Åh, härligt det känns att starta en blogg på ett nytt ställe. Jag har bloggat på devote ett långt tag och även på blogg.se! Så det känns ganska bra att börja på ett nytt ”kapitel”. Har även en blogg med min kära vän Johanna. Den heter www.sandraochjohanna.devote.se och är även en ganska trevlig blogg. Men jag känner att jag vill ha en aldeles egen blogg också. Så jag kommer göra mitt bästa på att hålla er läsare uppdaterade både här på improve me, och på min och johannas blogg på Devote.
Så, vad ska man skriva. Jag heter iallafall Sandra Kellerman. Jag bor söder om söder i Stockholm. Här trivs jag ganska bra, men jag längtar oerhört mycket tills jag kan bestämma mina egna val om vart jag skall bo här i världen. Har alltid tyckt att utomlands är vackert, en annan kultur än den jag är uppväxt i. Utomlands kommer jag göra allt jag kan för att få bo i några år. Troligtvis USA. kanske inte för en livstid, men några år som sagt.
Jag håller på med musik, har sjungt sedan jag var kanske.. 3? Men började ta sången på allvar när jag lärde känna min egna röst på riktigt. På riktigt menade jag att jag märkte att jag hade grunder för att bygga upp en stabil stämma. Vilket vänner, familj och sångpedagoger/musiker uppmuntrade mig till att göra. Så här sitter jag nu, dyrkar musiken till hundra procent. Hundra tio kanske. Och sysslar med den själv. Har börjat pillra med gitarren och hoppas på en framtid då jag kan göra egna låtar och kompa mig själv till dem. Kan några ackord, och det har räckt till att få pennan över blocket i en hastig fart och iallafall försökt skriva lite egen musik. Jag har även spelat in lite. Och jag drömmer om att känna att jag uppnåt det jag vill inom musiken. Tillfredställa folk och deras känslor, samt musikintresse, med just mitt.
sången är en väldigt stor del utav mig, därför fick den väldigt många rader.
Musik är den andra halvan.. typ. Inräkna vänner, kärlek, känslor. Och musik. Sedan får jag kleta på lite personlighet på allt också. Där har vi mig.
Jag är som person väldigt spontan, tycker jag nog. Jag vill alla väl, jag är väldigt känslosam. Jag älskar att trycka i mig glass (typiskt amerikank film) när jag är ledsen, då jag finner det ganska sövande. (Ha ha) Jag älskar att se mina vänner glädjas, och vara lyckliga. Om det t.ex är roliga saker som händer dem, blir jag glad i kropp och sinne. (wAZZA redbull) Jag sotar för misstag varje dag. Jag älskar varje dag. Jag uppskattar varje dag. Och jag känner varje dag. Jag sjunger varje dag. Jag lyssnar på musik varjedag. Jag talar med vänner varje dag. Jag äter varje dag. Jag duschar varje dag. Jag älskar att ta filosofiska promenader med antingen vänner eller iphone som sällskap. Iphone=bra musik.
Vad lyssnar jag på för musik?
Oj, om du hade frågat mig för ett år sedan hade jag svarat; Justin Bieber, Miley Cyrus, Demi Lovato, blablbla the list goes on. Men med stunder i livet, känslor, människor, händelser, sker och med tiden så fann jag ingenting i deras musik längre. Kanske för att jag läste varje dag på internet om deras liv, de artister jag lyssnade på. Den genren är så inramad. Det är den musiken, liksom. Samt att dem är i en ganska ung ålder, det kändes tillslut bara som en massproduktion utav en persons såkallade musik. som knappt är med och skriver själv. Men jag har alltid lyssnat på lite allt möjligt. Varit öppen till förslag och tips, och det var nog så det började. Folk tror jag lade in mig i ett fack. För att folk visste om att jag lyssnade på ”den musiken” och för dem var det nog ”no turning back”… Först så blev jag upprörd över att folk ej trodde på mig när jag talade om att jag tillexempel börjat lyssna på bon iver. Flume. Det var den låten som liksom, visade riktningen. En låt jag fullständigt älskar theese days. Den drog nog igång min musiksmak åt det andra hållet än vad jag låg och var vilse på så länge förut. Nu har jag hittat rätt.. Och jag tror jag vet det bäst själv när jag kan gråta tårar som aldrig vill ta slut till den musik som nu fyller mina öron idag. Gråta, och känna. Jag kan känna med den här sortens musik. Och somsagt så vet jag att det alltid kommer att finnas folk som tycker och tänker negativt men let’s not give a shit.
Ni kommer nog märka med tiden vad jag finner är bra. Och dåligt här i livet.. Eftersom att jag tänk starta den här bloggen nu lagom tills gymnasieperioden börjar. Så nu kör vi.
Om ni ej orkat er igenom hela texten har jag full förståelse för det. Verkligen. Men gu vad rart av er som läst igenom allt, och jag hopppas ni klickar er in hit och läser vad jag har och komma med once in a while.
Ha det gott kära ni. /Sandra
fullständigt älskar taylor momsen. (på bilden nedan) Och hennes musik. Hon är egen, och det gillar vi alltid.
