Ja, det har som sagt gått 1 år och 4 månader… det har hänt JÄTTE MYCKET i mitt liv. Jag gjorde ju en gastric sleeve, och under hela min resa har allt förändrats. Positivt och negativt.. jag har lärt mig mycket det år som har gått.. jag har lärt mig om förlust,jag har förlorat min far, har gått isär från min man och förändrat mig själv på alla sätt och vis fast kanske ändå inte???
i början var det läskigt, under viktnedgången.. ja trodde inte jag skulle gå ner i vikt.. det känndes som om det tog en evighet… och efter ett par månader.. lagom inför sommaren så hade jag gått ner en hel del. det kändes bra men lite skrämmande oxå. Alldeles för mycket uppmärksamhet, folk som aldrig lagt märke till en innan gav kommentarer.. plötsligt var man ”värd någonting” och det var nog det som störde mig som mest. Separerade mig från mannen i juni, och hatade innerligt alla män som närmade sig. Jag har ju alltid varit JAG. Men på något sätt dög jag aldrig när jag var fet… hatar den känslan.
ett tag ville jag bara bli fet igen och att allt skulle vara som vanligt… det som stör mig mycket är även tankar hos folk att jag gick isär med min man för att jag blivit smal… tycker det är nonsens och ren okunskap att människor som inte har någon aning om nått slänger ur sig idiotier… jag önskar det var för att jag blivit smal haha det hade ju underlättat allting men men…
sen så känner man sig fortfarande fet… ibland känner jag mig fetare än någonsin.. och så går man förbi en spegel och så är det inte såååå farligt ändå..(med kläder på) utan kläder ser ja ut som om jag har pungbråck på magen… eeeuuuggg…. eller ja… kanske inte. Men nästan!! försöker gå ner mina sista kg och kämpar presis som jag gjorde innan… vad har jag återgått till??? Modifast flytande kost. skillnaden är dock att jag faktiskt kan hålla mig någorlunda mätt. fast sugen blir man ju alltid på kvällen på nått.. och mitt mål har hela tiden vart en bukplastik men nu börjar det kännas lite ytligt och bara… sjukt… varför ska jag göra det igentligen? jo jag vet varför.. jag vet exakt varför jag vill göra det, men frågan är om jag igentligen inte skulle kunna klara mig utan… jag menar.. ska jag riskera mitt liv bara för jag vill ha en platt mage??
vet i tusan.. fast det hade vart roligt att gå i en bikini, eller knäppa byxorna utan problem eller bara låta nån ta på min mage utan att jag får panik.. tänk om man kunde få en bukplastik gratis… som välgörenhet hahaha vilken lycka!
ni ska bara veta hur den jäkla magen ser ut… skulle göra rumpövningar ni vet när man står på alla fyra och sparkar bakåt! hade en av mina gamla t-skirtar stor t-skirt och jag bara kände att något var fruktansvärt fel..drog upp tröjan lite och bara ser hur magen bara är heeelt hängig och vidrig!!! såååå även om många flörtar med en nu så för att man gått ner i vikt så skulle jag nog aldrig kunna låta mig falla eller ha sex med någon för att min mage ser ut så där när jag står på alla fyra. Det är faaan pungbråck… kan inte förklara det bättre… nä nu ångra jag mig igen! jag ska operera magen fy fan! Hur ska någon någonsin kunna älska mig med pungbråck???
hehe jaja..
jag fyller 30 i år! tjohoooo! oxå en sån grej som man får ångest över… jag har hunnit gifta mig skilja mig köpa och sälja hus och få tre barn.. det är ett helt liv… vad händer sen då? nu blir man ju vuxen på riktigt nu måste man skärpa sig och det har jag ingen lust med 
vill vara ung förevigt!!! hehehe
men trots upp och ner och vikt och förlust och känslomässiga strid på alla olika sätt så mår jag bra. Jag känner att jag håller på att finna mig själv.. vägen är lång fortfarande.. jag ska hitta ny bostad, börja om från början och finna mig själv vem jag är förutom en mamma, arbetare, vän..Ex fru..snyft..det är nog svårast, jag har alltid identifierat mig med min man och nu är han inte här längre.. han finns inte bredvid mig.. och det känns tufft ibland. Men detta kan ju ändå bara vara bra… alla måste ju hitta sig sjäva förr eller senare eller hur?
en stor positiv sak i mitt liv har varit mina underbara systrar mitt nya underbara jobb och mina nya vänner jag har fått! Det har definitivt hållit mig på spåret och håller mitt humör på topp. Så nu kämpar vi vidare i viktnedgången, själasökandet, moderskapet och allt som rör sig i mitt underbara komplicerade huvud! Kärlek till alla god natt
