Mardrömsmorsan

Tips sökes!

Fy vilken hemsk natt det har varit. Jag trodde att John skulle bli bättre men han har kräkts hela natten.
Börjar känna ett viss stygn av oro. Är det verkligen normalt att kräkas så mycket när man har magsjuka?
Han somnar till korta stunder (vi har båda varit vakna hela natten eftersom han kräkts oavbrutet) för att sedan vakna och kaskadkräkas. Sen upprepas proceduren.
Han är helt slut eftersom han inte får behålla någonting, det bara kommer upp efter en stund och så har det varit sen elva igår kväll när han kom hem från kompisarna.
Har provat med både vatten och Yoghurt men ingenting funkar. Fortsätter dock att truga för att han ska slippa spy galla och kanske får behålla något. Har ni något annat tips på vad jag kan ge honom? Håller på att göra lite vätskeersättning nu då han börjar bli riktigt klen.
11083909_893073330715545_7757789586911932072_n
Dessutom har han ganska hög feber men vågar inte ge honom någon tablett ifall den skulle komma upp igen. Något annat sätt att lindra feber?
Jim har flytt fältet till sin pappa och stannar där tills John har blivit frisk. Själv svänger jag förbi där (har dock fått strikta order av Jim att hålla mig på gården) och lämnar Charlie lite senare. Detta är både för mitt, hennes och Johns bästa, framförallt för att förhindra att hon också blir smittad och för att jag ska kunna ha John i fokus.
Tänk om lill skruttan skulle bli såhär dålig.. Vågar inte ens tänka så.
Om ni har tips tar jag som sagt tacksamt emot dem. Ska ner på affären snart, vad bör jag köpa? Vad är snällt mot magen? Å hoppas han är bättre ikväll så vi båda får sova..

Hoppas ni får en toppendag i det fina vädret!

11108941_893073310715547_6655632558976347178_n
Såhär pigga var vi efter en natt med allt som allt fjorton kräkningar och lika många hinktömmningar. Känner verkligen för att springa ett maratonlopp nu.. Huh! Tur att man har ADHD att gå på när ingen energi finns kvar i kroppen.

Förbannade sjuka!

Jag trodde faktiskt att vi klarat oss, men icke. Inte i år heller.

Jag hade sett fram emot & förberett en härlig myskväll med mig själv, sims 4 (som jag precis har fixat till datan+ nya expansionen, tjoho) och en stor påse godis.
Charlie sov sött sen klockan nio, Jim sov över hemma hos Jack och John hade precis stuckit ut med ett par kompisar.
Kröp ner i badet.. njöööt… och hann njuta i ungefär 20 minuter. Sedan ringer Philip, Johns kompis och berättar att John har spytt och är på väg hem.
Trodde först att de skojade med mig, men mycket riktigt- När jag går ner till porten står min älskade unge där, likblek, skakar och halvgråter att han har ont i magen. Får i princip bära upp honom för trapporna, in på toaletten och sedan bädda ner honom i sängen.
21193_892916207397924_5791194570313841994_n
Så här ligger han nu och min myskväll ersattes med att byta spyhinkar, tvätta nerspydda kläder och hämta papper.
Men vad sjutton gör det egentligen? Jag räknar varenda sekund med mina nära & kära som dyrbar, värd allt. Oavsett vilken situation det handlar om.
Gör dock ont i mammahjärtat att se honom så dålig & framförallt när man får höra att han försökt ringa mig för att be om att bli hämtad, men att jag först inte svarade och sedan att han spydde för mycket för att kunna ringa. Älskling.. Hoppas du blir bra snart. Nu ska jag bädda ner mig själv bredvid honom och så ska vi försöka sova lite. Önskar er alla andra en toppenkväll, snälla, gör mig en tjänst och ta hand om varandra. Fuck magsjuka!

Gränslös trötthet

Senaste dagarna har jag känt mig skitkonstig. Ständig huvudvärk, illamående, ingen matlust och en sån enoooooorm trötthet att jag flera gånger
varit beredd att traska iväg till kyrkogården, gräva upp något gammalt lik och krypa ner istället. Börjar nästan oroa mig lite (ovanligt va?) och funderar på att ringa vårdcentralen. Fast å andra sidan händer det väl inte så mycket mer om jag gör det heller. Säter är inte direkt känd för sin kreativa läkarvård. Riktigt förbannat trött på att känna sig yr med dunkande skalle är jag iallafall. Kan det vara biverkning av förkylningen jag hade? Bero på tidsomställningen? Nån som känner igen sig? Jag har aldrig varit med om det förut. Vill bara sova sova sova soooova…

Livet går vidare ändå.
I tisdags (tror jag att det var? som sagt, är kanonväck) fick jag & Charlie finbesök.
Vi träffade Cilla och Rebecca, två gamla vänner som jag inte sett på väldigt länge och det var skitkul att få snacka av sig lite, kramas och umgås igen.
10409451_891479364208275_1545751365626323413_n
Mötte upp Cilla på klockarskolan och hon beslagtog genast babyn till min stora glädje.

