Ibland så blir jag jävligt trött. Att det ska vara så svårt att förstå för vissa? och att dem också ska vara så sjukt envisa också.
Men för att tala om något annat, jag är så jäkla trött på sveriges sjukvård, allting var så mycket enklare när man va mindre och räknades som barn…. nu när jag ska till diabetesmottagningen och prata med en doktor så kostar det mig 300kr!!! har denna månad lagt 900kr på sjukvården… och sen får jag veta att om jag inte går på alla besök jag är bokad på så kan jag inte få ut recept på de insulin och andra hjälpmedel som jag behöver för att kunna överleva, hur tänker man där?
Ibland har jag dåliga dagar och orkar helt enkelt inte gå upp och sitta och lyssna på en doktor som ska säga saker till mig som jag redan vet. som till exempel att jag miss sköter min diabetes nå så otroligt mycket att jag är chockad över att jag inte mår sämre…
Vet att jag borde skärpa mig för att de är farligt, men de som många inte förstår är att diabetesen är i vägen så otroligt mycket, jag vill inget annat än att slippa ta alla dessa sprutor och ta en massa blodsocker, samt alla sjukhusbesök hela tiden. Diabetesen tar upp så otroligt mycket av ens liv, trots att alla doktorer säger ”sköter du dig så kommer du inte ens märka att du har diabetes”, men de gör jag ju ändå? när man sköter sig så finns sjukdomen där ännu mer än när man inte gör det, men ser den mer pga alla blodsocker och sprutor som ska tas, och när jag inte sköter mig och inte tar ett blodsocker eller inte tar insulin varje gång jag äter något, då kan jag under den korta stund lura min hjärna att jag inte har diabetes..
Men även de tar ut sin rätt, ligger ofta på kvällarna och tänker på var jag egentligen sysslar med, varför jag inte sköter mig så exemplariskt som alla vill att jag ska, det är ju faktiskt då man mår som bäst… Men icke sa nicke, nu sitter jag här med ett HbA1c på 126 (13,1%) och för att må bra ska man ha ett HbA1c på 52 (6%) eller lägre…
Vad är det jag håller på med? sakta men säkert tar jag livet av mig.
/Alexandra