Mardrömsmorsan

Besök på Universal Studios!

Hej mina fina läsare. Idag kommer mitt första inlägg från USA! Hos mig (Florida), är klockan runt halv tio på kvällen medan den hos er är halv fyra. Tidsskillnaden är dock ännu mindre än när vi var i Hawaii vilket känns skönt. Det är mycket lättare att hålla kontakten med er hemma.
Att komma tillbaka till USA var fantastiskt, precis som jag föreställt mig. Resan ner var hemsk (6 timmars väntan på Tysklands flygplats, skrikande ungar hela resan (Varför flyger man så långt med ettåringar?!), obekväma stolar osv osv osv. Sitta så i nio timmar kan vara nog så svårt om man har adhd! Dessutom fanns det inte ens ett laddarurtag på flyget (aldrig varit med om tidigare wtf!) så kunde inte använda datan som jag släpat med mig heller. Men nu är jag här, i hääärliga Florida! Saknar inte snöiga Sverige ett dugg. Idag var vi på Universal Studios och jag brände väl ungefär 1000 saker på Harry Potter saker. Befann mig i himmelriket & det kliar redan i fingrarna att få se om alla filmerna, läsa alla böckerna och fortsätta skriva på min egen FF:N! Jag låter bilderna tala för sig själva, enjoY! Tog väl typ 100 till men skulle vara omöjligt att slänga upp allla här. Så valde ut lite grann.

17903543_1377707348918805_8477301767111201609_n

17966110_1377707192252154_8902376544427642562_o
17903846_1377707468918793_745506520752369700_n Jag vid ingången, som försökte se taggad ut trots alla värkande sittsår i arslet efter flygningen !

17952590_1377707622252111_6597541042226076756_n På väg in i The Simpsons världen!

Det finns så mycket att titta på i den här nöjesparken så det går inte att beskriva! Massor utav olika världar, attraktioner, shops osv. Det fanns i princip allt, från Hello Kitty till Terminator typ. Det som jag såg mest framemot var besöker i HP värden, & jag är supernöjd! Vi började med att ta Hogwartsexpressen till Hogsmeade. Skithäftigt att äntligen få åka den. Filmen som spelades upp inuti under tiden var fantastisk. Klart bästa attraktionen! Att komma till Hogsmeade & äntligen få testa honungsöl (Usch!) och pumpajuice (Mums!) var en stor succé. Efter det så tog vi expressen tillbaka och besökte “London” och Diagongränden samt Svartvändargränden som var jättehäftig. Ruinerade mig själv & kom ÄNTLIGEN över Draco Malfoys trollstav. Kärlek för en nörd som mig! <3 Rekommenderar detta STARKT för alla HP- Nördar. Bortsett från att det myllrade utav människor var det fantastiskt.

Först lite bilder från perrongen

17884653_1377707878918752_7140516447220889229_n

17966892_1378609548828585_5777204300756940804_o

17966430_1377708325585374_5904415843223347162_o

17966421_1378609628828577_37920782611336913_o
Hogsmead

17951910_1377708508918689_5202002743817748374_n

17884653_1377707878918752_7140516447220889229_n

17903846_1377707468918793_745506520752369700_nHonungsöl!

17862749_1377708058918734_1379142337098275772_nPumpajuice <3

17884653_1377707878918752_7140516447220889229_n

17903589_1377709185585288_4760045593849977643_n

17903589_1377709185585288_4760045593849977643_n

17966421_1378609628828577_37920782611336913_o

17966430_1377708325585374_5904415843223347162_o

17966421_1378609628828577_37920782611336913_o

17966892_1378609548828585_5777204300756940804_o

17966892_1378609548828585_5777204300756940804_o

Diagongränden

17799940_1377707765585430_2521499429640409877_n

17884653_1377707878918752_7140516447220889229_n

17952841_1377709088918631_7439525817879833550_n

17966430_1377708325585374_5904415843223347162_o

17966892_1378609548828585_5777204300756940804_o

17952590_1377707622252111_6597541042226076756_n
Försökte ta lite bilder från Svartvändargränden också, men det var så dunkelt därinne så det blev omöjligt. Fick dessa två. Älskade stället!
17966110_1377707192252154_8902376544427642562_o

