit på mig själv med att allt oftare ta upp min kontakt till det övernaturliga igen, till och med tarotkorten har åkt ned från hyllan. Det har alltid varit min lösning när jag tappat bort mig själv och behöver komma lite åt sidan; min förmåga har alltid hjälpt mig att ladda om, så även nu. Jag känner hur energin och kontakten bara spirar och att jag vill göra något nyttigt med det snart. Vi får se om jag hittar någon lämplig kurs i sommar. Det vore skönt att träffa andra “som mig”, och få vetskapen att det finns fler som är annorlunda, och att det är helt okej. Jag glömmer aldrig första gången jag insåg att jag hade gåvan. Åtminstone inte första gången som jag riktigt minns. Jag hade tidigare förstått att det var något märkligt med mig. Jag såg och kände saker som ingen annan gjorde, och om ett par personer kom in i ett rum kunde jag genast läsa av deras sinnesstämningar (tro mig, detta har jag fått nytta av!), och ve dej om du försöker ljuga för mig – det går inte. Jag hade också återkommande märkliga drömmar som sedan visade sig inträffa, och ibland fick jag för mig att jag såg människor som ingen annan kunde se. Hur som helst, första gången en ande verkligen trädde fram för mig så var jag 11, 12 år. Min morfar hade precis dött, och jag vaknade upp under natten av att han satt på min skrivbordsstol och tittade på mig. Jag blev inte rädd, utan bara rörd över att han kommit för att ta avsked utav mig. Jag och morfar stod varandra väldigt nära och jag vet att det är han som är min skyddsängel. Efter denna märkliga händelse så blev det vardagsmat för mig. Inte särskilt förvånande, då det oftast är i den åldern som gåvan visar sig på riktigt.

Ghost

 

Jag hoppas kunna få nytta av min förmåga en dag och kunna hjälpa människor; fler personer än min familj och närmaste vänner. För hur kul det än är att hjälpa vännerna få kontakt med sina släktingar ( Å tro mig, här behöver jag en hel del träning!), eller hjälpa dem med deras kärleksbekymmer, så vill jag lära mig MER.  Om någon vet vart man kan vända sig, skriv gärna en kommentar.

Och till sist, tror du på spöken? Är du synsk? Har du någon gång fått en uppenbarelse? Dela med dig utav dina historier!

 

 

5 kommentarer

Snabbish

Kör bara en snabb uppdatering idag, så att ni får se att jag fortfarande lever.
Kör andra dagen utan socker idag (för er som inte visste det så slog jag vad med mina föräldrar; 1 månad utan snask, glass, kakor, chips, läsk osv),
och kan intyga att det redan är ett rent helvete. Dessutom har jag kommit in i en svacka vad gäller både körkortet & skolarbetet, är så jäkla slut & trött i huvudet så när jag kommer hem är jag mer död än levande, och orkar inte riktigt ta tag i någonting. Skolan är verkligen inte till för oss som har adhd. Bara tre veckor kvar nu, kämpa…..

Jim flyttade hem idag efter att ha bott ifrån oss i nästan 2 månader. Det känns väldigt ovant, det har ju bara varit jag, djuren & ungarna under lång tid nu, vi människor anpassar ju oss så lätt. Det känns som rena lyxen att kunna gå ut själv utan att ordna barnvakt typ. Men jag antar att man vänjer sig snabbt igen. Jätte skönt att han är hemma, hur som helst <3 Tänker avsluta här medans jag fortfarande är någorlunda vid mina sinnes fulla bruk, men återkommer nog med mera utförliga inlägg snart. Tack för att ni stannar kvar!

