Mardrömsmorsan

Slutet mot en ny början <´3

(Lånar nätet hos mina föräldrar)

Idag hade Johnes årskurs skolavslutning. Han slutade nian, vilket är både sorgligt och kul. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i förändringar, så hade jag fått bestämma så hade han fortfarande gått i sexan-sjuan i tio år till, minst. Nu anpassar sig ju tyvärr inte tiden efter mina önskemål, och vi blir äldre. Det är ju bara så. Jag tror att det för dem flesta föräldrar är jobbigt att se hur deras barn blir mer och mer vuxna, och mindre och mindre beroende av våran hjälp. Samtidigt är det fantastiskt att få följa en sådan utveckling, och få vara delaktig i hur en ny hel människa med egna åsikter och värderingar skapas. Jag är väldigt stolt över John & det han presterat under sin tid på klockarskolan. I början hade han inget godkänt betyg, hög frånvaro och ingen motivation överhuvudtaget. Idag gick han ut med godkända betyg och NOLL (NOLL alltså!) % frånvaro. Jag om någon vet att det handlar om ATT man kämpar, inte HUR det går. Betygssystemet är ett tragiskt påfund som ska sortera ut dem “smarta” eleverna från dem “dumma.” Jag var själv en “dum” elev, åtminstone när det gällde skolan. Som jag förklarade för John, när han en kväll bröt ihop för att han, hur han än ansträngde sig, inte fick godkänt på SO proven som dem andra i klassen, trots att han pluggade och gjorde sitt bästa:

” Alla är smarta på sitt eget vis. Vissa är smarta när det gäller arbeten i skolan, medans andra är smarta på andra vis. Vad tror du att du får mest användning utav i livet, att vara smart emotionellt eller vara bra på matte?”

För så är det. Jag te.x, med min svåra adhd var ett hopplöst fall i skolan. Jag förstod inte, för det intresserade mig inte. Hade betygen däremot satts efter hur bra man skrev berättelser, eller vem som snabbast kunde läsa av stämningen i ett rum, hade jag gått ut med högsta betyg. Självklart tycker jag att man som förälder har rätt att vara stolt över sina barn som går ut med fina betyg, vem skulle inte vara det? Och självklart har man rätt att skryta om det också! Att skryta om sina barn är aldrig fel. Jag ville bara lägga vikten vid att vara stolt över sina barn oavsett resultat. Det är resan dit som är viktigast. Och den resa min pojke har gjort, det är de inte många som har. Så ikväll vet jag med säkerhet, att jag är den stoltaste av dem alla <3

Tänkte dela en status här som jag skrev tidigare på min facebook, tillägnad min goa John. Men först ett par bilder från skolavslutningen på alla fina nior!

123Stiliga grabbar! Calle, Johne & Max.
Fotot är taget utav Maxs mamma, Annika, lika fin hon!

465


446

464

1234Johns fina, underbara klass. Alla ungdomarna är så fantastiska på sitt eget vis.
Jag önskar er alla ett stort lycka till framöver, och tackar för att få ha varit med under tre års tid.
Också ett stort tack till deras mentorer, samt övriga lärare. Ni är grymma, ni med!

 

344Nyss hemkommen efter en matbit på tu man hand, utan Jim eller Charlie….
Dalarasten levererade som vanligt.

Och så, slutligen,  till dig, John, för att du är just du:

Idag är det blandade känslor. Min lilla har blivit stor, större än han någonsin tidigare varit. Idag när jag såg honom i kostymen, på traktorn tillsammans med sin klass för sista gången, blev jag tvungen att inse att han snart är vuxen. Idag var det hans sista dag på högstadiet; en tid som varit både, rolig, jobbig och omtumlande. För oss, lite jobbigare än för andra. Det har varit mycket tårar men slutligen gick det vägen, och jag är så otroligt stolt över mitt lilla hjärta. Med en oxes envishet har han trotsat alla alla gränser och besegrat alla motgångar.

Han har inte haft det lätt, det ska gudarna veta. En tuff start i livet, och en skolgång som varit långt ifrån rak. Det har inte varit lätt för mig heller. Många gånger har jag velat ge upp. Men när jag nu står här idag och ser den fantastiska unga grabb som står framför mig, så ångrar jag mig inte en sekund att jag tog den ledsna, oroliga, stökiga pojken till mitt hjärta. Han var ju som dem flesta barn, bara en oslipad diamant. Tack till alla lärare för ert fina stöd och samarbete, och lycka till John Nordenhöijd på din resa genom livet. Jag går alltid två steg bakom, livet ut. Älskar dig från månen och tillbaka igen! 

