i ärlighetens namn by Vero

MEN hur mycket orkar man lyssna på, tills man måste dra vidare?

Jag påminde en väninna idag om att hon stängde av mig några gånger på skype. Ett par år sedan nu. Hon blev påmind om att hon då, tyckte jag var en negativ rackare och att jag gav väl knappast de mest uppmuntrande tipsen. Inte för att hon bad om dem, bara för att jag ville kontrollera och tyckte min negativa dynga var den bästa…. så hon verkligen skulle förstå.

Det är häpnadsväckande hur hänsynslös folk kan vara. 

Vill människor inte försöka gå de där milen i andras skor, eller är de bara så sjukt egoistiska? Folk är allmänt sjukt oförstående för hur andra känner och vad de varit med om. Jag menar inte att någon skulle snacka om sådant som varit utan bara hava vissa livscykler i åtanke, och att påminnelser behöver ej göras.

Jag tänkte på detta när jag idag talade med min vän som hade en del funderingar och inte var mest happy. Även fast hon ej var mest happy så kom det aldrig ett endaste negativt ord från henne om mina funderingar…..

Jag finner det ofta att den här kyliga svenska missunnsamheten kommer smygandes fint formad i en mening. Att man gärna vill få fram att det är inte så enkelt att lyckas i den nya arbetsrollen. “Nehe??! Hur kan någon annan veta det… om hur det kommer att gå för mig innan jag ens börjat? ”

Och det är klart att antingen börjar jag tänka på smygiga neggi neggi kommentarer eller så tänker jag att “hon” ( det är oftast en hon) är det jätte synd om – Det är inget vidare skoj det heller.

Jag kan säga att jag blir verkligt överrumplad över när folk redan har latent inbyggt i sin hjärna att inte ta upp negativa saker som man diskuterar. Som min vän idag. De är få och de finns där ute. De är dem man skall hålla sig fast vid och inga andra.

Jag orkar inte vara förstående längre över att vissa personer mår dåligt eller lever i någon typ av såpbubbla och kan slänga ur sig vilken dynga som helst. Jag vet att livet inte alltid är i synk med alla MEN hur mycket orkar man lyssna på tills man måste dra vidare?

För väldigt ofta så när folk är neggi neggi eller känner att de lever på någons sorts “storhetsvansinne´s-nivå” så blir dessa människor oändligt hänsynslösa.

De är väl medveten att man easy easy kan halka tillbaka till NOLL, igen….eller att de kan börja bli positiva :)

Tacksamhet är ett fint superlativ.

Idag förstår jag att min vän stängde utav skype. Jag skall börja göra likadant eller inte svara alls. 

Jag glömde en maträtt av alla de där vid den stela Michelin ristoranten… Och tror ni inte att det var en lever-bit – Usch. Jag klarar inte segt lever-kött-bit. Mammas lever biffar är goda med massa lingonsylt och gåsens lever….. men lever från ett köttigt stort djur – Blääääää!

 *Likaså att man måste ju själv fatta när folk vill dra vidare…. Alla är fria att dra… Varför ha folk runt sig som aldrig gör en glad?

Don´t you just love that?

Love-photo. Before-photo. The-photo-of death. Bigsister-photo.The kind lady-photo. Fill-it-up-photo. Ariana-photo. Thanks for all photos that has popped up at my phone this period. Pictures are wonderful. So many memories, so many thoughts… Thanks sweeties !

Fill it up in a Swedish way :) My sister Sandra in a party mood, just an ordinary tuesday.

 #friends.

That lady must be so kind…  ” Pls borrow my hermes scarfs, if you put them back again…haha. My friend Laylan signed in at this hotel outside Stockholm.

You are free open the orange boxes. Loving that hotel.

Princess Ariana living in Washington DC, mother my friend Annette ( Swedish) and father Seth ( Americano)

Me and Kicki last year in june. Happy faces!

Our BEST Kay Pollak. A session in Stoccolma!

Viggo and Hugo with their oldest sister Katariina in the Alps of Sweden.

Olivia and Mikael preparing my healthy reciept of best vitamin juice for mamma Mica – Lets start 2014 in this way !

Fanny BEFORE…..

Fanny AFTER….

Of course this pic was the day BEFORE :)

Back to the 80s with Katariina last year in october#stockholm

William with his popcorn. One way to get him satisfied :)

Alek and Lino wished us HappyNY !

My cousin Ulrika with her love Jonny wishing us HappyNY !

Bella Happy Karin from Umeå….with her LV bag bought from la famiglia in Padova. Chic at New Years Eve!

Due-selfies at the spa.

Todays citat; Once you have accepted your flaws no-one can use them against you / Unknown

 

Foto-tricks !

Alla gillar vackra foton, men alla tycker inte om att vara med på foton. Vissa känner sig obekväma. Vissa tycker de blir förfärliga på bild. Med lite tricks så kan man se tjusigare och naturligare ut. Man har ju blivit fotograferad några ggr så man har lärt sig tricksen ;) Även pojkvännen lär sig att lyfta upp kameran eller mobilen när foton skall tagas.

