Livet känns underbart de här dagarna, då man faktiskt åstadkommit någonting! Jag har fixat och donat, gjort lite nytta och nu kan man gå och lägga sig nöjd och belåten!
Igår deckade jag dock i sängen klockan 19, inte helt okej, men risken är rätt stor att jag behövde sova och att jag behövde den sömnen på 11 timmar!
Och sedan kan vi ju komma till oro’s momenten i vardagen då, vi kan ju börja med att ungen är rädd för skötbordet och jag vet inte varför. Hon bara ill grinar när jag lägger ned henne där, helt skumt! Och hon slutar inte förrns jag är klar och tar bort henne därifrån. Det är helt galet!
Och sedan måste Novan till läkaren på Måndag igen då hostan har blivit betydligt mycket värre, det känns inte bra. Men ett måste!