Riktiga vänner…

Jag har upptäckt att jag inte har så många äkta vänner, de flesta är full av skit och är faktiskt inte värd min vänskap öht. Inte ens för fem öre och det har jag märkt de senaste dagarna. Och jag kan säga så här, de får snacka så mycket skit dom vill om mig till folk, för jag vet vem jag är, vart jag är och hur långt jag kommer gå i livet. Är dom avundsjuka på det, så är det deras problem, det är inte mitt fel att jag har ett snäppet bättre liv än dom, jag har en fin sambo, en underbar dotter och underbara vänner och en helt otroligt fantastisk övrig familj (Mamma, pappa, systrar etc.) som faktiskt ställer upp när man behöver det! Hellre få äkta vänner än 100 falska sådana. Till och med min hund ställer upp mer på mig, än vad dessa falska människor någonsin gjort. Och då är det rätt illa!

Som det känns nu så klarar jag mig faktiskt bättre utan sådana energi slukare, jag har mitt liv att sköta och det tänker jag göra också! Det borde dom också inse. Man ska helt enkelt och kort sagt inte bry sig så mycket om vad andra gör och hur dom lever sitt liv. ”Skött ditt liv, så sköter jag mitt”

Och sen att vissa tillexempel snackar skit om min familj, jag kan säga som så, att det kan dom blankt ge fan i! Känner man inte min familj, har träffat dom eller umgåtts med dom, så har man inget med dom att göra. Har folk problem med mig, så visst, men håll er till det då! Dra för bövelen inte in min familj, som inte gjort annat än att vara morföräldrar till Novalie, stöttas oss när vi behövt det, till skillnad ifrån vissa.