Hemma ifrån träningen, knappast slut men otroligt irriterad. På en viss person som ställer till det för mig.
Betalar 1200 kr om året för att få träna bort allt som behövs, så som jobbiga känslor, graviditetskilon – Ja, listan kan bli väldigt lång! Och vad får man för det? Jo, träna med en som varken verkar ha motivation, lust eller ens verkar ta det seriöst.
Enligt hennes tankekarta så ska det alltså vara så att jag ALLTID ska hålla i mittsarna, eftersom att hon är rädd för att flyga in i väggen etc. och vad för träning får jag ut av det? Inte speciellt mycket kan jag säga!
Så jag ”slog näven i bordet” och sade precis som jag kände, att det inte kändes som att hon tog träningen på allvar eller seriöst när hon inte ville försöka att hålla i mittsarna mer än två slag. Jag slog t.o.m så löst att det knappt tog något på mig, men även då klagade hon. Och då blev jag less, för jag menar, tränar man så bör man ju ha mer än EN svett droppe på pannan. Men inte enligt henne, vilket iallafall resulterade i att hon gick därifrån och tjurade innan ens halva träningen hade gått. Jag hade alltså bara tur som fick träna med två andra, men ska man bara gå därifrån och fortfarande påstå att man tar träningen seriöst, så förstår jag inte vad man gör där?
Kan man inte ta kritik så ska man inte heller sätta sig i situationer där det kommer kritik, posetiv som negativ.