Jag är nog egentligen väldigt motiverad till att starta skolan. Gymnasiet. Ett steg längre upp på stegen vi ungdomar klättar på. Jag vill ha en förändring och kunna känna en utveckling. Jag kommer att få arbeta i skolan med det jag älskar något så otroligt mycket. Förbättra mina färdigheter och kunna gå ut ur skolan och vara redo för att hugga sig in i arbetslivet. Arbeta. Plugga. Jag tror att jag varit så lat det senaste året beroende på byggnaden i min gamla skola, på dess fasad byggd av falskhet och omogenhet. En skola där man ska få vara egen, men så fort man är det så börjar folk prata om en. Vad är det för människor? Jag förstår mig ej på det här coola idealet: Röka på rasterna, skolka ifrån lektionerna, kolla snett på de som bär glasögon och håller sig för sig själva, för de som kanske har en diagnos. Det är så fruktansvärt vidriga människor, med så lite vett. Och så lite självkänsla att det enda jag kan göra är att tycka synd om dem. De som talar om folks ryggar för att inte bli just den de talar om. Det är så otroligt fruktansvärt äckligt. Jag tycker synd om dagens 12-13-14 åringar (finns även 15 och 16 åringar som har kvar beteéndet.) som måste ta del av denna fruktansvärda vardag i skolan nuförtiden. Jag tröttnade. Jag är så trött på sånt folk. Sådana människor som tror att allt livet kretsar omkring är hur populär man är, och hur många som gillar ens profilbild på facebook.
Men nu när jag och även en hel andra människor mognat till lite, lärt sig bättre så längtar jag efter skolstarten. Givetvis skulle jag inte klaga på en veckas till sommarlov. Men jag saknar att komma i rutin. Att ställa klockan. Att ta sig upp, äta frukost med mina syskon som har lika dåligt morgon humör som jag. Att dricka det där kaffet och hoppas på att koffeinet tar verkan ganska så snart. Att klä på sig, göra sig iordning och sedan vandra iväg till skolan. Jag behöver pauser i pluggandet. Det har jag fått nu, det har vi alla. Ett sommarlov är den ultimata kom-igång-kicken. Iallafall för mig, och nu vill jag sätta näsan i böckerna. Arbeta, utvecklas och slita hårt. För det måste man göra här i livet. Man kommer ingenstans annars. Man måste ta sig till sina mål, med ett arbete gjort. Och det vill jag. Jag vill ta mig dit jag vill nå med mina egna framsteg…
Ska inhandla ett stort skrivbord till mitt rum. Fylla det med pennor, böcker, skol-stuff. Jag började lista ut att min säng ej kunde agera skrivbord längre. Taggad som fan nu.
