Hej igen Alla Kära !
Idag har det blåst rejjält. Jag skulle naturligtvis till min fiskebod idag och eftersom jag har lånat ut min bil till en av mina älskade sonsöner, så var det cykeln som gällde.
Det gick som bara den att cykla till hamnen för jag hade medvind hela tiden. Det blåste ungefär 13-14 m/sek och ibland mer vid vindbyarna. Fram kom jag, det tog nog inte mer än 10 minuter skulle jag tro.
Jag hade målat ena längan utvid gatan på staketet igår och jag hade carportsgrinden kvar på den sidan. Jag hade tänkt att måla mer än den, men det gick inte för det blåste alldeles får mycket. Jag hade falurröds färg på mig, en hel del kan jag lova, det såg ut om jag hade fått röda hund på benen.
Så det får bli imorgon som jag fortsätter med den andra längan utmed allmänningen. Sedan får jag ta innanför staketet på tisdag och hoppas att det blir klart.
Min son har ringt redan två gånger sagt att han kommer och målar längst upp på fiskeboden, jag tror att det heter vinchar. Han är så rädd att jag går upp på stegen och ramlar.
Jag trodde att han visste att jag är höjdrädd och stegen som skall användas till det är så komplicerad att fälla ut, jag har försökt ett par gånger men har ställt undan den igen. Blir så himla arg när jag inte klarar av vissa saker.
I natt har det mojnat lite och månen skymtar mellan mörka moln, det är lite skrämmande men faktiskt fint också. Det skimrar så fint från danska kusten med all belysning de har efter stranden. Tänk att vi har det så fint, det är bara att njuta.
Jag har dåligt samvete bara för jag har inte varit på min mans gravplats på några dagar. Blommorna behöver vattnas och sedan är det mycket blad som ramlar ner på graven. Gravplatsen är under ett stort träd och då är det svårt att hålla rent allra helst när det blåser.
I morgon innan jag åker ut till hamnen så skall jag åka till kyrkogården och göra fint, men måste vänta tills det finns fler människor på kyrkogården, alltså civiliserade människor.
För några veckor sedan var det en äldre dam som gick till den gamla minneslunden och hon satte sig på en bänk där en yngre man satt. De började prata och han var artig och tevlig, när hon skulle gå så sa hon ”nej, nu måste jag gå, tack för en trevlig pratstund”. Den yngre mannen sa, ”ja gå du men låt väskan vara kvar”. Vad hade hon för val, hon blev ju helt enkelt chockad, tänk att bli av med värdesaker och framför allt nycklarna.
Att inte ens få vara säker på en kyrkogård är väl för hemskt. Det var inga tevliga saker men det härblir snart skåpmat för oss.
Jag vet inte hur jag hade agerat?
Fortsätter snart igen om en annan episod.
Hej så länge !
Ladyn 70+ aren