Hej Alla Kära !
Först och främst ett svar till Dig Nena. Ja, jag kan tycka att det låter hemskt när de buskör. Men kör de fint så är det en fröjd för ögonen och öronen. Pä tal om kläder, det finns ursnygga och praktiska skinnkläder för knuttarna. Det är ju inte snyggt om de sätter på sig jeans och en skinnjacka. Är de riktiga knuttar så är det kläder som också skyddar dem det finns även inbyggda skydd i kläderna ifall de skulle vurpa. Tänk vad fina hjälmar det finns men det har jag hört av mina kära att det är svårt att hitta den rätta och att det känns bra att ha den på också. Det skall ju varaett skydd för huvudet.
Tänk Nena om Du skulle kanske bli en spätta för en timma och känna luften, doften och se naturen på ett annat sätt än att sitta i en bil t ex.
Om jag inte hade varit uppe i åren så hade nog jag också skaffat mig en hoj. Men jag får njuta av att se på istället.
När min kära son åker förbi där jag bor så hör jag att det är han som kommer. Ibland tittar han in men han ibland tittar han bara upp och hälsar med handen.
Hoppas att du Nenna kan se tjusningen i det eller kanske kan det vara så att du är rädd för det skrivs mycket om olyckor just med motorcyklar inblandade.
Bara för att någon har tagit MC-kort och köpt en motorcykel så tar det lång tid innan de kan köra. Det är ju medtrafikanter som också kan ställa till det för dem.
Den yngste sonsonen som är 23 år, han får förmaningar av sin far varje gång innan han kör iväg. Det behöver bara vara lite löst grus som kan förorsaka en sladd eller avåkning.
Många av mina vänner och bekanta säger till mig ibland Hur kan Du låta dem köra motorcykel. Ja, visst kan det hända men det finns så mycket annat också som kan hända. Som jag alltid säger till mina, att de får göra saker med ansvar och det gäller allt de gör.
Visst jag är säkert en hönsmamma/farmor, men ansvaret får det ta själva.
Jag hoppas innerligt att du Nenna skall tycka om och se tjusningen i motorcyklar och knuttar.
Kom att tänka på när jag var 16 år då träffade jag en kille hemma i byn som hade Northon, silverfärgad och den var stor, jag vet inte hur många kubik den hade, men stor var den. Jag vra förbjuden av mina föräldrar åka med på den och det tycker jag fortfarande att det synd att jag inte fick uppleva det. För vi hade ju inte så mycket att göra i det lilla samhället. Det var dans på Bultlokalen och för det mesta var det bio. Det var i alla fall en trevlig kille och jag undrar om han fortfarande har motorcykel om han nu lever.
De säger ju att har man en gång skaffat sig motorcykel så går det bara inte att vara utan den.
Jag kan hålla på och älta om detta hur mycket som helst. Förresten jag har inte hört ännu hur mycket de samlade in till Ulla-Karins fond. Så snart jag får reda på det så skall jag tala om det.
Nu fick jag ett samtal och avslutar för denna gång men återkommer snart om inget kommer emellan.
Ha det så bra så länge !
Ladyn 70+ aren