Om jag kikar på foton 6-8 år gamla så känner jag mig äldre på de fotona än vad jag gör vid dagens foton. Det är inte för att jag använder mig utav mera botox ( jag ligger ju lågt med det nu ) utan det är för att jag är mera fokuserad på positiva tankar. Enkla knep.

Tänk på att du äter den godaste chokladbiten i hela ditt liv när foton skall tagas. Då glittrar det till i ögonen. Tänk hur kär du är i din man eller vilka fantastiska vänner du har. Och innan fotot tas så kika upp lite snett i taket och sedan snabbt ned igen så blir det en mera avstressande bild. Det gäller att vanan inne.

Vissa personer har en tendens att sänka kameran när foton skall tagas – inte gilla. Vill man se lite chubby chubby ut så är det helt ok. Jag föredrar att kameran ALLTID hålls i ögonhöjd, gärna ovanför persons hårfäste som fotograferar :)

Skippa att smeta på dig BUS och massa makeupcreme samt rött läppstift som gärna gör så att man ser vampig ut istället för fräscht naturlig. Ett tips är att lägga tunnt med highlighter ovanför kindbenet, brynen, nästippen, ovan läppen och använd sobra färger på din makeup.

Inte många blir sitt vackraste om ett foto är taget rakt framifrån – oftast icke kroppen. Ett annat tips är att använda sig utav ljusa ting runt ansiktet. Ett par gnistrande örhängen eller ett halsband som ger ljus till ditt ansikte. Jag skulle även påstå att ett par välvårdade ögonbryn är A och O för att bli tjusig på bild. Ha koll på hur formen är på dina bryn.

Ett annat tips som kan verka löjligt helst när man ber någon annan att ta ett foto, är att jag gör en medveten ansträngning för att dra åt området mellan mina skulderblad och hissar upp mina axlar för att förlänga min siluett. Denna är bäst för selfies :)

Och lyft aldrig hakan för mycket, så slipper du se ut som ET, och sänk inte hakan för mycket så man ser galen ut med en dubbelhaka. Normalt läge är bäst och lite sido-pose. Det svåraste att se naturlig ut vid foton är att hålla koll på munnen. Det har jag alltid haft svårt med samt jag har en sned mun. Jag brukar andas in djupt vid rätta foto blixten och sedan förhoppningsvist blir det fotot naturligt med din mun lite halvt öppen.

Ibland har man ju icke tillgång till att firra fotona..helst när man är på röda mattan :)

Sedan så om man vill se sexig ut eller redo att bli tagen både här och där så kan man gå in på jätteskojiga bloggar och ta tricksen från deras poseringar :) Helst svenska eller amerikanska unga bloggerskor.

Bästa tipset är såklart att tänka positiva tankar om sig själv att man känner sig glad och vacker, istället för att tänka att man är lite tjockis-ful samt att man skulle vilja hänga sin pojkvän vid närmaste stolpe.

Happy med Alexandra och Laylan <3

Tanke-ätandet !

En annan idè varför italienarna kan äta så många mål och ändå stay fit var något som jag helt plötsligt idag kom på. Jag har ju bokstavligen badat mina inälvor med ostar de festaste, gåslever och annat smaskigt denna veckan…Och då kom jag framtill följande förstår ni;

De äter på ett annat sätt. De kör ju tanke-ätandet. Italienare anser att maten är bland det viktigaste i livet att njuta av. Likaså fransoserna. Middagen som ofta äts sent njuter man tillsammans med goda vänner utav. Hela skallen tänker vilka underbara nyttigheter man skall smaka på. 

Våra måltider äter man sakta medans man talar med bordsgrannen och skålar i glasen. Man talar gärna varmt om vilka ingredienser som använts och hur god den pasta rätten är. Man äter sakta. Detta gillar vårt insulin. Och vår kropp bromsar upp och säger till att vi är fulla i magen när man tuggar och njuter av sin måltid.

Ju mera stressade vi är och kastar i oss maten, på väg från ditt viktiga möte eller grabbar tag i något snabbt på morgonen ju mera stress-hormoner skapar du. Kroppen vill ju ha en balans och skriker, ” HJÄLP” ! 

Jag tror på att när man njuter av sin mat och äter långsamt så bildar kroppen ett lugn som får ens digestive att arbeta bättre och intensivare. För så mycket mat som jag åt denna veckan är inte normalt att man inte går upp typ 3kg ( ev jag 1kg ) Jag har varit så avstressad, lugn och njutit av den franska sofistikerade maten. Detta åt jag över min pre-birthday lunch…..

En aperitif med 4 små olika mini-bites.

