Tja!
Hoppas ni mår lika bra som jag. En dag som denna var exakt vad jag behövde känner jag nu. Komma bort och umgås med släkt. Har befunnit mig en kilometer utanför Trosa (där jag även hade mitt gamla landställe) samt min moster Ina har sitt. Åt väldigt god mat, grillat är aldrig fel och njöt utav solen. Hann även bada i såkallade ”lillsjön” där jag och mina syskon alltid brukade bada när vi var yngre. Nostalgi på hög nivå. Vi åkte även förbi vårat gamla hus, det var ganska jobbigt tillochmed. Sist jag var där var livet en dans på rosor. Livet var lätt när man var liten. Inga bekymmer, eller smärtor som drog ned en. När vi skulle flytta vårat landställe till skärgården så var jag helt förkrossad. Jag har alltid älskat det stället, vårat gamla hus, och våran oändliga gräsmatta. Kojan som min bror byggde i unga år. Ingen som ville en ont.. Iallafall var det så för mig. Där växte jag upp. Precis på de ställen jag besökte idag, så det var jobbigt att komma tillbaka och veta att jag måste lämna det igen. Efter vi badat stannade jag kvar medans de andra gick hem. Satt på bryggan i säkert en timma för att tänka, njuta utav solen som brände mot min hy. Det är nog ett av de vackraste ställen jag vet. Hur allt är konstruerat. Alla färger som möter varandra. Hur vattnet gluppar mot de ruttna båtar vars dagar till sjöss är över. Att höra hur havsvindarna blåser (hejhåkanlåt-jagharvaritiallastäder). Lugnet, som inte är likt något annat. Satt där och lyssnade på Bon Iver, hela skivan om och om igen. Varenda låt. Klimax!!!!!!
Sedan åkte vi på teater. En teater i trosa, vid något slott. Det var som en promenad man tog, och det var en tant som berättade om händelser, till det var det skådespeleri. Det var massa folk, så det var ett minus. Man hörde inte så bra. Men det var väldigt bra skådespeleri. Typ som en spök vandring. Har åkt bil de senaste timmarna. Med trötta ögon, och nu sitter jag här. Ska sova nu. För imorgon åker jag som sagt till landet. Uppdaterar imorgon om jag hinner. Ha det bra!
´
