bloggexportheader | improveme.se
misspriz

här är jag..pluss pungbråck!

Ja, det har som sagt gått 1 år och 4 månader… det har hänt JÄTTE MYCKET i mitt liv. Jag gjorde ju en gastric sleeve, och under hela min resa har allt förändrats. Positivt och negativt.. jag har lärt mig mycket det år som har gått.. jag har lärt mig om förlust,jag  har förlorat min far, har gått isär från min man och förändrat mig själv på alla sätt och vis fast kanske ändå inte???

i början var det läskigt, under viktnedgången.. ja trodde inte jag skulle gå ner i vikt.. det känndes som om det tog en evighet… och efter ett par månader.. lagom inför sommaren så hade jag gått ner en hel del. det kändes bra men lite skrämmande oxå. Alldeles för mycket uppmärksamhet, folk som aldrig lagt märke till en innan gav kommentarer.. plötsligt var man “värd någonting” och det var nog det som störde mig som mest. Separerade mig från mannen i juni, och hatade innerligt alla män som närmade sig. Jag har ju alltid varit JAG. Men på något sätt dög jag aldrig när jag var fet… hatar den känslan.

ett tag ville jag bara bli fet igen och att allt skulle vara som vanligt… det som stör mig mycket är även tankar hos folk att jag gick isär med min man för att jag blivit smal… tycker det är nonsens och ren okunskap att människor som inte har någon aning om nått slänger ur sig idiotier… jag önskar det var för att jag blivit smal haha det hade ju underlättat allting men men…

sen så känner man sig fortfarande fet… ibland känner jag mig fetare än någonsin.. och så går man förbi en spegel och så är det inte såååå farligt ändå..(med kläder på) utan kläder ser ja ut som om jag har pungbråck på magen… eeeuuuggg…. eller ja… kanske inte. Men nästan!! försöker gå ner mina sista kg och kämpar presis som jag gjorde innan… vad har jag återgått till??? Modifast flytande kost. skillnaden är dock att jag faktiskt kan hålla mig någorlunda mätt. fast sugen blir man ju alltid på kvällen på nått..  och mitt mål har hela tiden vart en bukplastik men nu börjar det kännas lite ytligt och bara… sjukt… varför ska jag göra det igentligen? jo jag vet varför.. jag vet exakt varför jag vill göra det, men frågan är om jag igentligen inte skulle kunna klara mig utan… jag menar.. ska jag riskera mitt liv bara för jag vill ha en platt mage??

vet i tusan.. fast det hade vart roligt att gå i en bikini, eller knäppa byxorna utan problem eller bara låta nån ta på min mage utan att jag får panik.. tänk om man kunde få en bukplastik gratis… som välgörenhet hahaha vilken lycka!

ni ska bara veta hur den jäkla magen ser ut… skulle göra rumpövningar ni vet när man står på alla fyra och sparkar bakåt! hade en av mina gamla t-skirtar stor t-skirt och jag bara kände att något var fruktansvärt fel..drog upp tröjan lite och bara ser hur magen bara är heeelt hängig och vidrig!!!  såååå även om många flörtar med en nu så för att man gått ner i vikt så skulle jag nog aldrig kunna låta mig falla eller ha sex med någon för att min mage ser ut så där när jag står på alla fyra. Det är faaan pungbråck… kan inte förklara det bättre… nä nu ångra jag mig igen! jag ska operera magen fy fan! Hur ska någon någonsin kunna älska mig med pungbråck???

hehe jaja..

