Hej igen Alla Kära !
Torsdagen den 30 september fick jag besök av vår storebror och hans fru.
Det var verkligen ett kärt besök, storebror är nog den mest positiva människa jag känner till och min kära svägerska är otroligt lättsam och ärlig och bra på alla vis.
Jag vet faktiskt inte om han gillar att jag skriver detta, men måste det för att ni skall förstå att jag tycker att han är världens positiva människa.
Han har gått på dialys varranan dag i många, många år, men jag har aldrig hört ett klagande från honom. Hans båda njurar var ur funktion. Till slut fick han en ny njure och det fungerar ganska bra med medicin. Det skulle väl räcka med detta men det är så att hans bukhinna har spruckit så det finns inget som håller in tarmarna, men enklare ord. Tarmarna trillar ut. Han har en gördel som håller det lite fastare, men skaver och trycker så ibland måste han ta av den. Min svägerska är verkligen tålmodig och hon hjälper honom att sätta på och tar av den när det behövs. Men aldrig något jämrande eller något fult ord kommer från dem.
Han har även ömma fotsulor och har svårt för att gå men har fått specialgjorda skor. Hade de vetat att det funnits den hjälpen tidigare så hade han kunnat slippa plågan när han var ute och gick i somras. Men ni skall inte tro att han klagade då heller.
Han har en enorm humor och kan berätta vitsar och jag trodde att jag skulle komma ihäg någon av dem, men ack nej, synd.
I alla fall så kom de ner tillsammans med deras son och sonhustru som skulle till Kävlinge och hälsa på sonhustruns moster tror jag det var. Det passade mina kära att följa med och min kära storebror som har varit orolig över mig bra länge om hur jag hade det och hur jag bodde, blev glatt överraskad.
Han sa att nu kan han sitta hemma nöjd och tänka på hur fint jag bor och har det. Han upprepade det flera gånger och det syndes att han har varit bekymrad över hur jag har det.
En av dagarna så kom min kära son med sin Land Rover Freeland och hämtade upp oss och körde runt i Landskrona stad och i omnejden och visade hur fint det är här i Skåne.
Jag hade berättat för min svägerska att jag hade ett litet frysfack och jag hade också sagt att när någon skall hälsa på mig så måste jag få reda på det dagen innan så jag kan fixa till något i matväg. Hon hade inte rktigt trott det, men när hon såg mitt frysfack och när jag öppnade och mat trillade ut. Hon skrattade och sa att nu förstår jag varför du säger att du måste veta när du skall få besök. Hon sa de får väl ta det som du har det, men det är väl inte trevligt eller vad skall man göra.
Hur som helst dagarna gick fort, vi var även hos min älskade son och sonhustru och åt en dag. Så tiden stack bara iväg.
Jag skulle vilja hinna med mycket mer, men de kanske kommer snart igen. Det är nog säkrast att jag har de två sängarna kvar i sovrummet. Hade tänkt att byta ut till en säng, men bredare än 90 cm. Jag får nog vänta med det ett tag.
Vi har i alla fall njutit av vår träff och man kan inget annat göra för de är verkligen trevliga och är tusen gånger välkomna igen.
Storebror ringer i alla fall inte varje dag men nästan för att höra om allt är bra och då säger han ”Jag är glad att du bor så bra och har det så fint”. Vilken omtanke, underbart att ha sådana underbara människor nära sig.
De åkte hem på söndagen den 3 november och det blev så tomt efter dem och det är det fortfarande. Men som sagt jag måste ju vänja mig för jag vill ju inte flytta upp igen, jag har ju mina kära; son, sonsöner och sonhustru här i närheten.
Jag är verkligen lyckligt lottad att jag har så fina familjer runt omkring mig.
Skall ut på balkongen ett tag men återkommer med ännu en salig upplevelse.
Hej så länge
från
Ladyn 70+ aren