17966421_1378609628828577_37920782611336913_o

Kan som ni förstår inte förklara hur grymt exalterad jag är över att få chansen att se det här! Besöka godisbaronen, Zonks skämtartiklar, Diagongränden, åka Hogwartsexpressen. Nä det går inte. Men om ni är lika nördiga som jag, rekommenderar jag verkligen det här! 17903720_1377708652252008_6797191828718242641_nSlänger inte lite andra bilder också från andra ställen som jag tyckte var grymma, framförallt Jurrasic Park.  Häftig attraktion med “riktiga” Dinosaurier som rörde sig & betedde sig realistiskt! Kändes verkligen som man befann sig i filmen. Tummen upp där.

Parken får 8 stjärnor av mig. En sjukt kul upplevelse, inte så lång kötid trots besöksmassan, toaletter, rent & snyggt, mycket att göra osv. Det enda som drar ner betyget är att man “måste” gilla karuseller för att ta del utav många av attraktionerna, te.x en insyn i Jurrasic park som tyvärr avslutades med fritt fall 27 meter. För mig som inte klarar karuseller blev det rätt mycket dötid. Tycker det borde finnas ett alternativ att gå av om man vill det. Annars, absolut sevärt!
17903589_1377709185585288_4760045593849977643_n

17799940_1377707765585430_2521499429640409877_n

17862749_1377708058918734_1379142337098275772_n

17884653_1377707878918752_7140516447220889229_n

17903543_1377707348918805_8477301767111201609_n
Puss Nadia

Blandade känslor inför resan

Om ett par timmar är vi på väg till Arlanda. Imorgon går flyget som återigen ska ta mig till mitt hjärtas hemland, USA. Den här gången för det oss till Florida, där jag senast var som sexåring. Men trots att jag saknat landet sedan vi sist lämnade det för ungefär ett år sedan, så har jag ångest över att behöva åka. Jag hatar Säter men jag har alltid haft väldigt svårt att lämna den här skitbyn och framförallt, dem som jag älskar som finns i den. Jag kommer att sakna alla så otroligt mycket, framförallt mina närmaste vänner och min familj. Jag kommer att sakna min älskade klass som i skrivande stund har lunch, mina stallkamrater, djur, osv. Imorse sa jag hejdå till mina fantastiska underbara barn, John <3 och Charlie <3. Sist jag åkte blev det en väldigt jobbig situation för John och han mådde dåligt länge efteråt. Det var traumatiserade för honom som blivit övergiven så många gånger tidigare. Den här gången har han som ett år äldre, tagit det mycket bättre och jag tror att det kommer funka kanon. Han kommer bli väl omhändertagen av min vän Melissa som ska bo hos oss och sköta lägenheten. Min lilla fina dotter kommer att tillbringa tiden med sin pappa, min älskade Jim. Efter att inte ha träffats så mycket på ett tag så blir det kanon för dem att ha ensamtid tillsammans. Jag hoppas att allt kommer gå bra (Jag vet nu hur tufft det kan vara att vara ensam med en tvååring och ger alla ensamstående småbarnsmammor därute en STOR eloge – vilka hjältar!) och blir varm i magen av insikten att det alltid finns råd och stöd att få från våra fina vänner.

I Florida blir det självklart som vanligt en reseblogg. Ett inlägg varje dag lovar jag er, så ni precis som förra gången kan ta del av mina upplevelser i detta underbara, fantastiska land. Nu lär jag avsluta för att storstäda lägenheten, packa (Ja, typiskt adhd, allt görs i sista minuten), och umgås med Jim som kommer upp med en pizza vilken minut som helst. Jag kommer hem till Sverige igen söndag kväll den 23/4 om allt går som det ska (Flygplan = Hata!) . Ni får gärna skriva till mig på facebook/snapchat under tiden. Jag blir bara glad. Kommer sakna er så…. otroligt mycket.

Ha det bäst nu mina vänner!
Med kärlek, Nadia <3
floridaaa

“Vi måste stå enade”… Men nu då?