jag fyller 30 i år! tjohoooo! oxå en sån grej som man får ångest över… jag har hunnit gifta mig skilja mig köpa och sälja hus och få tre barn.. det är ett helt liv… vad händer sen då? nu blir man ju vuxen på riktigt nu måste man skärpa sig och det har jag ingen lust med :-) vill vara ung förevigt!!! hehehe

men trots upp och ner och vikt och förlust och känslomässiga strid på alla olika sätt så mår jag bra. Jag känner att jag håller på att finna mig själv.. vägen är lång fortfarande.. jag ska hitta ny bostad, börja om från början och finna mig själv vem jag är förutom en mamma, arbetare, vän..Ex fru..snyft..det är nog svårast, jag har alltid identifierat mig med min man och nu är han inte här längre.. han finns inte bredvid mig.. och det känns tufft ibland. Men detta kan ju ändå bara vara bra… alla måste ju hitta sig sjäva förr eller senare eller hur? :-)

en stor positiv sak i mitt liv har varit mina underbara systrar mitt nya underbara jobb och mina nya vänner jag har fått! Det har definitivt hållit mig på spåret och håller mitt humör på topp. Så nu kämpar vi vidare i viktnedgången, själasökandet, moderskapet och allt som rör sig i mitt underbara komplicerade huvud! Kärlek till alla god natt

 

snabb uppdatering och före och efter bilder

shiiiit vad längesen det var… ett år sen sist hehehe… och vad har hänt??

allt möjligt har hänt! viktmässigt är jag fortfarande inte framme!!! fyyy fan… jag väger 65.. vilket är helt okej igentligen hehe.. har penlat mellan 64-66 beroende på vilken tid av månaden man är i.. så jag har varit viktstabil nu i över ett halvår… var nere och nosade på 63 men annars så tror jag att min kropp helt enkelt har nöjt sig.. och jag måste säga att brösen ser bättre ut!!! det har vart bra för kroppen att ligga på samma nivå nu så att huden har kunnat hänga med.

har lagt upp lite bilder… före och efter bilder… hehe ska natta kidzen nu..

MINA BRÖÖÖÖÖST!!

Dom är borta fallna pysta söndriga förstörda kaputt!!! jag har vart så focuserad på magen och viktnedgång runt magen att jag totalt missat vad som hänt med mina bröst!!! att dom skulle hänga mer var ju givet liksom… viktnedgång= hängpattar men att domskulle försvinna…hujeda mig!!! jag har alltid kunnat få till en riktigt grym urrigning, asså så det blir liksom kommenterat på nästan alla fester hahaha inte för att jag vill att folk kommenterar men det blir bara så! (ta inte det på fel sätt nu) jag flasha inte bysten på nått sätt hehehe… men grym urrigning hadejag.. och nu… och nu har mina bröst smält bort och jag kan inte ens få till en skaplig look.. assåååå vad händer med brösten vid viktnedgång??? jaa de ska jag så fint förklara… mina bröst ser ut som dom är 80 år gammla.. man kan se typ skåror på skinnet.. asså löst skinn.. brösten har blivit tomma..

jag måste vara ärlig.. för er som vill gå ner mycket i vikt… tomma skinpåsar.. på ovansidan av brösten är det helt tomt.. och silicon börja låta lockande… först tänkte jag bröstlyft?? så lyfte jag mitt bröst med handen och upptäcker att då får jag druvor till bröst kanske inte druvor men små äpplen och det ser inte ut som JAG! jag vill inte ha gigantiska bröst men jag vill ha MINA bröst!!! sen läste jag runt lite att det tar ett par år för huden att dra ihop sig.. men jag vet inte… ett par år liksom… jaa ettår kan jag vänta så får vi se hur det ser ut då. kanske skiter i silicon och bara gör ett bröstlyft..

det som verkligen kommer hända är bukplastik… och så fort jag når bmi 25 ska jag rusa till plastikkirurgen hehehe.. jag är godkänd för operation nu när jag har bmi under 30 men vill gå ner lite mer.