134

Med kärlek och stolthet,
Nadia<3

 

Musiktipset & NYTT SIMS EXSPANSION!

Go kväll! Idag har det varit en sån där stormig dag. Det har gått från kass till bra på mindre än en sekund, och sedan tillbaka igen. Är nästan klar med alla uppgifter i skolan & adhd:n håller sig i trim. Om jag bara kunde slippa den här förbannade tröttheten så vore det tipptopp. Blev mutad med en ny dator av min far om vi kunde lägga ner godisförbudet, så jag gick med på det illa kvickt & smaskar nu gottis igen för fullt. Känner dock inget riktigt sug så det har mest blivit lite saltlakrits. Klarade nästan en hel månad så är rätt stolt ändå. Trodde aldrig att jag skulle överleva mer än en dag. Köpte som en liten present till mig själv, en ny Sims expansion, FÖRÄLDRALIV. Hur kul som helst! Spelet innehåller massa ny interaktioner som förälder, tonåring eller barn. Eftersom jag bara äääälskar att bygga släktträd & typ spela på samma familj i tusen år så tror jag att det här verkligen kommer vara en expansion för mig. Synd nog kommer jag inte hinna spela det idag eftersom jag blev tvungen att hjälpa Johne med biologiläxan, men imorgon kommer jag nörda all night för att sedan skriva en liten recension som vanligt för er.

Såhär säger EA om spelet:

Det här är jättespännande för oss, eftersom communityn har efterlyst mer ingående och familjefokuserade spelfunktioner. När småbarnen äntligen gjorde entré i all världens simfamiljer, visste vi att det var läge att ta en titt på era simmars hem och se vilka historier ni inte hade berättat än.

The Sims 4 Föräldraliv Game Pack lägger till en del betydande funktioner som förändrar vardagslivet. Simmarnas avkommor kommer att uppföra sig värre än någonsin, med upproriska tonåringar och småbarn som sätter tänderna i sina syskon. Men det är ingen fara! Den nya föräldrafärdigheten ger de vuxna i rummet möjlighet att få ordning på problemen.

Men allt handlar inte och livsförändrande beslut. Barnen kommer hem med nya skolprojekt att jobba med på fritiden, där föräldrar och syskon också kan hjälpa till. Där kan de skapa permanenta och roliga föremål som sprutande vulkaner och trädgårdsraketer. Framtidens sjukvårdspersonal kan öva upp sin skicklighet med stetoskopet på teddybjörnarna. Dessutom finns det nya klädstilar och hushållsföremål som verkligen gör simmarnas hem till dina historiers hemmaplan.

 

Och det finns ännu mer! Föräldraskapet har långvariga konsekvenser, vilket leder oss in på de nya karaktärsvärderingarnas egenskaper. Om dina simmar tar sig tid att lära sina barn hyfs, som att duka bordet och försöka att inte rapa, svära och fjärta, så kan de växa upp med nya egenskaper som har en positiv effekt på resten av deras liv. Om de inte lär sig det här så finns det egenskaper med konsekvenser på andra änden av skalan…

455

557

Kalla mig nörd, but…WOW!!!!


Har lovat min kompis att skriva ett litet inlägg om hans & hans kompisars band, Vitt brus. Bara namnet är ju stentufft! Jag älskar deras musik. Känns som en blandning av allt jag gillar; både mystic och lite fart. Min favoritlåt är Eld. Den är tung och vacker. Jag känner igen mig väldigt mycket i den här låten, “Det finns en mening & ett mål”, klockrent. Ett citat som jag själv försöker sträva efter när allt känns stressigt och hopplöst. Kan hur som helst verkligen rekommendera er att lyssna på deras band, som precis släppt en EP på Spotify. Försökte länka låten här på bloggen, men det gick inte så tvingar er mer eller mindre att gå in på Spotfify & söka på “Vitt brus”, och ta del utav deras fantastiska musik! Allt från mig ikväll, sov så sött!

 

Vem har rätten att kalla sig mamma?

