improveme.se

Jag borde inte låta dig ta den lilla energi jag har kvar men jag blir så jävla förvirrad och besviken.
Jag hatar alla dessa jävla bloggbråk men hur som helst var det du som startade det och nu vill jag svara. Man ska stå upp för sig själv, right? Vad du tror eller tycker om mig det skiter jag fullständigt i för du har ingenting med mitt liv att göra. Du behöver inte veta ett piss om mig och det ska du inte få heller. Så jävla värdelöst att inte bara säga vad man tycker face to face men nu lär det ju inte gå eftersom att jag aldrig mer vill se dig. Jag blir så jävla ledsen, trodde du fanns där. Du sa att du fanns där och sen gör du såhär. Vem är falsk här egentligen? Du kanske inte tror mig när jag berättar om mitt liv men det är bara för att ditt varit så äckligt perfekt, du vet inte hur folk kan ha det. Dina problem är så banala och inte ens riktiga problem. Om du känner dig utnyttjad så är det ditt problem. Det kommer ju inte direkt hända igen. Over and out bitch.

Dagens planering är lite förvirrad. Först ska jag träffa Jonis och William för fika och eventuellt projektarbete, men hur vet man om tågen går? Hörde att det är stora störningar i sl-trafiken idag och att många tåg kommer att ställas in med kort varsel.
Sen vill Michaela gå ut ikväll, men där gäller ju samma sak. Det vore så förjävligt att inte komma hem sen efter klubben om tågen inte går. Jonas vill se melodifestivalen eller hitta på något i alla fall men INGEN BOR JU HÄR UTE så jag måste åka mot stav how ever. Kan folk inte bara bo nära mig? Jaja, ska kolla om någon med mil är singel. Pusspuss!

Mallorca sommar 09, ta mig tillbaka.

Nu saknar jag. Nu saknar jag hur mycket som helst. Jag satt och tänkte och kom fram till att jag faktiskt mår oförväntad bra för att ha pojkvännen så långt ifrån mig men sen kom jag på att den här gången är det inte några dagar utan en hel månad. Plötsligt slog saknaden in. Oh, mi amor.

Fanny David Wilhelm

Att leva med sin pojkvän så långt ifrån en kan jämföras med onani.
Man kan ha det bra. Det kan vara skönt. Man kan ha det superkul men det skulle vara så mycket roligare med honom här. Det är väl en rätt bra jämförelse? Nu har jag städat i mitt nya rum och jag hittade massa roliga gamla grejer, snygga kläder osv. Jättekul! Men tänk så mycket roligare det hade varit om David hade varit här. Varför ska man ha snygga underkläder på sig när ingen ska se dom liksom? Jaja, tiden kommer så fort. Medans jag väntar får jag väl strosa runt i gamla mormorstrosor.
Kram på er!

Började dagen lugnt med Muminmuggen!

Min fina pojkvän och älskade systerson!

Hi, I´m funny!

Jag är impulsiv. Otroligt impulsiv. Samtidigt älskar jag att ha saker och ting välplanerade. Jag är en delad tänkare och det gör det fruktansvärt svårt för människor i min omgivning att förstå sig på mig. Ibland vill jag inte att folk förstår mig, för att jag skäms. Jag skäms över att vara så splittrad och förvirrad. Jag ser mig själv i spegeln och säger högt till tjejen som ser tillbaka genom glaset ”du är ju fan arton år, shape up”. Nästa dag sätter jag mig i mammas knä och säger ”jag är bara arton, låt mig bete mig så omoget jag vill”. Jag letar efter mig själv, desperat. Samtidigt är jag säker på att allt jag tycker nu kommer jag stå för om 50 år. Låter det komplicerat? Det är det.
Jag kan göra mig av med människor snart, jag bara klipper. Sedan efter några dagar vaknar jag upp och saknar så att det gör ont i hela kroppen och kommer kravlandes tillbaka till mina sårade vänner och låter tårarna rinna för att dom ska ta mig tillbaka.
Den här texten är jobbig att skriva. Jag har en klump i halsen. Men jag skriver för att jag vill att ni ska veta att jag inte mår så bra och det ger mig inte rätten att ställa till det för andra men nu kanske ni förstår att jag är ingen elak människa, jag är bara inte hel ännu. Jag älskar mina vänner, min pojkvän och min familj och jag vet att jag behandlat er fel. Jag ska börja om nu. Det kommer inte ske över en natt. Jag kommer inte vara en ny människa imorgon, men jag ska ändras långsamt och jag hoppashoppashoppas att ni orkar vänta på mig.
With love.

