Mitt hjärta brast. Jag trodde att mitt lilla hjärta var borta. Shit vad orolig jag var. Det är inte första gången misan ramlar ut genom köksfönstret men hon brukar alltid hålla sig nedanför fönstret och skrika som en liten bebis.
Idag när jag kom hem från en kaffe hos M så hittade jag inte min lille katt nåhonstans. Hon brukar alltid komma springande när jag går på toa, fyller på hennes mat eller prasslar med godispåsen. Men ingenting fick kattskrället att säga ”hej Välkommen hem”. Självklart anade jag att hon hade trillat ut från köksfönstret. Jag gick ut och ropade men ingenting. Jag fick så ont i magen. Någon måste ha tagit in henne tänkte jag. Tillslut hittade jag henne. Jag vet inte vart hon hade gömt sig men hon hade varit inne hela tiden.
Jäklar kattskrälle.
Peace & Love / 11Juni