Hej igen Alla Kära !
Ja, idag skulle jag ju ut och klippa gräsmattan, men se det gick inte som hade tänkt.
Jag lider av något, jag vet inte vad. Det är så att jag hade gått upp med vinterkläder på vinden för någon dag sedan men hade inte tagit med allt. Så innan jag skulle iväg så tog jag resterande coh gick upp med. Det är bara så att med en hel del kläder så var min fuskpäls med. Det var tungt och kläderna gled i min famn så det blev en onormal hållning upp för den branta trappan. Nu är de uppe i alla fall men vad tror ni hände sedan.
Jo, förbaskat ont i ryggenså det har blivit några värktabletter men nu måste jag bara gå sådär en 50 meter med ett brev till posten. Sedan blir det ryggläge på golvet ett tag.
Nu till pälsen. När jag arbetade som rådgivare på Trygghetsrådet så hade jag en klient som hade problem i sitt äktenskap. De hade en son på 17 år och ett fint hus utanför Malmö. Det hade knakat länge och vad hon än gjorde så hittade hennes man bara fel på henne. Det är så att den här kvinnan ävar gudasnäll och är det fortfarande. Till slut så fick hon nog och begärde skilsmässa. De delade på pengarna som de fick för huset och hon köpte en bostadsrätt och renoverade köket och hade tipp topp i sin lilla 2:a. Deras son bodde först hos sin pappa men efter år så flyttade han hem till sin mamma och då blev det trångt. Men han fann en kärlek och de fick barn tillsammans och flyttade till ett hus.
Men tillbaka till min klient, hon kom upp till mitt kontor en dag och frågade om jag kunde hjälpa henne med att hämta ett marmorbord och köra det till hennes nya lägenhet. Det fick bli på min lunch eftersom jag hade bokat in så många klienter den dagen så det var inget annat alternativ.
Vi kånkade på bordet och det var enormt tungt och hon bodde på 2:a våningen och jag tänkte det här går bara inte. Jo då till slut var vi upp med det. Hon hängde med till centrum i Malmö igen och hon var så nöjd. Jag frågade henne om allt var bra nu med att hon hade separerat och fått en egen bostad.
Svaret blev: O ja, vet Du det första jag gjorde när jag fick pengarna så gick jag och köpte mig en äkta päls. Hon sa att det hade hon önskat sig i sitt hela sitt liv.
När jag körde mitt i röran i Malmö city, så sa hon, Nu är det bara en sak som fattas! Naturligtvis så frågade jag vad det kunde vara. ”En ung man på sådär 30 år”, nu var det så att hon var 55+ are då. Jag tror inte att jag har varit så nära att krocka någon gång som denna, men jag och bilen kom helskinnade tillbaka till kontoret i alla fall.
Vad minnena spelar runt runt runt i hjärnan, det finns sp mycket. Den här episoden jag berättat var bara p g a att min fuskpäls är så tung, men inte så tung som marmorbordet.
Nu iväg med brevet och sedan hem och vila ryggen, jag får väl gå lite sned utanför mitt hus, folket får väl tänka vad de vill, kanske att jag har tagit mig en jäkel. Det skulle kanske hjälpa värken.
Ha nu en bra kväll och lyft inget tungt!
Kram
Ladyn 70+ aren
Det är så att denna kvinna säger varken bu eller bä och så kommer det man minst anar.