Hej Alla Kära !
Gränsen till att vara rasist eller något annat kan vara hårfin.
Jag tänker tillbaka till min barndom då så många finländare kom till Sverige efter kriget.
Många sa då finnjävlar, jag minns det så väl för jag hörde det alla i mit hem. De var arbetssamma och fick oftast de sämsta jobben. De jobbade utan något knot. De var och är beundransvärda.
Efter kriget kom det en del judar och jag minns särskilt en farbror som kom från Estland eller om det var Lettland. Han fick bo hos ett par i deras villa. Jag kommer ihåg att han led av astma för han hade blivit fördärvad när han hade suttit i ett koncentrationsläger.
Helt plötsligt var han borta och det kom fram att han hade blivit utlämnad och jag minns att min far sa vid flera tillfällen att vissa grannar skulle skämmas. Jag förstod inte så mycket av det då men sedan kom det ju fram hur Sverige hade behandlat östfolket genom att utlämna dem till de kommunistiska länderna.
När det gäller norrmän så var det ett skällsord ”norrbaggar”. Men jag minns särskilt en pojke från Norge som också kom till Sverige i samband med kriget. Han kom till ett par som inte hade några barn och de älskade denne pojke. Att han behandlades av oss annorlundare var inte tal om. Han var en enormt snäll och duktig pojke. Några år efter kriget så ville hans biologiska föräldrar ha honom till sig. Han åkte hem igen men efter tag så kom han åter till Sverige för han saknade sina föäldrar i Sverige. Han blev adopterad. Vad jag har hört så hann han bilda familj men blev sjuk och dog.
Danskar kallas ju ibland för ”danskskallar” det tar jag som ett skällsord. Jag tycker att danskar är enormt gemytliga.
Så har vi rasism, det är svårare att greppa detta. Det finns ju så många invandrare som sköter sig. Skulle tro att det är de flesta som gör det. Jag har bara hört ”svartskallar”. Första gången jag hörde det så trodde jag det var för att de hade så mörkt hår.
Sedan ja för cirka fem år sedan så hörde jag ”Blatte”. Jag fattade ingenting men fick då förklaring på vad det var. Det var det yngste barnbarnet som förklarade det.
Han sa. ”Jag är blatte för farfar är född i ungern och pappa är halvungrare och mamma är född i ungern och den enda som är helsvensk det är du farmor” Ja så var det med det.
Sedan har vi ”Svennejävel” Det har jag själv blivit kallad några gånger men jag har ju svar på tal. Kan inte säga vad jag sa men det tog och en gång försvann ett gäng snabbt ifrån mig.
Det sistnämnda är kanske en kränkning till oss som är svenskar.
Jag tror att börjar man prata med olika nationaliteter så kanske det blir lättare för oss alla. Så kanske de får en bättre inblick i det svenska samhället.
Kommer ihåg när italienarna kom till min hemby. Första vintern så kämpade de med att cykla i snön och det var snö kan jag tala om. De var barhuvade men hade en stor sjal om halsen. Så småningom så gällde även en mössa för dem på vintern. Många av italienarna blev kvar i Sverige men en del åkte hem igen till sitt hemland. Det var inget konstigt med att de kom till Sverige utom att de flesta var ursnygga och de visslade och sjöng när de kom cyklande. Jag var tror jag var 10 eller 11 år. Hade även en klasskamrat som var från Italien. Första gången jag följde med henne hem var verkligen en upplevelse. De flesta som kom bodde i baracker. Det var så mysigt där och när jag fick se alla pumpor som låg på en hylla och sken i olika färger och tala inte om vitlökslukten. Det var ju något som inte användes på den tiden i mitt hem. Jag var alltid så välkommen till henne.
Jag har även varit med att bilda en Internationell Förening i Landskrona och det var på den tiden Iran och Irak krigade. På föreningen var det tabu att prata religion och politik. Vi turades om att en gång i månaden göra mat eller något kakverk från respektive ursprungsland. Det var intressant.
Det fanns särskilt en kvinna från Iran som ville lära sig sticka och hon var energisk och det gick bra. En kväll kom en kvinna Irak och såg hur den andra stickade febrilt. Hon frågade henne ”Vad gör Du?” Den andra svarade ”Jag stickar på svenska”.
Nu är det mycket skrivande om en lärare som har uttalat sig olämpligt och det har även filmats och det är olyckligt att det blir så ibland. Varför inte prata med eleverna tillsammans med föräldrarna. Jag kan förstå att tålamodet tryter, men man får ju inte uttrycka sig så som den lärare gjorde. Nu beskylls andra lärare också att de har uttalat sig olämpligt men man får ta allt med en nypa salt, tror jag.
Jag kan bara säga att lärare i dagens samhälle har det inte lätt och det gäller inte bara barn och ungdomar från utländsk påbrå det finns även svenskar.
Det fanns även på min tid när jag gick i skolan, men då var det de elever som hade föräldrar som var ingenjörer mm inte vanliga arbetare. Jag tyckte redan då att det var fel så jag räckte upp handen och lärarinnan frågade mig vad jag ville. Mitt svar ”Nu fjäskar fröken igen”. Vad tror ni då det blev? jo ut i korridoren och lapp hem. Jag fortsatte hela tiden så under min skolgång.
Det fanns även elever som bråkade i andra klasser som vi också fick ta upp matteböckerna istället för att fortsätta teckna.
Det var inga lärare som gjorde något åt dessa bråkstakar. Ja, vad tror ni jag gjorde. Jag inväntade den som hade bråkat och gav den omgång på rasten. Min far var ju brottare och jag hade ju lärt mig en hel del. Det var nog genant för bråkstakarna att få stryk av en tjej.
Hoppas att det blir bättre i Sverige med att hantera allt det som inte är bra.
Kommer igen om politiken, senare, måste försöka göra lite nytta också.
Sköt om er och kram!
Ladyn 70+ aren