Idag är det morsdag. Flera miljoner svenskar passar på att uppvakta sina mödrar lite extra den här dagen. Kanske ett biobesök, en matbit eller en chokladkartong kan ge dem chansen att visa hur tacksamma de är för att deras mammor har satt dem till jorden. Att känneteckna ordet mamma är svårt. Det finns  lika många benämningar som det finns mammor. Inte heller vad som gör dig till en mamma är helt okomplicerat att räkna ut. En del tycker att du blir en mamma genom att föda ett barn till jorden. Andra tycker att det krävs mer än så. Jag personligen anser att barnets mamma är den som tar hand om, uppfostrar, älskar och finns där för barnet är precis lika mycket mamma som en kvinna som fött barnet, i enskilda fall kanske till och med mer. För ibland – t.e.x. i adopterade familjer- finns det ingen biologisk mamma. Ska då inte det adopterade barnet få samma rätt till en mor som ett vanligt biologiskt barn har? Det finns också dem familjer som är så ickefungerande att barnet tas om hand och placeras någonstans, där de utan kontakt med den biologiska modern får växa upp. Där ska samma sak gälla som för den adopterade – barnet har ingen koppling med den kvinna som födde barnet till världen, och ska därmed också sakna en moder. Skrämmande nog finns det dem personer som anser att detta är rätt, varje dag. Jag har mött flera utav dem, människor som är helt oförmögna att förstå att allting inte alltid behöver vara bokstavligt talat kött & blod. Kärleken sitter som nog de flesta vet inte i blodet utan i själen. Och själen; den kan vem som helst bidra till att forma.

Jag anser själv att föda barn inte automatiskt gör dig till en mamma. Det krävs mycket mer än så.
“Det bästa för barnet är att ha kontakt med båda sina föräldrar”, är en känd klyscha, en sann och bra sådan. Men föräldrarna behöver inte alltid vara dem två personer som skapat barnet. Ganska tänkvärt, och viktigt att komma ihåg. Innan man dömer de familjer, barn eller föräldrar som lever i en tillvaro som sticker ut från den vanliga Svenssonstylen; är det viktigt att ha detta i åtanke. Att som barn få höra :”Varför kallar du henne för mamma när du har en RIKTIG?”, gör ont.  Uppfostra era ungar till att visa hänsyn och respekt för andra, så bespar ni många ett lidande. Och hur gör ni detta? Genom att själva utöva det förstås. Barn gör som bekant inte som man säger, utan som man gör.

Jag har själv turen att bli dubbelt firad idag på mors dag, först av mitt biologiska barn och sen av mitt psykologiska barn. Båda två ligger mig lika nära om hjärtat och jag är stolt över att få vara en så viktig del i den här grabbens liv, och att få ha varit det i så många år.  Han å sin sida har turen att få ha både en biologisk och en psykologisk mamma. Hoppas ni alla morsor, oavsett om ni har biologiska barn, barn födda från hjärtat, barn som ni inte får/kan träffa, barn i ett annat land som ni inte känner men fortfarande älskar innerligt, eller änglabarn. Ni är starka, fantastiska och oslagbara! Ge er själva en klapp på axeln och en ask choklad. You Go Girl! Grattis på morsdag!

Med kärlek,
Nadia

13

Tagga halkbana……………………..

Sitter och typ äter upp fingrarna av nervositet. Imorgon kör jag halkbanan, det momentet som jag fasat mest för i hela utbildningen. Att jag ens kommit såhär långt är ett rent under, jag som inte ens vågade köra fortare än 20 km dem första två månaderna. Blev så glad när min körledare sa att lektionen idag, det var den bästa hitils. Körde på 100 väg, flera rondeller och stormigt – men jag klarade det! Överlever jag halkbanan imorgon klarar jag allt. Förutom nervositeten inför imorgon, så sitter jag och stör mig på mitt halsont som långsamt börjar komma krypandes. Charlie har 38 graders feber och John ont i magen. Jim med sitt brutna nyckelben är nog den piggaste av oss right now!

Skämde bort familjen med lite tacopaj ikväll, med katthår som specialitet! Önskar er en söt kväll, & håll tummarna för mig imorgon!

455

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Puss
Nadia

Myspys

Kört en myspys dag idag. Träffade Emi som flyttat tbx från Stockholm till hålan, och vi tog en tripp till Melissa ute i Nämnsbo.
Det bidde ingen grillning men det bidde gomat ändå. Melissa fotade ärren jag har fått sen mopedolyckan också så förhoppningsvis får jag en liten slant för det.. Hon får en middag som belöning ;D Nu blir det plugg för först mig & sedan läxförhör för grabben när han kommer ifrån hockyn. Och så Zzzzzzzzzz…
Kort skolvecka iallafall, bara två dagar. Det borde jag stå ut med.  Här har  ni lite pics från idag!