Fick också träffa på Isabelle, min morsas barndomskompis dotter som jag satt barnvakt åt en del när jag var liten. Så nu vet hon vad som väntar!
1381479_891479400874938_5101280788891994936_nVerkade inte direkt som om någon utav dem misstyckte.
Innan vi skulle traska vidare kom Johne och plockade med lillasyrran in i skolan för andra gången i sitt fyramånaders gamla liv. Den här gången fick hon hälsa på klassen och sitta i skåpet en stund. Det är tur att hon är ett härdat barn! ;D

Charlie fick ett paket utav älskade Cilla som innehöll de finaste kläder man kan skåda. Skittuffa! Slänger upp en bild på dem senare min mobilkamera har för tillfället gett upp.
11048607_891479470874931_4204573656556797869_n

Ikväll ska jag och den här trollungen vara ensamma hemma.
11133637_891479427541602_1719161380359796410_nNi måste allt ta & erkänna att han är bra fin va? Dem ögonen kommer många flickor att drunkna i. Mammsen är en utav dom!

Lillfia blir också hemma med oss.
11113350_891479330874945_2036356253681352984_n

Nu är det Jims tur att roa sig. Lite kompishäng och ett par öl står på schemat. Känner mig lite orolig men försöker att ta det lugnt och fokusera på min mysiga huvudvärk istället. Allting kommer säkert att gå fint..

11071684_891479490874929_7868090272353791369_n

Kanske borde fortsätta med dammsugningen nu? Får höras lite senare.
För er som försökt få tag i mig på facebook- Jag har varit så dålig att jag inte orkat varken läsa eller svara på några mejl. I Be back. Återkommer också med ett inlägg om Bvc besöket tidigare i veckan. Ha det gött! Nadia

Livet blir inte lättare för att man är bitter

Tänk vad vi människor klagar egentligen.
Vi klagar på landet, maten, samhället, oss själva, varandra.. Ja, vi klagar egentligen på allt som existerar.
Tills vi mister det. Då längtar, trånar och önskar vi oss det tillbaka. Lustigt eller hur?
Kom bara fram till den insikten att jag nog ska försöka klaga lite mindre. Har alltid varit en positiv och stark människa men jag känner i djupet av mitt hjärta
att jag på senaste tiden lagt allt för mycket energi åt det som varit istället för det som är. Självklart är det viktigt att kunna skriva av, ventilera och dela med sig utav det som sker runt omkring, även det som är jobbigt, och ibland är det viktigt att få spy lite galla- för ibland är livet allt annat än lätt.
Men jag tänker ändå försöka lägga lite mindre fokus på de troll som vill försöka förstöra för mig och lite mer på de som vill gott.
Vi kanske kan göra det tillsammans, kära läsare? Ge varandra styrka i livet som inte alltid är lätt att leva, men ändå så fantastiskt.

Nu bär det av till stallet. *Kramar om er*

Charlie omhändertas och jag blir arresterad

Men Å vad glad man blir! Hade skrivit ett långt inlägg, ska sedan bara ladda upp en bild och vad händer?
Jo hela texten raderas. Varför ska just jag vara förföljd av otur?! Jesus hatar mig.
jesus

Hur som helst. Som ni vet har jag varit sjuk ett bra tag. Faktiskt så har det varit så pass att jag legat med feber en vecka (där fick jag, visst nämnde jag något i förra inlägget om vilken tur jag haft som klarat mig när Jim & John var sjuka? Bah!) och därför inte orkat eller lustigt nog haft tid att uppdatera min älskade.
Större delen utav min tid har gått åt till att andas vilket inte  är det allra enklaste när man är så täppt så att man mer låter som en förstoppad trumpet än en människa och att samtidigt fungera som en någorlunda bra morsa som utan att se döddsjuk ut glatt hjälper till med läxor, tjatar, lagar mat, byter blöja, matar och gullar.  Nämn en man som skulle klara av det och jag klättrar upp på hustaket. Nu är jag iallafall nästan frisk så om någon vill träffas i veckan är jag både mycket intresserad och väldigt sugen.

