Månadsvis arkiv: januari 2016

Jag vrider på alla adhdstenar

Jag hade flytten att se fram emot, nya hundvalpen och föräldrarledigheten såg jag fram emot. Många föräldrar klagar över små saker vilket jag har förståelse för då det är tufft vara förälder vissa dagar.  Alla rutiner sköttes på pricken från morgon till kväll och jag njöt av stunden med barnen lika som jag kände stressen av ensamheten då dagarna hemma ensam med barnen och hundarna rullade på precis som dygnets klocka ticka för sina minuter och rutiner.

Vad är felet på mig vad är detta tänkte jag och folk omkring mig började ta upp ämnet adhd. Vadå adhd? Jag har aldrig vart en damp barn med aggressioner som ställt till det. Aldrig haft med farbror blå att göra, aldrig känt sug efter alkohol och droger, jag har hoppat av precis på linjen till saker där andra skulle falla dit.  Jag har alltid haft ett fokus på att inte skada andra och att aldrig hamna i polisens register.  Visst har jag i tonåren gjort bus men aldrig värre än att jag själv kunnat reda ut det.  BUP sa till pappa när jag var i tonåren att dra ett basebollträ i huvudet på mig om jag blev jobbig.  Jag va som alla andra normala tonåringar mitt uppe i utbrytnings fasen där frigörelsen va viktig för mig som ung kille i livets fas.  Jag spelade fotboll på elitnivå i Spårvägens fotboll och tränande 6 dagar i veckan, ett lag där det gällde att stå emot trycket med utanförskap om du inte tog dig i kragen.  Från skärgården långt utanför förorternas lockelser där många stupat i unga dagar. Jag hade en trygghet jag ville fly, men inte ville jag egentligen fly huset utan jag ville bara vara mer fri precis som alla unga vill.  Mamma och pappa fanns alltid redo för mig vilket var min trygghet, en trygghet jag inte förstod då i livets skeende. Lärarna bromsar upp mitt brinnande snabba intresse för att lära in skolans viktiga. 

Mina krigare till föräldrar dom stod där och hejade på träningar som matcher och körde mig alla dessa mil dagarna ut och in, 7 mils resväg till stan och lika hem. Inte en helg var fri från fotbollen om det inte va för jag va skadad. Det värsta kom med två skador i rad  och jag klev av fotbollen i takt med att övre tonåren klev in.  Jag råkade hamna i bråk och tog beslutet att börja träna boxning som verkade rent av livsfarligt.  Jag total fastnade av gemenskapen där jag egentligen va den i utanförskap, killen den ljusa snälla från villa ute på skärgården med all trygghet mitt i stans betong där jag testades i ringen samt utanför. Testades på tuben på väg hem en gång av två killar som ville råna mig.  Med empati ringde jag själv 112 och förklarade om överfallet som slutade med två rånare liggandes i en tunnel.   Jag tappa aldrig mig själv riktigt när jag tänker efter i vuxen ålder med livets erfarenheter bakom mig.

Adhd är ju hyper aktivitet där det är svårt med impulskontroll, en sak som impulskontroll har jag ju haft kontroll på.  Varför har jag haft sånt fokus på många saker men tappat andra?

Jag personligen ihop med andra inom yrket som jobbar med adhd har börjar tvivla på min diagnos.  Nr1 så gjordes i stort sett ingen utredning utan jag fick samtala snabbt med en kurator två gånger och fylla i papper med en skala från 1 till 10, där 10 va som passa in på just adhd. Jag innan jag sökte för en utredning googlade och tittade på ämnet och kände igen mig i mycket och i det skeendet med dessa frågor valde jag som ville ha en en diagnos 9 till 10 på skalan med dessa siffror. Fyllde i ett några blad hemma med mamma och fick henne fylla i högre siffror också.  Det som hände var att jag läste på om ämnet och fyllde mig själv med adhdkänsla kan man säga. Redan från första samtalet där jag bokade tid kom det som en bekräftelse om att jag nog hade adhd.

