Hej allesamman !
Jag läste om fobi i några bloggar och jag måste få berätta om att jag har fobi för ormar.
I min ungdom så skulle jag ta märken i simning. Vi hade fått en fin Sporthall i Hallstahmmar, där vi träningssimmade de som ville vara med och tävla.
Men när vi skulle ta märken och simma längre sträckor så blev det ån vi fick simma i. Visserligen var det lummigt med alla träden som hängde ner efter sidorna, det var vackert och varmt i vattnet var det också.
Ormarna tyckte väl likaså och jag visste ju att det fanns en del ormar där. Jag kunde bara se huvudet och sedan en liten strömvirvel efter kroppen när de sam. Ja, vad skulle göra åt detta nu då. Min far sa sånt trams sa han, om det kommer en orm så ta tag i bakänden på ormen och dra ner den. Den hinner inte hugga dig.
Guldmärket skulle jag ju ta så jag hade inget annat val än hoppa i simma och det jag skulle. Mycket riktigt så när jag hade summit ungefär halva sträckan och skulle tillbaka till simläraren så kom det en orm mot mig på höger sida. Jag dök under med huvudet tog ta i ormen och drog ner den. Men fy det var hemskt. Den slog och slingrade sig så länge så jag trodde jag själv skulle bli dränkt. Släppte ormen efter ett tag när den hade blivit still och sedan kan ni tro att jag sam utan bara den. Hade någon tagit tid så hade jag nog slagit rekord. Simläraren, Ivar som han hette, frågade varför var jag var så andfått. Men inte talade jag om att jag hade råkat ut för en orm heller. Nej så roligt skulle de andra inte få, för jag var känd för att vara ofeg även när jag var liten/ung.
Kommer tillbaka med en annan berättelse om en orm.
Kram
Ladyn 70+ aren