Trots sovmorgonen tills klockan 9 imorse så har jag vart otroligt trött ändå! Troligtvis är det väl järnbristen som fortfarande hänger kvar efter förlossningen, så jag får väl be min sambo tvinga i mig järntabletterna och framför allt PÅMINNA mig om dom, så jag kanske bli piggare.
Har dessutom, mitt upp i allt, fått storfrämmande av min pappa med fru på farsdags-firande i förskott, vilket var mycket trevligt men hade kunnat vara mycket trevligare om man var pigg. Inte långt efter att dom hade åkt hem, så kom min sambos pappa också. (typiskt när jag hoppades på att få vila en stund)
Och som om inte det skulle vara nog, så bad min ”bästa vän” mig att dra åt helvete. Jag är inte speciellt berörd över det, då jag bara gick och väntade på att den dagen skulle komma. För när man inte passar för henne, så kan man dra åt helvete, helt enkelt. Tråkigt men sant.