455

557

4245a1d708c2660f

1229829_809962212359991_5758820975926380721_n

1601311_801864849836394_4998386725033477628_n

 

Mvh Nadia, som fortfarande är grymt godissugen.

P.s: Det blev inte bättre när man fick en snaskpåse av Melissa. D.s

Tror du på spöken?

Hej kära läsare! Jag är så sjukt trött i hela kroppen & knoppen efter att ha tillbringat en kväll/natt/morgon med 23 små söta killar & tjejer nere på ridklubben.
Vi i Ungdomsstyrelsen arrangerade en pizzakväll och det var som vanligt krävande & slitigt, men också så givande och kul! Chimis var självklart också med; gick runt och mös med varenda unge hon fick syn på, och plockade pizzarester från golvet. Det blev inte särskilt mycket sömn för någon den natten och nu vet man att man lever kan jag säga! Lade precis Charlie (övriga familjen är & kikar på hockey), och nu ska jag äntligen få sätta mig ner och andas lite. Bara en stor påse godis som fattas, men som ni vet får jag inte äta snask på ännu ett par veckor. Har fortfarande konstant huvudvärk & typ allt smakar järn, eller nån konstig blandning mellan järn och mögel.

Jag har alldeles för mycket tankar i skallen just nu (som man alltför ofta har vid adhd), och jag försöker verkligen peppa mig själv genom att gå tillbaka & kika på min Bucketlist. Saken är den att det händer väldigt mycket i mitt liv för tillfället, en del runt min familj och närmaste, och en del enbart hos mig, så därför dalar & sjunker min sinnesstämning lite emellanåt. Året hittills har varit tufft. Kan väl bara bli bättre. Jag har kommit på mig själv med att allt oftare ta upp min kontakt till det övernaturliga igen, till och med tarotkorten har åkt ned från hyllan. Det har alltid varit min lösning när jag tappat bort mig själv och behöver komma lite åt sidan; min förmåga har alltid hjälpt mig att ladda om, så även nu. Jag känner hur energin och kontakten bara spirar och att jag vill göra något nyttigt med det snart. Vi får se om jag hittar någon lämplig kurs i sommar. Det vore skönt att träffa andra “som mig”, och få vetskapen att det finns fler som är annorlunda, och att det är helt okej. Jag glömmer aldrig första gången jag insåg att jag hade gåvan. Åtminstone inte första gången som jag riktigt minns. Jag hade tidigare förstått att det var något märkligt med mig. Jag såg och kände saker som ingen annan gjorde, och om ett par personer kom in i ett rum kunde jag genast läsa av deras sinnesstämningar (tro mig, detta har jag fått nytta av!), och ve dej om du försöker ljuga för mig – det går inte. Jag hade också återkommande märkliga drömmar som sedan visade sig inträffa, och ibland fick jag för mig att jag såg människor som ingen annan kunde se. Hur som helst, första gången en ande verkligen trädde fram för mig så var jag 11, 12 år. Min morfar hade precis dött, och jag vaknade upp under natten av att han satt på min skrivbordsstol och tittade på mig. Jag blev inte rädd, utan bara rörd över att han kommit för att ta avsked utav mig. Jag och morfar stod varandra väldigt nära och jag vet att det är han som är min skyddsängel. Efter denna märkliga händelse så blev det vardagsmat för mig. Inte särskilt förvånande, då det oftast är i den åldern som gåvan visar sig på riktigt.

Ghost

 

Jag hoppas kunna få nytta av min förmåga en dag och kunna hjälpa människor; fler personer än min familj och närmaste vänner. För hur kul det än är att hjälpa vännerna få kontakt med sina släktingar ( Å tro mig, här behöver jag en hel del träning!), eller hjälpa dem med deras kärleksbekymmer, så vill jag lära mig MER.  Om någon vet vart man kan vända sig, skriv gärna en kommentar.

Och till sist, tror du på spöken? Är du synsk? Har du någon gång fått en uppenbarelse? Dela med dig utav dina historier!

 

 


Sida 2 av 62
2
......Sista »