Tänka tillbaka, är det bra eller dåligt? Jag vet inte och egentligen borde man fokusera på vad man har och inte vad man INTE har. Men nu och då så kan man bara inte låta bli att fundera på hur livet hade sett ut om det hade blivit som det var tänkt från början. Jag tänker på bröllopet, där jag blev lämnad 1 vecka innan det var dags, bra eller dåligt? Hur hade mitt liv sett ut om det hade gått vägen och jag hade gift mig? Hade jag varit lycklig eller ska man tacka honom för att han valde att lämna mig?
Jag kommer nog aldrig tacka honom eller förlåta honom för sättet han lämnade mig på, han drog liksom på morgonen när jag sov, lämnade en lapp och lämnade ringen. Men jag vet inte vad jag ska vara mest förbannad över, ”att han sade att jag skulle få en överraskning nästa dag och att jag skulle bli glad över det”, att han lämnade mig med allt ansvar att ringa återbud till alla människor som skulle resa land och rike runt för att komma på det där förbenade bröllopet eller att jag var deprimerad i veckor och drabbades av panikattack efter panikattack och inte kunde äta? Nej, jag vet faktiskt inte.
Jag har iallafall kontaktat honom i hopp om att få ett svar, så jag kan gå vidare och fokusera på det jag faktiskt har!