Vill passa på att sända massa med kärlek till Tova Mobergs familj, som nu nåtts utav det fruktansvärda beskedet att deras dotter mördats.
Jag och alla med mig som inte upplevt det som ni nu går igenom, kan omöjligt förstå det ni nu ska genomlida flera dagar, veckor, månader och år framöver. Jag läser Tovas pappas inlägg och blir så ledsen, ändå in i själen svider det. Tänk om det var något utav mina barn som blivit utsatta, någon i min familj. Gud vet om jag faktiskt orkat gå vidare och kämpa. Det enda vi kan hoppas nu är att de avskum som utsatt Tova för det här, aldrig någonsin får andas frisk luft igen. Må dem brinna i helvetet, och jag menar det.

Med kärlek,
Nadia

1 kommentar

Sommarens Bucketlist!

Jippi, upptäckte precis att jag glömt lösenordet på bloggen! Tur att jag är automatiskt inloggad, mindre tur när något händer med datan så jag loggas ut. Nåväl, man ska inte klaga i onödan!

Satt i soffan häromkvällen och tog en funderare såsom jag brukar göra ibland när jag känner att livet inte riktigt går framåt.
Jag försöker då tillsammans med mitt ego att komma fram till vad jag egentligen vill med livet. För det är så att vi med adhd har en tendens att vilja VÄLDIGT mycket, påbörja MASSOR och slutföra NOLL. Jag har tappat räkningen på alla projekt, böcker och idéer jag påbörjat och sedan slutat med innan det ens varit halvfärdigt,  genom åren som gått.  Bara den här bloggen är ett exempel. Jag började skriva när jag upptäckte att jag var gravid för lite mer än 3 år sedan, skrev som en galning fram till Charlies ettårsdag och sedan föll det av mer och mer. En stor anledning var ju att det krånglade så mycket med bloggsidan ( det gör det fortfarande, men jag gav typ upp),  men också bristen på kreativitet. Det här är ett problem som jag vet att jag kommer få jobba stenhårt med, framförallt när det gäller min framtida karriär som författare. Jag vill så himla mycket saker, om jag bara visste hur jag skulle bete mig för att dem skulle bli gjorda! Jag är dålig på att svara på meddelande på facebook, får sånt dåligt samvete när jag ser mängden med olästa meddelanden, men jag hatar verkligen facebook! Så då gör jag som med allt annat; påbörjar, skriver, och slutför inte. Och sedan tror alla att jag struntar i dem. Dumma onda cirkel!

För min egen skull har jag försökt göra en liten Bucketlist, först för sommaren och sedan tio år framåt.
Fick tipset från en annan kär vän med adhd och bångstyrig hjärna, så vi får se om det funkar, eller åtminstone ger mig en spark i arslet!

Ta körkort
Skriva minst 10 kapitel på DM
Anmäla mig till en kurs inom meditation/tarotkort/medium
Köpa en ny tarotkort lek
Bada i sjön
Tälta minst 2 gånger
Leta efter en häst att sköta
Åka till Småland
Spela in minst 2 filmer
Blogga minst 3 ggr i veckan
Umgås med vänner
Träna och få en bättre kropp
Läsa alla olästa meddelanden på facebook från typ 2013

Inget är i i ordning (utom möjligen körkortet då) , och jag kommer säkert på fler punkter. Känns åtminstone skönt att ha det svart på vitt!
Här kommer mina tio-år-framöver- planer

Vara ett godkänt familjehem
Köpa ett stort hus på landet
Skaffa 2 barn till
Utbildad socionom
Flytta från Dalarna
Föreläsa
Skriva och ge ut en bok

Nu vart jag nästan taggad! Att sätta upp mål för sig själv är jätteviktigt. Jag ska vara noggrannare med det i fortsättningen. Din bästa vägledning är dig själv och ingen annan! Ikväll är mitt mål att bara ta det lugnt, fläska i mig godis (på måndag kör mitt vad med mina föräldrar igång, inget snask i en månad), och se en skräckfilm. Dem har fått in massa nya på netflix och det kliar i fingrarna. Men först ska jag vara duktig och göra klart sista kapitlet i körkortsteorin, sen låser jag upp sluttesterna. Synd att jag glömt alltihop.

Ha en bra kväll å pussar i massor!
Nadia

455

557

1 kommentar