Något annat jag “hunnit” med är att bli trakasserad. Först utav denna kvinna som jag tidigare skrivit om, hon som plågat mig och min familj under tre årstid. Den här gången handlar det om en katt. Ja ni läste rätt. Just så patetiskt är det. Vi fick en katt utav en vän som kvinnan gett till honom. Ett halvår senare (lördags) fick hon reda på att det var vi som hade katten och blev vansinnig. Nu ska hon anmäla mig för som hon säger “grov stöld” och kontakta socialen, barnombudsmannen & fan å hans moster vad det var så att soc minsann kommer och hämtar Charlie och jag blir arresterad. Jag ger upp, kära vänner. Det finns faktiskt någon med mer livlig fantasi än mig. Sen kan vi understryka att denna kvinna lider av flera sjukdomar, vilken en är så obehaglig som psykopat.
Det andra trevliga som hänt är från en annan kvinna och handlar om ett mycket otrevligt och hotfullt mejl som skickades till min i torsdags, om jag inte minns fel.
Denna kvinna är släkting till den man som håller ihop med Charlies släkting som jag nu mer tyvärr tvingas ha ett stort agg mot. Tänkte bjuda på ett par rader ur mejlet lite senare, självklart utan att ni ska kunna gissa vem som skrivit det. Jag har som policy här på bloggen att aldrig hänga ut någon med namn även om jag måste erkänna att jag flera gånger varit riktigt sugen.

Nu ska jag och Charlie gå till bvc i tråkvädret. Förra gången vi var där hade hon hamnat rejält under sin kurva och vi fick “rådet” att mata henne mer, vilket är omöjligt för att 1). Hon hatar mat
2). Hon är en kräkbebis, d.v.s. hon spyr konstant och jag tvättar redan tillräckligt iffta.
Så jag hoppas att hon studsat tillbaka till sin kurva igen. Håll tummarna med mig!

Stort tack till er som fortfarande läser bloggen.
Vi hörs lite senare kära vänner.
Nadia

10686946_856246681064877_2517254070733431325_nTyp såhär känner jag just nu. Vem fan vill gå ut i detta?!

Hotbilden tar aldrig slut

Varför får det aldrig ett slut? Snälla, lämna mig och min familj ifred.
Ska jag behöva gå runt och vara rädd för att du ska skada mig? Förstöra lägenheten? Våra tillhörigheter? Våra djur? Mina barn?
Du har hotat att döda båda två vid ett tidigare tillfälle. Charlie skulle du sprätta upp blodådrorna på. Och kasta från balkongen. När du uttalade dessa ord var hon bara tre veckor gammal. Du ville komma till BB så du kunde slänga henne i golvet. John ville du skära halsen av. Och vårt hem ville du bränna ner.
Under tiden som vi väntade på rättegången så lät jag inte John gå ut ensam.  Efter misshandeln som du åsamkade mig förstörde du vår trygghet och det som jag lärt mina barn- att det finns något gott i alla- vägde ingenting längre.  Du förstörde vårt liv .

Nu är det dags igen. Du blev dömd en gång för mordhot. Nu väntar vi på dom nummer två, för grov misshandel. Och nu, idag, så börjar du igen.
Anledningen den här gången är att vi “stulit” din katt, som du tidigare gett bort till en vän som vi sedan fått ta över. Vi har haft katten i snart fem månader. Han har blivit en i vår familj. Nu fick du reda på att det är vi som har fått honom och då har du en anledning att ge dig på oss igen. Du hotar att du imorgon ska göra intrång i våran lägenhet. Får du inte katten ska du skada oss och våra saker. Tro mig, ingen dörr kommer att öppnas för dig. Polisen har gett mig sitt ord att omgående vara på plats om jag ringer ett samtal. Men det finns ingen myndighet jag litar på efter det som hänt. Snälla, säg mig en sak, du sjuka människa som hotar att döda något så rent som ett spädbarn, hur kan du ens få fortsätta existera? Hur kan du vara så full av hat? Jag hoppar till vid minsta ljud. Rädslan är stark.

Jag förstår inte.. Jag förstår bara mina känslor.
Panik. Rädsla. Skräck. Ilska.
Jag ber dig om en enda sak. Låt oss vara ifred nu. Men så länge som du lever kommer jag aldrig bli bönhörd. Vi kommer alltid att få leva med en stark hotbild över oss. Jag kommer alltid få passa mina barn och vara rädd för att du ska skada dem eller mig. Min pojkvän kommer alltid få stå ut med min rädsla.
Och vårt liv kommer aldrig bli sig likt, så som det en gång var. Innan du bestämde dig för att hata mig. Jag har aldrig önskat någon människa död.
Att jag gör det nu, skrämmer mig.


Sida 30 av 61« Första......
30
......Sista »