Jag kände mig som ett fån.

Något som jag sysslade med vid osäkerhet var många knep. Om man utsätter sig för mindre skojiga ting och man inte alltid känner sig som Opray Winfrey så får man jobba med sig själv. Speciellt om ens syfte är att må bra och skaffa sig ett nytt liv.

I Sverige så är det ofta inget fel att göra exakt vad man vill. Det anses som strongt och självständigt.

Här är det inte likadant. Om man inte hänger med i sällskap så anses man vara långt ner i vett&etikett boken. Det kan t om anses som mycket ohövligt och man kan bli kallad missanpassad.

Om någon tror att det skulle vara underbart härligt att vara ihop med en av de där sexiga italianosarna, så finns det mycket man skall hava i åtanke. Allt är ungefär precis tvärtom som du finner hos en svensk man :)

Och har man problem med sociala angelägenheter och hänga med den italienska släkten i dagar så kan man sluta tänka på ett liv med en italiensk man :) eller så vågar man testa förändringar hos sig själv.

Lite hur jag övervann min osäkerhet när jag flyttade till Italien och denna provinciella stad;

Ett säkert knep är att alltid behandla alla lika. Varje person skall vara viktig, helst om man är i en grupp.

Finns det något värre än när ingen talar eller ens tittar på dig?

Titta gjorde de MEN ingen talade med mig ( Bara männen. Det gick ju inte för sig för hur skulle jag anpassa in mig bland de kvinnliga könet, då?)

Alltid total fokus på kvinnorna och framförallt viktigt då de italienska männen är verkligt förtjusta i kvinnor och gärna visar detta öppet genom att tala tala och övervinna.

 

I Italien är det mycket vanligt att man samlas män och kvinnor. De är inte grupperade som vi ofta är i Sverige med “tjej-gäng” och “kill-gäng” utan man är större uppblandade gäng.

Att vara intresserad av andra, och vad som är viktigt för dem ( även om deras intressen var/är tråkiga för mig ) är nog bland det bästa man kan ägna sig åt om man vill skapa sig ett umgänge eller anses som en trevlig och god person.

Det gäller ju att man lyssnar uppmärksammat och inte bara kastar ur sig några frågor för att sedan vända huvudet åt annat håll ( Ave Maria, så många som gjort så åt mig genom dessa år )

Ofta är vi bara är ute efter ett lyssnande öra. Du skall vara den lyssnande efter din fråga.

Var vänlig, varm och utåtriktad samt att man försöker prata med alla. Det är lätt att ignorera eller förbise de som är blyga, eller de som känner sig obekväma och inte vet vad de skall säga.

Dessa personer ser jag speciellt ofta, som en utmaning. De som är snobbiga eller den mest tysta personen – de båda behöver samma hjälp :)

 

Där är ostbiten som åts upp på lunchen :)

Var snäll mot alla, och vi vet ju att de som är mest arrogant, snobbiga eller a pain in everyones as, det är dem som mest behöver känna trygghet så de kan bli fria från sin mask.

Nu är det ju inte så att man skall agera någon sorts hoppy-psykolog vid socialt arrangemang, man bara gör sitt bästa.

 

 

Det är deras problem – det har inget att göra med dig. Dessutom, om någon säger något dumt, generar sig, inte reagerar eller ignorerar dig – Så fortfarande agerar man som om de är super trevliga typer :)

Nu hade jag aldrig detta problemet att “folk” häver ur sig jantelagen kommentarer eller annan dynga. Lite smartare än så är de liven.

Jag kände ofta den känslan att jag var missanpassad eller att jag inte fick komma till tals. Nu är det ju så att inte många kvinnor kommer till tals eller talar med andra kvinnor hahah så jag kände mig helt totalt på en annan planet.

Från att komma från Sverige där alla säger exakt och vad som helst till en, både män och kvinnor, till en plats där de förvisso höll på glo ihjäl sig till att alla var knäpp tysta fick mig att bli vansinnig inombords.

Jag kunde inte nå dem. Vad viskade de bakom min rygg? De var en olustig känsla fast på ett annat sätt. Enda fram tills jag accepterade mitt liv här, och tills jag ändrade mitt tänkande och min attityd.

Något som man skall fokusera på är namn. Alltid komma ihåg människors namn. När du pratar, tilltala dem vid namn. Jäkligt bra för hjärnan oxå, den somnar inte ihop heller…

 

 

Det förmedlar att de är ” någon “, och man bygger ett starkare band. Detta var ju super svårt då alla så lika mörkt snygga ut och jag kunde träffa ett 50tal på en afton.

Då ber man om ursäkt kort och frågar om deras namn igen så snabbt man bara klarar, när man blir ståendes med någon av de 50 som man träffade på.

De lär icke komma ihåg ditt namn heller, så de tycker bara du är en vågad-smartnos som frågar igen.

Ge komplimanger till människor. Man behöver inte överdriva – alla har alltid något man kan berömma dem för. Det behöver inte vara deras utseende eller klädstil det kan vara något som personen har en åsikt om. Det viktiga är att man låter uppriktig när komplimang ges.

Också, gör ditt bästa för att ha roligt och skratta - med alla. Detta hjälper till att ta bort spänningar och för att bryta barriärer. Nu är ju jag en elaking som tycker att kvinnan inte riktigt vet vad humor är här…

Så jag för dem, blir närmast en burdus man med min, vad jag kan tycka enkla humor. Den där Umeå-humorn är inte ofta på sin plats att skyffla fram.

 

Har en känsla över varför jag hade ont i huvudet på nyårsdagen#snöbadade   Gillar oxå att kameran inte hade glömts bort runt 4snåret :) Mig kan man lita på :)

Om man fortfarande blir illamående vid blotta tanken över att socialisera sig när man inte känner sig som Angelina, så glöm aldrig att ALLA har något som de kämpar med…

Det är skönt att tänka den tanken för man vet att man aldrig är ensam. Och allra jobbigast har den personen som inte välkomnar dig när du står där och känner dig som ett fån….

Ibland kändes det hopplöst och jag grät och var arg på dem. En dag kom jag på att jag hade förändrats. Det var ju endast mitt egna problem. Idag tänker jag knappt på om det finns dem som är mindre trevliga…de är så ignorant, precis som jag var om mig själv.

Ignorans är ett tråkigt ord.

 ” Happiness is like a butterfly; the more you chase it, the more it will elude you. But if you turn your attention to other things, it will come and sit softly on your shoulder. ” Henry David Thoreau

0 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA-bild

*