Du behöver inte prata med en psykolog då läkaren anser att du har adhd och inget annat.  Diskussionen om medicin kom upp direkt och jag började testa concerta.  Kände inget märkvärdigt mer än att jag blev manisk på vissa saker och att stubinen blev kort som aldrig förr, min vikt rasade och medicinen ökade tills den byttes ut mot Elvance.   Jag fick ingen direkt effekt av den medicinen mer än att jag sov på nätterna men jag själv låg på om att få ett bolltäcke som är guld att sova i oavsett adhd eller inte. Dosen höjdes till den gräns att jag va levande död i mig själv.  Jag fick en känga av allt skit jag aldrig upplevt innan och ångesten small till för första gången vilket jag aldrig haft innan i livet. Jag fick tjackmun med tix överallt och mina ögon blev grumliga, mitt tålamod va noll lika så stubinen precis som jag inget ville göra.  Det slutade med att jag själv slutade bums och månaderna gick med bieffekter jag lider av än idag.  Metamina skrev ut och jag tog aldrig full dos utan 5 mg lite då och då när Jag kände för det. 5 mg kan i stort sett vilken människa som helst ta utan att det ska säga wow!  På krogen kan folk ta 1 gram och parta loss på vilket är en otroligt stor skillnad.

Varför känner jag en röd tråd som många andra men ändå med känslan som är utanför ramen av adhd?  Alla har vi egna personligheter och många saker är likt adhd men det faller inte under ramen som en diagnos.  Många blandar ihop tex Särbegåvning med adhd eftersom varken skola eller psykologer är kunniga i ämnet.  När en person med Särbegåvning tex inte får stimulansentill det den gillar så tror många det är adhd.  Min son är särbegåvad men det betyder inte att han är grymt bäst på allt som finns vilket många tror.  Länkar en grymt bra blogg om ämnet här, skrivet av en kvinna Som heter Mona Liljedahl Särbegåvad eller adhd  

Hsp högkänslighet är också otroligt intressant som inte är en diagnos men som kan likna adhd.  Läs om det på hsperson.se 

Träffade på en kbt psykolog igår på privata sidan med inrikting på adhd som sa rakt ut att jag har inte fått en utredning och att det är för jävligt att jag gått igenom detta helvete med piller som en liten labbråtta blir tvingad att ta.  Många väckarklockor och med varningssignaler har klingat senaste tiden. Sthlm södra psykiatriska har inte fixat någon hjälp alls i stort sett än annat att ge diagnosen Kaboom snabbt sen tabletter på det.  Känns exat som en bonussystem och jag mins när jag ringde dom innan och de sa att de jobbar med medicinering vilket verkligen är bekräftat nu.  Varför tyckte en av läkarna att de va skumt att de fanns så lite journaler om mig tro?  Först blev jag lite upprörd över att han tyckte det men sanningen är nog att han såg att något va fel med allt.  

Jag har inte fått se min utredning och det finns egentligen ingen mer än lite text i deras journal, jag har frågat om ett intyg som va väldigt svårt att få men med mycket tjat fick jag ett med några rader där en läkare jag aldrig träffat innan skrev att jag har adhd,  ville ha ett intyg som jag kan ha i bilen vid trafikkontroll tex samt lite annat man kan behöva det till.  Ett intyg skrivet på 2 min med snabb enkelt tex ”Jimmy har adhd” undertecknat läkare….. Sthlm södra. 

Varför är denna vård så snabba på att ge ut diagnoser och speciellt adhd?  Utvecklingen går fram ja det stämmer men alla kan inte alla ämnen och tillstånd uppenbarligen.  Ingen kbt har jag fått trots att jag blev lovad det men nu tar jag det med egna händer. Ingen information om detta med vad som händer om du byter försäkringsbolag om du får en adhd diagnos. Min livförsäkring rök på två röda av Trygg-Hansa som jag precis skiftade till eftersom de anser att folk med adhd är självmordsbinägna och alla är lika där tydligen enligt dom, en sak som som det tydligt står i mina journaler är just motsatsen att jag aldrig vart eller är!  

Kritiserade min mottagning och fått svar att jag kan då göra en second opinion utredning. Vänta nu, kan få göra?? Jag ska ha en!  Jag har alltså fått en jävla light version av adhd utredning med lite frågor och noll tester!   Varsågoda psykiatrin att ni haffa en till i statistiken där läkemedelsbranschen jublar över intäkterna.   Känns som detta är en klassfråga idag där man inte går på djupet med människor, där man pumpar ut diagnoser med medicinering som prio till den grad att folk blir beroende.  Tacka faan mig själv som tänker annorlunda och som driver på med kost träning hälsa umgänge skriva med fördjupning och insikt i saker där jag kan annalysera utan att behöva ta piller som enda utvägen.  Har jag inte adhd kommer jag stämma mottagningen som inget annat gjort än att skriva ut piller i det stora hela. 

Min adhd är fake känsla, något som jag och många andra börjar ifrågasätta, även folk i branschen.  / tack min egna självinsikt!