En frasig potatis boll som kom in på glödande bark inunder :)

Nybakat bröd och tunna chips gjorda av ortens svamp

De gula fyrklöverna var någon blomma som man skulle äta…någon form av soppa med massa olika smaker…

Rödbets soppa, med även den minst 6olika smaker…med en vätska som gjorde att något där i puffade upp sig när man fyllde på …

Jag kom ihåg att detta var en insjö fisk från Geneve hahaha med massa andra olika ting som jag knappast kan komma ihåg för han som serverade oss, han gick bara runt till alla bord och presenterade varje rätt. Han var så stel och talade så långsamt att jag blev less på att lyssna.

Nej fasiken…detta var ju fisken med massa knastrande korn ovanpå…

Sedan så rullade man in det stora ost bordet med de mest konstiga ostarna jag sett. Fråga om de doftade?

Efterrätten Leonardos som såg ut som ett vykort gjort på dagis. Smakade ljuvlig hasselnöt och massa andra smaker….När vi snackar stars på ristorante så är det ju just alla de olika smakupplevelserna som är det magnifika i rätterna.

Efterrätten var alla olika. En överraskning. De gav mig rätt, för jag gillar maräng och passionsfrukt.

Hela mat-sessionen tog ca 3 tim och vi åt och njöt medans vi snackelisnackade på lunchen. Det är väl så att stress orsakar mycket skräp inom oss. Och som man lärt sig att njuta här i Italien! Nu reflekterar jag icke över att vid varje måltid på restaurang så äts minst 3 rätter ev 4.

Sådant var det ju aldrig snack om i Sverige när man gick på restaurang. Det var å andra sidan en ekonomisk fråga många ggr eller så hade man himla bråttom till nästa ställe, eller hemåt (??). Sedan skall man icke glömma att foder är billigare att handla här än i Svedala, och att äta på restauranger. Ja, kanske icke i Milano eller Megeve, utan i Padova. 

Den värsta lunchen var när osten som räcker 1 vecka för en barnfamilj kom in, och som vi åt upp över en 1,5timma :)

Det var spännande att äta på stjärne-ristorante de 3 MEN lite jobbigt att de stod och kikade på oss alla när vi åt och så fort någon går på toaletten så när man kommer tillbaka och skall sätta sig så skall de dra ut stolen och lägga tillbaka servetten i knäet på en….. Det kan ju skapa en viss stress bara det :)

” Alltid ett sätt att manipulera bort……”

Då har jag sovit på saken och jag har bestämt mig för att mina önskningar har redan kommit. ” Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket ” Och är det något jag lärt mig på dessa 4,5 åren är det att aldrig be om något, utan det kommer när det kommer. Inte som förr om åren när det tjatades hitan & ditan om vad jag ville ha, och att jag ville göra det och det, vare sig det var födelsedagar eller få en jacka dyr. Alltid ett sätt att manipulera bort, att ej behöva betala halva hyran den månaden… Ave Maria att man blivit klokare och snällare…

Den värsta var nog när jag tjatade till mig en förlovning hahah…bara för att bevisa att han var min…och att det var något speciellt mode i att förlova sig. Vilka dumheter man gjort mot andra och mot sig själv. 

Och tänk att vissa tror att man fortfarande är så…hihihi. Jag lovar att mina önskningar ej är en bil, en ny klocka, eller en väska från skojigt märke. Alla ni kan andas ut som blir provocerade över sanningen :)

Och det skojiga är att jag har ju med mig att man måste fira med eget stort kalas som man har ordnat själv. Då jag är en sådan perfektionist så får jag lätt ångest när jag tänker på det, och så skönt att jag bor i Italien där jag inte har så många vänner…så jag behöver inte bjuda in till fest :)

Bara att tänka på om man skulle gifta sig så får jag ont i nacken…. Tänk så många man skulle bjuda och tänk på om de ej skulle kunna närvara för de måste åka till Venedig :( och de ej har råd. Tänk om man glömmer någon eller att någon känner sig bortglömd – Usch, vilken panik.

Jag hade inte råd att närvara på min bästa kompis bröllop i Sydafrika exempelvis. Man kan ju se det som att man prioriterade fel just då – Man har ju råd om man bara vill. Man får bara skippa handla mindre kläder eller stanna inne på helgerna :)

Vad skall jag välja?

Du kan välja exakt vad du vill till din födelsedag. “Hörde jag rätt?” Ok, en resa till NY? En ring ;) Några klädesplagg? Årskort hos en psykolog? Åka till min familj i Umeå? Samla ihop ett gäng vänner? Vad skall jag välja? Asså killen e smartnos….säga detta nu??!

Han vet att jag tänkeeeeer, väntaaaaaaaaaar, undraaaaar och han vill inte överraska mig….

Japp, då är det inget att göra. Förändra någon skall men ej tvinga sig på. Det är bara jag som kan förändra min fredag – till vad jag väljer ;)

Han vet redan min önskan och den kommer det att bli.

Min andra önskan hoppas jag kommer lördag… men det vilar osäkerhet….

Den tredje ( då alla goda ting är 3 ) blir en spontanare !


9
4
...
...