Nötter eller Nöt!!!
Är andra nötter? eller är man själv en nöt? För det mesta tycker jag alltid att andra är nötter, men självklart när man ser det genom egna ögon så tycker man att det stämmer. Man kritiserar lättast andra än sig själv, man ser alltid andras fel o misstag ALDRIG sina egna. intalar jag mig!!! Men hur lätt är det att se sina egna misstag förrän det är försent, alltid smartast och vara eftersmart… Oftast vet man när man är påväg och göra ett misstag, det gör man…Man har alltid en känsla, frågan är om man ska gå efter känslan eller ej? Och om man nu har en känsla som man nästan är helt säker på och följer den, som sen visar sig vara helt fel vad gör man då? Om man nu var så säker, ska man fortsätta och gå efter känslan eller ska man helt och hållet gå emot känslan och göra tvärtom???
Om man har en känsla som säger samma sak varje gång flera gånger har man rätt då eller har hjärnan hakat upp sig, för att den vill TRO det? Det är oftast så andra blir nötter för mig, och jag blir aldrig en nöt.
Men är det känslan eller är det hjärnan???
Är jag Nöt?