ALLTSÅ NORGE, I LOVE U!

Dagen började skit då jag redan var bitter då jag var satt på morgonflyg och saken blev inte bättre av att Joel låg ledlös brevid och var oväcklig. Dampig och trött på livet så begav jag mig mot min pickup 6.30.. Min busschaufför snackade endast ryska hittade ingenstans, folk ville inte med bussen and so on. Kommer till flygplatsen och det är så mycket folk att jag blir alldeles yr, men blir norskarna tjuriga? Nej.. Står och njuter av frånvaron av klagomål mitt i kaoset..

Ner till arrival för att leta efter mina bussar i 30 min, och paniken när flyget landat och jag inte har hunnit förbereda bussarna alls alltså.. Efter mycket så har jag alla mina bussar redo och ringer ner guiderna som kryper ner eller något, blir sjukt stressad men står bara och ler då jag är sämst på att skrika. Trodde det inte kunde bli värre, meeeen joooråååsatteeehh det kunde det.

Mina listor var helt fel överallt, jag löser problemet vilket ändå tar lite tid, men vad händer? Jo norrmännen står fortfarande bara och ler. När jag släppte av gästerna så gick jag kyssar på kinderna, handslag och kramar, vaaa?

Om min busschaufför som jag inte gillade från början visade sig vara fin när han fått spendera lite tid med mig, ett äpple, vatten och cigg kastade han på mig och när han såg hur uppgiven jag var mitt i kaoset så sprang han med en cola till mig.. Jag har sagt det förut men säger det igen, dessa busschaufförer!

Snittar 300 timmar i en transferbuss och detta var min första norska, nu vill jag alltid ha dom! I morgon kör jag Billund och Köpenhamn innan jag lämnar ifrån mig min plats som flygplatsansvarig och börjar på callcenter, perfekt!