Detta med risk, eller t o m högrisk inom aktiehandel skrämmer många privatpersoner.
Bankgubbarna får ju oss att känna att vi nästan ansvarslösa för vår egna ekonomi, aktier, sparande.
Skulle man sen göra en bra affär med riskaktier, då plötsligt vill bankgubben nästan känna sig delaktig.
Visst finns det risker med aktier, men är man påläst så minskar risken betydligt.
Alla vill ju ha bra avkastning, vad det än gäller. Men då måste man våga ta risker.
Bankräntan blir ingen rik på 🙂
En viktig del i ekonomin är ju främst att minska utgiftera.
När jag började med aktiehandel i början av 2000-talet, så förlitade jag mycket mer på andra.
På senare tid går jag min egna väg, tar egna beslut, sköter min handel helt själv.
Visst, jag har kontakt med personer jag vet är duktiga, men jag har även haft oturen att stötta på både
dåliga och även luriga personer. Det har jag tagit mycket lärdom av idag.
Sen har vi alla dessa som vill ha aktietips, frågar mycket, nyfikna hur det går etc etc men som ändå aldrig själva vågar köpa aktier.
Ibland undrar jag vad dessa är mest rädda för …
Att förlora? (har man den inställningen ska man hålla på med annat)
Osäkra? Detta avskräcker man genom att börja i liten skala, så ser man att det faktiskt ger avkastning, betydligt bättre än bankräntan.
Sen har man en grupp som kallas ”snålisar”…..de skulle ha mycket svårt att ta en förlust.
De har ingen ”vinnarskalle”, vågar för lite, kanske t o m lite gamiga….vill vara med i medgång, men sticker så fort de hör ordet motgång
Gruppen ”snålisar” är ofta mycket egoistiska…dock inte alla
Jag själv anser att man måste våga ta lite risker, för att kunna vinna. Men man måste hela tiden vara medveten att man kan förlora
Min erfarenhet är att vinnarkänslan är enormt behaglig.
Förluster är jobbiga, krävande, tar på självförtroendet, egentligen ska man stanna upp, inte sälja, låta förlusten ligga till sig.
Sen vänder vinden, det är en rätt behaglig känsla det med 🙂
Hoppas på ett fint veckoslut torsdag o fredag
Ka-tching 🙂