Jag har inte bloggat på ett tag. Livet har väl liksom kommit emellan. Jag har gått & samlat på mig så många tankar, funderingar & åsikter att jag håller på att spricka. Min profetia om år 2017 har hittills stämt bra. Händelsernas år, jo man tackar. Visst har det blivit så men ur vilken synvinkel vet jag inte. Personliga händelser blandas med händelser som rör hela det svenska folket. Bussolyckan i Härjedalen då 3 barn i min Johns ålder fick sätta livet till berörde mig oerhört. Kanske för att John kunde varit ett utav dessa barn, kanske för att olyckan hade kunnat förhindras om alla barnen burit säkerhetsbälte. Kanske för att jag alltid känt en stort engagemang när det gäller ungdomar, kanske för att det hela helt enkelt är en stor tragedi, eller kanske för att jag hädanefter alltid kommer att bära säkerhetsbälte i bussen – Mitt sätt att hedra dem omkomna. De ska inte ha dött förgäves.

Skjutningen i Stockholm – Vad ska man säga? Inte det minsta oväntat. Tyskland, Frankrike, Berlin med flera.. Vi stod näst på tur. Men ändå lika fruktansvärt och totalt skräckinjagande. Jag såg nyhetssändningen hela kvällen den där ödestigna fredagen 7 april, 2 dagar sedan. Där och då, när det här monstret kapade en lastbil och plöjde fram genom Drottninggatan, dödade 4 personer varav ett oskyldigt barn som snart skulle fylla 12 år, och skadade över 15 människor, förändrades Sverige. Nu börjar snart det inbördeskrig som vi alla fasat för. Kriget inuti oss, i våra hjärtan. Kriget mellan invandrare och infödda svenskar. Muslimer, kristna, icke- troende, förödelsen är inte svår att fantisera om. Jag har redan sett det börja. Alla dessa statusar på facebook. Svenskar som vill slänga ut alla muslimer i landet, muslimer som smutskastar svenskar och kallar alla för rasister. Båda parterna har så in i helvete fel. Jag har aldrig stöttat någon religion, jag stöttar därmed inte islam heller. Islam har många gånger visat sig ge dåliga konsekvenser, precis som den kristna tron. Jag har mina åsikter men dem väljer jag att delvis behålla för mig själv, delvis dela här med er.
Kort sagt – Jag tror inte att hat är lösningen på det här problemet. Jag tror inte heller att daltande är det. Människor som gör sådana här saker ska inte förlåtas, och vi måste definitivt på något vis försöka skärpa kontrollen om vilka som släpps in i landet, och som släpps ut. Vi måste också tysta ner dem nazister OCH rasister, färgade som vita, som vill spä på det här hatet ännu mer. Som vill se oss kriga, som vill se det bryta ut, ta sig ut från våra hjärtan och vidare in i samhället.

Jag håller med dem människor som kallar Islam för en kvinnoförtryckande religion, till viss del. Jag håller också med dem muslimer som hävdar att Islam är något helt annat. Man bör passa sig för att dra alla över en kant – detsamma ska gälla religion. Den kristna tron som alla här en gång levde efter var knappast fläckfri den heller.  Men att något är galet, att något gått snett, det bör vi alla vara överens om. Frågan är dock om det handlar om religionen i dess fulla nakenhet, eller i själva verket – något annat? En dag som denna är det lättare än aldrig förr att bli förvirrad. Ordet rasist används gärna till vardags utav ett flertal invandrare, jag har själv fått det i ansiktet – och jag är ingen rasist. Många svenskar söker sig efter andras åsikter istället för att bilda sig en egen, och fattar låt oss säga, idiotiska beslut som de annars aldrig skulle ha fattat.