på tisdag börjar jag gaelc fotboll! kommer ni ihåg förra året eller var det förr förra jag ville börja, var medoch träna en gång men jag var alldeles för fet för det hehehe.. men nu kan det passa perfekt! blir as bra träning för att gå ner dessa sista kg, och bygga lite vettiga muskler hehehe och dessutom ha riktigt roligt :) ska även börja simma men får nog ta det lugnt med simmningen, jag vill inte ha jätte breda axlar det har jag redan hehhe

jaa.. vikten ligger nu på 73 kg så nu börjar platån att röra sig.. midjan ligger på 93… och jag hoppas attjag kommer under 70 strecket till den 24 februari.. för jag måste ligga på sextio nånting nu när det snart gått ett halvår shit vad snabbt det går!

ja uppdaterar vikt och mått om två veckor.. hoppas det rört sig mer då :)

kärlek till alla!

rörliga veckan Kropp sinne och själ

Denna veckan har jag i form av kropp vart mycket aktiv, jag har zumbat promenerat och simmat.. jag har ätit någorluda regelbundet.. man jag har inte gått ner nått och svullnat upp över magen, men det är för att jag är i den kvinnliga sugiga delen av månaden hehe..

men det ska bli kul att jämföra nästa vecka vikten och måttet.. händer det ingenting så är det fruktansvärt frusterande hehehe

men jag ska börja träna ordentligt nu i alla fall så får vi se vad som händer sen.

 

sinne och själ är förrvirade och full av frågor som handlar moral mänsklighet och respektfullhet. jag funderar på tusen olika grejer om vad som ska hända vart jag vill vara med mitt liv och vad jag villm stödja och ta del av. kommit fram till att man måste vara stark och kämpa för rättvisa kommer inte av sig själv…

ett stort andetag och djup meditation för att komma i ordning i mitt sinne. för denna kommande vecka kommer vara riktigt tung.. speciellt nu när jag håller på att bli sjuk men det vill inte bryta ut ordentligt utan det är bara en tyngd i huvudet på mig och jag känner mig oerhört snurrig… usch

jaja men det blir bra förr eller senare måste bara komma i ordning med livet!

kärlek till alla!

äckliga mage!

 

Jag har idag fått granska mig själv…

eller vad ska jag säga, dessa dagar har jag haft sån etrem ångest över allt.. har så mycket att tänka på och så mycket jag vill göra att jag inte vet vad jag ska göra och vad jg verkligen vill göra hehehe.

Vi har pratat om att ha ett barn till… sen har vi sagt inga fler barn i samm veva som vi sagt kanske två barn tätt?? hehehe ska vi flytta? lägenhet eller hus? långt härifrån eller presis runt hörnet? ska vi kanske bo särbos?? fattar ni vad frustrerande allt är?? 

Stressen när vi talar om att ha mer barn ligger i att för det första måste jag ha ett barn innann jag gör en bukplastik. för efter bukplastiken blir det inga fler barn.

Åldersmässigt! Jonas blir 35 i år, jag tänker mycket på att han ska orka med fler barn, det är dom första 3 åren som är svin jobbiga så ska vi ha barn så ska vi helst ha de senast nästa år. då jag är mellan 29-30 för jag tänker inte ha barn senare än det. jag vill kunna andas ut när jag närmar mig 35 då är nästan alla kidz i skolan och det är inte lika hektiskt… och utslitande som småbarnsåren faktiskt är. samt så ska jag ha gått ner all min vikt för jag vill inte bli gravid när jag är överviktig för då hamnar jag bara på samma ställe som jag var innan.

och sen så tänker jag efter… vill jag ha ett till barn? eller har vi det bra nu är vi nöjda familjemässigt?? jag ville innan ha 5 barn hehe men 4 är helt okej.. eller är det för mycket?

