Hej Allla Kära !
Det är så här, jag läser så många tidningar jag kommer över och ibland förundrar jag mig om det är sant eller inte. Skall det inte godkännas innan det trycks eller ? Jag köper inte dem själv utan jag får dem av vänner och grannar för de vet att jag läser allt och begrundar.
Jag försäkrar Dig Carro, det är här inget yttterligare påhopp om KZ som Du tyckte med Din kommentar till min tidigare insändare på min blogg.
Jag läste tidigt i morse Hänt Extra nr 26 och bl a om KZ uttalanden om ”Jag tycker fortfarande barn är grisiga och skrikiga! Bl a stod det om att hon ”var full …..”.
Jag reagerar över detta p g a tidigare uttalanden ”Packade föräldrar är Sveriges skam”.
Jag kan berätta att första gången jag drack sprit överhuvud taget var när jag var 26 år gammal. När vi flyttade ner till Skåne så bodde vi i Eslöv. Min man och jag firade nyrårsafton på Stadshotellet i Eslöv (det gamla, nu finns det ett nytt stadshotell på torget, som är jätesnyggt).
Hur som helst vi firade tillsammans med vänner och bekanta samt för oss okända då vi inte hade hunnit träffa så många ännu. Det var god mat och en fin stämning. Det var väldigt varmt i lokalen och det serverades väl kyld champagne, jag drack av det och jag drack många glas för jag tyckte det var svalkande och gott.
När vi så småningom hade ätit färdigt så skulle det bli dans. Det kommer fram en proper och trevlig kille och ber om en dans och han vänder sig även artigt till min man och frågar om han får dansa med hans fru. Han svarar också artigt, va så god.
Men så händer det inget från min sida, jag kan inte resa mig, mina ben har ingen styrka, jag känner mig förlamad, jag får panik och jag viskar först till min man att jag hade blivit sjuk och måste till läkare. Han sitter lugnt och säger att nej det går över. Jag blir ju helt frustrerar och tänker bryr han sig inte om att jag har blivit sjuk. Jag var ju helt klar i huvudet. Istället log han så där gulligt som han brukade göra mot mig och tittade upp på den mannen som hade bjudit upp mig och säger, kom igen om 1,5 – 2,0 timmar så skall det nog gå bra.
Naturligtvis frågade jag vad det var frågan om. Han förklarade att champagnen var orsaken, jag hade blivit helt kraftlös i benen. Så var det med mitt drickande. Men smaken kan jag minnas än idag och jag har försökt att dricka champagne igen, men det smakar vidrigt utom när jag i ett sammanhang var på Vin & Spritcentralen i Stockholm på ett besök. Där jag m fl blev bjudna på ett underbart godtt champagne. Det var på 80-talet, tror jag. Nog om detta …
Nu skall jag ut till min fiskebod och byta brädor på staketet och sätta fast några som sitter löst. Det är bäst att passa på innan det blir för varmt. Sedan tar jag min deckare. Jag har fler skvallertidningar att läsa men nu föredrar jag lite spänning (Blodspår)
Hoppas också att ni alla får en fin dag och bränn inte upp er. Sköt om er!
Kram
Ladyn 70+ aren