Jag är impulsiv. Otroligt impulsiv. Samtidigt älskar jag att ha saker och ting välplanerade. Jag är en delad tänkare och det gör det fruktansvärt svårt för människor i min omgivning att förstå sig på mig. Ibland vill jag inte att folk förstår mig, för att jag skäms. Jag skäms över att vara så splittrad och förvirrad. Jag ser mig själv i spegeln och säger högt till tjejen som ser tillbaka genom glaset ”du är ju fan arton år, shape up”. Nästa dag sätter jag mig i mammas knä och säger ”jag är bara arton, låt mig bete mig så omoget jag vill”. Jag letar efter mig själv, desperat. Samtidigt är jag säker på att allt jag tycker nu kommer jag stå för om 50 år. Låter det komplicerat? Det är det.
Jag kan göra mig av med människor snart, jag bara klipper. Sedan efter några dagar vaknar jag upp och saknar så att det gör ont i hela kroppen och kommer kravlandes tillbaka till mina sårade vänner och låter tårarna rinna för att dom ska ta mig tillbaka.
Den här texten är jobbig att skriva. Jag har en klump i halsen. Men jag skriver för att jag vill att ni ska veta att jag inte mår så bra och det ger mig inte rätten att ställa till det för andra men nu kanske ni förstår att jag är ingen elak människa, jag är bara inte hel ännu. Jag älskar mina vänner, min pojkvän och min familj och jag vet att jag behandlat er fel. Jag ska börja om nu. Det kommer inte ske över en natt. Jag kommer inte vara en ny människa imorgon, men jag ska ändras långsamt och jag hoppashoppashoppas att ni orkar vänta på mig.
With love.

Jag är impulsiv. Otroligt impulsiv. Samtidigt älskar jag att ha saker och ting välplanerade. Jag är en delad tänkare och det gör det fruktansvärt svårt för människor i min omgivning att förstå sig på mig. Ibland vill jag inte att folk förstår mig, för att jag skäms. Jag skäms över att vara så splittrad och förvirrad. Jag ser mig själv i spegeln och säger högt till tjejen som ser tillbaka genom glaset ”du är ju fan arton år, shape up”. Nästa dag sätter jag mig i mammas knä och säger ”jag är bara arton, låt mig bete mig så omoget jag vill”. Jag letar efter mig själv, desperat. Samtidigt är jag säker på att allt jag tycker nu kommer jag stå för om 50 år. Låter det komplicerat? Det är det.
Jag kan göra mig av med människor snart, jag bara klipper. Sedan efter några dagar vaknar jag upp och saknar så att det gör ont i hela kroppen och kommer kravlandes tillbaka till mina sårade vänner och låter tårarna rinna för att dom ska ta mig tillbaka.
Den här texten är jobbig att skriva. Jag har en klump i halsen. Men jag skriver för att jag vill att ni ska veta att jag inte mår så bra och det ger mig inte rätten att ställa till det för andra men nu kanske ni förstår att jag är ingen elak människa, jag är bara inte hel ännu. Jag älskar mina vänner, min pojkvän och min familj och jag vet att jag behandlat er fel. Jag ska börja om nu. Det kommer inte ske över en natt. Jag kommer inte vara en ny människa imorgon, men jag ska ändras långsamt och jag hoppashoppashoppas att ni orkar vänta på mig.
With love.

Jag är impulsiv. Otroligt impulsiv. Samtidigt älskar jag att ha saker och ting välplanerade. Jag är en delad tänkare och det gör det fruktansvärt svårt för människor i min omgivning att förstå sig på mig. Ibland vill jag inte att folk förstår mig, för att jag skäms. Jag skäms över att vara så splittrad och förvirrad. Jag ser mig själv i spegeln och säger högt till tjejen som ser tillbaka genom glaset ”du är ju fan arton år, shape up”. Nästa dag sätter jag mig i mammas knä och säger ”jag är bara arton, låt mig bete mig så omoget jag vill”. Jag letar efter mig själv, desperat. Samtidigt är jag säker på att allt jag tycker nu kommer jag stå för om 50 år. Låter det komplicerat? Det är det.
Jag kan göra mig av med människor snart, jag bara klipper. Sedan efter några dagar vaknar jag upp och saknar så att det gör ont i hela kroppen och kommer kravlandes tillbaka till mina sårade vänner och låter tårarna rinna för att dom ska ta mig tillbaka.
Den här texten är jobbig att skriva. Jag har en klump i halsen. Men jag skriver för att jag vill att ni ska veta att jag inte mår så bra och det ger mig inte rätten att ställa till det för andra men nu kanske ni förstår att jag är ingen elak människa, jag är bara inte hel ännu. Jag älskar mina vänner, min pojkvän och min familj och jag vet att jag behandlat er fel. Jag ska börja om nu. Det kommer inte ske över en natt. Jag kommer inte vara en ny människa imorgon, men jag ska ändras långsamt och jag hoppashoppashoppas att ni orkar vänta på mig.
With love.

Min pojkvän åkte till Italien igårmorse för att stanna där en månad.
Jag har en grej på gång som jag tyvärr inte vill skriva om i bloggen just nu men som ni kommer att få veta. Snart ska jag och pappa iaf åka till skolan. Han jobbar ju där idag så det blir perfekt med skjuts. Sen måste jag till Sundbyberg och hämta p-piller med mer. Helst vill jag bara slappa här hela dagen. Längtar tills David ringer ikväll. Min baby! Miss him.
Nu ska jag röra mig, catch you laterooo!