 

dessa dagar har jag även stått på samma vikt, och det har gjort att jag har mått fruktansvärt dåligt och kännt mig fruktansvärt fet. jag ser på mig själv och ser bara min äckliga skrynkliga feta mage. graviditeterna har verklien lämnat sina spår och fetman har gjort att ingen man fått ta på min mage på väldigt många år. ÄCKLIGA MAGE! Idag efter duschen ställde jag mig framför spegeln och jag tänkte.. fan priscilla.. du har ju gått ner rätt mycket ta fram måttbandet och mät nu. jag mätte 93… 22cm skillnad.. wow liksom vilken jäkla skillnad. 88 cm är det en kvinna måste ha som max för att undvika farliga fetmarelaterade sjukdomar och jag är nästan där… ändå är jag fruktansvärt missnöjd för jag ser på min äckliga mage och hur den hänger och slänger som en jävla biff… ja jag har haft 3 stora barn.. och det syns verkligen. tror jag kommer få göra bukplastiken gratis. när jag tittar på mig själv i spegeln känner jag mig så fet… när jag tittar från sidan så känns det bättre. förutom hängbuken.. vad är jag en känguru eller? pust..

jag måste arbeta med mitt fucking psyke! och självkänsla framför allt min självkänsla! jag vet att jag ser bra ut i ansiktet i alla fall.. måste bara ta steget att accpetera min kropp oxå. acceptera hela mig. man har en bild på man vill att saker och ting ska vara men man får vara lite realistisk oxå! jag kommer inte se ut som en 20 åring.. jag har aldrig vart smal för det första och aldrig haft en platt mage vilket jag kommer få efter bukplastiken så det är nått jag ser fram emot :) men jag måste säga.. jag kommer bli en jävligt het 30åring hehehe eller 31åring.. beroende på om jag ska ha ett till barn eller inte pust..

jaja får tänka på vad jag ska göra och hur jg ska ha det längre fram.. men nu ska jag ha en kaffe!!! sen ska jag städa huset! och dansa samba! för jag behöver röra på mig lite heheehe

förvirrande kärlek till alla!

 


inte långt kvar

Idag är det den 6 januari…två månader kvar till 6 mars och då ska jag ha kommit i mål.. nu när jag ser min vikt och tiden så känns det lite stressigt ändå hehehe. man vill alltid så mycket på så kort tid som möjligt. jag vägde mig i igår, hade vart och tränat med en riktigt najs snubbe som jag har till granne. en riktigt skönis hehe, tänker på mitt inlägg om manliga vänner :-)

i alla fall han har börjat med lchf och jag funderar på att haka på igen.. fast skippar den stora mängden fett för då lär jag dumpa sönder mig fast vi får se vad jag får för mig. just det jag vägde mig igår 93,5.. jag menar hehe 73,5 känns så ovant..varje gång jag ska skriva eller säga vad jag väger så brukar det börja med 9 siffran.. helt sjukt. men nej 73,5 och jag har bmi 29, nånting. och det är nu övervikt bmi visar hurraaa!!! ingen mer fetma :)

så hur långt har vi kvar till 60? 13,5kg på två månader, vad blir det i veckan jag måste ner??? typ 1 och lite till.. ja men det kanske är nåbart ändå :)

när jag tränade kunde jag verkligen känna efteråt att jag inte får i mig tillräckligt med mat.. så om jag hade gått över till lchf så hade träningen funkat mycket bättre med tanken på att man skulle ta från sina fettresever istället för kolhydrater och muskler liksom. jaja får filura på hur jag ska göra med kosten. jag ska börja gaelic fotboll och jag vill ju vara fit 4 fight men är så svag för sporten just nu igentligen. måste konditionsträna oxå. vet att dom är så jäkla vältränade där att jag skulle känna mig som en missanpassad säl… öhhh

för det första måste jag få igång nått träningskort.. filurar på träna där grannen tränar det är lättare att dra iväg och träna när man har sällskap. men deras löpband verkar lite för tröga hehe.. gnisslar osv.. kanske blir sats men jag är så jäkla laaaat! 

promenader…och sen joggning… mmm det kan funka. kär på det.

oki! ha en skön början på året!

kärlek till alla!




Sida 1 av 31
1
......Sista »