Är påväg ner. Lever för dagen och för solskenet, för ljuset och för framtiden. Men jag dör för nuet, mörkret, kvällarna och den depression jag verkligen känner berör mig ganska långt inne. Jag har ont i min tånagel och den är påväg att trilla av typ. Hur jävla cp som helst. Jag kan inte tänka på annat än beskedet. Jag kan inte kontrollera att jag blir helt till mig utav denna väntan. Jag gillar alltid människor som redan gillar människor. Ta mig till en annan värld, bara för ikväll. Och kanske den här veckan.. Jag vill bort bara. Bort.