Jag valde att skriva en uppsats om rasism i skolan och har lärt mig oerhört mycket, tack vare kunniga människor, svenska som invandrare. Jag har intervjuat, lyssnat på föreläsning, sett filmer, lämnat ut enkäter och läst. Det jag har kommit fram till är att ordet “Rasist” är något helt annat än det som slängs som en jargong mellan människor idag. “Du har en Sverige tröja på dig, är du rasist?” “Jag röstar på SD, jag är rasist”, osv, osv, osv… listan kan utan problem göras lång. För att citera en mening ur boken Rasismens historia, “Rasism är att anse att människor med annan kultur, etnicitet eller religion är lägre slående än andra”, där jag själv lärde mig mycket utav vad rasism är, bortsett från koloniseringen utav Amerika och rasindelningen, och det är intressant läsning. Jag kom efter detta fram till en insikt som svider i mångas ögon, att även en vit människa kan vara utsatt för rasism. Att bli kallad för “Jävla svennehora”, kan göra precis lika ont som att bli kallad för “Jävla neger”, utav egen erfarenhet. Detta ska enligt min åsikt i allra högsta grad också tolkas som rasism, och därav minskar klyschorna mellan vita och färgade. Precis som att jag tycker det är fel utav vita att se ner på färgade människor, hävda att det är bättre och att invandrarna “Inte har här att göra”,  så ser jag det lika fel utav färgade att se ner på vita, komma med anklagelser om att vita människor inte förstår vad rasism innebär. Livet är inte enkelt bara för att man är vit. Det ska dock punkteras att jag inte klandrar alla dem som anser att en vit människa inte kan vara utsatt för rasism. Vi har rasismens historia i färskt minne, och jag mår illa av att vara en Europé och på så vis ha ett deltagande i det vidriga som dessa människor utsatte bland annat de svarta afrikanerna för. Det är dock inte bara vita som förslavat människor. Det finns länder idag där befolkningen är färgad och där delar utav befolkningen är förslavad, inte minst barn. Det är inte fel att anse att vita inte kan utsättas för rasism. Men det är inte heller fakta, utan enbart en åsikt grundad på egna värderingar. Precis som min.

Vi är alla, oavsett hudfärg, etnicitet eller religion berörda av det som hände i Stockholm. Vi vet alla också att det var precis det här som förövaren ville uppnå. Denna människa vill sprida hat mellan främst muslimer och kristna/icke kristna svenskar. Ett hat som redan kommer sipprande från olika håll där båda parter gör lika mycket fel. Sunt förnuft är inte svårt att använda. Alla svenskar är inte rasister bara för att dem älskar sitt land. Alla muslimer planerar inte att spränga sig själva i luften. Svårare än så är det inte. Men det gör mig väldigt, väldigt frustrerad.

rasism-3

Sänder er alla min kärlek.
Nadia

I väntan på smakprov..

Blä! Så stressad som jag varit den här senaste månaden borde inte varit lagligt att vara. Åka tidigt på morronen, hemma sent på kvällen. Och är jag väl hemma någorlunda tidigt på eftermiddagen så uppehåller Charlie, djur och städning all tid(speciellt det sistnämnda). Sportlovet kändes hur kort som helst och rann bara förbi. Det enda vettiga jag hann med var att göra en fantastisk film om adhd tillsammans med mina fantastiska vänner. Den är i full gång att redigeras av min duktiga kompis Amanda, och imorgon ska jag äntligen få se ett litet smakprov av den! Det ska bli hur spännande som helst – och jag hoppas verkligen att den här filmen ska få minst lika stor spridning som min text fick. Nu kommer ju dem som inte kan läsa också ta del utav den! Annars rullar väl allt på som vanligt. Operationen av min närståendes bröstcancer verkar ha gott bra och jag håller tummarna att allt är borta nu inför återbesöket. Charlie har slagits med en envis ögon inflammation i två veckor som nu äntligen verkar vara över, hundarna gör mig vansinniga genom att dra in liter med grus VARJE dag, John har blivit en riktig tonåring, och Jim sitter vid sin dator mer än någonsin (Han har fortfarande inte kommit över den första förälskelsen av sin nya datamus som han fick i julklapp). Imorgon är tack & lov sista skoldagen för den här veckan då vi fick ledigt på fredagen eftersom vi såg en teaterpjäs med skolan i går kväll. Och även om fredagen kommer att ägnas åt recension skrivande av pjäsen så slipper jag åtminstone åka till Borlänge, & Charlie kan få komma från dagis halv tre istället för halv fem. Uppdaterar kanske med ett par pics från videon imorgon om ni har tur. Tills dess – ha det bra!

Med kärlek,
Nadia

Vila ifrid

Varför ska alla dagar som börjar så bra sluta i katastrof? Har nog aldrig haft så kul i skolan som jag hade idag (åtminstone inte många gånger), och det var väl när vi satt där & garvade som bäst, jag & tre killkompisar i klassen, som världen ändrade skepnad och gick från vitt till svart. Fick ett oerhört tråkigt samtal – en väns mamma hade hastigt gått bort- en kvinna som jag yst respekt för, eftersom hon hade ett otroligt fint hjärta. En kvinna som ställt upp mycket för en utav mina bästa vänner & därmed visat sin ödmjukhet; en kvinna som prisat och hedrat min text om adhd, som skrev till mig att det är bra att våga  vara annorlunda. Nu finns inte den här kvinnan mig och jag känner, även om vi inte kände varandra bättre än vänner på facebook oftast gör, en stor sorg för henne och hennes nära & kära, däribland min vän som idag miste sin mamma alldeles för ung. Döden är så definitiv. Så länge den håller sig borta så invaggas vi i någon falsk trygghet, “detta händer bara andra, inte mig”, sedan sätts vi i svår chock när den plötsligt står alldeles nära & flåsar oss i nacken.

Som om detta inte vore nog fick jag beskedet att en i min familj har drabbats av bröstcancer för tredje gången nu. Jag känner mig orolig trots att prognosen är god (över 80 % överlever bröstcancer) men det är dem där återstående 20 % som oroar mig. Jag hoppas och ber att det ska vägen även den här gången & att cancern besegras en gång för alla. Jag säger det ofta, och jag säger det igen; FUCK CANCER.

Ta hand om alla era, det kan vara den sista dagen ni kan göra det på.
Nadia

1229829_809962212359991_5758820975926380721_n

Farväl helg,, underbara helg

Än en gång är det söndag, än en gång har helgen svischat förbi. Däremot har den känts ovanligt lång den här gången. Antagligen för att jag för en gångs skull kastat bort alla måsten (nästan alla iallafall) och bara gjort sånt som jag velat göra. Det var väldigt nyttigt för mig att ta det lugnt – min kreativitet som varit spårlöst försvunnen så länge börjar komma tillbaka igen; typ det bästa som kunde hända mig. Jag har redan skrivit två kapitel på min fanfiction & spånar lite på min bok som jag vill skriva i sommar. Potatisen puttrar på spisen (slänger ihop lite kokt potatis och rökt strimlad skinka, njammy) och jag chillar till lite musik. Djuren har lagt sig för att sova och det råder ett sånt där härligt lugn över hela lägenheten. John har kommit tillbaka från Emil där han spenderat hela helgen. Det känns skönt att ha honom hemma igen. Nu slipper jag höra Charlie tjata om “Johnen”, var femte minut. Känner konstigt nog inte särskilt mycket skolångest för imorgon som jag brukar göra. Jag vill tro att det beror på min fina klass & andra kompisar i parallellklassen som jag ska festa hos nästa lördag. Om det är något jag verkligen älskar så är det att träffa nya människor. Att få ta del av nya spännande berättelser & livsöden och knyta nya bekantskaper är lika mycket meningen med livet som att skriva. Gud vad jag längtar tills den dagen jag blir en känd författare & får chansen att betala tillbaka allt som andra givit mig. Jag längtar…

Bjussar på lite bilder som gör mig riktigt, riktigt glad en söndag. Det är från när jag & ett par utav mina klasskompisar var och käkade lunch på Ginthai i Borlänge. Har man aldrig känt sig välkommen i en klass, så är det en stor grej. Det känns underbart <3

1229829_809962212359991_5758820975926380721_n

1601311_801864849836394_4998386725033477628_n

1888672_805811662775046_3006948598550963113_n

1619258_805811602775052_6262678351475602787_n

Med kärlek,
Nadia


Sida 4 av 62« Första...
4
......Sista »